Etikett: Stockholm

Chilla…fullt ös…chilla…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 augusti 2017 kl 09:25, Bli först att kommentera

Jaha, så var det dags för ytterligare ett grattis till en som fyller år. Det är lillebror Lars, som blir 44 idag. Nu bor han nere i Stockholm, han finns inte på FB (ett fint sätt att gratulera nån på) så det blir ett väldigt spartanskt firande, ingen tårta, men ett Grattis, kan han ju få 😀

GRATTIS Lars på födelsedagen! Från oss alla till dig!

Och här en bild på jubilaren, som vår pappa tog då dom hälsade på oss, då dom passerade Umeå på väg hem från Malå, och det måste då ha varit 2012.

Måste skratta, det var inte lätt att ens hitta bilder på Lars och när jag väl fann dom, så blundar han på 9 av 10 stycken, och den där tionde bilden har ingen skärpa 😀

Skrattar lite mer då jag ramlade över dessa bilder, det var några år sedan, och jag hade hittat en kul vin väska på Systemet, som jag köpte och gav till Brälla och Lena då vi åkte till dom i Maltträsk.

Så berättade jag om den väskan för gänget ute på gården, och dom ville genast köpa en och det gjorde dom, sen skulle den testas också, om den passade in och var skön att hålla i…först ut är Jan A och andre man är Fred 😀

Nu har jag gjort min arbetshelg, den gick hur snabbt som helst, och nu är jag ledig i 2 dagar. Tyvärr så brukar även dom dagarna gå snabbt…vart tar tiden vägen egentligen? Ibland då man tänker tillbaka, jamen 20 år, då kan det kännas som att det var i ett annat liv.

Kan ju spela in, om man har mycket på gång, många järn i elden, då hinner man inte reflektera så mycket över ”här och nu”, då är det mer ”ge järnet, skit i klockan, du hinner inte annars”.

Jag brukar vara rätt så chill ändå, för min del är det mer, antingen eller. Antingen kan jag sitta och njuta i solen, dricka mitt kaffe, titta på folk som susar förbi…och sen…diska undan, laga mat, slänga in tvätt, snurra runt med snabeldraken och springa över till Ica och köpa dom där äggen som jag behöver till middagen…jag kanske funkar bäst så…chill…fullt ös…chill…fullt ös…

Jaja, bara man hittar sitt eget sätt att fixa dagarna och att man trivs med det, så är ju allt grönt 😀

Önskar er alla en fin måndag!

Det brukar lösa sig…för det mesta.

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 januari 2017 kl 10:00, Bli först att kommentera

Nu håller det på vara nedräkning inför Stockholms resan. Jag följde med Nicco till flyget igår, då hon skulle ner till huvudstaden med omnejd, och det var enbart för att hon skulle få visa mig hur jag ska göra då jag kommer innanför dörrarna.

Ni vet, jag tror ju att jag tillhör en minoritet (inte minioner) av befolkningen som på fem minuter, tappar bort barnbarnets ena väska, samt boardingkort, och sedan bara blir glad då hela väntsalen töms på folk, för att då får vi äntligen sätta oss. Fast egentligen berodde rotationen på att dom plötsligt ändrade gate, och då satt vi ensamma kvar, vid fel gate.

Så sa jag vid middagen igår, att med min ”tur” så kanske jag hamnar på ett plan till ”långtbortistan”, och det ser dom då vi kommit halvvägs, jojo!

Nåja, det brukar ordna sig, på ett eller annat sätt, men jag tänker fasen inte skriva: ”Vad kan rimligtvis gå fel, på vår lilla flygplats i Umeå?”

Jag hade kaffebesök igår och tänk er vilken lycka, att man bjuder hem en vän på kaffe och hon bakar semlor och tar med, inte bara till mig, utan även så Åke och Nicco skulle få sig en semla till kvällen, underbart! Tack Eva-Marie! Next time, its on me…

Och återigen är det lördag, ny dag, oskrivet blad…och till er alla som ids läsa, önskar jag en trevlig sådan!

Never ever, jag ändrar mig icke, eller…

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 oktober 2016 kl 07:55, 4 kommentarer

Till alla er nu, som inte redan fått höra, så kan jag tala om att våra stjärntecken, har ändrats, datum för när dom infaller och ett nytt stjärntecken, Ormbäraren, har tillkommit. Nicco kom hem från Stockholm i måndags, och talade om vad hon fått veta.

Första tanken var ju, ALDRIG, jag är Tvilling och född i detta tecken, så jag kommer att fortsätta vara det. Fast sedan har jag läst på lite, om stjärntecknen, och jag är då Oxe, det värsta eller bästa är att dess egenskaper, stämmer rätt så väl, in på mig, faktiskt.

Bilder hittade HÄR

Sedan tänkte jag så här, visst är vi bra inskränkta ibland, näää, så här har det alltid varit och så här ska allting förbli. Vi som växte upp med att säga negerboll, kommer alltid att säga det också…men…här, när det handlar just om negerboll, så finns det ju människor som blir sårade av detta så varför ska man då ihärdigt, hänga kvar i det gamla, det handlar ju för f-n bara om namnet på en godbit??? Dessutom, med facit i hand, man för vidare sitt arv och hur man säger om vissa saker, varför ska man lära sina barn och barnbarn, någonting som får andra att må dåligt?

Jamen, säger nu någon, varför får man säga vitlök då? Och då undrar jag, vem… i hela helv…världen, har någonsin förknippat vitlök med en människa? Detta är bara ett jättedåligt argument till att få fortsätta framhärda, att det som varit, kommer att förbli.

Det var år sedan jag hörde någon överhuvudtaget säga, glasögonorm, varför då? Det sa vi ju då vi var små…känns det löjligt kanske? Eller är det för att glasögon idag, också kan betraktas som ett smycke, det är snyggt!

Så tänkte jag vidare, jag säger Statoil, skulle inte falla mig in att säga nåt jäkla Circle K, det låter ju knäppt, och än värre, Åke, säger varken Statoil eller det sistnämnda, han kör med Esso. Oj, vilket dilemma, detta blev. Och Nicco som växer upp i det här, hur tusan ska hon veta vad vi pratar om?

Att stämma träff med henne nere på stan, kan vara svårt. Jag säger ju Domus och hon säger nån galleria som jag inte vet vart den ligger. *suck* hur ska man få rätsida på allt detta? Dom som växer upp nu, jamen dom föds ju i dessa nya stjärntecken, så för dom är det inget konstigt, det är vi som inte vill ändra på oss, och ha lite nytänk.
Man kanske ska testa att följa med i det nya, hey, man kanske blir förvånad, och plötsligt hittar andra sätt att se på livet, människor och hur vi lever 😀 Förändringar kan vara jobbiga i vissa fall, och i andra, lärorikt.

Här får ni en liten lista på dom nya datumen för stjärntecknen och länken till en av alla sidor där man kan läsa om dom. LÄNK

Stenbocken – 20 januari till 15 februari

Vattumannen – 16 februari till 10 mars

Fiskarna – 11 mars till 17 april

Väduren – 18 april till 12 maj

Oxen – 13 maj till 20 juni

Tvillingarna – 21 juni till 19 juli

Kräftan – 20 juli till 9 augusti

Lejonet – 10 augusti till 15 september

Jungfrun – 16 september till 29 oktober

Vågen – 30 oktober till 22 november

Skorpionen – 23 november till 28 november

Ormbäraren – 29 november till 16 december

Skytten – 17 december till 19 januari

Ett litet ps från Nicco, som tycker synd om alla som nu tatuerat in sina”gamla” stjärntecken, och nu, helt plötsligt inte är det länge, ojoj 😀 ds.Ha en fin dag, alla mina vänner, oavsett stjärntecken, eller platser ni är födda på eller i.

Ris, ett stort sådant och ros…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 augusti 2016 kl 08:33, 2 kommentarer

Jag börjar med ris, ett stort, kvistigt och fult sådant, delat på två. Det första får hon, som satt på sjukvårdsupplysningen i onsdags, den 10/8, som med ett sarkastiskt tonläge, sa till Nicco, att om hon nu hade så mycket att göra, inför resan till Stockholm i fredags och vidare till Budapest idag, så kanske hon inte var så sjuk, som hon ville framstå.

Vidare tyckte denne någon, att Nicco gott kunde vänta några dagar med sina besvär. Vi väntade, dumt nog, till dagen efter, då jag bokade in en ny telefontid till Nicco, som sedan fick komma till akutsköterskan, på Capio, hälsocentral. Hon, får den andra delen av riset.

Lika sarkastisk, och efter 2 timmars väntande, sa hon att dom inte kunde se nåt galet men ett prov skulle skickas vidare, och ja, ska du till Budapest, så får du väl söka hjälp där då, avslutade hon med. Fint bemötande, eller kan det vara Niccos ringa ålder, som gör att dom kan ta ut, deras sämre dagar, på henne. Hade jag suttit där, hade jag förmodligen fräst tillbaka.

I söndags blev det aktuellt för henne att ringa 1177, igen, och där råddes hon att ta kontakt med vårdcentralen igår, för provsvaren hade nog kommit in då.

Jag ringde och jag fick prata med en Birgitta Adolfsson (tror jag, jag ber om ursäkt om jag nu tar fel, men hon är den enda som heter nåt på B, så jag tror jag har rätt), hon jobbar på Capio, och hon ska ha all ära, för att vara en person, på rätt ställe.

Hon visade engagemang, hon ringde mig 2 gånger, och vidare till labbet, 2 gånger, hon tyckte inte att man kunde lämna detta, på det här sättet. Hon skulle se till att läkaren tittar på det här, nu, direkt då han kommer innanför dörren, och sedan får han skriva ut recept, som Nicco kan plocka upp på Apoteket på Arlanda.
Ja sa jag, då hoppas jag att detta löser sig, du sa hon, det gör det, det jag ska se till. Vad härligt med såna människor, och vilken tur att jag fick prata med just henne, tack Birgitta! 😀

Och nu, då jag har fräst lite, så ska jag gratulera Theresé, som jag och Åke, för 31 år sedan, fick på BB här i Umeå, strax innan 8 på morgonen, om jag inte minns fel, kan till och med ha varit 7.42, eller nåt sånt. Ja, fick och fick, man fick nog arbeta lite för det också.

Vi kommer ner till Järlåsa, nån gång i mitten av september, har vi då planerat, och firar henne då, kanske Anders med, som fyllde år för 16 dagar sedan. Och tänk, jag kanske får mig en tårtbit, jag med, det var ju ändå jag som födde henne, eller hur? 😀

Ikväll blir det annat firande, då ska jag och mina arbetskollegor, gå ut och äta den där middagen jag vann av Lystra, ska bli jätte trevligt, annars umgås man ju bara den lilla stunden man byter av varandras pass, och det blir inte så mycket, ”lära känna varandra” då. Er andra önskar jag en trevlig tisdag, gissa om jag ska ha det, jag har ju till och med tagit ut en semesterdag 😀

Nytt jobb på g, kanske :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 augusti 2016 kl 09:15, Bli först att kommentera

Jo jag fixade även gårdagens besök hos tandläkaren, även denna gång, smärtsamt, innan han tagit död på tanden, totalt. Första gången hittade han bara 2 rotgångar, igår, grävde han fram, 2 till…men nu så, ska det väl inte vara allt kvar, tänker och hoppas jag.

Sen var det ju det här med känslorna…smärta som man vet vart den kommer ifrån, kan man övertala sig själv, om att det är en känsla, och dessutom, väldigt olika från människa till människa. Att föda barn…känns, men man vet ju varför, så det är bara att härda.

Hade man lika ont, och inte var gravid i nionde månaden, bör man nog söka akuthjälp, och lyssna på dom riktiga känslorna. 😀

Nu kändes det nästan som om jag skulle kunna söka jobb på 1177, sjukvårdsupplysningen. Jag har nog nästan alltid blivit hjälpt av dom, men ibland finns det stolpskott, även där. Nicco har pratat med ett sådant, i förrgår. Och dom hamnade i en liten dispyt, faktiskt. Och jag tycker det känns väldigt lamt, då dom inte råder en att söka hjälp, då man googlar på saken och det står, svart på vitt, att man ALLTID ska kolla upp om nåt sånt här inträffar.

Men det tyckte inte stolpskottet. Så då ringde hon vårdcentralen igår, och det var klart att hon fick komma…*suck*. Där ser man, hur olika det kan vara, och hur viktigt det är att kunna stå på sig.

Nicco flyger iväg idag, först Stockholmo, några dagar, sedan väntar Budapest, och alla äventyr där.Som att kanske hitta en fiiin present till mamma, very importante 😀 Dom får då förhoppningsvis en förlängd sommar då det brukar vara rejält varmt därborta, den här årstiden. Här får vi idag nöja oss med solens strålar att få upp värmen, men det ser ju då betydligt mer lovande ut, att det ska funka idag, om man jämför med gårdagen.

Jag ska strax ut och testa värmen, med Winstone, och han vill antagligen inte gå in, då vi kommer tillbaka, han är ju som en utehund. Och det finns fler djur som vill vara ute, bland annat den sibiriska nötkråkan, alias kottbombaren, som kom för någon månad sedan, och som fortfarande håller på tömma våra tallar på kottar.

Jag önskar er alla en toppen fredag!

Vi fick med en fripassagerare

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juli 2016 kl 09:43, Bli först att kommentera

När vi startade från Umeå i förrgår, så noterade Nicco en fripassagerare…en harskrank, som placerat sig i taket, vid in och utgången. Där satt den så självsäkert och stilla, att vi sa, efter 3 timmar, att den där, den är nog död…mycket död.

Efter ytterligare 3 timmar, skrattade vi och sa att den kanske bara är skendöd, men hur tusan kunde den sitta kvar?

8 timmar från start…jag slängde upp ett getöga, och tror ni inte på tusan, den hade förflyttat sig, tjugo centimeter från ursprungsplatsen:

Och sedan flaxade den iväg och satt sig i fönstret, just innan Järlåsa och nu, ja, så är den antingen en nyinflyttad Järlåsabo, eller så slutade den sina dagar som kattleksak, vi lär då aldrig få veta 😀

Vi tog den lilla Silveradon, till Heby och gick på en loppis där.

Jag köpte en ishink, och Åke hittade ett par skor alá Björn Borg och ett par serietidningar, dom kan vara gott att finna i bussen.

Sen satt vi mest ute hela dagen och flyttade runt stolarna efter solen.

Nu har Theresé, Nicco och Åke lämnat jag, Sally och djuren. Dom ska åka in till Ekerö, söder om Stockholm ooch hämta en möbel som Theresé köpt. Vad jag och Sally ska hitta på, återstår att se. Och ikväll blir det bilträff, typ Gammliastuk, fast i nåt som heter Nifsta…ja, inte Knivsta, fast det ligger i samma område 😀 Ha en fin dag, allihop!

Tjocksockar…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 juni 2016 kl 08:49, Bli först att kommentera

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Sallys födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra!
Kortet togs i Sala för 1 år och några dagar sedan, och presenter, ja det kommer hon att få, då vi kommer ner, nästa vecka:

Vi började prata om språket dom snackar därnere, söderut, ni vet..typ i Stockholmstrakterna, jag och Nicco. Vi kan ju säga att vi far på affären, men att fara någonstans, innebär för dom, att man reser, någonstans, och man reser ju inte till Ica.

Strumpor…såna man har på fötterna, ja, vi vet vad det är men vi säger sockar…inte sockor, och är dom stickade, är det tjocksockar, och inget annat. Men tjocksockar är tydligen inget man säger där.

Strumpor för mig, är ett fodral för foten, lite tunnare, och med mönster på. Alternativt, korta nylonstrumpor. Sockar, det är mer vardagsfodral, kan vara lite tjockare, men även dom med mönster eller enfärgade.

Kolla vad det brukar stå på dom, då man köper ett par…socks…det står inte strumps, moahaha…

Nå, det var min alldeles egna beskrivning av nåt man kan lämna i socklådan under semestern, förhoppningsvis, kan väl vara skönt en regnig, grå dag, men såna hoppas vi att vi slipper, ett tag nu.

Jag hade lunchbesök igår och det bästa av allt, vi kunde ju sitta ute. Och idag är det en inplanerad resa till smultronstället, och ja, ser man ut genom fönstret så bådar det bara gott, idag med. Härligt!

Önskar er alla en fin onsdag, och till Sally, en toppendag, med presenter och allt som brukar höra till!

Nicco testade utbudet av hjälmar, på Toys r´us

Jag räddade den stackaren…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 augusti 2015 kl 08:33, Bli först att kommentera

Jag räddade en stackars humla från ett drunkningstillbud i Winstones vattenskål, häromdagen. Nicco var snabb att påminna mig om vad hon berättat tidigare, man skulle göra speciella platser där humlorna och för all del, andra insekter, skulle kunna söka svalka och dricka, utan att drunkna.

Så jag la ner en sten i vårt fågelbad, tyckte jag var smart:

Men då påpekade Nicco att det ändå var för djupt, det ska likna något som detta istället:

Det ska finnas lämpliga platåer dom ska stå på, så jag får väl se om jag kan hitta igen några glaskulor, eller annat lämpligt, så man kan fixa ett litet spa, till dom små. Vet inte om jag ska skriva en liten skylt om att fjärilar inte bör göra sig besväret att landa, fast jag tror inte att dom fattar, dom är ju lite skruvade, det ser man då dom flyger…helt planlöst och utan kontroll 😀

Just nu har vi en liten husfluga härinne, till Winstones förtret. Han försöker hugga den, men är inte tillräckligt snabb. Och flugor tycks ibland, bara vara ute för att jäklas. Hur mycket man än viftar så ska dom dit, igen och igen och igen, helst på samma fläck också.

Idag var det skolstart för Nicco, och jag kan minnas hur det var, då man gick i skolan och sommarlovet var över. Det var ändå med viss glädje och spänd förväntan, man gick dit. Jag längtade efter skolkompisarna, vi var ju alltid uppe i Malå hela sommaren, inte bara under pappas semester. Fast det är klart, det där ändrades med tiden, och ju äldre man blev, desto mer avtog intresset, för själva skolan.

Ja, nu vet jag ju att alla inte är som jag, jag har som inte gillat skolan alls, jag är nog mer en typ, ”learning by doing”, inte sitta och läsa i en bok hur man gör. Och av den anledningen blev det aldrig något gymnasium för min del. Det var nära…jag sökte in på konstfack i Stockholm, och hör och häpna, jag kom in, men viljan att åka dit var starkare för min dåvarande kompis, som även han, sökte in där. han fick en reservplats, och då jag tackade nej, så kom han in och han åkte dit.

Det var nog tänkt så, jag har aldrig ångrat att jag inte for, jag är nog en umebo ut i fingerspetsarna, ni vet det där, ”aldrig söder om tegsbron”, och så kommer det nog alltid att förbli 😀

Ha en fin dag, allihop därute! Jag ska försöka med det, jag med.

Som en fluga på väggen

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 maj 2015 kl 07:06, Bli först att kommentera

Nicco satt igår och förklarade något dom hållit med på under en lektion, centrifug”saken”, nåt som sitter i ett fordon. Och dom hade fått höra fler än ett namn på denna grej.

Just ordet centrifug, gav mig minnen, långt tillbaka i tiden. Kusin Anna, bodde på den tiden i Stockholm, och jag var där några dagar en sommar. Gröna Lund var alltid ett måste, så även denna gång. Vi åkte allt som kom i vår väg, och kände oss bara på topp, tills vi upptäckte en ny åkattraktion…Centrifugen.

Man gick in genom en dörr och hamnade i ett cylinderformat rum, utan tak, och man blev uppmanad att ställa sig mot väggen. Sen satte den igång att snurra, och det gick fort. På skylten utanför, hade vi läst att gravida mammor och onyktra personer, inte skulle åka denna attraktion, men en relativt onykter kille, hade slunkit igenom, han satt som en fluga på väggen, med benen rätt ut, ungefär som om han suttit på en stol, och det sista han säger är: Det är då tur att vi har ett golv!

Sen försvinner det ner i avgrunden. Killen har vid detta laget trasslat in sig i sin kavaj och han ser inte riktigt klok ut, han ångrar nog, dessutom, sitt tilltag, han hade nog hellre velat ligga hemma i sängen, och det var snudd på, att även vi, hade dom tankarna efteråt.

Vi känner oss rätt nöjda men i snålan (vi hade gratis biljetter), så valde vi ut en sak som såg rätt barnslig ut. Vi gick in i ett rum och där satt en stor gunga, två soffor med ett bord i mitten, där skulle vi placera oss, och sen…satte gungan igång, och vi var glad att veta att gungan inte skulle snurra runt, det fanns ju inga bälten eller annan säkerhetsanordning, men visst, vi snurrade runt runt och ut kom vi sedan, vita i våra ansikten och då var det färdigåkt.

Tilläggas bör, att det inte var gungan som snurrade runt, vi stod still, men rummet snurrade, fast vi blev inte mindre åksjuka för det 😀

Jag fick tvärt ont i skallen igår, och jag kan tala om varför. Jag har hela tiden tänkt och trott, att jag ändå skulle få komma till Lycksele innan semestern, och har varenda gång jag gått till brevlådan, varit supernoga att kolla längst ner, så inget brev skulle fastna där. Igår var det en stor hög med reklam, slängde upp den på bordet och gick igenom papperen och se, där, mitt i alltihop låg en kallelse.

Jag läggs in söndagen den 7/6 och måndagen så är det dags, för operationen. Och där fick jag i glädjen, ont i skallen 😀 Det blev som jag hade trott, fast det visste jag ju inte i förrgår, men nu vet jag.

Jag fyller år fredagen den veckan, så det blir ju en kul tårta för mig…välling, och midsommarafton blir också spännande, kanske en tallrik soppa, men hey…jag kommer då inte att ha baksmälla, det är ett som är säkert 😀

Ha en fin dag, allihop, solen skiner så då får man passa på att vistas ute en stund.

Det kan väcka minnen

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 maj 2015 kl 07:41, Bli först att kommentera

Jag har försökt få tag i någon på Försäkringskassan, i 3 dagar nu, och börjar känna mig lätt irriterad. Då går man igenom hela cirkusen med att förklara för en inspelad röst vad ens ärende är, knappar in personnummer och blir lotsad fram till en handläggare där det sedan sägs att det är för många som ringer och man får återkomma…TACK för det, televerket!

Sen testar man, nästa dag, samma procedur men nu kommer man fram och dom säger att ditt samtal besvaras inom kort, 200 före dig i kö, beräknad kötid…34 minuter, jamen tjena, jag har annat att göra än att sitta i luren en halvtimme, aldrig i livet.

Dom har också hunnit meddela att deras återuppringnings system har havererat, tror väl jag med, om det ska vara så där många i kö, och säkert varenda dag, man undrar ju verkligen hur lite folk det finns där, egentligen, 2 personer på hela Sverige, eller vad? Här är väl ett ypperligt tillfälle att skapa arbetstillfällen, för uppenbarligen behövs det ju mer folk på FK.

Och att sitta i telefon kan också väcka minnen från förr, då telefonen bestod i en stor nummerskiva och det plingade i luren då man la på den. Man frågade snällt sina föräldrar om man kunde få ringa sin kusin i Stockholm, och det fick man, om man höll det kort.

Man hörde hur det tickade i luren och rikssamtal lät lite långt borta, så där. Så avslutades alltid samtalet med: Ja det blir nog dyrt, det här! Och sedan la man på och fick vänta en månad till nästa gång. Å andra sidan skrev man ju brev och det kan man sakna idag, visst, man håller kontakt på andra sätt, men det var som spännande att öppna ett handskrivet kuvert.

På mitt förra jobb, hemma hos ”gammbossen” fanns en fast telefon, givetvis med stjärna * och fyrkant #, jag skulle ringa ett samtal till banken och blev uppmanad att trycka på stjärnan för att bevisa att det var en knapptelefon, och varje gång jag tryckte där sa en inspelad röst att det INTE, var en knapptelefon, till slut stod man och gafflade tillbaka att det VISST var en knapptelefon och man frågade om det hade brunnit på kontoret, men att få svar från en bandspelare, var ju helt omöjligt.

Tekniken går ju framåt men ibland verkar den ta snedsteg och kan även backa nån bit för att sedan komma framåt igen. Att fela är mänskligt men idag vet vi väl att även maskiner, datorer och andra saker, kan göra fel, dom också, men det är svårare att bevisa.

Ha en fin fredag, allihop, jag ska umgås med bloggkompisar och njuta av dagen till fullo, på återhörande!

Vår rabatt börjar på växa till sig:

Etikett: Stockholm

Chilla…fullt ös…chilla…

Det brukar lösa sig…för det mesta.

Never ever, jag ändrar mig icke, eller…

Ris, ett stort sådant och ros…

Nytt jobb på g, kanske :D

Vi fick med en fripassagerare

Tjocksockar…

Jag räddade den stackaren…

Som en fluga på väggen

Det kan väcka minnen

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten