Etikett: stol

Jag hittade på nåt

Av , , 2 kommentarer 9

Jag sagt det förut men jag kan säga det igen: Om man inte har något för sig så hittar man väl på nåt, typ, har man inget arbete så fixar man ett.

Projekt på gång, jag hittade plötsligt på att det skulle kunna vara trevligt att göra i ordning vår balkong som vi har på baksidan. Och nu kommer det att bli lite Mel´s Diner över det hela 🙂

Foto0558Foto0182

Jag beställde plastmatta på nätet, givetvis en vit och svartrutig sådan. Och jag kan avslöja att det blev 500 kronor billigare än att köpa på en färg affär :D. Färg köpte vi däremot, och nu kommer dessa 2 stolar att bli blå/grön med kromat underrede:

Foto0554

Åke letade upp ett balkongbord nere i källaren och detta kan ju aldrig ha varit använt…med Perstorpsskiva, kommer att bli så nice. Sen ska brädorna bytas ut, sitta tätare och bli vita, men det tar vi kanske nästa år, får se, vad som hinns med.

001

Åke, tog högtryckstvätten och sköljde ren balkongen, så här vit har den aldrig varit förut, kan jag säga:

002

Jag har haft en kruka därute, en blomma som gett upp och som luktade illa, så den hamnade där, och glömdes bort, men nu var det plötsligt något grönt i den, fast jag vet inte vad?

Foto0556

Ska sätta ner den i rabatten och se om det blir något, kanske någon fågel som släppt ner nåt där.

Kvällen avslutade vi utomhus, i mörkret som sakta sänktes sig så satt vi och poppade Eddie Meduza och surrade, det är sommar det 😀

Önskar er alla en trevlig onsdag!

 

Innekatter och utehundar

Av , , Bli först att kommentera 9

Det gick bara bra att vara ”barnvakt” åt Sally igår. Det var ju så varmt igår, ja jag vet, det ser nog likadant ut, överallt i Sverige, så hon tog badmadrassen och gick ut i sjön med den, jag tog min stol och solfjäder, och följde efter. Så där låg hon och jag satt i sjön, i säkert 30 minuter, skönt var det.

Åke tog fram lien och högg vassen vid vår sida, dom säger ju att om man gör det, håller efter vassen, så kan dom till slut försvinna, och det är ju dom som gör att botten inte är så rolig där.

Vi hade ett långt samtal, jag och Sally, där hon ville veta varför katterna bor i egen stuga, och varför dom är inne. Jag sa att nu är dom nio år, och är riktiga innekatter, det skulle nog inte vara bra för dom att släppas ut, speciellt som vi inte kan ha dom lös, hemma i stan.

Eran katt, Diesel, har ju alltid varit ute, så han kan ju det där, avslutade jag. Efter en stund, då hon låg där i sjön och guppade, kom det från ingenstans: Men Winstone…han är väl en riktig utehund? Haha, då hade hon nog klurat.

På kvällen satt vi där uppe vid grillen och drack kaffe, Sam, min ingifte morbror, berättade om deras granne, som bodde mitt över och som hade en pojke som ar morgonpigg som sjutton. Sam var uppe med tuppen, han med, och just den här morgonen, frågade han om inte föräldrarna var vakna. Nä, svarade pojken. Men skulle du vilja det då, frågade Sam. JAAA, sa pojken.

Jamen då tar du ett glas med vatten och gå in och slå det i öga på pappa, då kan jag garantera att han vaknar. Sen noterar Sam hur pojken ställer upp ytterdörren på glänt så reträtt vägen är fri, och det går en stund sedan blir det ett buller utan dess like och ut kommer pojken i full karriär, efter en stund kommer pappan.

Han är inte lite blöt uppe i skallen. Sam får sedan höra att pojken inte kunde hitta ett glas, kanske han inte nådde upp i skåpet, så han tog helt sonika en STOR kastrull och fyllde den till bredden med vatten. Och när han sedan skulle slänga vattnet så bar det sig väl inte bättre än att det var lättare att slänga hela kastrullen och inte bara vattnet, så hans pappa fick sig ett rejält uppvaknande 😀

Det ska jag också få nu, med kaffet nykokat och håret ska jag tvätta nere i sjön. Ha en fin dag, mina vänner!

Tji fick nån däruppe!

Av , , 4 kommentarer 10

Satt ute här förra veckan, och skulle in och börja med middagen, frågade om Winstone skulle med in och noterar att han sitter i en väldigt konstig sits… kolla här:

Foto0589 Foto0590

Hur i hela världen hade han kommit sig dit??? Jag vet att han inte hoppat upp på sitsen och ner mellan armstödet, jag hade ju suttit därute med honom, hela tiden.

Jag ställer mig upp och försöker dra kopplet kors och tvärs och se om det fanns ett kryphål, men icket. Säger åt Nicco att komma ner och lösa detta matematiska problem åt mig. Jag sätter mig ner på stolen igen och då… ser jag hur det hela hade kommit sig:

Foto0591

Armstödet hade sluppit och därför hade kopplet kommit sig under…puh, jag trodde att det spökade på riktigt. Alltså det där var ju ungefär som en nyckel på en nyckelknippa, helt plötsligt har tjorvat in sig med dom andra nycklarna och hur man än sliter och drar så lossnar det inte, men tar man knippan mellan tummen och pekfingret, och skakar lite lätt så släpper det.. bara så där.

Nu kunde jag ju inte plocka upp hunden och stolen och skaka lite lätt, men det behövdes ju inte. Innebär nu denna iakttagelse att våld egentligen aldrig bör brukas… utan tar man det bara fint, lugnt och sansat så löser sig det mesta…

Igår gjorde vi inte mycket, jag åkte ut på kyrkogården och gav gravstenen där, en omgång med mossmedel, och se, visst vart det skillnad, synd bara att medlet inte räckte till hela stenen.

Före:

Foto0609

Efter:

Foto0612

Kvällspromenad med Winstone, då jag gick samma vända som jag gjorde då jag hamnade mitt i spöregnet, och se, igår satte det igång att regna på exakt samma ställe men, hahaa… den här gången var jag förberedd och hade paraflaxet med mig, tji fick den däruppe 🙂

Nu är det frukost som vankas och sedan arbete så det är bara att sätta igång. Önskar er alla en fin måndag!

 

Hon heter… Annika, nää…förresten

Av , , 8 kommentarer 5

 

Vi åkte ner på stan igår, chefen och jag. Utanför MVG gallerian kommer en kille och blir så glad då han får syn på chefen: Nämen visst är det Annika? Säger han och tittar först på henne och sedan på mig. Nää, säger jag, det är det inte.
Men fatta vad som händer sedan, Maria får totalt hjärnsläpp och tror helt plötsligt att hon faktiskt heter Annika. Jo, säger jag, det ÄR Annika. Sen tittar jag på chefen igen och inser att det heter hon väl inte alls. Och nu har ju killen hunnit bli ännu gladare, då han tror att det är rätt person han talar med och jag måste göra honom både förvirrad och kanske besviken, då jag återigen får säga Nää, det är inte alls Annika. Snacka om tvillrutt!
Hahaa… ja vad säger man. Jag skrattar ju givetvis och säger att förmodligen, fick jag plötsligt för mig att hon hette Annika för min gamla chef har ju det namnet. Undrar just vad killen tänkte, ”snacka om en människa som inte skulle ha stigit upp idag”.  
Ännu roligare var kanske att inte ens chefen protesterade då jag sa att hon hette Annika, jaja, så tokigt kan det bli, och ett gott skratt fick vi 🙂
När vi kommer hem igen så ringer min mobil, och gissa vem det var? Min gamla chef, Annika ni vet. Hon undrade om jag kunde agera budfirma efter jobbet, hon hade köpt sig en låååång stol och trodde sig veta att vi hade en större bil än hon, dessutom hade hon inga vinterdäck på sin släpvagn.
Så vi gjorde oss en tur ut på Tomtebo och sedan fick hon bjuda på kaffe, och *tjopptjopp* så hade den dagen gått och det var dags att åka hem och fixa middag.
Sen gjorde jag ett ärevarv med dammsugaren nere i tvättstugan, dom ska nämligen komma idag och installera en ny vattenmätare, och då jag liks var därnere och röjde för att dom ska få fritt fram till mätaren så insåg jag att det fanns en del damm därnere. Men nu är det gjort och någon gång i framtiden (kanske i helgen, då jag jobbar *blinkblink*) ska vi röja ännu mer och kanske införskaffa ett större badkar dit. Det är något vi saknar, faktiskt.
Nå, det var igår det och idag är idag. Jag önskar er en fin torsdag!

Allt uti byxan uti ändan om…

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Kom helt oförhappandes att tänka på dom här dynorna man har på köksstolarna, som ofta går sönder i själva bandet där man knyter fast dom. Nicco råkade ha just den stolen där dynan inte satt fast och hon sa uttryckligen, att hon hatade just den där stolen. Men varför då, undrade jag, och förstod inte hur man kunde hata en stol av fyra, likadana sådana.
 
Ja, då var det just det där att dynan inte satt fast, jamen sa Åke, det är meningen att man sitta still på stolen och inte glida runt på den, det är ju av den anledningen snörena går av. Det där är väl ingenting, sa jag, du kanske skulle limma fast dynan baki ändan, så hade du den på plats, hela tiden. Jaha, sa Nicco, så ni tycker att jag ska gå runt med en sån där alltjämnt, hängandes på byxorna, men jag måste ju byta brallor också, hm…
 
Och med den tanken tänkt, så kom jag ihåg vad morsan berättade för några månader sedan, då jag var upp till henne på en fika. Detta var väl någon gång i våras och hon hade åkt ut med sin kusin och hennes man, dom skulle på strömpilen och handla. På sätena har dom, under vintertid, lagt såna där frigolit dynor, eller inte frigolit, utan såna där sittunderlag, som finns i olika färger.
 
Dom kom fram och parkerade bilen, morsan hoppade ut och dom började gå mot ingången, då någon ropade på morsan. Hon vände sig om men tycktes inte känna igen människan, och undrade vad hon kunde vilja. Du sa kvinnan, du har något som sitter fast i baken. Morsan tar och sveper med handen bakom ändan, och mycket riktigt, där hänger ett sittunderlag. Men vilken tur sa hon till mig, att kvinnan hade talat om det för henne innan dom gick in på affären, du förstår vad folk skulle ha funderat. Ja sa jag, eller så hade dom tyckt att du var riktigt smart, förberedd på att kunna sätta dit ner, precis vart som helst 🙂 Så kan det gå, om inte haspen är på.
 
Vi åkte ut en sväng igår för att kolla att cheven skulle starta, det gjorde den men värmen tycks inte vilja komma igång ordentligt. Men mycket ska till innan jag blir förvånad. Jobbar idag, i vanlig ordning, 7-14, därför är jag uppe den här tiden. Ni får ha en bra dag!

Till alla er som missat…

Av , , Bli först att kommentera 2

Klockan nio öppnar insläppet till alla besökare, klockan 15,30 blir det prisutdelning.

Nu har vi till och med fixat en stol till Åke, som börjar på tycka att det känns i både rygg och ben, att stå och släppa in bilar under flera timmar. Eloise la belsag på stolen med en gång vi ställde upp den hemma men idag, om några timmar så kommer den att stå på dragonfältet med Åke, sittandes i den eller stående bredvid. Välkomna till en fullspäckad dag!

Och må alla vädergudar vara med oss!!!

Och må vädergudrana vara med oss!!!Nu är det dags att boka in sommarens höjdpunkt ! . Lördagen den 3:e Juli på Dragonfältet. Kl 09,00 öppnar portarna för alla besökare . Prisutdelning kl 15,30 . Priser till 10 outstanding cars. Liveband spelar på scenen vid finbilsparaden. Mat & fika finns att köpa på plats.

Sura gubbar och grannar

Av , , 4 kommentarer 3

Såg på nyheterna igår, dom visade några påskkärringar (utklädda barn), som sjöng för ett gäng äldre människor. Dom sjöng, sov du lille videung…

Hm, är det den visan man ska sjunga till påsk? Jag bara frågar för när jag var runt tio år så klädde jag och en kompis ut oss till, kan ni gissa? Jo, just påskkäringar. Det var uppe i Lainjaure, hos min farmor och farmor så jag och Susanne som tjejen hette, knatade till huset nedanför och knackade på. Vi hade stora förhoppningar om att få oss lite godis, men ack vad vi bedrog oss. In i köket fick vi komma och stod där till allmän beskådning. Då sa gubben till slut, ja, sjung en sång då.
 
Ehhh, ok, sång??? Vi visste inte att man skulle sjunga något och inte visste vi heller vad det skulle kunna vara för något så vi tackade för oss och gick tomhänta därifrån. Jag tyckte aldrig riktigt om den där grannen efteråt. Kan just undra varför 🙂
 
Apropå grannar, den här grannen vi har, som ondgör sig över alla som sitter ute och inte gör annat än pratar och dricker kaffe, så tänkte jag lägga in en motion till stämman. Man får leasa en stol ute på gården, det kostar fem kronor/ timme, sen, om man vill fortsätta sitta en timme till så måste man rotera, så man byter plats, då ser det ju ut som man varit lite aktiv i alla fall. Pengarna kan sen gå till välgörande ändamål, och se, då har vi gjort ännu mer nytta, av vårat sittande. Smart va?
 
Önskar er alla en fin lördag. Lördag för oss innebär en del skruvande för Åke, städning, promenad, matlagning etc, för min del och kanske avslutningsvis, ikväll, en test av äggtoddy.

Man kan få åt nerverna

Av , , 10 kommentarer 4

Detta lilla T, har orsakat en hel del huvudbry, i flera års tid, men nu…äntligen, ska vi slippa detta bekymmer.

Vi fick, för snart 25 år sedan, en Hokus Pokus stol, av mina föräldrar som Theresé skulle få använda vid matbordet. Det är en ovanligare modell, den är större än den "vanliga" och har ett medföljande bord som man kan ta loss om man vill.

T:eet ska ju sitta monterat så att barnet inte trillar ut där man har benen, och T:eet satt där även då Niccolina fick ta över stolen. Fram till den dagen då hon fixade att kliva upp och ner i den själv, då skruvade jag bort den delen och lade det på ett säkert ställe…trodde jag.

När hon så hade vuxit ifrån stolen så ville jag sälja den, vi annonserade ut den, sen efter att vi gjort det så skulle jag montera ihop eländet och då var t:eet borta. Vi har vänt upp och ner på hela lägenheten, men grejen gick inte att uppbringa. Stolen förblev osåld.

För några år sedan var det hit elektriker och uppdaterade våra proppskåp samt bytte ut alla eluttag. På grund av detta så var vi tvugna att dra ut alla möbler från väggarna. Under Niccolinas bokhylla, som har ett påbyggt hörn, längst in, längst ner och längst bort, så låg t:eet. But why???

Niccolina måste ha använt det till någon lek och sedan har den hamnat på golvet och åkt dit under, ja jag vet inte, den låg då där i alla fall.

Jag hade då samlat ihop alla delar till stolen som numer står i skrubben, och där trodde jag då, mitt spån, att t:eet också låg. Nu tyckte jag efter ett tag att det återigen var dags att annonsera ut stolen. Jag tvättar upp den och ska montera ihop den men vad tror ni saknas? Jo, T:eet. Då höll jag på att ge upp. Stolen har nu stått i skrubben i flera år, och i förrgår, i jakten på ett kvitto, så gick jag igenom en hög med papper i ett skåp i köket, och vad i hela h- – –  ligger under högen. Jo, det fördömda t:eet.

 

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten