Etikett: stolpar

Helt insnöade, eller?

Av , , 2 kommentarer 13

Det är samma visa varje år då första snön faller, samma diskussioner och elände. Söderut blir det kaos, och vi skryter om att häruppe klarar vi oss, man är väl norrlänning. Fast i ärlighetens namn, så är det nog ändå, lite annorlunda, söderut.

Deras snö blir nåt annat då den landar, det blir mer is, och visst, sen är det det där med att planera och ha resurser då det ”plötsligt” kommer. En del förare måste nog också gå en snabbkurs i att man inte, kan lämna bilen mitt i vägen, bara för att man sitter fast, det gör ju inte saken lättare att lösa.

Vem vet, dom kanske skulle kunna sätta en back, eller två, med öl i skuffen för att få lite tyngd i bilen…hahah, nä, nu skämtade jag, kunde som inte låta bli 😀

Nå, vad jag nu skulle komma fram till är, att häruppe, har vi andra problem, när det kommer snö. Då förlorar vi plötsligt förmågan att kunna parkera på p-platser. Och där förstår inte jag av vilken anledning det blir så svårt?

Hämtade Nicco på flyget i måndags, och nu bortser jag från deras konstiga rutor dom ritat in på parkeringen, ni som varit därute vet ju hur det ser ut. Men…det finns stolpar och det finns betongsuggor, som tydligt visar vart platser börjar/slutar. Här står jag mot en betongsugga, längst ut i kanten, kan inte stå mer rätt. Och Här är bilen snett framför mig:

15338761_10154742137336585_6511596823640992569_nOch här är bilarna som egentligen, skulle stå sida vid sida, med min bil:

15284038_10154742137216585_3198336514781188366_nHelt otroligt! Blir människor helt insnöade bara för att det kommer lite vitt puder på backen…ja, uppenbarligen.

Jag avrundar med en bild och text som jag la ut igår, på FB, notera ordet krispig…I love it…haha…allting nu för tiden ska ju vara krispigt, frissigt, buffrat och bara så där, helt underbart, som en bal på slottet…eller nåt sånt. Ha en fin dag, allihop!

15267743_10154742137016585_7093403764301254877_nTog en krispig morgonpromenad och skådade kråk- konventets öppnande…På dagordningen stod bland annat huruvida lyktstolparna ska bli större…eller bara fler.

Han bodde på toaletten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Då har den kommit då… sista dagen på semestern, kan inte säga att den är efterlängtad men jag vet också att efter en eller två dagar känns det skönt att komma in i dom gamla rutinerna igen. Att ha semester alltjämt är nog ingen hit heller.
Jag brände iväg på Maxi igår och införskaffade två sitt/ligg påsar, eller vad man nu ska kalla dom, vi har dom uppe på busstaket. Det fanns bara tre kvar och dom var på halva priset, kan det vara för att dom bara fanns i rosa? Så när man kommer dit upp ser det ut som om det ligger två Barbapappor däruppe.
Åke rev sedan ner vindskyddet däruppe och håller nu på att dra om det, så det ska sitta bättre då vi kör. Staketet fäller man ju ner, men vindskyddet har suttit på fel sida.
Sen kapade han till staketstolparna som nu står och drar i olja eller nåt sånt. Mycket på gång nu… innan jobbet startar igen. Det blir till att fixa på kvällarna också annars går det inte.
Satt sedan och kollade kalendern och det är en helg vi är lediga i augusti, eller lediga, jag jobbar till 21 den fredagen, så ska vi boka in något så blir det den helgen från lördag till söndag. Jag vet också att det är av den anledningen det kan kännas skönt då vi äntligen ställer bort bussen, då vet man att vi har rest färdigt.
Lillbrorsan med familj kom förbi på en liten husvisning innan dom fortsatte hem till Stockholm, dom har ju varit uppe i Malå, någon vecka eller två. Morsan och farsan kom också hit så vi drack en kaffe. Svetlana undrade hur det kändes att få bo i hus, när vi bott i en liten lägenhet så länge.
Mja, liten och liten, det var ju en trea och inte hade våra föräldrar en större lägenhet och vi var ju tre barn som bodde hemma samtidigt. Jag och storebror delade rum och Lars fick en loftsäng inne i våra föräldrars sovrum. Mamma berättade att Lars ledsnade en dag på att inte få ha eget rum så han flyttade in på toaletten… men det blev väldigt kortvarigt 🙂 Tyckte förmodligen att det blev trångbott.
Nog klarar man sig på en mindre yta, om man verkligen vill, och när man var liten så var man ju alltid ute, tills man var tvungen att gå in efter ihärdigt ropande och visslande i fönsterluckan. Det var alltid högst motvilligt man gick in. Men det ser nog annorlunda ut idag, tyvärr.
Nä, nu ska jag få något gjort, hoppas ni får en bra dag och jag ska försöka göra min dag så bra som möjligt.
Maria Lundmark Hällsten