Etikett: strandpromenaden

Bingo-Micke, mannen med stort hjärta 🧡

Av , , 2 kommentarer 20

Att Bingo-Micke vandrat vidare, vet nog dom flesta. Jag läste häromdagen att han testamenterat en del till Björklöven.

 

Mikael Holmberg tillhör den där skaran som verkligen lagt ner sin själ i det han brann för och att han var en människa med hjärta, har även vi fått uppleva

 

9 oktober 2012, jag skrev och citerar: ” Nu har jag hämtat bingolotterna, som ”bingo-Micke” skickade med Tina, som hon sedan skulle vidarebefordra till mig… vilken kille! Tack så mycket Micke, och det värmer att veta att dom man inte ens känner, sänder en för dom okänd människa, en tanke.

Och tack till dig, Tina, för ditt engagemang, din energi och dina tips (och fikat du bjöd på, förstås)… nu har Maria införskaffat lite ”nytt” mjöl i skafferiet 🙂

För pappa har dom nu tagit bort all medicinsk vård och nu återstår bara palliativ vård, vilket betyder lindrings vård, där han inte ska behöva ha ont. Hans kropp har nu fått tagit så många smällar att den inte orkar mer, och själv är jag övertygad om att han är mer behövd på annan plats och någon eller något annat, har andra planer för honom.

Jag tillhör gruppen av människor som vägrar tro, att vi bara lever här och nu, och den dagen vi inte finns mer, så är det inget annat. Nej, det går inte ihop i min matte tabell. Vi har inte knogat på här för att allt sedan bara ska vara svart, så på det sättet är döden inget jag räds för, däremot kan man ju alltid tycka att många av oss, fick alldeles för liten tid, just här. Och av precis den anledningen, ska vi ju leva varje dag som om det vore den sista.” slut citat

Tina var vid det där tillfället nere på stan, och antingen ringde hon eller så skickade hon ett sms och frågade hur det gick för pappa. Jag svarade precis som det var, att all medicinsk vård var borttagen och vart det skulle leda.

Tina som är en känslomänniska tog svaret så pass hårt att hon damp ner på nån bänk som stod där och var väldigt ledsen. Där stod då Bingo-Micke, och såg hur ledsen hon var. Han sträckte ut sin hand, frågade vad som hänt och hon berättade. Jag kan ju inte svära på att det var exakt så, det gick till, jag var ju inte där själv, men i det stora hela. Detta resulterade i att Micke skickade med Bingolotter som vi skulle få. Där hade vi väl en man med hjärtat på rätt ställe, omtanke är vad som räknas, och inget annat.

Tog en promenad längst Strandpromenaden igår

Kan det vara så illa att Bävern påbörjat nån typ av fördämning även där 🧐

Då må den väl ändå tagit sig vatten över huvudet 🤔 Eller är det så illa att nån illvillig människa gått lös med nåt verktyg 😲

Åke påbörjade projekt Halloween igår. Jag ska fortsätta i den mån jag kan, synd att det skulle regna, bara. Nicco taggade mig i en riktig Halloween rysare, innehållandes några skrämmande pumpor 😱 Den delar jag med mig här, men inte utan att varna för något vedervärdigt, och önskar er alla, förstås, en fin torsdag!

Efterkonstruktion eller…🤔

Av , , Bli först att kommentera 9

Fjuppe dök in igår, för att kontrollera att arbetet med Camaron, inte läggs i träda. Han hade även med sig slangar han tyckte skulle bytas ut. Det finns såna under huven som tar extra stor plats, bättre med utrymme om man måste komma åt sakerna. Bra där, Fjuppe 🤘 Hade förmodligen aldrig blivit gjort annars. Ibland behöver man en morot eller piska, för att komma igång…

Tog en promenad igår eftermiddag, i en annan del av stan. Fotade en arbetare in action

Såg ett hus jag aldrig sett förut, med ett torn på toppen, coolt

Funderade på om parkerings platsen är efterkonstruerad och det fanns inte mer space. Eller, om den från början är gjord för korta bilar 🤔

 

Bron över älven borta vid Strömpilen, sedd från en annan vinkel

Och ännu en, sett underifrån

Strandpromenaden har många fina vyer, om man inte har alltför bråttom. Då missar man nog en hel del

Den här månaden är en ständig påminnelse om pappa. Det är nu 11 år sedan, och det är precis som man säger. Det blir bättre, man kan inte leva och sörja varje dag. Däremot sakna en person. Och man kan nog inte heller undra vilken typ av relation man hade haft idag, om han hade funnits kvar.

Vi blir ju allihop äldre, inte nödvändigtvis klokare, men definitivt mer erfaren (och kortare i rocken). Det gissar jag, att även pappa hade blivit. Ibland stannar man upp och undrar, vad han hade sagt om det där, eller hur hade han gjort. Tänk om han hade levat då hade han varit där och där. Fast det är ju bara antaganden, vi vet ju absolut ingenting, om vad som hade kunnat vara.

Apropå detta så letade jag upp en rolig händelse, mitt i allt elände vi gick igenom vid den här tidpunkten. Jag citerar:

20/9-2012

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Jo, vi kunde skratta trots allt det som hände, och vi gjorde det ändå, rätt ofta. Man blir mer tight, då man ses varje dag, även om orsaken till att man träffas, inte var så rolig alls. Men livet stannar ju aldrig av, det fortsätter oavsett vad som händer och sker. Och ibland kan det vara bra att bara hänga med och inte fastna på ett och samma ställe.

Nicco pysslade ju lite i SIMS och gjorde ikoniska byggnader från Umeå. Klicka på bilden för ett kort klipp. Tycker det blev grymt bra.

Idag sitter inte jag fast, i alla fall, utan drar till Annelie över dagen. Så nu ska kaffet i koppen, hunden ska ut och lalala, så var jag kanske klar att åka. Ha en fin torsdag, allihop! ps. såg en svampdödare igår ds.

Den stack definitivt ut, bland gråskalorna

Av , , Bli först att kommentera 13

Körde styrketräning arm, igår. 20 minuters, frekvent sopande av trottoaren på vår kortsida av huset…puh! Absolut en pulshöjare, men det kan bero på att det var rätt tungt ändå. Inte några små sandkorn som låg där i ett tunt lager. Jo det är som det står på Umeå Kommuns hemsida. Vi som bor i hus, ansvarar för trottoaren utanför.
Men bara tills dom börjar ploga upp snö där, då kan vi släppa det ansvarsområdet.

Trevligt fika med Elisabeth, på Nybro Östra igår. Lika god sallad med räkor där, som på Teg, även om den inte serveras på tallrik. Hon frågade om planerna inför Piteå tävlingen och här har vi ju tjejen som löser andras eventuella problem…tjopp tjopp.

Vi får leja in henne, hennes bil och hennes biltrailer för att köra upp Camaron till tävlingen. Vilken stjärna!!


Bussen ska ju upp i vilket fall som helst, men vi slipper lastning och lossning, samt risken att förstöra bakdäcken på bussen, då dimensionen på däcken inte riktigt är den rätta. Den kan slå igenom om det blir för guppig väg. Och Camaron väger ju lite grann.

Jag föreslog något annat till henne. Det är något jag grunnat på ett tag. Och hon tyckte det var en bra idé. Det kommer att handla om, tjejer, bilar, cruising, utflykter och annat. Mer om detta, kommer senare. Jag filade på en FB sida igår. Den är inte klar…än. Vore kul om detta tog lite fart, faktiskt. Det kommer att bli Elisabeth och jag som håller i det, for starters, i alla fall 🤘🤩

Hon har btw varit med i ett reportage i tidningen Power. Tjuvlånar en bild från hennes FB sida, på den…

 

Apropå Umeå Kommun, så blev jag uppringd i torsdags. Det var en tjej som ville ställa några frågor angående Stödfamiljs uppdraget. Dom gör en typ av genomförandeplan. Och man fick beskriva uppdraget samt lämna åsikter och tips.

Gissa att jag gjorde det. Vi avslutad frågestunden efter mina svar och åsikter, och hon skulle lämna mina uppgifter till någon som kunde ringa upp mig. Det fungerade, det med. Dagen efter ringde en person som fått veta vad jag anser och vad jag tycker dom kan förbättra. Hon tog absolut med sig detta, och tyckte det var synd att det inte fungerat som det skulle.

En del av förklaringen, var att dom omorganiserat och det hade inte varit tvärenkelt med allt däromkring. Hon bekräftade även att jag inte var den enda som tagit upp problemet med att dom inte skiljer på uppdragen som kontaktperson och stödfamilj.

Jag hälsade att det inte blir någon fortsättning för oss, efter detta. Lär inte ta på mig nåt fler heller. Inte så länge det ser ut som det gör. Deras förlust, tänker jag!

Nu är trädkramarna officiellt snöfria och fram tinade.


Tror inte att snön som förväntas ska falla i veckan, kommer att göra någon större skillnad. Den försvinner nog lika fort som snön som kom igår kväll, gjorde.

Hittade en annorlunda fågelholk nere på strandpromenaden. Den stack absolut ut i gråskalorna.


Det gjorde absolut Vårstjärnan med, som tittade fram borta i anslutning till Västerslätts industriområde.


Idag ska jag hämta mamma, det blir fika hos Ahlbecks på eftermiddagen. Hur najs är inte det då 😃 Och nån tid under dagens ska det även klämmas in träning på. Må ju höra med Nicco när det kan passa. Ha en fin och lugn söndag, allesammans! Och kom ihåg…

-Gud hör bön 🙏, vrålade Åke!!

Av , , 2 kommentarer 12

Gick en prommis utmed Strandpromenaden igår. Strålande fint väder, men som oftast förtas lite, då det har en tendens att blåsa. Lite mer därnere vid älven också.

Såg på håll, ett äldre par som satt på en bänk. Kvinnan ställer sig upp, tar mannen under armen och han ska resa sig upp, men han sätter sig ner igen. Dom gör om proceduren, men med samma resultat. Jag ser att kvinnan ser lite orolig och hjälpsökande ut.

Det kommer en kille som springer förbi mig, han är ute och motionerar. Jag tänker förstås att han sett vad som händer och kvinnan söker ögonkontakt med honom men nä… han passerar i en grisblink.

Klart jag frågar om dom vill ha hjälp och kvinnan skiner upp och säger ja, absolut, han ska bara ta sig upp från bänken. Vi tar han under armarna och han är uppe på nolltid. Han säger på ett ursäktande sätt, att det blir så där då benen inte bär. Ja, svarar jag, men vad ska man göra. Dom är jätte tacksamma för hjälpen, som tar 10 sekunder av min dag, men som betyder så mycket mer för dom.

Jag ångrar att jag inte fortsatte säga att jag tycker ändå dom gjorde det bra. Att sluta vara ute och röra på sig är nog mer förödande än att behöva en liten hjälpande hand för att komma sig upp.

Sen kommer givetvis en tyst undran från mig. Varför hjälpte ingen till, innan jag kom fram? Bryr man sig inte? Är man egotrippad eller blundar man bara för omgivningen? Jag blir ändå lätt störd då jag tänker på det. Vi är ju inte ensamma därnere på promenadstråket, jag kan väl ändå inte, vara den enda som noterade detta, eller?


Visst, kvinnan flaggade inte med sina armar att hon behövde hjälp, men det kanske inte är så lätt heller. Man vill inte vara till besvär. Men det ska inte heller vara så svårt att fråga om nån behöver hjälp. Jösses, och kan man inte själv, av olika orsaker, så kan man väl ändå erbjuda sig att få tag i nån som kan.
Nåja, dom kom sig upp och dom tågade på, bara fint där dom fortsatte sin promenad i det vårlika vädret.


Innan jag åkte iväg på jobbet såg jag en bortskänkes annons. En stor sideboard i teak. Det var redan folk som kommenterat så mina chanser att få den där, trodde jag var obetydliga. Men det fanns ett mobilnummer så jag slängde iväg ett sms.

Åke förberedde bilen, men det kom inget svar. Jag såg chansen att få den där försvinna i cyberspace. Är på jobbet då det plötsligt plingar till. Möbeln är kvar och jag får ta den om jag vill…och ja…OM jag vill. Vi pratar på telefon och jag får veta att den är aptung och finns ute i Boviken/Sörmjöle.

Här får jag engagera en lätt motvillig Nicco, att ställa upp med bärkraft, och ge Åke info om körväg, nummer och så vidare. Nu står pjäsen i vår hall.

Jag är jättenöjd, och har aldrig skrattat så mycket som när Nicco skulle berätta om allt elände dom fick uppleva på dom 2 timmarna.


Om NÅN, någonsin i framtiden, kommer och säger att dom fått en sideboard att hämtas i Sörmjöle, och frågar om min hjälp, så går jag och gör nåt dumt med mig själv. Så började Nicco, då hon skulle berätta…

Dom körde fast och gled baklänges, Nicco fick nån flaschback från nåt avsnitt av Vägens hjältar. Nån kom ut med en grushink, Åke sa högljutt att -Gud hör bön 🙏 Dom fick låna varsitt par icebugs för att ens ta sig över gårdsplan, dom såg en lastbil bromsa så hårt att den slog i räcket efter E4an. Möbeln var inte bara aptung, utan ännu tyngre. Ja, jag vet inte allt hon sa, för jag skrattade nästan så jag grät 🤣

 

Nu väntar en rejäl flytt av andra saker. Vi har redan bestämt att vi ska ha den nere hos oss. Tanken från början, var att den skulle få stå däruppe. Såååå, rockad av saker, är att vänta. Och lamparmen har kommit så snart kanske vi har en ny lampa med.

Men jag ska börja med prommis, sen åker jag och Ingegerd på äventyr, så jag får greja då jag kommer hem. Tur att man är ledig i dagarna 4.

Ha en fin torsdag, allihop! Och kom ihåg att titta er omkring, på era promenader, ni kan gå miste om både det ena och det andra.

I see the light… eller var det ett ljus 🕯

Apropå Avatar konserter jag skrev om igår, så kommenterade Theresé mitt inlägg på FB och jag citerar henne.

”Du måste alltså prova 4d-bio nästa gång ni är här. Då skakar stolen, regn/snö och blåst, till och med värme kommer vid såna scener på duken. Vi såg Dumbledores hemligheter på 4d. Man kände till och med smällarna när de förtrollade saker och slogs med trollstavarna. Enda konstiga va att min granne käkade dillchips varje gång en skurk kom på duken och därför blev det även lite konstiga luktfenomen att associera med.” slutcitat

Vad är nu detta som hon pratar om. Jo, 4DX är en bioupplevelse för alla sinnen. Vind i håret och stolarna som skakar, hoppar och kränger. Dimma, doft av bränt gummi och snö som faller från taket.

Det låter inte som en klassisk biobesök – men nu är det verklighet i våra 4DX-salonger i Uppsala och Malmö!

Med 19 olika effekter erbjuder 4DX ett helt nytt och unikt sätt att se film på bio.

Upplev fartfylld action, spännande skräck och fantasifull familjefilm med alla dina sinnen! Detta citerades från denna sida https://www.nfbio.se/4dx

Låter onekligen spännande, och då hon skrev om luktfenomen, så kom jag ihåg luktkorten du skulle ha om du såg på filmen Polyester. Hahaa… upplevelse bio, big time. Ingen film jag såg, men hörde talas om den i flera år.

Och sen vill jag minnas, att det för väldigt länge sedan sas, att i framtiden skulle vi kunna se på 3D film utan glasögon, det lät som utopi, fast vi är nog på god väg.

Jag och Nicco gick längst strandpromenaden i förrgår. Vilket fint ställe att gå på.

Samtalet gled in på sommar kontra vinter, och vad i hela HE… man gillar med vintern? Varför är förhoppningarna så höga den här årstiden? och att sedan bo just här. Så högt upp, där sommaren inte är världens längsta.

Jo man känner väl behovet att få vara ute, hänga med vänner, njuta av värmen, både dag och kväll. Att gå ut och träffas, inte bara över en fika på nåt ute café, utan möjligheten att få ta en öl eller två, på nåt bra ställe. Alla verkar som leva upp.

Vad har man liksom, att se fram emot på vintern, undrade hon, lite spydigt. Jomen jag gillar vintern också, och kontrade med att man kan tända ljus och faktiskt se att dom brinner. Jag hann inte fortsätta innan hon avbröt med ett fnysande… Tända ljus, vadå tända… vi älskar vintern för att vi får tända ett ljus, menar du?

Nu fick jag ju fortsätta med att det kanske inte är ljuset i sig, utan det får symbolisera lugnet. För hur det än är, sa jag, så efter 10 dagars sol, och toppenväder, så längtar man efter regn och rusk, så man faktiskt får lov att vara inne.

Lite som när man säger att man sitter ute för man måste som passa på… men att passa på och det bara fortsätter, blir inte bra, det heller. Allt man kanske borde göra, blir liggandes.

Sen kan jag väl tycka, alldeles för mig själv, att det hade varit najs med liite längre sommar. Det går som för fort, då den väl sätter igång. Men betänk också, ni som varje år, i början av juni, att snart vänder det igen.

Det tar faktiskt lika lång tid innan det blir mörkt, som det tar att det blir ljust igen, såå… Skillnaden är väl att det är ljuset man längtat till och därför känns det bättre då det vänder åt det mer, ljusa hållet.

Och givet, det finns ju många som njuter av vintern. Med snöskoter och skidåkning, pulka och annat. Beror ju lite på var och ens, intressen.

Igår kilade vi runt Umestan istället. När vi kom hem blev det kaffe, ute och då kom första droppen. Ska vi slå upp partytältet, månntro. Äsch sa Nicco, det är ju bara nån droppe. Men Åke tyckte att vi kunde testa att sätta upp det och jag lovar, då vi satt fast sista bandet, så kom hällregnet, men vi kunde sitta torrt därunder.

Matchar våra utemöbler 😍

Efter middagen ville jag testköra Camaron, Winstone och Åke följde med och vi var väl ute nån timme. Oljan ska ju runt ordentligt i motorn, och smörja upp den. Tändningen är dock inte bra, och fläktremmen måste spännas på. Men det är ett fint sjung i den, ändå. Klicka på bild för att se.

Med Brännbollsyran runt hörnet, så fick vi in lite mer ljud än vanligt, och helikoptern svävade runt fältet, heeela kvällen och in på natten. I eftermiddag är vi bortbjudna på altanhäng hos min kusin, trevligt minsann.

Och slutligen, Winstone min vän, han har genomskådat oss, oh my…

Ha en fin lördag, allihop! Här länk till pratblogg 4...

Försöker och försöker men…

Av , , Bli först att kommentera 15

Nu har man sett hur många svanar som helst och jag har försökt få dom på en bild men… Dom låter ju inte förrän dom är bara en bit bort. Så innan man fått på kameran, zoomat lite så hittar man dom inte på himlen för då har man solen i ögonen och man chansar hej vilt, att dom ska vara i bild. Här är i alla fall tranor, men… långt ifrån den fina bild jag velat ta, och svanar är det jag sett mest.

Har sett dom finaste formationerna, senast igår kväll, 20.50 då jag kör gamla E4an i höjd med rondellen vid Hagaskolan. Och det var inte lite fåglar. Fast, mobil i bilen…fippel och annat nopp, jag lät bli, man får ju inte ens, så jag insåg att det bara var att föreviga bilden i huvudet, istället.

Promenad längst strandpromenaden igår, tarvade i alla fall lite bilder, med stillastående objekt. Nån som saknar en cykel kanske.

Eller är det en cykel, svårt att se, fast jag gissar på det. Kändes några grader kallare därnere än hemma, men det är ett jättefint område att promenixa i.

Radio P4 i Västerbotten. har nu på morgonen, frågan om man minns vad man fick som första lön, och vad man köpte för den. Jodå, jag minns… och jag svarade.


Mitt första jobb där jag stannade i 8 månader, var på Butica Sport, samma lokaler som Filmstaden idag. Jag fick ungdomslön, vilket innebar 85kr per dag. Jag var 16 år och hoppade på detta istället för gymnasium, då jag inte kom in på den linje jag sökte.

Min första lön gick oavkortat till singlar inköpta på Rune Johanssons, samt en och annan parisare på Bigges 😁. Lite som Emil i Lönnebergas inköp av sockerdricka, då man ändå hade råd. Jag bodde ju hemma så mina första löner var egentligen fickpengar.

Träffade till och med Åke, därnere på affären. Han kom insläntrande och skulle köpa ett liggunderlag som han skulle klippa till för att fixa sadel till hans Triumph motorcykel, som han hade på den tiden. Jodå, jag fick åka på den några svängar, då det sedan begav sig.

Åkes allra första jobb, om man nu inte räknar ett extra jobb han hade som 13-14 åring på Umeå Nya Billalackering. Där han skrapade ihop 400 kronor och köpte en sprillans ny, 10 växlad, (på den tiden) värsting cykel, Så var det mer seriösa jobbet, med månadslön, som asfalterare åt ABV, med en lön på 4-4,5 per timme, vilket blir mellan 700-800 kronor på en månad.

Fast egentligen säger inte dom summorna så mycket, allt är ju i förhållande till vad man betalade för det man behövde. Kanske inte parisare och singlar, nu då, utan en månadshyra och mat på bordet.

Nåja, det var i alla fall fina minnen, man var fri att göra vad man ville för slantarna, men man hade inte ett eget bo att göra vad man ville med, så jag är absolut nöjd med vart vi är idag.

Ha en fin fredag, allihop och passa på att njut av solen vi får ha idag, man vet aldrig om den lyser med sin frånvaro, imorgon.

Humlor och bin 🐝

Av , , Bli först att kommentera 15

För 3 år sedan, tyckte Tina att jag skulle kvista ner och hämta denna flaska 🍾


Och jag undrade om det inte fanns en flaska som hette Before Work, fast det trodde hon inte, men vi kunde komponera ihop en egen sådan, haha…

Lite roligt dock, att vi pratade om just den där flaskan, bara för nån vecka sedan, och nu kom den, som ett minne från det förflutna.

Började skriva detta inlägg för 2 timmar sedan…sen blev det telefonsamtal, sms, till olika personer, ringa jobbrelaterade samtal. Slog igång en tvättmaskin då jag liks gick ner för att hämta upp köttsoppa från frysen. Men nu är jag här, igen.


Gick lite längre bort efter strandpromenaden igår, och det finns inte bara boplatser för bin. Dom jag fotat tidigare. Utan även ett för humlor 🐝 Här kan dom övervintra.


Det är en nergrävd stor kruka i mitten, som ska vara själva bo platsen, och trädstammarna är till som ett vindskydd.

Regn i luften idag, men då kanske dom kan fixa gravstenen som håller på att tippa. Om dom inte kunde fixa till den utan att ändra själva fundamentet, så kommer det att kosta 3000 kronor. Dyrt, men vad gör man. Betalar och går vidare. Fast inte utan att undra om det finns garantier för det arbete dom gör.

Och if so, hur länge ska man tippa på att en sten står rätt upp, efter en begravning. Väder och vind påverkar, men även hur jorden ser ut på just den platsen. Görs det mer arbete om det är blötare i backen, eller gör man bara standard jobb. Hm…🧐

Nu ska jag sluta fundera så mycket och planera vad det blir för lunch. Kanske ta rätt på tvätten, och se om det är nåt mer jag ska uträtta innan jobbet. Här kommer ett litet klipp, haha jag tyckte den var kul, fast smaken är som baken, tudelad.

Ha en fin onsdag, allihop!

 

Oopps, det var inte meningen 😬

Av , , Bli först att kommentera 18

Vilka konstiga svampar det finns, och nu är många av dom på upphällningen. En del ser ut som tagna från nån science fiction värld:

Utmed strandpromenaden är det mycket färger just nu:

Och andra saker:

Igår fick jag i alla fall svar på vad dom där fyrkantiga, sandlådorna med björkstammar runt om, ska vara till. Kolla bara:

Coolt, återstår det bara för alla att faktiskt läsa innan dom travar runt där på sanden.

Hände inte så mycket igår. Nicco kom förbi med lite flyttsaker. Dom ska ju vara ute om 20 dagar. Tog en snabbkaffe här och surrade lite. Snabbavhandlade Trumps Covid-19, roliga människor/klipp på TikTok, Gin VS martinis och vad hände med min mobil efter konverter bytet.

Nu ser det ut så här…5G, jojo:

Fast Nicco säger att det bara är ett namn, inget mer. Hmpff, så då kunde det lika gärna ha stått aluminiumstrut eller mumintrollssmet. Jaja, huvudsaken allt funkar så är jag nöjd.

Denna dag för 1 år sedan, så såg det ut så här:

Och idag:

Ingen snö och faktiskt lite mer blad kvar på syrenbusken. Dont mind the parasoll, den står där bara för att vi vill att alla ska se att vi har en…hehee.

Vi har haft ett litet inbördes syd mot nord terror i stugan. Det var längesedan, och det har stått mellan oss och brorsan, som har stugan 50 meter norr om oss. Sen har det bara fallit sig så att vi lämnat lite saker där, bara för att.

Fick meddelande från brorsan igår:

Och här kanske jag bör tillägga att vi INTE är sydstatare på riktigt, rebeller på många sätt och vis fast inte som det säkert kan tolkas då man har just dom där attiraljerna. Här råkade vi ha det där i bussen och jag ville städa:


Nu vet man aldrig vad som väntar då vi kommer upp nästa gång:


Fixade brevlådan igår, och nu vet vi vart vi bor:

Ta en kanelbulle och chilla idag, själv ska jag jobba lite, både hemma och med betalning. På återstörande!

Full pott 💰

Av , , Bli först att kommentera 13

Körde etapp nummer 2 i Glädjeruset igår. Och efter det blev det medaljer för jag och min medföljare:


Firade också med blåbärskladdkakan, som förövrigt smakade alldeles utmärkt.

Apropå att smaka gott. Fick en påse med äpplen av Ingegerd, och jag frågade min syster Emma, om tips på vad man kunde göra.

Äppelvatten, tyckte hon. Vilket jag gjorde och oh ja, den smakade precis som MER äppelfestis. Och idag slår jag igång kylskåpet ute i bussen så får jag göra en större sats. Man kan också frysa in vattnet, läste jag. Och gör man det så behövs inga konserveringsmedel eller annat.

Hur man gör? Jo, man sköljer av äpplena, grovskär dom och lägger ner i bunke eller kastrull. Kokar upp vatten som man slår över. 6dl vatten till 5 liter kluvna äpplen, ungefär. Lägg på en tallrik som håller ner äpplena i vattnet och låt stå i kylskåp eller kallt, i 3 dagar.

Sockra efter smak, och drick den sedan, välkyld, gott som tusan 😀

Var vid Östra Station igår vad tusan har hänt där:


Ser ut som om bokstäverna hänger på insidan av byggnaden, men har dom bara rasat ner då, och varför bara delar av dom 🧐

Och en fråga, har ni gått strandpromenaden mot Strömpilsplatsen på sista tiden? Vad håller dom på med där, en sandhög inramad med björkstockar:


Det finns åtminstone 2 stycken innan man svänger av upp mot Sofiehem.

Frågade Tina, lite försynt igår, om dom skulle slänga in en V86 på ATG. Hon frågade sin käre make, och han slog till och gjorde en bong. Jag köpte in mig där på 2 andelar, och köpte en andel av min kusin André, som även han, lägger ut spel i tillsammans, som det heter.

Vi fick in 8 rätt av 8, på bägge spellagen, WOHOOO!!!


Synd bara att det var urusel utdelning…hahaa, fast jag gick då plus ändå, så jag är glad. Det är ändå en speciell känsla då det bara rullar på och blir rätt efter rätt.

Nu har jag skapat ett konto på youtube, johodå. Mest för att jag då kan dela filmsnuttar som jag tagit, här på min blogg. Och här kommer ett första test, den har jag även på TikTok:

Och med det önskar jag er alla en fin torsdag!

Vilka supermänniskor det finns!

Av , , 2 kommentarer 16

Det kom en filmsnutt i mitt flöde igår, en man utan armar som knäpper knappen i sina jeans på ett smart sätt. Här kan ni se vad jag satt och såg på:

Det absolut första jag tänkte var, fy tusan, att behöva göra så där, varje gång byxorna ska av och på.

Nu fattar väl jag att det kanske inte är varje dag man tar en byxa med knappar och dragkedja, men ändå. Ta kontrasterna, här sitter folk och gnäller över en plåt med brända bullar, eller att det blev ett hål på byxbenet, det regnar idag eller vad jobbigt att man måste diska. Vad är det, egentligen?

När jag letade efter just det där klippet så ramlade jag över en massa andra, som lever utan armar och ben, och alla dom är ju extraordinära. Om man går till sig själv och känner att jag hade ju gett upp efter en halvtimme, fast här kan man ju inte ”ge upp”, utan dom får lov att leva med det.

Så kom ett annat klipp, en tjej med tourette, som ska fixa frosting på 2 kex. Kolla på det:

Man skrattar då man ser det, det gör ju även hon, men betänk nu, att det hon gör, är med tvångstankar, hon kan inte låta bli. Och jag blev rätt så matt, då jag tänkte på alla som lever med detta. Att det blir motstånd i allt man gör och man måste tvinga sig själv att försöka låta bli.

Oj, vad glad jag är att jag inte har såna motgångar och ändå, vad roligt att dom delar med sig av sin vardag, och vad dom får kämpa med. Våra ”vanliga” liv med alla grå moln som kan hänga över huvudet ibland, ter sig väldigt små och fjuttiga, i förhållande till dessa supermänniskor.

Sen vet vi väl allihop, att alla kämpar säkert med sina saker, oavsett hur vi ser ut eller om vi har nån diagnos. Livet för en människa med både armar och ben, kan ju ändå leva i misär och med djupa tankar och som också får kriga varje dag för att orka fortsätta. Enda skillnaden är att där ser man inga fysiska problem, och vi som inte lider av något sådant, kan ha svårt att förstå.

Därför är det superviktigt att vi möter människor utan fördomar, och att vi inte förringar det dom kanske delar med sig av och som vi kanske tycker är petitesser. Det har vi lärt oss nu, hoppas jag, att vi äger våra känslor själv så ingen kan ju tala om för dig hur du ska känna eller må.

Apropå mannen utan armar, så gick jag förbi männen med armar som dom sitter och håller runt trädstammar, nere på strandpromenaden, igår. Nån har roat sig med att sätta dit gyllene gubbar i deras famnar:

Och med det säger jag: ”Västerslätt over and out” och önskar er alla en fin tisdag!

Maria Lundmark Hällsten