Etikett: stress

Sova, kan man göra sen!

Av , , Bli först att kommentera 18

Läste en krönika i kommunals medlemstidning, om arbetstider. Vi som jobbar helger, kvällar och nätter. Vi som råkar hamna i rullande schema och får jobba både påsk, midsommar, jul och röda dagar.

flerveckovy

Han skrev att han tänkte på detta, då han gick på sitt pass, på julaftons morgonen, men var sedan ledig på kvällen, jobbade annandag jul och så vidare. När man är där, är man lätt avundsjuk på dom som är lediga, men sedan…

Tänk att man får vara ledig en vanlig vardag då alla andra stressar iväg till sina 8-17 jobb, det väger upp i slutändan. Det är precis så där för mig med. Nu är ju jag lyckligt lottad med det schema jag har.

Jobbar helg var fjärde helg, och lätt luftigt schema i övrigt, fast då jobbar jag ju inte hundra procent. Jag fyller ju upp övrig tid med annat arbete. Känner mig nöjd med hur mina dagar ser ut, ibland önskar man som många andra, att dygnet skulle ha haft lite fler timmar, men oftast är det nog bara lagom av allt.

Pratade med Tina och sa att en biverkning av järnbrist är trötthet, och det är jag ju,konstant, trött alltså. Ja säger hon då, el doctore, och du lägger dig väl inte och sover heller, då du är trött. Och anledningen till det är väl för att du inte vill sova bort tid då man kan göra nåt annat.

Tänk, hon känner mig rätt så väl. Nej, jag lägger mig inte och sover, sova kan man göra då man är 85 år, kanske… :D

isbjörn_thumb[6]

Då man är ledig vill man ju njuta av att man är just ledig, och skulle jag då ligga och sova så skulle jag ju aldrig få se alla som åker iväg på sina jobb, medan jag vet att jag kan dricka mitt kaffe i lugn och ro, ta den tid jag vill ta, och gå med hunden då vi är klara att göra det. Och det kan jag till exempel göra imorgon, för idag är sista jobbardagen för den här veckan :D

Nej, ska jag nu knyta ihop detta inlägg med hur jag började det, så handlar det nog om att vi alla kämpar på med vårt, men slår man ut det på en månad eller två, så är det nog ganska lika ändå. Man är aldrig 100 nöjd, men kan ändå se fördelar med hur man har det själv. Och sitter man nu och tänker att precis allt är åt skogen, ja då kanske det är läge att ta och göra nåt åt det. Det finns alltid lösningar, men det är kanske inte alltid man ser dom.

Hoppas på en bra söndag för er alla, och avslutar med en bild på kusin Jenny, still going strong!
52583862_10156951606131585_3772778106931118080_n

Bättre att tänka det värsta och det blir bättre, än tvärtom!

Av , , Bli först att kommentera 10

Åke satte på nya vinterdäck på Audin igår, innan jag skulle skjutsa ut Sally på flyget. Känslan jag fick då vi lämnade gården var att däcken satt fastlimmade, kändes trög nå hemskt.

Nå, vi kom fram, i reception talade kvinnan om för dom före oss, att barnen, förmodligen skulle få stiga på sist av alla och man skulle inte bli orolig och tro att dom blivit bortglömda. Ja, tänkte jag, det var ju som sist, inga problem. Sedan frågar hon om ”mamman” ska gå med dom själv eller?

Och där uppfattade Sally frågan som om man kunde få välja om man ville skicka barnen själva genom tullen och liksom, säga hej då, redan där. Jag förklarade att dom fick frågan eftersom dom var 2 vuxna där, och om bägge hade velat följa med så skulle hon skriva ut 2 boardingkort.

Jag såg en lätt besvikelse i Sallys ögon, jag lovar, hon ville gå själv, inget knusslande. Haha, fast jag sa ju att det funkar inte riktigt, dom som jobbar där kan ju inte ta ansvaret för er barn, fram tills man ska borda planet.

45403621_10156704767511585_2350768521748676608_nVi tog oss igenom tullen, men jag fattar inte varför det alltid ska vara sån stress…upp med lådor, ut med saker, lägg dom i rätt låda, ingen jacka på datorer, blablabla.

Och sen väntade vi vackert på en soffa. Sally ville ställa sig i kön, men jag sa då vad jag hört, barnen går förmodligen på sist. Då berättade hon att så var det inte alls på Arlanda. Aha, sa jag, men här hörde jag ju vad kvinnan i receptionen sa, och sist jag följde med dig så fick ni gå på sist.

Jaha, sa hon, och satt kvar en stund, sedan tyckte hon att det kunde vara bra att gå på toaletten. När hon försvunnit, ropade dom upp hennes namn, Sally Hällsten, kan du vara vänlig och komma till gate 4…

Stress, plocka ihop hennes saker och reste mig upp, hon kom ut och jag sa att dom ropat på henne…-Ja, jag hörde det, sa hon! Och jodå, barnen skulle plötsligt på, först. För mig snurrar dom till det, hela tiden. Men det gick ju bra i alla fall :D Och jag är mer övertygad än tidigare, att Sally förmodligen, skulle kunna fixa alltihop, på egen hand.

45506171_10156704765706585_179920857248825344_nPå vägen hem, kollar jag lamporna som lyser på panelen, dom där 2 som dom inte kunde hitta nåt fel på då jag hade den inlämnad på verkstaden. Dom lyser ju så färgglatt, fortfarande, men nu tyckte jag att det lyste än mer. Och ja, det gjorde det och jag fick svaret på varför bilen gick så trögt.

Åke hade ju lagt in handbromsen då han bytte däck, jag som aldrig använder den, hade inte ens en tanke på att den skulle ligga i…*suck*

Nåja, ibland ska det ju jäklas bara för att, jag är inte ett dugg förvånad, överhuvudtaget. Men det kanske är rätt så bra att man inte är det, förvånad alltså, för då är inte heller förväntningarna så höga, och går det dåligt så visste man det, och funkar alltihop blir man glatt överraskad :D

Ha det gott, allihop!
45382361_10156704768211585_2891295979925929984_n

Stress är bra, i måttliga mängder…

Av , , 2 kommentarer 13

När Bson åkte hem igår så for jag och Sally på Hopp & Skoj, det gillade hon jätte mycket:

23172449_10155774249086585_4799654662878444265_n 23130820_10155776366546585_1978759936719415454_n 23131790_10155774331116585_4493483489192536695_nJag hann inte med alla turer som hon for och sprang och hoppade. Mitt i alltihop ville hon ta en fika, sen blåste hon iväg igen medan jag drack upp mitt kaffe:

23130737_10155774507091585_3926614868320075115_nSå kommer en liten tjej och går fram till en mamma som sitter där bakom och säger att ”Adrian” har fastnat i nån leksak, så hon går iväg för att assistera barnet och jag hinner tänka…vem tusan ska komma och säga till mig, om Sally fastnar, så jag drar i mig den sista skvätten och går och letar rätt  på henne. Hon satt inte fast :D

23167934_10155776366291585_5755466862745589703_n 23167624_10155776365886585_9146442941748718535_nNå, det blev en bra dag och kväll, så där lämplig. Däremot blev lite mer fart idag.

Theresé hade meddelat att alla papper som behövdes för tillbakaresan fanns i Sallys platsficka som hon fick på flygplatsen, och jag hade ju nöjt mig med den infon.
Så skulle jag ta fram dom, en timme innan vi skulle åka och inte fanns det några papper där inte, bara hennes gamla, förbrukade boardingkort. Jag frågade Sally om hon plockat upp dom, men nej…däremot sa hon att killen på flygplatsen. som lotsade henne till mig, hade tagit alla papper av henne…men fiiint!

Starta upp skrivaren, letade fram alla dokument som Theresé mejlat mig, fyllde i på nätet och började skriva ut dom…så fastnar ett papperselände i skrivaren så jag får bara ut 2 av 3 papper, jag får inte heller ut det som fastnat…arghhh!!!

Packar färdigt hennes väska, ska dra igen dragkedjan och då…mina vänner, vad händer…jo, dragkedjan går sönder. Ut med alla saker, ner i källaren och letade upp en annan resväska i lämplig storlek, packa den nya väskan, medan Åke ropar att han fixat skrivare.

Fram med datorn igen…starta upp alltihop, känner lätt tidspress…skriver ut det sista dokumentet, allt packat och klart, ska fälla ner handtaget på väskan, men nopp…nej…aldrig…det går inte, den har fastnat. Och vad jag vet, så vill dom inte ha utfällda handtag på resväskorna, men nu tänker jag att det får dom ffff…ta. Jag har inte tid längre…

Sen flöt allt på precis som det ska. Vi fick hjälp med allt, väskan fick gå iväg på bandet som den såg ut, vi tog oss igenom alla hinder med alla saker i behåll, vi hann med en snabb fika och sedan var det boarding dags och ajöss!

23131747_10155777113286585_3849733103976095768_nJag åkte förbi på Maxi och handlade och då jag kom hem fick jag meddelande om att Sally landat, fort var det gjort.

Hoppas på en fin lördags eftermiddag och kväll, för er alla!

Lite rappligt, är det allt!

Av , , 1 kommentar 19

Jan B hämtade upp mig på morgonsidan, lätt stressad, eftersom han av någon outgrundlig anledning lycktas med konststycket att dra av bägge skosnörena då han satte på sig skorna…haha, tur att det finns fler än jag som besitter sådana talanger :D

Sedan överlämnade han stafett pinnen till mig då jag klev av på Alvik, fixade ut ett boardingkort, som värsta vana resenären, går iväg men upptäcker att någon förföljer mig med ett hallå…hallå…hallå! Det var en snäll man som plockat upp mitt boardingkort som jag slarvade bort, det första jag gjorde.

Tog mig genom kontrollen, utan skor, jo, dom skulle upp på bandet, dom med, och där är det ju värsta stressen. Du står och håller i väskor, ska av med jacka, tömma fickor, lägga upp saker i lådor, och ingenstans att bara lägga ifrån dig saker, och på allt det, en ringlande kö av människor som står på tur. Det var där jag slarvade bort (tillfälligt) Sallys väska…inte konstigt om fler tappar sina saker, just precis där.

Och nu, flygresan…försenad, men oj vad jag älskar starten, satt och funderade hur dom gör. Känns lite dragracingaktigt, vänder, varvar upp och sen iväg…Ingen gaspedal, antar jag, dom gasar väl med nåt handtag, eller sitter det i ratten? Vilken grej, och hur kan ens ett plan lyfta från marken och hålla sig där. Jag menar, då man boardar har dom ställt ut skyltar att man inte får gå under vingarna…VARFÖR? Det första man tänker är att ingen ska riskera att få den i skallen om den går av…hemska tanke :D Och nog ser det lite rappligt ut i luften, med den där tunna plåten, som fladdrar i vinden.

Nå, resan gick fort, jag gjorde som jag blivit tillsagd, tog rygg på folk ut genom gaten, men dom upplöstes i intet och där stod jag, vilsen, skulle leta efter terminal 4, men det var enbart skyltat till 2,3, och 5. Kaos, skulle jag vilja påstå. Jaja, jag ska skriva om det sedan, sparar lite på upplösningen. Nu gör vi oss i ordning för att åka ut och rasta ”plåtis”, Tina och Christians husbil och allt vad det kan innebära. Önskar er alla en fin torsdag!