Så fick vi då svaret på vad denna skulptur var för något, inte en blomställning som var Åkes gissning, och inte hade den med någon fläkt att göra, även om den faktiskt liknade en, och inte heller en fälg, som dök upp då ”Kul-Janne” googlade på bilden, näpp, det är en talgbollshängare:

Den kan man bland annat hitta här: Odla nu

Och då är det väl bara att fixa dit nåt till upphängingen så kan vi mata fåglarna om inte någon nu saknar sin talgbollsmatare, och läser min blogg, i så fall kanske du vill ha tillbaka den 😀

Gissar ju skarpt på att den kommit nedflygandes från nåt hus på Västerslätt, alternativt Rödäng, i dessa stormar som varit är det lätt att den hoppat lös och rullat iväg. Och var den fylld med talgbollar så kunde den vid det tillfället kallas för talgbollskastare och fåglarna fick käka buffé vid ett långbord.

Och där gjorde jag ett kort avbrott i mitt skrivande, skulle skjutsa ner Nicco till tåget, då jag kom tillbaka så noterade jag detta:

Kan det vara min käre man Åke, som hittat några talgbollar och tänkte att vi skulle fylla hållaren 😀

Jag läste ett blogginlägg igår, som handlade om bytet av sockar, vi gjorde i fredags, och jag citerar en del av den:

Så fint, så bra, så klokt, så rätt.

I fredags var det massor av människor som tog på sig olikfärgade strumpor och sedan publicerade detta på Facebook.

Min första känsla var glädje över denna uppmärksamhet för en kategori människor i samhället.

Men min spontana glädje förbyttes sedan snabbt till en mer djupare och allvarligare tanke.

Vad händer nu?

När detta skrivs är det söndag. Hur många av de tusentals människor som med glädje bytte strumpor i fredags tänker på detta budskap i dag?

När ni läser detta är det måndag. Hur många, som i fredags hade olikfärgade strumpor, tänker på att nu är det en ny vardag? En vardag där alltför många anhöriga till utvecklingsstörda och funktionshindrade känner oro och ångest för att de inte får det stöd de har rätt till enligt LSS-lagen.

Jag kanske låter som en bitter gammal man. Men jag vill faktiskt kraftfullt signalera att det är lika viktigt att både ta på sig olikfärgade strumpor och sedan vara medveten om att i Sverige har det blivit hårdare att inte vara som alla andra.

I fredags såg jag flera politiker som hurtigt hade olika strumpor – och i vissa fall också skor…

Nu undrar jag hur många av dessa politiker som också uppvaktar sina kollegor i kommuner och riksdag för att se till att LSS-lagen verkligen följs? Hur många av dessa politiker är beredda att verkligen sätta press på Försäkringskassan i dessa frågor. Slutcitat

Visst har han rätt i det han skriver, och jag med många andra, tog ju med glädje på oss dessa sockor, men jag tänkte nog inte heller på det, dagen efter. Så nu fick man sig en tankeställare!

Hel blogginlägget hittar här: Anders Hansson – De olikfärgade strumpornas vardag

En ledig dag i dag med, inte så pjåkigt, igår var jag bara hemmavid, städade lite och tvättade, tog hand om djuren och lite telefonarbete, sånt där man skjuter upp och plötsligt kommer ihåg att man ogjort. Önskar er alla en fin dag, jag ska njuta min dag tillsammans med Tina, i alla fall en del av den.