Etikett: sulorna

Helt inne och rätt ute

 

Åke frågade Niccolina om det snart var dags att få upp cykeln från källaren och hon svarade naturligtvis, jaaa. Fast när jag var liten, sa Åke, så var det ingen cykel förrän 1:a maj. Nä, sa jag, likadant var det för oss, man fick vara glad om man fick ta på sig träskorna.
 
Men det såg nog lite annorlunda ut då, lite mer snö låg kanske kvar, aningens kallare, och sen kanske man inte skulle nöta ut allt man hade eller tvärtom, man skulle nöta ut vinterskorna så gott det gick, nästkommande vinter skulle dom skorna ändå vara för små :-)
 
Jag kommer ihåg klappret av träskorna mot asfalten och vad glad man var när man fick ha dom på sig, idag skulle jag aldrig sätta in foten i ett par sådana, nopp, den tiden är förbi.
 
Kommer också ihåg dom där första platådojorna vi skulle få, brorsan och jag. Mamma skulle beställa dom till oss och vi skulle få dom lagom till en Stockholms resa vi skulle göra. Svarta ville vi ha, jag frågade mamma om hon skickat efter dom och hon sa –Ja, och jag tog ett par bruna till dig, med blommor på.
 
Jag höll på smälla av, minns hur fruktansvärt besviken och ledsen jag blev, inte fasen ville väl jag ha några tönt skor, hel svart skulle dom vara. Nå, morsan behagade skämta, hon hade köpt likadana till jag och brorsan så jag behövde inte oroa mig.
 
Jag gissar att året var 77-78, och jag kommer också ihåg glädjen då skorna äntligen kom, och man fick styla för sina kompisar som var mäkta imponerade av skorna, och framför allt av höjden på sulorna. Hahaa, nä, jag skulle aldrig heller idag, sätta på mig ett par dylika skor, den tiden är också passerad och passé, för min del. Ful är dom också, sorry, det är min mening. Men på den tiden tyckte man ju inte det, då var man helt inne och rätt ute.
 
Igår var vi bara hemma, men det var inte så bara, det tog hela kvällen att tömma bokhyllan i tv rummet, fy för den lede, men nu är det gjort. Målaren har grundat trapphuset så vi iddes inte vara där och kanske klampa i nåt spill och dra runt det i huset, så därför donade vi på här istället. Sista jobbardagen sen är jag ledig i två dagar, skönt, nu håller man på känna sig lite sliten. Det blir som ingen rast och ingen ro, förmodligen inte heller då jag är ledig, men jag kan i alla fall andas mellan varven. Önskar er alla en fin onsdag!

Igår så…

Hämtade mina sulor igår, jag for dit direkt på morgonen i tron om att det skulle vara lite folk ute då och att jag skulle kunna parkera i närheten. Två platser fanns ledig på akutparkeringen. Jag svängde in på en av dom, stängde av bilen, men fick dåligt samvete och tänkte att även om mitt ärende bara tar fem minuter så kan det ju faktiskt komma någon som är i behov av att stå där, dessutom vet jag att om jag sett någon ställa sig där och sedan gå iväg åt ett annat håll, så hade jag tyckt att det hade varit för j-vligt.

Så jag startade bilen igen och ställde mig på gatan och hoppades att jag skulle hinna hämta sulorna innan någon nitisk p-vakt skulle sätta en lapp på bilen…jag klarade mig (konstigt).
 
Sen var jag till en Bo Lage och införskaffade diverse drickbara saker till midsommar helgen som förövrigt, enligt säkra källor, ska firas i Maltträsk. Åke fick ringa och kolla läget med Brälla, även om detta blivit en tradition, att åka dit, så tycker jag väl att man kan höra efter före i alla fall, skulle ju kännas lite halvknepigt om man bara åkte upp dit och dom helt plötsligt hittat på att dom ska vara någon annanstans, inte så troligt, men man ska aldrig säga aldrig.
 
Satte ute på gården efter det och Janne fick koka kaffe och Kerstin bar ut nybakebullarna. Det var riktigt varmt då solen var framme, och jag har ingen ro att vara inomhus när det går att sitta ute. Hade vi varit ute med bussen, i stugan eller någon annanstans i världen så hade vi ju suttit ute ända tills det var dags att gå i säng, varför skulle man då sitta härinne och häcka.
 
Efter middagen så hade Emma (lillasyster) skaffat hennes symaskin till morsan så jag fick åka upp på m-hem och sy in mina nya jeans samt fålla upp dom. Men det var inte tvärgjort. Hennes symaskin är av det nyare snittet, med mönstersömmar, digitalskärm, och andra konstiga saker. Man såg inte ens vart trådrullen satt, innan man började granska underverket. Sen tog givetvis undertråden slut så det var bara att plocka fram instruktionsboken, be en liten bön och sätta dom grå i arbete, det tog ett tag, men jag fixade det till slut. Man fick känna sig som en Einstein under en kort minut :-)
 
Idag åker jag nog på Kvantum och handlar inför helgen, vi åker förmodligen upp till Maltträsk redan imorgon, det är ju som skönt att vara på plats då dagen D infinner sig. Sen får vi se vad jag hittar på. Önskar er en bra dag!