Etikett: svägerska

Splish splash, I was takin’ a bath!

Av , , 2 kommentarer 8

Delade detta klipp med en hund/katt grupp på FB:

Och skrev att det visserligen inte var en hund eller katt men att vår Winstone, har detta beteende då vi åker bil, han ”durkar” i kurvorna.
Så skrev då någon: ”heter det verkligen durka?”

Hm…mja, och nu hoppar vi till igår kväll, då min storebror och svägerska kom hit och jag läste kommentaren och det blev vilda diskussioner, vad heter det nu då, egentligen?

Kan det heta durka då man följer med i rörelserna och burka då man är motvikt?

image018Eller heter det rätt och slätt burka, fast jag hade lust att kommentera tillbaka och säga att vet du vad, burka är ett klädesplagg, fast det gjorde jag inte, ville inte dryga mig :D

black-plain-burka-500x500Nå, jag kommenterade nu på morgonen och skrev att jag faktiskt inte vet men jag redigerade inlägget och skrev burka samt att hon förmodligen har rätt, men jag vet inte. Nån av er som vet, kanske?

Sally följde med mig på jobbet en stund igår, och vi tog oss en promenad. Sally har aldrig sett den stora klädnypan så vi styrde stegen ditåt. När vi närmar oss säger jag (ja, jag gjorde det), ta och spring upp där och igenom klädnypan, vilket hon gör, och vad händer…

Hon får upp en jäkla fart, och det går ännu fortare nedför, jag ser att hon ser vattnet därnere på gräsmattan och hon gör ett högt hopp för att undvika ett splasch men det resulterar i en rejäl sladd och hon hamnar på ändan i smeten. Ojoj!

Ja jag är ledsen men det såg rätt roligt ut, och som tur är gör hon inte illa sig men blir blöt i baken och givetvis…detta är ju då mitt fel, varför sa du att jag skull springa. Jamen hallå, jag visste ju inte att det var blött där. Men mormor, ändå, varför? Nåja, vi fick oss alla ett gott skratt, och jag tänkte att jodå, det där hade lika gärna ha kunnat vara jag :D

40359243_308365483076505_7279369353630318592_nHa en fin påskafton, allihop!

45122521_10156694859011585_3032378547428655104_n

Reality teater…

Av , , 2 kommentarer 13

Jag har återigen grävt i bloggarkivet, och i sökandet efter en sak, så ramlade jag över en annan. Detta skrevs för 6 år och 2 dagar sedan. Och pappa låg på lasarettet och vi var där och sprang, varje dag.

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man går ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa…vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Ja vilka roliga situationer som kan uppstå och man själv är åskådare, fast ingen annan kanske uppfattar vad det var som hände.

Jag blev intervjuad igår, angående min Lystra tatuering, klart som tusan att det finns dom som ifrågasätter varför jag gjorde den, och så vidare, för mig får den symbolisera vad jag älskar att jobba med. Loggan är fin…mitt anställningsnummer kan ingen ta ifrån mig, och hey…jag blev ju sponsrad också :D

42221068_10156600699136585_3300490811434598400_nDet blev några timmars jobb igår eftermiddag, så när jag kom hem tyckte jag att jag gjort mig välförtjänt av en kaffe Karlsson:

42354919_10156601665921585_6982043787228872704_nDet tyckte hunden också att han hade, men den gubben gick inte. Däremot fick han en hundgodis, eller två.

Inget vidare väder idag, men ibland är det lite mysfaktor med regn, smatter mot rutan, och kanske man kan hitta på lite inne arbete. Som pappersjobb kanske, eller ta fram symaskinen, rätt var det är, så gör jag inget av det utan bara chillar. Ha en fin lördag, allihop!
42257261_10156603046076585_6293670240324681728_n

Det var inte utan att jag kippade efter andan…

Satt med en vän, nere vid strandpromenaden, tidigare i veckan:

31905692_10156265943246585_20042744059658240_nOch där kom då en pappa och hans två barn, på cykel. Dom stannade lite längre uppströms och pappan satte sig på ett betongblock medan barnen kämpade sig ner genom ett stenröse, ända fram till älvkanten.

Det var inte utan att jag kippade efter andan x antal gånger, då jag såg att dom balanserade på tåspetsarna för att upprätthålla balansen, och jag väntade bara på ett pladask i kallvattnet och dramat som skulle bli efteråt. Men jag bedrog mig, dom klarade sig, galant.

Dom stod där och kastade ner, sten efter sten i vattnet, och jag började fundera på varför, just detta stenkastande ska vara så fascinerande…det är ju precis som med elden. Man blir som hypnotiserad.

Grejen är ju den att man känner igen sig, vem har inte stått och kastat sten i vattnet. Är det för att man vill åstadkomma det största och högsta plumset eller tror man att det ska hända nåt som aldrig hänt förut? Ja, snackar man om att kasta macka, så blir det nalta eljest, det gör man ju för att få så många dunsar som möjligt, men annars.

Och tänk vad fantastiskt kul det var med vattenpölar, ju mer stänk desto roligare.

depositphotos_114144712-stock-photo-happy-child-girl-running-andHär lånade jag den bilden

Hm… men som vuxen har man aldrig stått där och hoppat upp och ner i en pöl, kanske skulle testa, med risk att man fick åka in akut, nånstans, med lås på dörren.

Solen skiner då idag, så nåt vattenpölshoppande blir det inte. Men förmodligen kommer jag att placera mig utomhus en stund, Åke var först på plats:

31934841_10156265944611585_5228748234746232832_nOch i eftermiddag blir det matlagning, tänkte köra lite förrättsplock, fördrink huvudrätt och efterrätt, men det blir ändå i all sin enkelhet. Kusin Anna med hennes man Ingvar kommer hit, samt min storebror Sivert och svägerskan Eva-Britt. Ska bli trevligt!

Önskar er alla en fin fredag!

Kämpar på, än idag!

Vi satt ute igår, Åke stökade på tomten, räfsade bort gammalt gräs och stenar som hamnat på gräsmattan, plockade fram våra trädgårdsutsmyckningar, drog fram kärret, och nu saknas bara Lennart däruppe. Hans plats under sommarmånaderna.

Själv drack jag kaffe (Åke också) putsade upp fågelbadet, handlade, sedan gjorde jag en del inne jobb istället. Som tvätt, badrumsrengöring, och lagade mat, förstås.
Pratade med Theresé, som inte svarade då jag ringde henne i förrgår, nu fick jag veta varför, hon hamrade i läder och hörde inte att det ringde :D Här ska ni få se vad hon pysslade med då:

18281020_10154532467492060_1918118069_nEtt snickarbälte till hennes svägerskas son, som fyllde 4 år…jättefint!

16 dagar kvar innan vi flyger ner och vi har nästan nedräkning. Theresé litar fortfarande inte på att vi hittar riktigt därinne på Arlanda, än mindre, en buss till Uppsala (vi kanske skulle hamna i Gränna, vem vet) så hon kommer och hämtar oss, nice, då vet vi att vi kommer fram samma kväll i alla fall :D

Sen undrar jag om det här med att vara eller ha, en släng av ansiktsblindhet, vilket jag nu råkar ha, även om det kan vara en lindrigare variant. Jag har ju hört talas om dom som inte känner igen sig själv, då dom tittar sig i spegeln. Hahaa…jaja, man är ju nästan där själv, om man tänker efter :D

Nå, detta kan man få, om man varit utsatt för nån typ av trauma mot huvudet, och ja, jag har väl haft 2 eller 3 större hjärnskakningar, som barn. Och i detta att vara just ansiktsblind, så kan man också ha problem med lokalsinnet (inga inbyggda GPS koordinatorer där inte). Att jag har det, kan jag inte förneka.

Jag gör mycket, tvärtom, tänker fel håll, hela tiden, är det den vänstra knappen man ska trycka på, tar den högra, heeela tiden. Men så undrar jag, hm…jag är ju vänsterhänt, och då jag skulle lära mig att skriva, så vände jag bokstäverna spegelvänt. Jag hade jätte problem, med att få till dom, åt rätt hål.

Kommer ihåg min morfar, som till slut gav upp, då han skulle lära mig att texta ett gammaldags E, det gick inte, jag vet än idag, hur jag gjorde bokstaven, och det spelade ingen roll, om jag hade hans E framför mig, min hand for åt andra hållet…vad jag kämpade. Så här såg det ut, den övre skulle ju jag rita men det blev alltid det undre konstverket:

18194151_10155214083811585_6107409922761341963_nÄr lite så, än idag, då jag sitter här vid datorn och skriver, tar ofta det andra ordet, eller bokstaven, före, det jag egentligen skulle skriva först, knepish, tur att jag läser igenom innan jag publicerar, annars skulle jag förvirra er allihop.

Och avslutningsvis, apropå att förvirra, vet inte om jag lagt ut detta förut, men det är ju för bra för att låta bli. Snacka om värsta minuterna man skulle haft det året, om man råkade ut för detta:

Önskar er alla en toppen tisdag!