Etikett: svans

Hund VS katt

Av , , 2 kommentarer 9

Winstone kan ju låta fruktansvärt elak, då det ringer på dörren eller då någon klampar på trappen. Han rusar iväg som en babian och sladdar ut i hallen men då han kommer fram till den som står där, så är det lugnt, ja han kan skälla, men samtidigt hoppa upp och visa glädje. Han viker bak öronen och är kärvänlig, dock saknar han vissa skills att vifta på svansen.

Nå, Nicco har en gång frågat om jag visste varför en hund lägger öronen bakåt och rätt så tydligt blir det då Winstone sitter ute och gör nummer 2, då åker öronen bakåt. Man skulle kunna gissa att det är för att vara på sin vakt, dom lyssnar om det kommer någon, men nej, dom gör det för att visa sig fredligt sinnade, dom vill väl för fasen inte bli attackerad då dom sitter där i godan ro och skiter.

Jag googlade på det igår och hittade följande text:

Öronen är en av hundens mest tydliga språkmöjligheter, genom att rikta öronen framåt kan hunden uttrycka självsäkerhet, hot eller intresse. Stryker hunden öronen bakåt visar den osäkerhet, underkastelse eller rädsla eller också visar hunden att den är fredligt sinnad och vill undvika bråk. Slutcitat

Jag tror att vi kan läsa av Winstone rätt så bra nu, han är i grund och botten helt ofarlig men vill ibland verka tuffare än han är, men öronen ligger alltid bakåt då nummer 2, utförs, och då han hoppar upp för att välkomna människor hem till oss.

005

Och här har vi då den raka motsatsen…katten. Jag smyger fram kameran till Enyas ansikte för att fota:

Foto1397Foto1396

Och hon blir helt klart irriterad över uppmärksamheten, det syns på hennes öron. Nu är våra katter, snudd på dom fredligaste katterna i världen, och hon skulle i detta läge aldrig göra ett utfall mot mig, möjligtvis hoppa ner och springa iväg, men fruktansvärt sur, förstås :)

Och detta kan givetvis skapa vissa problem, Winstone och katterna ihop, dom snackar ju inte samma språk. Och svansföringen är det samma sak med, hundar viftar av glädje, katter av irritation, hunden visar upp magen för att underkastelse, katten för att kunna riva dig ordentligt, med alla fyra tassarna… och så vidare.

Det var dagens lektion i djurens tecken. Idag är det möte på jobbet, annars inget inplanerat. Igår var jag och Nicco på tandregleringen, hon vill ha tågräls, så det ska det bli, och jag och Tina, var på PMU, ute på Teg, (loppis) oj vad förvånad jag blev, att det är sååå stort, och vilka överkomliga priser, jämfört med andra ställen, så där kan man nog fynda om man hittar det man är ute efter.

Önskar er alla en fin torsdag!

Världens största spindel

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Min farbror och ingifta faster, var ju här igår, det var trevligt och vi satt och pratade gamla minnen… och nya. Ingmarie berättade att hon hade väckt upp Matts en natt, då hon hade drömt och trodde att hon hade en katt som satt fastbiten på hennes hand. I drömmen var det inte bara en katt, utan fem, och några hundar, därinne i sovrummet.
När dom steg upp nästa morgon undrade Matts om hon kom ihåg något från natten, men det gjorde hon inte förrän hon skulle öppna ytterdörren, det var nämligen där drömmen hade börjat, att dom glömt stänga den ordentligt, och det var ju därför alla djur hade kommit in.
Detta tog mig tillbaka… minst 23 år, vi bodde på Mariehem och Theresé var då, gissningsvis någonstans mellan 4-5 år. Vi hade en katt som hette skorpan, inneboende hos oss. Detta var någon gång på eftermiddagen och jag lade mig på sängen för att vila lite medan Theresé pysslade på med några leksaker.
Jag föll i en liten ytlig sömn, ni vet, man hör ljud och man kan drömma men det känns ändå som om man är vaken. Jag var ju på den tiden, dödligt rädd för spindlar och när jag nu låg där så föll väl ena armen ner, utanför sängkanten.
Plötsligt känner jag att det kommer upp en STOR fågelspindel på handryggen, ja, den var stor, världens största. Jag blir vettskrämd, tar tag med den andra handen och smäller ner den på handen där ”spindeln” sitter, nyper fast den och samtidigt som jag häver mig upp i sittande ställning så kastar jag den stackars spindeln tvärs över rummet, så den borde, rimligtvis ha smackat in i väggen, ordentligt.
Jag stirrar skräckslaget på andra sidan rummet, Theresé befinner sig i sängen, eller om hon nu stod på golvet, det kommer jag inte ihåg, och jag säger till henne med jättestressad röst: Såg du den??? Vart tog den vägen???
Hon såg ut som ett stort frågetecken… och vad annat kunde hon göra, det fanns ju ingenting där… förutom en katt, Skorpan, som ligger under sängen. Om man nu lägger ihop ett plus ett, så är det nog lika med, kattens svans, som blev till en spindel i min lilla drömsömn. Och vilken herrans tur katten hade, att jag inte fick tag i hennes svans, då hade hon fått sig en flygtur.
Apropå svans, vi såg en snutt på Landet runt i söndags och där var det ett reportage från Svansele, det roliga var att programledaren uttalade byns namn som man säger svans, som i kattsvans, fast egentligen säger man ju svan och sedan sele. Det lät kul! Jaja, nu ska jag raca på lite, önskar er alla en fin tisdag!