Etikett: svärfar

Oväntat besök

Av , , 3 kommentarer 5

 

Jag vet att det är dålig skärpa på den här bilden men tycker det ser lite kaxigt ut med ”stor” bussen, in backad hemma hos svärfar:
Skulle nästan ha kunnat vara med i reklamen: Om du får oväntat besök!
 
Åke har nu fixat den sista 2:an han hade på besiktningen och är just nu iväg och gör ombesiktningen. Nu gäller det, går den inte igenom så blir det körförbud, vi hade bara ren tur att vi överhuvudtaget fick en tid då den första lediga tiden var först den 15/10 men jag var ihärdig och gick in och kollade varje dag om dom fått ett återbud och visst, i söndags poppade den här tiden upp. Kollade även om det skulle ha funnits någon tid söderöver på fredag, då vi liks ska ner till Uppsala, men det hade ju varit kymigt, om vi fått en tid i Sundsvall och ett körförbud på det…
 
Vi blev tvärförvirrade igår kväll då vi åkte upp på lasarettet. Ni vet, vi hade ju hittat en ny väg att ta oss till svärfar, tog exakt samma väg den här gången men då vi hoppade ur hissen så såg det helt annorlunda ut. I samma ögonblick så öppnas hissen bredvid och det går ut en människa åt andra hållet, aha, säger vi, hissen öppnas från två håll och vi steg ut på ”fel” sida. Vi gick runt och se där var hissen, men…bara en hiss, haha, på ena sidan finns det två stycken men inte på den andra, inte konstigt att man kan kännas sig lätt förvirrad.
 
Idag fyller inte bara svärfar 84 år, utan jag och Åke har också 5 årig bröllopsdag, jo jag tackar jag. Ok, vi har ju varit ihop några år mer än det, 26 år blev det i augusti. Hade väl planer på att vi skulle ha fått fira detta åtminstone med något gott till kaffet men det verkar inte vilja sig idag. Det är nämligen obligatoriskt föräldramöte på skolan ikväll, inte bara föräldrar utan även barnen ska vara med. Jaja, vad gör det om hundra år, vi firar ju varje dag att vi har varandra 🙂
 
Idag är det promenad i vanlig ordning, sen är jag och Kerstin bjudna på kaffe i eftermiddag hos Åkes moster. Jag har även lovat att ringa upp en vän ikväll så det är väl bäst att jag kommer ihåg att göra det innan middagen annars lär jag ju glömma bort det och Åkes nya glasögon är nog färdiga idag, halleluja, då blir Nicco glad. Ni får ha en fin tisdag!

Återvinning

Av , , 4 kommentarer 4

Vi åkte upp för att hälsa på svärfar, för att ta sig dit han ligger så har vi nu hittat en lämplig väg som vi nu har lärt oss ut och innan.

På väg dit, genom kulvertar och dylikt hänger det en skylt som det står återvinnning på, gluttade på den och såg ju genast något som blir lite positivt.

Återvinning är när man vunnit något, löser in det och vinner…IGEN!!!

Åter – vinning

Yeeees!

ps. Åke fick in 7 rätt på V75 på lördagskvällen, det ni. ds

God natt!

Vart tog tiden vägen?

Av , , 4 kommentarer 5

 

Jag fick ett mail, innehållande ett av alla bildspel som cirkulerar runt i världen. Detta handlade om ålder, och det är egentligen ganska intressant.
 
Som liten baby så räknar man dagar, sedan bli dom månader och efter det fyller dom år. Men du hör aldrig ett barn som är närmare 4 år (för att ta ett exempel) som säger att dom är 3 år. Nä, då delas året upp i månader eller man är 3½ år osv.
 
Men ju äldre du blir desto mer slätas åldern ut och när du är över 50-60 år så är du helt plötsligt 50+ eller 60+, inga halvår eller helår här inte. Varför är det så?
 
Är der för att tiden går så mycket fortare ju äldre du blir? Eller är det för att ett litet barn inte kan relatera till hur lång tid en månad är, för att inte tala om ett år, dom har inte levt så många månader ännu så att det kan jämföras med något.
 
Jag kommer ihåg att man tyckte det var knepigt att farmor och mormor och alla dom där…äldre, alltid sa att tiden går sååå fort. Vaddå fort, tyckte man då dagarna sniglade sig fram och det blev aldrig sommarlov. Höstarna var rena rama döden i väntan och längtan efter julen.
 
Nu hinner man knappt…ta ner julgardinerna förrän midsommarstången ska kläs och när det är klädd så ska det plockas bär och utemöblerna ska in och sedan har vi julen här, igen.
 
Jag pratade med en kompis, någon dag innan vi skulle upp till Piteå, det var sista helgen i augusti. Jag skulle sedan ringa upp henne på måndagen då vi hade kommit hem. Jag snackade med henne i förrgår. Vart tog alla tid däremellan vägen?
 
Jag vet att detta händer många av oss, och jag sa till henne att egentligen så handlar det ju inte om att man inte haft tid, men när man kommit på det så har tiden inte passat, eller så har man varit borta någonstans sedan har man glömt bort det. Och vips, så har en månad gått och man vet inte vart den tog vägen.
 
Men man får väl vara glad ändå, för det är ju som dom säger, tiden går fort då man har roligt så vi måste ju ha helsickes kul, alltjämnt. Och sedan får vi tacka någon (kanske televerket) för att vi inte ligger i en sjuksäng och tiden bara masar sig framåt, det vill man inte uppleva. Nä, ni får ha en trevlig lördag, själv ska nu Åke och Brälla fixa sista svetsningen på bussen och sedan ska vi köra några lass med barr till returåtervinningen, och fixa lite hemma på svärfars tomt. Han mår inte så bra just nu och det är ju saker som ska ordnas, innan snön kommer.

Vi fixade det!!!

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Kolla in det här:
 
Vi fick in tältet i den medföljande väskan, otroligt! Men ingen får fråga hur. Vi stod och bröt i tältet, tre personer, till slut fick Åke in ett vik och tjopp så kunde vi klämma in den i väskan igen. Nu blir det väl inte aktuellt förrän nästa år, att ta fram den igen så vi behöver inte gruva oss för det där tältet på ett tag.
 
Det är ungefär som Whiskey flaskan som Theresé köpte till sin svärfar då han fyllde år, förra veckan. Den var förseglad med en låsanordning som man var tvungen att klura ut innan man kunde öppna flaskan, då gäller det att man inte är jätte törstig, för det finns en viss risk att det tar ett tag innan man kommer åt korken. Men han behöver förmodligen inte sätta ihop allting igen, utan kan lämna den så han kan ta sig en rackare då andan faller på.
 
Idag händer det nog inte så mycket, ska kolla platsannonserna, promenera med Kerstin, jag gissar att Janne ska ut och jaga älg så han följer nog inte med, sedan kommer jag nog att sitta ute, om det nu är lika fint och varmt som det ser ut när man tittar genom fönstret. Man har ju blivit lurad förut.
 
Att man ens kan se ut genom våra fönster är ett under, dom är så skitiga så egentligen skulle man inte se solen utan det vore ett ständigt grått och trist väder. Jag ska ta itu med dom…snart. Jag har skjutit på det, jag vet inte hur länge men det är det absolut tråkigaste, värsta jag kan göra, att tvätta fönster. Fy fasen! Och lika förvånad blir man varje gång, då man har gjort bort det. Det som tar mest tid är väl allting runt omkring. Alla blommor som ska tvättas av, gardiner som ska tas ner och fönster som ska skruvas upp. Nå, det kommer att ske inom en snar framtid, sen får vi njuta lika mycket som alla andra av ljuset därute.
 
Nu är det frukost på schemat, ha en fin dag!
 
 

För litet eller för stort, eller hort de var

Av , , 4 kommentarer 3

 

Åke har en antik snöskoter, ja jag gissar att den räknas som det då den är 40 år gammal. Den lastades på en släpvagn 1984 och sen körde vi upp den till stugan i Kittelfjäll där svärfar hade byggt ett enkom skoterförråd.
 
Men redan på den tiden så skulle det småjäklas, skoter var för bred eller så kan man också påstå att dörren var för smal. Skidorna gick in men där skotern var som bredast blev det tvärnit. Vi fick lämna den ute då vi åkte hem.
 
På vintern åkte vi upp igen, det kanske var i februari eller något sådant, då hade Nicke hunnit vara upp dit och gjort om dörröppningen. Nu var det bara tur att Åke kom ihåg vart han ställt skotern, det var nämligen totalt översnöad, det enda som kunde skymtas lite svagt var vart rutan på skotern stack upp. Den här gången gick skotern in.
 
Nicke har varit lite av en byggare av olika de slag, han har byggt stugan däruppe i Kittelfjäll, hemma i garaget här på västerslätt. Den byggdes i sektioner och sedan fraktades delarna upp dit. Det gick bra!
 
Sedan byggde han en husvagn, även den hemma i garaget, men då var vi tillbaka till det här om det var dörren som var för låg eller om husvagnen blev för hög. Husvagnen gick nämligen inte ut genom dörren annat än han var tvungen att kapa av fästena som satt vid dörrarna som man sätter fast dörrarna med.
 
Nå, han fick ut den till slut och dom använde den för eget bruk några somrar, sedan såldes den då stugan däruppe i Kittelfjäll stod klar.
 
Nu, apropå sådant som är för litet…eller för stort. Vi har en frysbox i våran skrubb. Den förra vi hade där gick efter många välförtjänta år, sönder och en ny införskaffades. En likadan till och med. Perfekt tyckte vi, då vet vi ju hur den funkar och att den ryms.
 
Men, när den skulle in i skrubben så var tydligen fästena till locket, som sticker ut på baksidan, för stora och fick skruvas lös. Sedan var det en sladd som tog emot och var tvungen att tas bort, sedan filades det på dörrkarmen och till slut pressade vi in den i skrubben och då flög en av lamporna som sitter på framsidan loss, men in gick den och den dagen vi säljer lägenheten får nog frysboxen ingå i priset.
 
När man läser detta är det nästan som om man anar ett visst mönster, kan det vara för att vi heter Lundmark (jag heter både det och Hällsten) i efternamn som vi är förföljda av lite otur nu och då, eller är det så här för alla levande människor, jag bara undrar? Men lite roligt är det ju också 🙂
 
Hoppas på en fin dag för er alla!
 
 

Avigt or what

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Igår skulle jag ha en absolut Maria dag, ingen Nicco att få upp ur sängen eller fixa frukost/lunch till, ingen affär att känna sig nödbedd att åka till, ingen tvätt och ingen städning. Absolut en dag att göra precis vad jag ville på…trodde jag ja.
 
Kvart över åtta ringde min svärfar, han skulle åka upp på akuten, han mådde inte bra, men innan dess skulle han åka på kvantum och handla. Ehhh, ok, men då skjutsar jag upp dig på akuten och åker och handlar, sa jag, och så fick det bli.
 
När jag kom tillbaka så tyckte jag att det var lika bra och åka och städa hos honom, jag hade lovat det vid ett svagt tillfälle tidigare och nu kunde det ju vara lika bra som någon annan dag. Blev färdig där halv elva och hann inte mer än kolla brevlådan så ringde min mobil. Det var Annika ”the boss”, hon tyckte det var dags att komma och skriva under nå papper, jag sitter ju som suppleant i styrelsen för hennes företag och det innebär en del åtagande, inte tunga saker men ändock.
 
Åkte hem med kattsanden jag passade på att köpa när jag handlade till Nicke och lite annat, sen drog jag iväg till Marieberg. Hon bjöd på lunch och sedan kom jag hem strax efter 12. Hela förmiddagen var som bortblåst. Jag som hade tänkt ta mig en pysslardag, egentligen.
 
För två år sedan så satt jag och Nicco och trädde armband och fotlänkar, som man bara knyter fast. Sedan sålde vi dom för en sisådär 25-30 kronor. Tror att vi drog in nån 500 lapp, inte så pjåkigt, faktiskt.
 
Nu gjorde jag två stycken igår kväll istället, framför tv:n. Så jag fick då göra en sak som jag hade velat göra under dagen.
 
Jag skulle också hämta upp Åke efter Vännäsvägen när han slutat jobba, för vidare färd till returcentrum, där vi skulle köpa en divan till Nicco, det bidde ingen divan, den var såld…var det nå typiskt då.
 
Nå dagen kom och gick, vare sig man ville eller inte och så himla tokig blev den väl ändå inte, fast Åke ställde sig lite frågande till det imorse…ty
 
När jag skulle sätta på mig mina byxor nu på morgonen så hittade jag inte knappen, så jag stod här i tv rummet och fipplade med det då Åke till slut frågade varför jag skulle ha på mig byxorna avig. Hm, han undrade om det hade varit fest igår, eller?
 
Nå, och givetvis, så poppade en annan händelse upp i skallen med tanke på aviga saker. Min kära mormor, Sadura, som tyvärr inte finns med oss längre, hade så tunt hår att hon föredrog att ha peruk. Hon bodde på den tiden uppe i Malå, Lainjaur/Udden, och när det var dags för matinköp så var det buss in till samhället som gällde. Min morbror Assar, var hemma, Assar som förövrigt var en gammal lumpar kompis till Åke, kan ni tänka.
 
Ja, han skulle i alla fall följa med in till Malå och det var lite små bråttom då dom skulle iväg, dom hade en halv kilometer ner till storvägen också. Dom gjorde sig en halvdag nere på samhället med diverse butiks besök och sedan vände färden av hemåt igen. När mormor sedan kommer in på toaletten och får se sig själv i spegeln så får hon en smärre chock, hon har nämligen satt på sig peruken avig, så nätet som egentligen sitter på insidan, sitter uppe på skallen och små lockar sticker fram under kanten.
 
Assar får givetvis en liten utskällning, varför har han inte talat om för henne att peruk satt fel, nu hade hon ju skämt ut sig för alla nere i Malå. Vaddå sa han, och såg helt oförstående ut, han hade trott att hon köpt sig en ny mössa. Hahahaha…ja, det där hade man också önskat att man hade fått se.
 
Mormor utan peruk fick jag se strax innan hon gick bort och jag kan än idag inte begripa varför hon ens iddes ha peruk, hon var jättefin i sitt gråa snaggade hår, hon såg ut som en cooling, utan den. Men men, det var hennes val.
 
Nu är det strax dags för frukost och sedan packar vi oss iväg till Maltträsk, ni får ha en toppen lördag, det ska vi ha.
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten