Etikett: svärson

Det var det…det

Av , , 4 kommentarer 16

Det var det, det…julafton kom och gick i ett svep. Jag hann aldrig vara utanför dörren igår, det skulle dukas, för det ena och det andra, dukas av, diskas, och fram med mer grejer. Vi var totalt 17 personer här, men i det här huset rymdes vi allihop.

2015-12-24 10.56.30 2015-12-24 10.57.38 2015-12-24 10.58.34 2015-12-24 11.17.09 2015-12-24 11.17.15 2015-12-24 16.06.40 2015-12-24 17.31.29 2015-12-24 17.32.49 2015-12-24 16.42.11

Visst kan man ana svärsonens yrkesval:

2015-12-24 17.32.10

Han med firman, lyftteknik, och håller på med hissar, han måste givetvis ha en sån där knappsats, för att få igång fläkt och belysning 😀

Inbyggd kaffemaskin, så nu blev mamma sugen på en också, frågan är vart hon ska rymma den:

2015-12-24 17.31.54

Idag vet jag inte vad som ska göras, här ute är det rätt lugnt, inga butiker, massa folk och andra stressmoment. Och imorgon var det prat om att eventuellt besöka Uppsala domkyrka, eller nån outlet åt andra hållet, vi få se.

Hoppas på en fin juldag för er alla!

 

 

Hon åt ALLT, och då menar jag ALLT

Jag fick en fråga eller kanske rättare sagt en som blev lite nyfiken på vad det där om hälsenan på en gråsparv, och vad det handlade om. Ursprungligen var det vår svärson, Anders, eller möjligtvis en kompis till honom, som skulle beskriva muskelaturen hos en killpolare, och han sa att han hade muskler som hälsenan på en gråsparv.

Vi pratade om mat och att dom förr i tiden, åt allt som gick att äta, man kastade inte bort mat, och bröstfilén på en gråsparv, var då inte att förakta. Och då sa jag nåt i stil med, inte hälsenorna på en gråsparv heller. Och ja, vem vet, det hade säkert gått att knapra i sig också, om det var nöd.

Kommer osökt att tänka på då jag för 18 år sedan, gick en liten kurs om ”vad man vill bli då man blir stor”, och där hade vi en tjej som var från Thailand. Vi hade med oss våra lunchlådor och hon hade minsann, varje dag, en låda med kyckling med sig.

Och hör och häpna, hon åt upp ALLT, och då menar jag ALLT, på kycklingen, det knakade och brakade i munnen på henne då benen slank ner och jag kommer ihåg att vi satt där med öppen mun och förstod inte varför…och vi frågade hur hon ens kunde, benen är ju hård och vass.

Hon förklarade att hon sedan barnsben, fått lära sig att man slängde inte bort mat, utan man åt upp allt som erbjöds, även hennes barn, fick äta allt och enligt henne, ville dom aldrig ha något annat än just kyckling. Så det var vad som bjöds på hemma, 29 dagar av 30, och skulle hon hitta på att laga till något annat, så sa hon, att hennes barn rynkade på näsan och ställde sig ytterst skeptiska till vad som serverades. Nej, hon tyckte att det var dumt att ändra ett vinnande koncept. Fast jag är glad att vi är olika, och jag testar nog hellre på nya saker, än att köra in mig på en och samma grej.

Men man förstår ju ordspråket: Nöden har ingen lag! Då man läser och hör om hur det var förr, och hur det är i fattigare länder. Man får ta det som finns, annars får man vara utan. Hittade dessa slående bilder på nätet, som kan få en att tänka lite annorlunda, eller vad säger ni? 

22330_10204417336530285_7683472282714772183_n 11149274_10204417335570261_4884902627310795157_n 11262363_10204417336930295_7749648994528008934_n 11295591_10204417336010272_1454089777177567997_n

 Nog om detta, nu ska jag göra i ordning för middag, till mina kära, själv har jag jobb i eftermiddag. Känns helt ok, en dag som denna, regnet fortsätter skvala, och potatisen, ja jag vet inte, känns ju som om den kommer att bli dränkt. Tur att vi inte har ett potatisland då 😀 Ha det gott, allihop!

Tvetydigt…

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi var ju på begravningen igår, efter Åkes farbror Helge Jean Ragnar, och jag måste säga, precis som min kusin Anna skrev, att det är lite tvetydigt. Det är ju ledsamt samtidigt som minnesstunden, efteråt, är trevlig och fylld av minnen.

Här spelade Siv-Marie, Helges svärdotter på flygel, och barnbarnet Sara på trummor, superduktiga, och sen hade dom en som sjöng, Helge till ära. Många gick fram och berättade små episoder om Helge och hur han varit som människa.

Alla är vi ju unika och speciella på vårt sätt, även han, en tänkare och konstnär, inte bara ut i fingerspetsarna utan även djupt i hjärtat. Han var absolut ingen nej sägare, utan såg nog positivt på det mesta. Så kul att höra också, att allt som sas, stämde så väl in.

Hans son Staffan, hade samlat ihop lite saker från huset och lagt ut på borden, hur kul som helst att se. Helges blyerts teckningar, brev han skrivit som 15-16 åring då han sökte stipendium för att få åka till Stockholm och måla. Tidningsurklipp, om inte bara Helge utan även Åkes pappa, Nicke, var med på ett hörn. Roligt att se och läsa om.

Sen tänkte jag på det här hur man upplever människor, hur olika man kan se på en person, beroende på upplevelser man har tillsammans. Jag vet att jag skrev om det då min pappa gick bort, och jag skulle skriva om honom vad vi syskon, hade för minnesbilder, om man skulle säga en sak man förknippade med honom.

Det kom olika saker, och storebror hade ju haft ett yrkesliv tillsammans med honom, lillebror flyttade till annan stad rätt så tidigt, jag var den som flyttade hemifrån först, som 17 åring, och Emma, lillasyster som var den som fick mest tid tillsammans med våra föräldrar. Det hjälps inte, man lär känna personer på olika sätt, och det skapar å andra sidan mångfald, vi är inte låst i att vara den vi tros ska vara.

Och som dom sa om Helge, han ville leva i nuet, inte i det gamla, även om det handlade om historia, och där kom ju det man brukar säga så ofta, men man gör det inte alltid, ta vara på alla dagar, och gör dom så bra man kan, man vet ingenting om morgondagen. Önskar er alla en fin söndag och grattis till alla pappor! Vi åker till gravarna och tänder ett ljus för våra pappor, Niccos och Theresé pappa, Åke, ska i alla fall få en tårta 😀

023

Maria Lundmark Hällsten