Etikett: syrran

DELA, DELA, DELA….

Av , , Bli först att kommentera 15

Fredag kväll, och vi spillde upp lite av det där drakblodet jag införskaffat och visst var det ett trestegs moment, precis som det stod  på baksidan av flaskan. En fruktig smak, följt av kanel och sedan hettan…jag gillade den där :D

17200940_10155043716751585_4392270233226550595_nÅke kom in för en stund sedan och sa att han måste vara huvud svag…hm, hur då, frågade jag. Ja, han kom in och skulle stoppa ner ciggasken i jackan men började ta av sig glasögonen istället. Du, sa jag, då är man inte huvud svag, då är man förvirrad :D

Och kolla den här killen, som kämpar med en lätt uträkning men lyckas inte riktigt:

Så där kan det ju bli ibland, förvirrad, mja, eller kanske mera ett hjärnsläpp, egentligen vet man nog, men blir stressad av att alla andra tycks veta, men inte en själv.
På FB florerar det alltid en massa ”kluriga” frågor, kan du vet här, DELA inlägget…ser du 8:an, DELA inlägget, räkna ut det här…DELA inlägget. Ja, fast så svårt är det ju inte, utan det är väl snarare så att dom vill bara synas, dom som står bakom dessa så kallade ”klurigheter, och det gör dom ju, om man nu delar inlägget.

Skärmklipp 2017-03-11 08.53.47

Idag ska jag, syrran och mamma, på begravning. Nog kan man göra roligare saker, men…jag följer nog mer med som moraliskt stöd, till mamma. Det är en sambo, till min morbror (som dog 1997) som nu har lämnat oss. Jag hade inte så mycket med henne att göra, men mamma och hon, umgicks ju en del.

Tråkigt är det alltid då någon lämnar, men ändå lättare då personen haft ett bra liv, och levat länge, det blir som naturens gång, som man skulle vilja ha det. Sen ska man kanske passa sig för att säga såna saker, för vad vet man själv, om just den personen haft det bra? Man antar det, fast enda gången man verkligen skulle veta är ju om dom själva sagt, att nu får det vara bra, jag vill inte längre, jag orkar inte…

Och med dom orden önskar jag er alla en fin lördag, njut av solen, ni som nu bor där den lyser, och till er andra som kanske inte har sol, tänd ett ljus och tänk att imorgon är en annan dag, kanske med solsken…bättre dagar kommer!

15977955_10154890496116585_461489812421523273_n

Teorier, kan det vara så här, eller?

Av , , Bli först att kommentera 15

Winstone har vissa inlärningsproblem…eller, hm, hade Cesar Milan varit här, så hade han sagt att det är vi, som är problemet. Ja, förmodligen kan det stämma, tyvärr!

13479855_1080308235391364_619662017_n 13480141_1082868015135386_1670392626_nNicco fotade

2016-03-12 22.02.54 2016-03-12 22.03.01 2016-03-12 22.03.32Det är detta vaktandet, att hela tiden göra tjurrusningar så fort någon går förbi och hejar, eller nja, 7 gånger av tio, resterande 3 gånger, är han tyst, men varför? Det finns en stor hund här i grannskapet, och dom går förbi varje dag. Och Winstone gillar inte hunden. Igår höll jag en katalog i handen, hade precis varit till brevlådan, tittar upp och ser den stora hunden komma, med ägaren.

Jag rundar Jeepen, och går fram emot Winstone, för jag VET, att han kommer att sätta igång, jag hinner inte ta honom i kopplet, han är ju snabb, den lilla vesslan, men två sekunder senare, får han en dask i sidan av katalogen och jag väser ett FYYY åt honom och han ser bedrövlig ut. Sedan stirrar jag honom i ögonen och håller huvudet så han inte har en chans att vända sig om för att titta på storhunden.

2016-02-20 11.47.33 2016-02-20 11.47.42Mm, det gick bra. Sen berättade jag detta för Nicco då vi satt härute och jag sa att man såg att han skämdes. Nu kom jag ihåg att hon sagt vid ett tidigare tillfälle, att hundar skäms inte, utan dom blir ledsna för att dom blev utskällda och för att dom gjort sin ägare arg…typ.

Och då undrar jag naturligtvis, HUR vet man detta? Hur kan man säga att ett djur känner detta men inte det här? Tänk om…hunden är som ett barn…

Det fanns en liten kille på vår gård, då vi bodde i lägenheten. Nicco var 1 år och han ett år äldre. Varje gång han kom ut med lillasyster och sin mamma, rusade han rätt på Nicco och puttade omkull henne. Mamman var förtvivlad och förstod inte varför han gjorde så här. Hemma var det än värre, berättade hon, för han gav sig ju på sin syster, hela tiden.

Nu var detta innan vi hade en dator eller nåt annat att googla med, däremot hade jag fått ärva mammas tjocka bok av Dr Spock. Jag hade strö läst i den tidigare, och vissa saker är ju som taget ur nån science fiction historia, men en sak fastnade. Och detta testade jag nästa gång vi var ute.

Kalle kommer ut, jag ser hur han laddar och kommer springandes, jag är sekunden före honom, säger inget åt Kalle, men lyfter upp Nicco från sandlådan och säger att vi går hit bort istället, så snor jag runt med henne i famnen och lämnar den tilltänkta brottsplatsen utan en blick på Kalle, som helt kommer av sig. Han ser snudd på, osäker ut.

Jag berättar för Kalles mamma, vad Spock hade för teorier och det var följande: Kalle, får skäll, varje gång han ger sig på sin syster, och systern blir i Kalles ögon, den onda tjejen som gör att han får skäll, därför blir han arg  på henne och ger sig på henne i tid och otid. Tar man bort, det han blir arg på, så får han ju inte skäll längre, för han gör ju inget dumt.

Kalles mamma gillar detta och testar senare på kvällen, nästa gång vi träffas berättar hon att Kalle var som natt och dag. Hon hade legat på och lyft bort syrran så fort han kom i närheten och det blev lugnt…otroligt!

Men så var det ju nu det här med Winstone, tänk om…han kanske funkar likadant. Han får f-n varje gång storhunden kommer och då är det ju storhunden som ska skällas ut, för att Winstone vet att han kommer att få skäll…eller? Haha…ja, det är egna tankar och klurigheter, vem vet vad som är rätt eller fel.

Vad alla borde tänka på, är väl om man gör samma sak hela tiden, och efter hundra såna tillsägelser eller vad man gör rent praktiskt, och problemet kvarstår, så kanske man gör fel, och borde testa något annat tillvägagångssätt.

Önskar er alla en fin lördag!

214383_818710 214384_818711

Privat tvist

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Min pappa har en liten privat tvist med transportstyrelsen. Hör här! Han skrev över en bil på min lillasyster, detta skedde den 10 Maj, i år. För att göra detta var han tvungen att beställa ett registreringsbevis, vilket han gjorde, telefonledes. Vad som inte framkom och som han inte visste, var att den första delen kommer i brevlådan, och den andra delen skickas senare.
Av den anledningen gjordes en ny beställning, då han trodde att han inte skulle få den andra delen, nu fick han det…och det har skrivits ut, två dagar efter att han skrivit över bilen på syrran. Detta är det som är knepigt. Ett registreringsbevis är en värdehandling och därför skickas den ut till ägaren, inte till den före detta ägaren. Men det var ju precis vad som gjordes.

Nu har farsan skrivit ett brev där han kräver att få igen pengarna för bevisen som felaktigt skickats ut till honom, men se, den gubben går inte. Transportstyrelsen ska man nog aldrig ge sig i kast med

Liiite, mycké snö

Av , , 2 kommentarer 3

Syrran och hennes kille, sms:ade en bild och undrade om jag visste vart bilden var tagen, den såg ut så här:

Jo jag vet, det råkar vara vår stuga i Malå. Ser ut att vara liiite snö där. Den här bilden har jag på kylskåpet:

Den borde vara tagen 1988 alternativt 1989, det är Åke och Theresé som står på stugtaket och ska skotta lite. Theresé kom travandes då åke stod däruppe och han försökte sig på att stoppa henne, tyckte att det kunde var farligt och att hon kunde falla ner i något hål, men hon bara travade rätt upp, hon tyckte inte att det var något att tjafsa om.