Etikett: syslöjd

På obestämd tid är att befinna sig i limbo

Av , , 4 kommentarer 13

Åke såg inte vad jag såg, där, längst ner på björkstammen. Även om jag påpekade vad jag skrev om, innan. Ingen har gissat så jag vet inte om jag är den ende som hajade till och tyckte att detta kunde räknas som ett ”sign”

Jag ser kåtan och en till som skymtar i bakgrunden, lite disigt fjällmotiv med snö/dimma i bakgrunden.

Nä, sa Åke, det måste vara för att du ser det från en konstnärlig sida, haha. Nja, jag tror inte det, jag tror att det kanske poppade ut mer, på grund av vad jag precis hade för historia i örat. Men, jag vet inte om det finns rätt eller fel i den frågan.

Såg den här bilden igår och ja, det är väl lite så där va, haha.

Ingen kan ju göra ett proffsjobb, utan att börja någonstans. Så egentligen är ju allt ett barn gör, ett steg i processen. Antingen utvecklas man och sakerna blir bättre och bättre. Eller så inser man att det där, kommer aldrig att hända och man lägger det åt sidan och satsar på nåt annat.

En kvinna jag hängde med en hel del som idag inte finns med bland oss längre, berättade om hennes smörknivs projekt. Jag lovar, jag började skratta och hon hakade på, så till slut kom det allt tårar med.

Det hon sa var hennes upplevelse, sen tänker jag att när skrattet kom, var den en blandning av att man såg bilden framför sig och sedan att det förmodligen inte var vad som hände, fast upplevelsen är ju det där man inte kan ta ifrån någon.

Hon hade täljt en träkniv och den skulle putsas. Hon gillade inte träslöjd överhuvudtaget, men alla skulle gå på trä och syslöjd, så man hade inget val.

-Ja jag fick sitta och putsa på den där smörkniven heeeela terminen. Träslöjds läraren blev aldrig nöjd. Varenda lektion kom han och tittade, och pekade och sa att det är bara du putsar, det där duger inte.

Jag skrattade medan jag frågade om det ens fanns någon smörkniv kvar efter terminens slut och allt putsande. Då brast även hon ut i skratt. Jo, nog hade det blivit en smörkniv till slut. Fast med en vild gissning från min sida, så kan det kan också ha tagit all den tiden för intresset att få den klar, var inte så stort

Hade en trevlig dag igår med mina guldkanter. Det blev kaffe på en inglasad balkong på ena stället och på det andra blev det faktiskt utgång med Pizza middag, hur bra avslut är inte det. Jag sa innan vi åkte att pizza på en restaurang/pizzeria, är det bästa. Enda gången, man får den riktigt varm då man får äta den med en gång.

Kom hem tog en kaffe och bytte om för träning. Så jag tog bilen dit. Gick 2 kilometer på löpbandet i uppförslut som vanligt, körde armar och ben och kände mig nöjd över insatsen.

Idag, ÄNTLIGEN, så skriver jag ut mig från Arbetsförmedlingen och säger bye bye till A-kassan.

 

Har mitt första arbetspass idag där jag nu ska ha min största huvudsyssla. Blir ett längre första pass. Kommer att jobba 11 timmar men det är också för att få se hur vissa saker ska utföras, det är ju jättebra. Vad jag har längtat efter detta

Säger som Tina sa tidigare, om man inte vet vad som väntar framöver, och man kan inte få svar förrän i framtiden. Då blir det som att befinna sig i limbo. En obestämd väntan då man inte vet när, eller om det ens kommer att hända. Det är verkligen lika dumt som när jag utan att tänka mig för, gav Nicco utegångsförbud på obestämd tid.

Vilken usel förälder jag var…HUVVA!!

Till mitt försvar så var inte tanken att hon skulle få sitta av, dag efter dag, utan det var väl snarare en dag, det handlade om. Men hur skulle hon veta det. Hade ju lika gärna kunnat vara 1 år, 10 dagar eller for life. Jaja, nu spårade jag igen. Fast för ett barn, så sätter man gränser man får INTE säga så där om det handlar om att lära sig en läxa.

Viktigt att tillägga att Nicco var 9-10 år och hon tyckte aldrig att det var ett straff, hon ville inte ens gå ut. Så…right back at me!

Ha en fin onsdag, allihop!

Jag är sarkastisk, jag vet!

Av , , Bli först att kommentera 12

Börjar med att dementera det jag skrev igår, att jag är vänsterhänt, jag är ju för tusan tvåhänt, snäppet värre 😀

Har ju hela mitt liv fått höra att jag är vänsterhänt, och kommer ihåg då vi skulle ha syslöjd för första gången och lärarinnan frågar om nån är vänsterhänt. Ja, säger ju jag, såklart, och hon plockar fram en sax för vänsterhänta.

Och nej, jag kan absolut inte klippa med nån sax med vänsterhanden, så redan där, borde ju nån ha fattat att jag använder mig av båda händerna. Själv vet jag att jag inte fattade nånting, fick inte till det i huvudet, varför jag inte kunde klippa. *stackars barn*

Hade lite överskottsenergi då jag kom hem igår, efter avslutat arbetspass. Eller kanske inte genast, surfade lite på nätet, kollade på teven och drack kaffe, sen kom jag på att jag kanske skulle höra om mamma äter middag med oss på måndagskväll, och då kanske en potatistårta, skulle sitta fint.

Så fram med pären, och rivjärnet, kastrull och stekpanna, och tjopp tjopp så var den gjord:

Pratade med Nicco om hur man r som människa, jag hade nämligen läst om saker som kan vara igenkännande för folk med lite högre intelligens.

Där, bland mycket annat stod det att man kunde vara glömsk vad gäller småsaker, och det beror på att man fyller huvudet med så mycket annat…check på den.
Man pratar med sig själv och det gör man för att man problemlöser, går igenom och går vidare…check på den med.

Man är något av en nattuggla, och där menar dom att personer som inte nödvändigtvis håller sig inom den biologiska dygnsrytmen, besitter högre intelligenskvot…ja, jag är då inte beroende av nån biologisk klocka 😀 …så check på den.

Man är nyfiken, tar ofta internet till hjälp då man söker svar, man ändrar i recept och gillar att experimentera…yes thats me.

Man älskar logiska spel…YEAH, som korsord och sånt där, oh ja. Korsord gör jag lite av varje dag Sen brukade jag till och med lägga patiens i huvudet istället för att räkna får, om jag hade svårt att somna.  Haha, lätt att fuska var det i alla fall 😀

Och slutligen, bästa ever, man är sarkastisk och där är jag, i ett nötskal, haha, kanske inte alla som fattar det, då jag är det heller men men…det ger sig tror jag, då man lär känna mig på riktigt. Forskare har hittat en länk mellan sarkasm och kreativitet och där upptäckt att sarkastiska personer är smartare än genomsnittet.

Jaja, jag tror också att alla är lite av allt det där, mer eller mindre. Eller hur? Och då vi nu pratade om just detta, så kom vi in på det där med nattugglor och att vi oftast är mest kreativa på kvällen, då man kanske egentligen, skulle ha gått och lagt sig.

Kan ju bli jobbigt och det är det också, många gånger. Kommer ihåg att jag i min ungdom, satt uppe mitt i nätterna och ritade, hade absolut mest flyt den tiden på dygnet. Men det funkar dåligt då man har ett jobb att sköta, och en vardag som rullar på, oavsett vad man själv hade önskat.

Nej, mina vänner nu ska jag fortsätta förbereda middagen, för snart ska jag iväg på uppdrag, som kontaktperson, ska även hinna ut med hunden och lite sånt där. Avslutar med roliga klipp på fyrfota vänner, så himla roliga 😀 Och önskar er alla en trevlig måndag!

Äre vare nån i höjden…detta har jag gjort på slöjden

 

Nicco fick i uppdrag på träslöjden, att göra en liten stege till hennes säng, så Winstone skulle kunna komma sig upp och ner själv. Stegen blev jättefin… men man kan ju inte låta bli att skratta då man tänker tanken att en oinvigd skulle se den där konstellationen, och inte veta om hunden, då skulle dom förmodligen tro att Nicco behövde dom extra stegen för att ta sig upp i sin egen säng 🙂
Från träslöjden har jag inte många minnen, vet att bland det första man fick göra var en jättestor tärning, den skulle filas och sedan målas, min fick bli röd. Sedan gjorde jag, hör och häpna en döskalle tavla (jag var inte äldre än 9 år), jag karvade ut skallen och sedan använde jag brännaren för att göra den mera dramatisk.
I syslöjden däremot, kommer jag ihåg både tröjor, stickade vantar, broderier och färgtryck. Vantarna har jag kvar, än idag, men fråga mig inte vart jag fått storleken ifrån, jag kan ju vika vantarna dubbelt om min hand, men ganska fina är dom ändå.
Igår var det bastu igen… vi vann hela 30:-, och det var på Kerstins lott, hm… ja, vinst är det, men förlust blir det om man räknar på hur många lotter vi skrapar, men skam den som ger sig, ena dagen så…
Annars gjordes väl inget… höll jag på skriva. Anna kom hit och hälsade på, jag bjöd på lunch och kaffe, sen skjutsade jag hem henne och fortsatte upp till mamma, Efter det besöket så hämtade jag Nicco och vi åkte ner till Synsam på strömpilen, Nicco har nämligen fått sig ett par glasögon och nu var dom klar att hämtas.
Sen var det bara att sätta igång med middagen och sedan bege sig av till ”gammgården” och bastugänget.
Idag är det eftermiddagsarbete, men dessförinnan ska jag ju ta hand om Winstone, fixa middag, och kanske kanske… sova en stund innan det bär iväg till jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten