Etikett: taket

-15 på en skala

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Jo hej! Jag tar genast tillbaka det jag skrev sist i mitt förra blogginlägg, att jag inte fattade vart regnet tog vägen… det hade ju inte kommit än… ju. Utan dom absolut största dropparna och mesta vattnet kom då jag och chefen gick från vårdcentralen och hem igen, naturligtvis var vi inte förberedd på att det skulle komma.
Inga paraply, inga regnkläder och inte gick man torrskodd heller. Jag med sandaler på fötterna som skopade upp vattnet som värsta grävmaskinen. Då är man glad då man kommer in, och man inte behöver gå utanför dörren igen, på ett tag, och att taket är tätt.
Då vi var i Tierp och stod och pratade med team Jonsson, blev vi påminda om vår förra buss, som inte höll riktigt tätt uppe i takfönstret (detta är nu åtgärdat med ett lock ovanpå fönstret), fönstret satt dessutom ovanför min skalle där jag hade min sängplats.
Hur kul är det på en skala att bli uppväckt på natten av att täcket känns blött och det skvätter upp i ansiktet? Kanske…ehhh -15, (på skalan alltså, som går det till 10). Jag fixade problemet på plats, tejpade över en plastkasse och lade mig tillrätta igen. Och det funkade hur bra som helst och hade förmodligen gjort det också om det slutat regna någon gång, så där lämpligt.
Men det gjorde det förstås inte utan då det var tillräckligt fullt däruppe gav tejpen vika och ni kan ju gissa vart det vattnet hamnade…
Den resan till Rättvik var en blöt sådan, det regnade snudd på hela tiden och då vi begav oss hemåt, i en skarp kurva efter vägen blev vi varse att locket på vattendunken INTE var åtskruvat och att dom där vattendunkarna inte är ovältbara… med andra ord, mera vatten, och denna gången inte i sängen utan längst efter golvet, jojomensan.
Önskar er en något torrare och fin dag idag, själv jobbar jag till två och sedan får jag sovmorgon i dagarna tre.
 

Inte alltför ofta, men ibland så…

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Ibland… inte allt för ofta, men faktiskt någon gång emellan åt, så har vi den där berömda matjorden i fickorna. Som igår, för att ta ett exempel.
Åke hade fått nys om en vespa (EU Moppe) som han tyckte skulle passa Niccolina… om ett år, drygt, för än har hon inte åldern inne. Men han kan ju använda den själv, till och från jobbet, om han känner för det och dessutom var killen som skulle sälja den, intresserad av en båtmotor som stått härnere i källaren så dom bestämde sig för att idka en liten bytesaffär, och det var bara att koppla släpen bakom Mazdan och dra iväg norrut, en bit, för att hämta hem den.
När vi kom hem upptäckte vi en näve matjord i mina fickor, Jeepen hade jag ställt en bit utanför garaget för att inte få snön från garagetaket på bilen, men då passade det på att rasa en klump från hustaket som inte föll framåt som brukligt hade varit, nejdå, den tippade över kanten där Jeepen står men kolla in, den missade bilen med nån centimeter:
Och här en bild på EU moppen:
Efter lunch gick Åke över Sigge boy och köpte sig en andel på V75, sen åkte vi på strömpilen och handlade lite. Jag pysslade på och städade lite, ska ha matbesök ikväll så det var väl på sin plats och Åke satt klistrad framför tv:n för att kolla in hästarna, och kan ni tänka er, dom fick in 7 rätt så där hade vi en näve till med matjord. Visserligen ska summan nu fördelas på tio personer, men det blir nog drygt 4000:- när femmorna och sexorna är räknade.
Ibland så…  som jag skrev i början, men inte alltför ofta 🙂
Idag… just nu, så är det vasaloppet på schemat, fråga mig inte varför, men så har det varit i alla år, det är bara blåbärssoppan som saknas och möjligtvis nån kanelbulle, skidorna struntar i alla fall vi i. Önskar er alla en fin söndag!
 
 

1.53… sitter fastbränt

Av , , 4 kommentarer 8

 

1.53, dom siffrorna har suttit som fastbrända under ögonlocken, hela natten. Jag vaknade nämligen då av att ett jetplan svepte förbi en centimeter ovanför taknocken för att sekunden därefter landa på taket… typ.
Det var snön som rasade från taket. Ni vet ju hur det kan låta. Jag tvärsatte mig upp och slängde ut en arm mot Åke, som tur var låg han utom räckhåll för annars hade jag väckt upp honom också. Det tog en kort stund innan jag begrep vad som faktiskt hade hänt. Jojo, så kan det gå, om man har livlig fantasi och man ligger och drömmer samtidigt som det händer något i verkliga livet.
Apropå verkliga livet så fortsatte jag att tänka på mormor och morfar, då jag skrev om dom igår. Min morfar som gillade att arbeta med händerna. Han snickrade skålar, kåsor och slevar av alla de olika slag, små sockerskedar osv. När man kom in hos honom kände man trädoften och på bordet i tv rummet hade han sina alster liggandes.
Han virkade även fiskenät, gjorde mjärdar (vi barnbarn fick varsin av mindre modell) och han stickade sockar så det stod härliga till. En rätt så händig karl, med andra ord.
Han hade diabetes, och det skötte han också om, enbart via maten han åt. När vi kom dit hade han den sedvanliga flaskan med vichyvatten på bänken. Inget jag tyckte var speciellt gott. Men han kunde trolla, han hade en saftflaska på lut i skafferiet och den blandade han med just vichyvattnet och det blev ju hur gott som helst. Och till det fick man doppa pepparkakor.
Glasen var speciella, små runda saker, och den dagen han gick bort och hans saker skulle städas ur, fick vi allihop välja något som vi ville ha kvar efter honom, jag tog dom tre små runda glasen som fanns kvar, och bara genom att titta på dom så känner jag smaken efter hans lilla specialblandning.
Lustigt, men samma sak är det med ett par grejer man kan sätta på en vanlig elvisp, som man använder för att göra äppelmos. Mamma har ett par sådana uppe i stugan och det var en gång i tiden min mormors. Hon gjorde ofta äppelmos och det luktade så gott, den doften känner jag också då jag ser dom där sakerna ligga i lådan däruppe. Vilka minnen man har, knepigt.
Jag sa vid något tillfälle, då jag pratade med en person som känner en som håller på att bli blind, och reser väldigt mycket för att hinna se så mycket som möjligt innan det är försent. Att just doftminnen vore kanske något att ta till sig. Det behövde ju inte vara något man köpte (en liten doft av Italien) i en påse, man kunde ju kanske plocka till sig något själv och lägga ner i en tygpåse och knyta igen.
Sedan plockar man fram den då man sitter och minns sina resor, och samma sak blir det ju givetvis med musik. Oftast drömmer man sig bort till saker man gjorde då man lyssnade som mest till just en låt eller ett band. Vi har ett band med Proclaimers, och just dom tvillingbrorsorna och det bandet för mig tillbaka till början av 90-talet och vi sitter i folkabussen på väg ner till Småland, jo så är det. Jag kommer till och med ihåg spöregnet då vi passerat Nordmaling.
Och med den lilla beskrivningen av en del av mina doftminnen så avslutar jag morgonens lilla blogginlägg. Ha en jättefin fredag, allihop!
 

Aldrig upp på höga höjder, aldrig…

Av , , 4 kommentarer 3

 

När vi kom upp på Mariehem igår, för en fika hos morsan, så undrade Nicco om dom aldrig skottar taken däruppe, för dom måste ju vara platta…taken alltså. Ja, sa jag, dom är inte bara platta, dom lutar inåt, mot mitten, så nog finns det säkert en hel del snö där.
 
Hur kan du veta det, säger hon, och svaret är ju givet för en som varit lite varstans, jag har ju varit där, sa jag. Hur då, undrar hon, ja, jag klättrade upp och sedan gick vi ut ända mot kanten för att kolla hur högt det var…inga konstigheter.
 
Talar sedan om detta för morsan och hon blir ju nojjig, -Vad gjorde du däruppe, hur tog du dig dit, ja jag säger då bara det. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg, hur, men jag vet att det finns en stege längst upp, och jag vet att jag inte var ensam, en kompis, eller två, hade jag med mig, och jag vet också att vi inte slet upp skåpet där stegen finns, utan det stod öppet, så vi tog väl chansen. Jag tvivlar ju på att vaktmästaren lät oss komma upp dit, två eller tre vildar med noll koll på höjder och dylikt.
 
När man tänker tillbaka så var jag nog inte ett lugnt och beskedligt barn, jag var nyfiken och orädd. Vet till och med att grannen i stugan, för bara några år sedan kom och frågade vart man kunde hitta mask. Mask, sa jag och såg lite frågande ut. Ja, vi ska ut och fiska och du har ju varit precis överallt så jag trodde att du visste vart jag skulle hitta det. Har det inte varit grodyngel, så har det varit rävgryt, myrstackar, bärställen osv. Och har man inte varit lite överallt så har man missat dessa platser, så är det bara.
 
Jag tyckte nog speciellt om höjder också, då jag var liten. Upp i vattentornet har jag ju också varit då jag och en kompis passade på att fråga en ”gubbe” som var där och jobbade, om vi fick följa med upp. På taket till panncentralen, har man också klättrat några gånger, då man med flit, sköt upp tennisbollen då man spelade brännboll, bara för att få en anledning till att ta sig dit. Men idag, vet jag inte om jag tycker om höjder, kan det bero på att jag inte riktigt litar på min balans? Nå, det spelar ingen roll, jag behöver inte klättra upp på tak för att hämta någon boll längre, och även om så vore, att en boll hamnade där, så fick den nog ligga kvar.
 
Frukostdags och sedan är det läge att åka iväg på jobbet. Ha en fin lördag!

Ett nytt yrke???

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Igår när vi satt ute så sa en av grannarna att hon varit till läkaren, hon har problem i ett knä. Då hade dom kommit in på ämnet fötter och hur viktigt det är med skor osv. Hon skulle då tala om att hon lämnat in ett par skor till skomakaren, men kunde för sitt liv inte komma på vad det hette, skomakare alltså, så hon sa att hon varit till sko terapeuten. Haha, den var ju bra, jag undrar bara vad en sån arbetar med, egentligen. Kanske vore ett yrke att satsa på, som egen företagare.
 
En annan rolig sak som vi såg på tv för några kvällar sen, var i programmet, Cops. Vi såg inte början utan kom in mitt i handlingen, där är då en kvinna, i gissningsvis 60 årsåldern som letar efter hennes löständer. Hon står ute i trapphuset och säger att tänderna ligger på taket. Vi fattar ingenting, hur stackarn har tänderna hamnat ute på ett tak???
 
Någon har ringt om ett bråk, säger en av poliserna. Nej säger kvinnan, det är ju jag som har ringt, jag vill ha igen mina tänder. Ingen tycks få någon klarhet i vad som hänt tills dom kommer in i hennes lägenhet.
 
Där sitter hennes man och han ser så där lagom nykter ut och han förstår inte ens vad dom pratar om. Till slut, efter många om och men, så berättar dom båda en historia som överensstämmer med varandras.
 
Dom hade börjat tjafs om en ost, som hon ville att dom skulle spara till matlagningen, men mannen ville äta upp den. Då han ledsnade på tjatet så trycker han in en ostbit i hennes mun, hon spottar då och ut ur munnen flyger ostbiten, fasttuggad i hennes löständer, dessutom råkar fönstret vara öppet och alltihop åker ut genom fönstret. Nedanför finns ett litet tak och förmodligen har tänderna samt osten hamnat där.
 
Vilken grej, jag kunde inte låta bli att skratta och tänk om dom inte landat på taket utan dunsat ner på gatan framför förbipasserande människor, vad skulle dom ha tänkt. Ja, alltihop slutade då med att dom stod i fönstret och skrattade, så det var inte så allvarligt.
 
Ni får ha en bra dag, det tänker jag ha!

Det piper i ventilen

Av , , 2 kommentarer 3

Förra veckan, då vi var ute och gick och passerade ett av husen på Umestan, så hörde jag ett pipande. Jag trodde först att det var ett fågelbo, någonstans halvvägs uppe på huset. Nästa dag då vi passerade så stannade jag av och lokaliserade ljudet från denna ventil:

Vi skulle försöka oss på en gissning, vad det kan var för djur därinne, och trodde nog först att det var ett råttbo, jag frågade om inte Janne kunde sticka in ett finger och se vad som kommer ut, men han ville inte. Men nu låter det faktiskt som om det är små fågelungar därinne, så nu får vi låta det vara ifred så vi inte skrämmer mamman på flykt.
 
Det är inte så stort hål men man ska aldrig upphöras att förvånas över hur små och trånga ställen som djur kan ta sig in på.
 
En annan sak som jag funderar över och skulle vilja se i nästa naturfilm, är hur en husfluga landar uppe i taket. Janne trodde att den kommer flygande, sätter upp fram benen och suger fast sig i taket så den gör en kullerbytta och sitter sedan där (ja, jag tror inte att han var så allvarlig i sitt påstående). Eller gör dom en rotation i luften, bromsar upp farten och landar, eller blir det absolut tvärnit, och hur gör dom själva vändningen?
 
Jag var i alla fall till tandläkaren igår. Tiden var 13.10 men jag var klar först 14.30, dom hade lite kalabalik där och han som egentligen skulle ha akut tiderna, var inte där. Nå, jag hade inte tuggat sönder tanden, utan det var en porslinsfyllning som lossnat. Jag talade om att den tanden var lagad ifjol och jag tyckte nog redan från början att den inte kändes helt ok.
 
Nu när dom borrat en bit så kom dom ända ner till roten vilket gör att dom inte kan sätta dit en riktig fyllning, den skulle bara lossna igen, tandläkaren snackade om en krona, dra ut tanden, väste jag mellan alla grejer jag hade i munnen, jo jag förstår hur du resonerar svarade hon, men nu hade dom inte tid att dra ut något så hon satte dit en tillfällig lagning.
 
Nu kommer vi till det bästa av alltihop, det var gratis. Har ni hört, jag behövde inte betala en spänn, därför dom har nämligen 2 års garanti på lagningarna. Det visste jag minsann inte, och sedan sa den andra tandläkaren som var där att har jag nu tur (hahaha) så kan ju den tillfälliga lagningen faktiskt sitta i nåt år eller två. Ja, vi får se, jag tänker inte ens gissa hur länge den kommer att sitta, jag ids liksom inte. Jag lär bli varse den dagen den är borta.
 
Nu hoppas jag på en bra dag för er, själv ska jag göra en del ärenden, som att hämta mina sulor på ortopeden, för att nämna något, sedan kommer jag säkert att sitta ute ett tag också, för att suga upp lite av solljuset.

Papegoja på taket

Av , , Bli först att kommentera 3

Detta hände för säkert 5-6 år sedan, kanske ännu längre bort i tiden. Niccolina kom hem och sa att hon sett en papegoja härute. Först lät jag väl lite tveksam men hon fortsatte prata om fågeln och jag förstod att det var sant. Säkerligen en rymling, han/hon hade suttit uppe på lampan ovanför vår ingång och någon hade försökt få den till att hoppa ner på en sopkvast men det hela slutade med att han la vingarna på ryggen och flaxade iväg och satte sig uppe på taket istället.

Jag la väl inte ner några fler tankar på detta, jag menar vad gör man? En fågel på rymmen är nog inte så lätt att hålla reda på. Åke hade kommit hem och jag har för mig att dom gick ut för att se om dom såg den, men den var bortblåst.
 
Det gick några timmar och sedan ringde det på dörren. Jag öppnade och utanför stod det en tjej i 11-12 årsåldern och undrade om det bodde en Jennifer här (ja, Nicco hette ju Jennifer på den tiden). Jag såg nog lite konfunderad ut, eftersom tjejen var så mycket äldre än Nicco, och jag kunde nog inte förstå vart dom hade lärt känna varandra. Men då sa hon att hon hört att det skulle finnas en tjej i den här uppgången som hette Jennifer och som hade sett en papegoja.
 
Ja, då gick det ju upp ett ljus, detta var ägaren till papegojan och hon talade om att den passat på att rymma när hennes mamma (eller om det var pappan) skulle hänga ut några mattor för att vädra dom, dörren stod öppen och papegojan såg sin chans till ett litet äventyr. Dom bodde i en av villorna härnere på västerslätt, så den hade ju flugit en bit.
 
Ja sa jag, hon bor här, men papegojan var det flera timmar sedan hon såg och den flög upp på taket och förmodligen sitter den nog inte kvar där. Nicco klädde på sig och följde med ut för att spana.
 
Tror ni inte att fågeln satt kvar däruppe. Tjejen sprang upp för trapporna, ringde på dörren till lägenheten på översta planet, personen som bodde där var turligt nog hemma, hon frågade om hon fick komma in och öppna fönstret, och det fick hon. Sedan ställer sig tjejen på fönsterbrädan, sträcker upp handen mot taket och hennes fingerspetsar når tak kanten. Sedan lockar hon på sin kompis.
 
Nicco som står därnere, får se hur fågeln sakta närmar sig handen för att sedan hoppa upp på den och tjejen behöver bara dra in den igen, med fågeln sittandes på den. Vilket lyckligt slut, både för tjejen och för fågeln. Detta var också runt påsk, så hade dom inte fått tag i den så var väl chanserna små att den skulle ha klarat många dagar i kylan som kan vara i april.
 
Ja där ser man, det händer saker här på slätten, det gäller bara att komma ihåg dom. Denna historia blev jag påmind om under kulturnatta. Det var nämligen en kille som Åke känner, som hade blivit biten av en papegoja, och i och med att han sa det så poppade detta upp. Man har saker lagrade i skallen och vid vissa utvalda tillfällen så kan dom poppa upp.
 
Ni får ha en bra dag idag, och tänk, imorgon är det fredag….igen. Otroligt på min ära!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten