Etikett: tanken

Varför…kanske därför?

Av , , 2 kommentarer 11

Kul att vakna upp till lite smatter på rutan, man får höstkänsla, inte så mycket julstämning, men…hej, lite regn är bra för potatisen, eller hur det nu var.

Jag vet inte varför en tanke dök upp igår, just innan jag skulle gå i säng, ja, tankar poppar väl upp lite när som helst, men just denna…när en människa ber om ursäkt för en annan person. Varför gör man det?

Att man kan förklara någons beteende som en ursäkt, det är en sak, det kan ju vara saker som den påhoppade personen inte vet, som ligger till grund för vad som hänt, men att just be, om ursäkt för vad en annan person gjort eller sagt, varför skulle man ens köpa den ursäkten, näpp, det förstår jag inte.

Det har hänt mig, någon gång, faktiskt, och det kan ju vara just den händelsen som jag började tänka på igår, och här var det en person som ursäktade sin pappa, för vad han sagt, och jag kontrade med en gång med, att h*n inte skulle be om ursäkt för vad dennes pappa sagt, h*n hade ju inte med saken att göra.

Men så tänker jag, att den här personen som framför ursäkten, varför gör man det? För att man skäms, men ska man skämmas för vad en annan människa gör, och beror det i grund och botten på dåligt självförtroende? Hm…*kliar sig i huvudet*, nej jag vet inte svaret, jag kan bara gissa.

Det beror förmodligen också på själva situationen, vem vi snackar om och hur dom i vanliga fall, hanterar såna här saker, konflikter eller vad det nu må vara. Jag lämnar tanken där, och ser om det är någon härute som har andra tankar kring frågan :D

Tina bjöd mig på lunch igår, inte illa, vi skojade lite om att vi nu ska ta ett litet uppehåll från varandra på obestämd tid, då julen är i antågande och det kan finnas andra saker man lägger sitt krut på. Men jaja, vi får se hur länge det uppehållet varar, vi kanske ses, redan imorgon :D Hahaa…

Foto1342

Hoppas på en bra dag, för er alla!

 

Fantasier och människoöden

Av , , 2 kommentarer 8

Jag har länge tänkt, jag kanske till och med har skrivit det förut, hur otroligt många livsöden det finns, vad människor upplevt och varit med om, och som fortfarande finns här, som inte gett upp. Ibland är det ofattbara saker man får höra och samtidigt behöver man kanske inte gräva så djupt själv, för att komma ihåg det där man själv gått igenom.

Det behöver inte heller, nödvändigtvis handla om tragedier, det kan ju vara en person som sitter där på bussen, som nyss vunnit 2 miljoner på travet, eller en annan du möter på gatan som är på väg att träffa sin vän som varit försvunnen på dom 7 haven i 40 år men nu har hittat hem.

Kommer ihåg då man var liten, och man hade drömmar och fantasier, idoler man såg upp till, och jag vet att min kompis och jag ibland satt och fantiserade om vilket bra liv vi hade haft. Om vi nu varit den människan. Nu vet jag att det inte handlade så mycket om att vi hade ett sämre liv, vi hade nog bägge två en bra, trygg uppväxt, men det blev som spännande om man tänkte tanken att man hade kunnat byta liv.

Min farmor var ju världsbäst, hon höjde aldrig rösten, bjöd på sig själv och givetvis på godsaker och grejer, jag skulle inte bytt ut henne för allt smör i Småland, men ändå vet jag att vi sa: Tänk om vi hade haft Astrid Lindgren, som vår farmor… vad spännande det hade varit.

Idag vet jag inte vad det hade varit för spännande med det, vi trodde kanske att hon var Pippis vapendragare och hade alla sina sagofigurer i levande livet, hemma hos henne, för hon var ju inte förmer, än någon annan. Men hon lät ju så gullig och rar.

Att byta liv med någon annan människa, skulle jag aldrig göra… även om man kunde, man vet ju liksom vad man har, men aldrig vad man skulle få. Utsidan på en person säger ingenting om vad den personen varit med om, eller hur den har det i verkligheten, man kan alltid måla upp en fasad som ser bra ut, men insidan kanske krackelerar och håller på gå sönder.

Jaja, jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här… kanske bara att man får arbeta med det man har, och utgå ifrån det läget man är i, en tröst man ofta kör med är ju att det finns alltid dom som har det värre, ja, det fattar man ju, för så länge man kan göra sig förstådd med omgivningen, så har man det bättre än en som inte finns med oss annat än i tanken, om ens det.

Sen kan man aldrig jämföra sina egna erfarenheter med andras, vi är olika individer, allihop, och tolkar in saker på olika sätt och vis. Vi löser också det mesta på det sättet vi vet bäst, även om det inte alla gånger är det lättaste sättet eller för all del, det rätta, för hur ska vi veta det innan vi provat på?

Igår vart det ju returmarknaden i Vännäsby, för jag och Tina. Jag hittade 4 glas som jag ska använda då vi är ett litet sällskap som ska dricka typ en kaffedrink:

015

Ja sa Åke, då han frågade vad jag köpt, -Precis som om vi behövde glasen. Nä sa jag, men det var inget större hemmansköp heller, 40 spänn kan jag nog undvara :)

Sen bjöd Tina på lunch, ute på MIX på Mariedal, det var inte alls dumt och salladsbuffén var fräsch och god, och även den andra maten förstås.  Vilken polare va… som bjuder på både skjuts och lunch, det är ju hur bra som helst :)

Och kvällen avslutades med bastun på ”gammgården”, och det blev nog första gången vi inte vann något överhuvudtaget, på våra triss lotter… vi blev nog bara skyldiga, för vad annars kan man bli då man inte får nåt x 2?

Nu ska vi ta en sista bastukväll för i år, den 3/12 och då bestämmer vi vart vi ska gå och käka för våra vinstpengar, men vi lägger det i januari, det blev så mycket annat nu i december, så vi fick inte till en bra dag/kväll då alla kunde.

Nu hoppas jag att ni får en bra onsdag, det tänker jag försöka få till, så hörs och störs vi sedan!

Kunde ha gått illa…

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jag var en sväng till mamma igår, vi satt ute på deras gård och drack kaffe, kolla in jättetulpanerna som växer där:
Mitt i alltihop kommer Karin, mamman till min bästa kompis då vi gick i skolan, Annica, som blev mamma själv, för första gången ifjol, och det räckte inte med ett barn utan det blev två pojkar. Så hon har det hon gör på dagarna. Nå, Karin visade bilder på pojkarna och vi pratade om ditt och datt.
Hon var nyss hemkommen från Stockholm, där hon hälsat på sina barnbarn och dom hade varit ut och gungat osv. Och givetvis, apropå att gunga, så dök det upp ett litet minne hos mig som har med en gunga att göra.
Det var dessutom jag och Annica som var inblandade i den lilla happeningen på Mariehem, jag gissar att vi var runt 9-10 år, och vi hade förmodligen lite att göra, så vi parkerade oss i babygungan, ni vet dom där med dubbla däck, sedan pressade vi upp farten allt vad vi kunde och då det svängde som bäst, gick ena kedjan av, mitt ben fastnade i gungan så jag hängde kvar och Annica flög som en projektil och hamnade under en stock dom hade satt framför gungställningen.
Det hade ju kunnat sluta illa, men vi klarade oss fint och skrattade hela vägen till vaktmästaren, men där blev vi nog mer nervös, då vi skulle tala om vad vi lyckats göra. Nu var det ingen elaking till vaktmästare, men han muttrade någoting om att gungan var för småbarn och inte till oss… bara så vi skulle veta det.
När jag kom hem från M-hem så startade jag upp gräsklipparen och tog några varv med den, tur att vi inte har så mycket gräsmatta här. Däremot har vi många många bilar, så där vid fyratiden, då är det snudd på tjätt, ute på Vännäs vägen och i dom båda rondellerna. Det tog fem minuter för en bil att ta sig från vår infart och ut på Vännäs vägen… 200 meter bort (fågelvägen).
Sen håller kön i sig i ungefär 30-40 minuter och sedan blir det som vanligt igen. Vi har ju tur att dom flesta ändå fattar då man kommer körandes och stannar vid infarten att vi ska in här, så dom lämnar en lucka, så det värsta är ju när det då kommer folk som hittar på att dom ska gå över där, då blir det problem, ska man stå kvar och blockera trafiken eller ska man köra emot dom tills dom fattar att dom ska flytta på sig? Mjoå, jag vet då vad jag brukar göra, och det funkar i dom flesta fallen :)
Efter middagen rensade jag runt smultronbuskarna och tog rabatten runt hörnet också… Maria som inte vet vad som är ogräs eller inte, men jag rev upp lite saker så det kommer ner lite ljus där. Lena var lite förvånad då hon fick höra att jag satt silverek, ifjol, och den sitter där i år också, samma plantor, hon trodde nämligen att dom var ettåriga, och ska jag vara ärlig så trodde inte jag något annat heller, men dom lever och frodas i alla fall. Har man grön fingertopp eller har man :)
Och Åke kunde man hitta här:
Han tömde och plockade ner tanken (synd att jag precis fyllt tanken för 1200kr), och där upptäckte han i alla fall att någon strypt ett av returrören och nu var det återstående röret snudd på tätt. Han ska göra klart det ikväll. Han höll på ända till efter halvtolv igår kväll. Men nu ska det väl ändå bli bra då han får sakerna på plats igen.
Idag ska jag ta och ombesikta Camaron och hoppas att dom nöjer sig med vad Åke gjort med den, det svåraste är väl att få till ljudet så det duger i deras öron samt CO halten. Jaja, vi får se vad dom säger. Önskar er alla en fin torsdag!

Det bidde ingen bakläxa

Av , , 4 kommentarer 4

 

Jag tog mig på jobbet igår trots en liten cirkus innan jag var framme. Började med att gå ut till bilen, 40 minuter innan jag skulle börja. Givetvis och som för alla andra med sina bilar parkerade ute, så var det en del snö som skulle sopas undan och naturligtvis…som alltid då man känner en viss press och stress att komma sig iväg för att passa en tid, så flyger torkarbladet på förarsidan loss, och jag som aldrig satt fast ett sånt, någon gång under min livstid.
 
Och nu var dessutom ett universialblad med två olika hål och jag tittade, pressade, tittade, svor lite, försökte peta upp saker och fälla ihop, men tji fick jag. Kändes ju också som om man inte skulle kunna klara resan till jobbet utan bladet heller, då det snöade en hel del och det var inte den vanliga fjunsnön som föll. Nå, jag gick runt till andra sidan för att kolla hur bladet där satt fast och *pling* så föll polletten ner och jag fick fast bladet.
 
Tänkte ringa till chefen då jag passerade järnvägstorget, för att säga att jag kanske skulle bli någon minut sen, men ah, jag chansade och körde vidare, det är inte heller så roligt att sitta och prata i mobilen när man kör, när det är så dåligt väder som det var. Då hamnade jag bakom plogbilen…fick sitta och rulla tummarna bakom den, i 30km en stund, kom mig lös, fortsatte min färd, sladdade in på parkeringen, ut med spaden och skotta i ursinne, snön flög, spaden flög, kände sig så där måttligt road och smått elak, hade det kommit nån snubbe gående där och sagt ett fel ord så hade jag dängt till denne någon med spaden…eller inte, det kändes bara så :-)
 
Jag blev bara en fem minuter sen och det är ingen större katastrof, men idag, när jag och Åke ska ut till stilservice där vi har vår nya tank till Cheven liggande (ja nu kan vi äntligen börja tanka i den lite mer än för 200:- åt gången) så ska vi ta med en bättre snöskyffel och åka förbi där så man får bort lite mer än vad jag fick. Dessutom var ju traktorn där och skottade innan jag for och han så vänlig att han lade upp snön mot den där förbenade björken och det underlättar inte för min del, nu ska all den snön väck, och dom har ju lovat mer imorgon så det blir skönt att bli av med lite innan dess.
 
Pajen blev ätbar så jag slapp bakläxan :-) Däremot då vi satt där och pratade så kom jag ihåg då man var liten, en si så sär 6-7 år, och man hade lite att göra samt var sugen på något att stoppa i munnen. Man skulle då vara minst två stycken, så fick man stå och blunda medan den andra tog en tesked och fyllde den med något från skafferiet och sedan skulle man gissa vad det var för något. Började för det mesta med något gott för att avslutas med nåt som tabasco eller kakaopulver som inte bara var starkt utan det bara dammade av då man fick in det i munnen.
 
Nåja, nu är det lördag…för er som inte noterat detta, jag och Kerstin ska ut och gå klockan tio så man kanske skulle försöka hitta sig en lite frukost samt, jag tror att jag ska gräva fram mina halkskydd, ni vet, så man slipper gå ner i ofrivillig spagat, jag vet minsann att det kan vara lurigt på sina ställen. Ha en fin lördag!

Från vinterdäck till disco

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Jag hann dra upp persiennerna på jobbet igår, och tända ljusen, då kom solen fram. Så mycket hade man för det. Ner med persiennerna igen och blåste ut ljusen, ingenting får vara som man tänkt sig :D
 
Jag måste ju säga att för mig får det hellre regna och vara sk-tväder än att det ska vara -5 grader och halka. Och i och med att jag skrev halka kom jag att tänka på vinterdäcken som ska på cheven, dom är inte i toppskick direkt. Jag var tvungen att planera min väg till och från hemmet sist däcken satt på bilen, då man inte klarade av att köra 3/4 i en rondell, hur sakta jag än körde så for bilen rakt fram, trevligt. Nä, Åke har sagt att vi ska lägga på lite dubb så får vi se, eller så fortsätter jag köra med däcken som sitter på, det ska ju vara allround däck.
 
Den ska in på besiktning nu också, tyckte att det bara var ett halvår sedan sist men så var det inte. Tanken läker fortfarande om man häller i den för 300:-, 200 spänn går bra, synd bara att det inte räcker så länge, jag var tvungen att säga det, sist jag tankade, att det var i hål i den och därför kunde jag inte tanka mer, dom tycker kanske att det håller på vara ett jädrans springande ut och in genom dörren på macken.
 
Igår var det kolakokning hemma. Jennifers klass anordnar ett disco för hela skolan på imorgon och jag hade lovat att koka kola som dom kan sälja för en billig penning.
 
Mitt första minne från ett disco vi hade i skolan, eller rättare sagt klassfest, då det bara var vi i klassen som hade det, var när vi gick i fyran och från bandspelare dunkade musiken från Hurriganes och speciellt låten, Mr x och Chinatown. kommer jag ihåg låg på toppen av bästa musiken just då. Åtminstone för oss fyraklassare. Kan ju villigt erkänna att dom låtarna fortfarande ligger högt upp på min lista, och det gör även nästan alla låtar med ZZ Top samt John Fogerthy.
 
Rod stewart tyckte man var bra, en gång i tiden och jag kom så väl ihåg morsan, och vad hon sa då jag och en klasskompis satt och diggade till låten
I’m sailing, hur kan man tycka det där är bra, sa hon, vet ni inte om att han knarkar, en sån kan man ju inte ha som idol, blablabla, vi fatta ingenting. Jag har nämnt det för henne nu sedan och hon skrattar bara och säger att det kommer hon inte ens ihåg. Ja så var det med det. Ha det gott!