Etikett: ”tant Bibbi”

Hopp och lek och andra dumheter

Av , , Bli först att kommentera 15

I ett inlägg på en FB sidan som heter Nostalgisidan för 50, 60 och 70 talet, nämndes igår barndoms minnen som poppar upp då det våras. Man skrev om hopprep, Twistband, och spelkulor. Och jämförelsen om hur det ser ut idag. Då man inte ser lika många barn ute, som vi faktiskt var på den tiden.

Ok, vi hade säkerligen inte lika stora krav, om idag. Det var inte heller alla som hade olika typer av träningar dom åkte på, inte heller, var dator och mobiler, gaming och andra tekniska prylar, något som fanns i var mans hem. Vi var glad om man fick se barnprogram en gång per dag…

Jag kommenterade med följande text:

”Träskor och cykel, fick vi ta fram först efter 1:a maj, det var en oskriven mamma lag, haha…

Tänkte på det igår då jag såg några lyckliga barn som cyklade runt och njöt av friheten. Tänkte att dom ändå fått någon bonus av nåt slag. Vi fick allt vänta. Fast det kan ju ha berott på att snön låg kvar, liiite längre ändå, för 48-50 år sedan.

Jag njuter dock varje dag, än idag. Alla årstider har sitt, och dagarna blir, vad man gör dom till. Men jag håller med om att man inte ser lika många barn ute på gårdarna idag, eller i snöhögarna heller, för all del.

Dom vet inte vad dom går miste om. Kulor, hopprep, Burken, hoppa hage och swingboll. Och tänk, den där första blomman man plockade till världens snällaste granne, Tant Bibbi, som alltid bjöd på en godis som tack för blomman 🥰


Kunde ha fortsatt med Bro bro Breja, stockar och stenar, alla goda renar, ingen slipper här fram, här fram förrän han säger sin käraste namn…vad…heter….han BAAM så var man fast. Hahaa…

Kommer inte ihåg vad leken heter, en stod vänd mot en vägg, och alla andra stod uppradade på motsatta sida. Den som stod vänd mot vägg, räknade på nåt sätt, typ 1, 2, 3 ….frys! Gänget som stod på led, skulle under räknandet, komma så nära väggen som möjligt och vid frys, skulle dom frysa. Om man såg någon röra sig, var den ute ur den omgången, eller om det var så att dom fick börja om från början.

Vann gjorde givetvis den som kom ända fram och touchade på den som räknade. Jag vill minnas att vi även körde en liknade lek men vi kallade den något med Kungen, Kungens alla…drängar, nja, jag minns inte. Kommer förmodligen att poppa upp i skallen, mitt i natten och sen kan jag inte somna om.


Klart såna här minnen dyker upp då man sitter ute och rent bokstavligt talat kan känna vårens annalkande. Alla som cyklar förbi, värmen och en och annan humla, faktiskt dom har tinat fram, dom med. Apropå cyklar, så sa Åke igår, att vad han kunde minnas, så var det aldrig någon som retade nån för att dom inte hade den nyaste, finaste cykeln.

Nej, det upplevde inte jag heller. Cyklar var bara ett fortskaffningsmedel, fort skulle det gå, gärna låta lite, och här kommer kortlek på ekrarna in Sen var det inte så världsviktigt, att ställa upp den på stödet. Även om det absolut var något ens föräldrar ville.

Dagens cyklar kan kosta en mindre förmögenhet, men har förmodligen ändå, inget större andrahandsvärde. Dock vet jag inte om någon blir retad för en mindre ny cykel, det ska jag ha osagt.

Åke roade sig förmodligen uppe på Rödberget, då han var barn, Säkert både vinter som sommar. Det dök upp en gammal bild från Rödberget, tagen någon gång 1910. Så roligt att se.

Vi förflyttade oss från gårdarna och upp i skogen runt vattentornet, då vi blev lite äldre. Där var det mycket hopp och lek uppe på flyttstenarna som ligger där på sidan om. Bräntisbacken, blev det vid tonåren. Då var det inte längre så mycket lek, mer dumheter 😉

Igår invigde jag Fitness24 med Nicco. Det var ju tur att hon var med. Eftersom detta var efter jag slutat jobbpasset så var ju gymmet obemannat och man måste in genom 2 låsta dörrar. Gissa vad man öppnar de inre dörren med… tadaa…fingeravtrycket, förstås.


Det gick ju inte alls eftersom mitt avtryck inte var registrerat från början. Nä, jag måste fråga vad dom tänkt sig eller om det var meningen att jag skulle göra på nåt annat sätt. Nåja, vi kom ju in via hennes finger ☝️

En dryg timme senare hade vi arbetat oss genom några utvalda maskiner. Armar och ben stod på kvällsmenyn. Jag gillade det. Man känner absolut skillnaden att arbeta med maskiner där du får stöd för rygg och mage och kan punktträna vissa muskler.

Ska bli kul att utvärdera efter nån månad eller två. Man utökar ju, vart efter, och lägger på mer kilon, eller så utökar man antal gånger. Här handlar det ju om ifall man vill ha långa eller korta muskler. Korta muskler ger styrka men inte uthållighet, som långa muskler ger.

Och apropå det, haha…

 

Promenader är i alla fall aldrig fel, så nu taggar jag Winstone på morgonpromenad i omgivningarna, så vi sätter fart på dagen. Ha en fin sådan, allihop!

Dåligt sexualliv – ingen partner

Av , , 2 kommentarer 16

Gårdagens, bästa, upphittade sak…min vante.

52924174_10156954428051585_4106270884262576128_n Dock inte saknad, men ändå 😀 Finurligt att jag åker från ena stadsdelen, Västerslätt, till en annan, Mariehem, och där pekar Nicco på en vante bakom bilen. Titta mamma, där ligger ju din vante. Jag småler, typ, jåå tjena…men sväljer småflinet, in facto, så är det min vante.

Alltså jaha??? Nöjd och frågande plockar jag upp den och ska slänga in den i bilen då jag noterar att nån har hittat den före jag. Tummen är avbiten! Hur jag vet att det är min…Jo det är ”min tant Bibbi, som virkat den, en gång i tiden.

Hur har nu denna hamnat där, fastfrusen i en snödriva. Ja, jag stod parkerad där för kanske 2 veckor sedan, så den måste ha trillat ur bilen, överlevt all snö som kommit, skottande, regn och minusgrader. Jag hade ju inte hjärta att lämna den där, men det vet i tusan om den ger mig så mycket glädje idag, tumlös och eländig 😀 Nåja, det är sånt som händer!

Såg detta på FB igår, och jo, jag har sett det tidigare men det är ju hysteriskt roligt och är det sanning i dessa journaler, så kan man ändå förstå vart felen ligger, mycket särskrivningar och avsaknad av kommatecken och punkter 😀

Och att man kanske skriver för att man har bråttom, men tror sig kunna komma ihåg vad man menat.

Citat från patientjournaler; Karolinska Institutet
____________________________________

*Har svimmat av. Minns ingenting förrän patienten vaknar
i sängen med två sköterskor.

*Oklart om blod i avföringen då patienten är färgblind.

*Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i
släkten.

*12 cm långt, sårigt underben

*Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med
pincett.

*Aktuellt: Ingen buksmärta men kan hålla tillbaka den
lösa avföringen med vitt bröd.

*Söker p g a att ha slagit i vänster stortå som nästan
helt har lossnat. Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.

*Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon
skulle återkomma om hon blev medvetslös.

*Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig
ren mellan fötterna.

*Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång
med båda benen på rygg.

*Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.

*Blöder ibland ifrån vänster näsa.

*Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.

*1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.

*Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår
hon inte alls.

*När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger
och där stå och smårycka en liten stund.

*Hon beskriver huvudvärken som spännande.

*Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

*Patienten har bedömts som osammanhängande.

*Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp
till 15 gånger per dag.

*Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle
med stöd av socialtjänsten.

*Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan
att bli andfådd i vanliga fall.

*Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi
till Uppsala.

*Idag till lunch får patienten akuta diarréer.

*Modern bostad och hustru.

*Sköts i hemmet av maken som är militär.

*Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.

*Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller
modern och en bror.

*Mat får han från sonen som ligger infryst.

*Har fått större hemsamarit men tycker inte att det
räcker ändå.

*Dåligt sexualliv – ingen partner.

*Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu
borta.

*Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten
flicka kom in i hennes framhjul.

*Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med
denna.

*Patienten informerad om obduktionsresultatet.

*Det senaste blodprovet är aldrig taget.

*Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal
gånger för det.

*Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit
utan kläder.

*Änka, bor med frisk make.

*Dog troligen i hjärtinfarkt och därefter i lungödem.

Och där var journalen till ända 😀 Och jag önskar er alla en trivsam tisdag!

Lille killen…

Winstone är alltid på, då det gäller att få komma med oss, oavsett vad vi ska göra. Att åka bil på morgonen, hör till en av dessa saker han gillar. Men…att hoppa upp i skuffen på Jeepen, lyckas han inte med, alla gånger. Han fastnar, halvvägs in, platt på magen och bakbenen utanför.

Och nej, det hjälps inte, det ser för tokigt ut, men han ger sig inte. Även om jag säger åt honom att stanna, han får ta fart, jag kan erbjuda mig hjälp att lyfta upp honom, men inte, han kan själv…jaja, några gånger funkar det också. Men jag kunde inte annat än skratta nu på morgonen då vi skulle skjutsa upp Nicco till praktiken, och han gjorde ett sånt där, platt, hängande fall.

Tur att vi inte håller på med agility, han verkar ju felbedöma, hälften av gångerna. Vilket spektakel det kunde bli 😀

21633_507236062698587_1617819317_n 1234088_524958114259715_1300182127_n 11796428_904514232970766_1154828687046068763_n 11846684_904514399637416_5664230144117095888_nOch här har jag då lånat dessa bilder på fin Winstone, tagna av Niccolina Lundmark Hällsten.

Idag ska jag luncha med mamma, Karin, tant Bibbi och hennes dotter Berit. Vi ska på vaniljdrömmen. Tant Bibbi, är ju den här tanten man plockade årets första maskrosor till, och i gengäld fick man godis. Hon är som sagornas Astrid Lindgren, alltid lika glad, varmhjärtad och rolig 😀

Men innan dess har jag lite saker att beta av, både jobbrelaterade och privata. Så jag ska sätta fart nu. Önskar er alla en toppen måndag och passa på och njut av detta vackra väder.

2016-05-01 12.32.34

Nu fick jag veta

Av , , 10 kommentarer 14

 

Mina superkrafter togs ifrån mig då jag fick ett mejl från ”Kul-Janne”, han hade hittat följande skrift på en annan blogg, och jag citerar:
Metall i mikrovågsugnar är fascinerande – det glöder i intressanta mönster. Men det behöver inte vara metall. Det går faktiskt lika bra med djupfrysta hallon! Ofta när man tinar djupfrysta hallon i mikro så blixtrar de. Det är som om de innehöll metallpartiklar, för det är samma slags blixtar.
I septembernumret 2007 av Allt om mat så läste jag följande svar på en insändarfråga om hallonblixtar:
Blixtarna beror på hallonkärnornas struktur. Ofta försvinner de om man rör om. Samma typ av blixtar kan man se när man tinar rabarber eller paprika, och ibland om man kokar färska morötter och kärnan i morötterna är torr och lite träig.
 Samma slags blixtar kan man se om man mikrar Magnum med pappret på och osthyvlar, skulle jag säga. Kanske också med paprika, rabarber och morötter, det har jag aldrig ens tänkt tanken på att stoppa i mikron.
Svaret är dock grymt otillfredsställande. Det beror på kärnornas struktur? Det försvinner om man rör om? Kom igen! Slutcitat
Hm, ja, alltid ska man lära sig något nytt, jag har förmodligen aldrig tinat hallon i mikron och därför aldrig heller varit med om något liknande, överraskad blev jag i alla fall 🙂
Igår vart det full dag, jag börjademed att skjutsa Nicco, som försovit sig, sedan hämtade jag upp mamma, tant ”Bibbi”, och Karin, för vidare färd till vaniljdrömmen, där vi käkade lunch, och drack kaffe, vi blev sittandes där i över 2 timmar och surrade om allt mellan himmel och jord.
Skjutsade hem dom, gjorde en snabb vända hem, tillbaka till mamma som skulle ha skjuts upp på lasarettet och medan hon var där så hann jag in hos Ullis dit jag hade ett litet uppdrag, skjutsa hem mamma, hem och laga middag, skjutsa Nicco på praktiken och sedan åkte jag ut och jobbade dom tre sista timmarna på en annans arbetspass, det blev med andra ord en dag full av aktivitet.
Och med dom orden skrivna så hördes ett muller från taket så kanske det sista av snön, åkte nu. Satt härinne i tv rummet i förrgår, och Enya låg på soffan då det mullrade till så jag fick ont i magen innan all snö kom svepandes förbi fönstret, Enya satte sig rätt upp med pälsen ståendes rakt upp, hon blev lika överraskad som jag, en otrevlig upplevelse då det tar en sekund innan man fattar vad ljudet kommer ifrån. Det lät alltså som ett stort, jäkla tåg, som kom farandes, och här finns inga tåg, så mycket vet jag.
Ska ut och handla med mamma idag, sedan vet jag inte vad jag ska göra, vara hemma kanske, och bara ta det lugnt, inte så dumt det heller. Ha en fin onsdag!

Håller det på att gå utför?

Av , , 2 kommentarer 7

 

Idag tog jag sovmorgon, det trodde jag aldrig skulle funka, men det gick. Ändå ställde jag klockan på ringning, jag ska nämligen till tandläkaren och visa upp hur det ser ut i munnen idag, efter tandutdragningen, enligt deras rekommendationer, och jag tror att det är bra att jag får göra det. Jag är nämligen fortfarande svullen, det gör ont som sjutton och det är två svarta hål rätt ner i avgrunden så risken finns väl att det åkt ner skräp där. Nå, jag ska inte ta ut något i förskott, allt kanske är som det ska. Skrev hon samtidigt som hon drog in luft i lungorna och grimaserade lite lätt.
Det kanske håller på att gå ordentligt utför, för Maria, vem vet. Jag tycker också att det är jätte skumt att jag ännu har ont i handen efter operationen. Jag menar, hallå…det är två månader sedan det gjordes, lite drygt, och det känns fortfarande som att jag skrapat upp handflatan mot asfalten. Ringfingret är dessutom lätt svullet och har varit så sedan dess. Jaja, läkaren kanske var tvungen att gräva ner till Kina för att fixa felet, därav den långa läkprocessen. Det ger väl med sig, så småningom…vem har bråttom?
Det känns då väldigt skönt att jag bara jobbar en dag sen är jag ledig två, igen. Och eftermiddagarna brukar vara lugnare så man får väl repa sig då. Imorgon är jag och mamma, samt en gammal klasskompis mamma, bortbjudna till ”min” tant Bibbi, hon ska bjuda på räkmackor från café Victoria, jojomensan, snacka om att vi blir bortskämda.
”Tant” Bibbi, var den där snälla tanten som man plockade årets första maskrosor till och sedan fick man godis eller annat go ‘fika, för besväret. Eller var, ska jag inte skriva, hon är, fortfarande, men maskrosor blir det nog inte till henne imorgon. Jag ska ge henne ett stort höstljus istället, som hon kan tända för att lysa upp lite i mörkret.
Nä, nu tror jag att det är dags för lite frukost, sedan är det bäst att jag dubbelcheckar tiden hos tandläkaren så jag inte tar fel. Hoppas ni får en bra dag, allihop!
Maria Lundmark Hällsten