Etikett: tärningar

Vann vi kosing, eller?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Vi påbörjade vårstädning av gården igår…tre dagar tidigare än ifjol, faktiskt. Krattade lite, jag vände eller rörde om lite i all jord i rabatten, och rensade bort gamla löv och barr från smultronen, Åke tyckte att det genast började bli grönare då man gjort det.
Plockade upp gräsklippare, mossrivare och krattor från källaren och tog fram utemöblerna, så nu står även dom på plats, nyputsade och röda.
Dagen till ära grillade jag entrecote, och hade ren skär tur att jag hittade av att göra det mellan regnet och haglet.
Sedan tog jag fram en lott jag köpt för säkert över 2 veckor sedan som bara legat och väntat på att jag skulle komma ihåg den, kosing heter den och ser ut så här:
Notera det nedre fältet, där det står, vip rummet, skrapa fram 21 och man vinner. Jag har nämligen köpt en sån här lott förut, och då skrapade vi den markerade mörka rutan, och fick fram 3 tärningar, det blev inte 21.
Men kolla nu vår lott vi skrapade igår, och då gjorde vi exakt som förra gången, skrapade det mörka fältet men sedan blev jag lite nyfiken och skrapade ännu mer och vips, så blev det 5 tärningar som skulle blottas.
Vi vann inte men man kan ju bli lite sur över den dåliga informationen. En 21 lott man köper på tivoli, brukar vara 3 luckor man ska öppna, så därför trodde nog jag att det var likadant nu. Vem vet, vi kanske hade vunnit storkosingen på förra lotten om vi skrapat fram all 5 tärningar, men det får vi nu aldrig veta.
Nicco ska på kurs idag också, 4 timmar och sen är teorin avklarad, förutom provet då, och kvar återstår, körning, men det klarar hon säkert utan problem. Nu ska jag upp och hämta Winstone, lika spännande varje gång, om vi ska klara trappan ner, han går nämligen inte själv, härinne, han tycker nog trappstegen är för halkiga, och han är så ivrig på att få komma ner så det är som att hålla i en blöt tvål, som dessutom ska upp i ansiktet vartannat trappsteg.
Önskar er alla en fin söndag!

Den resan hade kunnat bli kort

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Jag (och Nicco) fick en present av Theresé och Sally, då dom kom hit i påsk, ja, inte bara dom orangea tärningarna som ska sitta i Camaron utan också världens förkylning. Ont i halsen så det jag koncentrerar mig mest på, är att andas och att svälja, vilket inte är så lätt. Huvudet känns just nu som en betongklump, men det kan ju också bero på att jag vaknat med en timmes mellanrum, hela natten.
Jag köpte en tablett på apoteket som skulle bedöva det onda i halsen, perfekt tänkte jag, en sån tar man ju då man går och lägger sig, men på mig funkade den då inte. Jag kan känna en viss bedövning längst in i gommen men thats it, och det är inte där jag har ont.
En av gångerna då jag vaknade, så hörde jag ett knäppande ljud, tänkte först att det var katterna som provade på ett utbrytningsförsök, men då jag klev upp så hörde jag att ljudet kom från matrummet, och vet ni vad jag tänkte… tänk om det är någon som försöker ta sig in via balkongen.
Jag gick in där och lokaliserade ljudet till takdropp som studsade mot rutan, ingen inbrottstjuv. Det mest knepiga var ju nu, då jag läste på vk.se om inbrottstjuven på Grisbacka, inte alltför långt härifrån, som försökt ta sig in via altandörren, jojo.
Åke har ju sin transporttidning och den brukar jag läsa ibland, i nummer 4 stod det om den farliga järnvägen, när dom i början på 1800 talet, resonerade kring frågan om järnvägens vara eller inte vara. En läkare klargjorde i medicinska termer att människan inte skulle överleva i det lufttryck som uppstår då ett tåg rör sig med en hastighet av 30km/timmen.
I Sverige diskuterades tåg mellan Stockholm och Uppsala men hur skulle det kunna bära sig när det räcker med två hästdilligenser för att klara hela passagerartrafiken, fnyste skeptikerna. Ja där ser man, jag undrar vad dom skulle ha sagt om dom levat idag, och fått se vad som hänt med utvecklingen.
Min första tågupplevelse var vid 12 årsåldern och jag och min klasskompis Annica, skulle åka tåg till Gällivare, för att sitta barnvakt till mina två ohängda kusiner, som bara var några år gamla. Ja, inte enbart för att vara barnvakt, utan även för äventyrets skull.
Den resan kunde ha blivit jättekort. Tåget stannade i Vännäsby och då trodde ju vi att det var Vännäs, där vi skulle hoppa av och byta tåg, vi greppade våra resväskor och var på väg mot dörrarna då tåget startade igen med ett ryck. Vi stod där med långa näsor och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Men vi fann oss i våra öden och tänkte att vi får se vart vi hamnar, och det blev ju rätt i alla fall. Vilken tur att vi inte hann hoppa av, för då hade vi fått vänta i evigheter på tåget till Gällivare :)
Önskar er alla en fin onsdag, för min del blir det nog till att kurera sig… ordentligt.