Etikett: tävla

Ett första besök

Av , , 2 kommentarer 8

Vilken dag det var igår, sol, och värme från den så man fick vårkänslor och började osökt längta till sommaren. Jag gjorde ett första besök på bild museet:

Foto1637

Jag kan ju säga att jag var lite för snabb, idag öppnar utställningar på andra våningar med, än bara på femte och sjätte, men nu vet jag vart det är och hur det ser ut och det tarvar för nya besök. Trevliga lokaler och fina utsikter. Finns även en restaurang/fik därnere på våning 0, bra kaffe där.

Foto1636

Detta är en tavla, ser det ut som, men när man kommer närmare så är det en kamera därinne och man får se sig själv, rök börjar välla upp över bilden och ut ur ögonen, som sedan fastnar i ett fotografi, längst ner på tavlan/spegeln/kamerabilden.

I våningen längst upp, var det ett stort mörkt rum, med massa lampor i taket som blinkade ikapp med pulsslag. Man fick sätta sina händer runt två handtag, vänta tills lampan ovanför en, slocknade och då tystnade alla andra ljud och du fick höra din egen puls, sen slocknade alla lampor och sattes sedan igång och nu med ditt pulsslag inspelat och med i hela ”konstverket”.

Roliga saker har dom i den lilla butiken men priserna var något i överkant, fast det är ju kul att bara titta också.

Den här lilla bilden som Tina skickade till mig, är ju rolig, den med, och alldeles gratis :D

10481826_10152543755401825_4099492860293721631_n

Önskar er alla en trevlig söndag själv ska jag iväg och jobba och sen…gör jag helg :D

Tandfen är en lurig en…

Av , , 2 kommentarer 7

Ja det gick ju bara bra hos tandläkaren igår, ser ut som det brukar och en av få gånger man kan gå därifrån utan att betala ett öre. Intressant, också, att se hur olika tandläkarna jobbar, detta var ju en annan som fixade lagningen och hon gjorde inte likadant som den förre, så nu blir man ju lite brydd och undrar vem av dom som gjort ett bättre arbete…det vet man ju aldrig.

Och apropå tänder så finns det ju ett klipp på youtube, visat på AFV, som handlar om tandfen, den är bara klockren :D

I jakten på huvan till min jacka, så rev jag ur min garderob, där hittade jag en tavla som vi pratat om förra helgen då ”Kul-Janne” och Ingegerd var här. Konstnären är Ola Almström, som nog är mest känd för sina frisörtalanger och som general för Barnens dag, en gång i tiden. Han var bekant med mina svärföräldrar och det är väl av den anledningen tavlan finns här i huset.

009

Nu blev det ett litet dilemma, ska jag sätta upp den…och i så fall…vart? Ja, jag får spana runt på väggarna här och se om jag hittar en bra passande plats, annars stoppar jag undan den igen till ett senare tillfälle. Kan ju vara kul att förnya väggar också, bara så där, med en tavla.

Och till helgen är det ju första advent, kanske bara är dumt att dra fram annat nu då, än julpyntet som ändå kommer att ta sin lilla plats. Jag jobbar dock i helgen så jag vet inte hur pass mycket jag kommer att göra här hemma, det kanske får vänta till min lediga måndag eller tisdag, man kan ju ta ihjäl sig, annars.

Idag har jag utvecklingssamtal per telefon, mitt på dagen, sen får vi se vad det blir, eller om jag gör något innan dess, man kan ju inte bli sittandes här en hel dag utan att göra nåt. Och ikväll, den omtalade bastukvällen med triss skrap. Hopas på mer tur den här gången, julklapps pengar är väl aldrig fel :D

Önskar er alla en toppen onsdag!

Inte så snygg…men

Av , , Bli först att kommentera 17

Japp, då sitter fönstret på plats igen, uppe i stugan, den är låst och vinterklar, allt såg ut som vanligt däruppe, men att det är höst på gång, märker man i bilderna, vassen börjar förlora sin gröna färg och vattnet ser inte lika lockande ut, längre:

001 002 008 020Winstone passade i alla fall på att spurta runt, från ena sidan till den andra, han njuter av att få ge järnet:

003 005 006 013 016

Vi gjorde en sväng förbi Norsjö också, och tokiga som vi är, så shoppade vi loss och köpte en bil

Vad säger du matte…vadå bil???

023

Ja, men ser du inte bakom dig, Winstone…Va, vadå bakom, ska jag vända mig om?

022

Huuu, det står ju en bil där, en Camaro…JAAA bästa som finns :D

021027

Jo, seriöst, vi har pratat en del och Nicco får ju börja tävla i samma klass som jag, Pro et, som det så vackert heter idag, men för att göra det så krävs det en bil, och det fanns en däruppe. Nu ljuger bilderna en hel del, för den ser ju rätt så ok ut, här:

Foto0775_001

Men kanske inte framifrån och på nära håll:

Foto0777 Foto0778 Foto0779

Den är tom och innehålls lös, ingen motor, ingen låda, inget innertak, inga säten på plats, dock följer det mesta av inredningen med, samt fronten och sånt där, men det är lite pyssel, kan man lugnt säga. Så Åke har en del jobb att se fram emot, men rätt kul att få bygga ihop, kanske, den dagen man är klar.

Lite roligt var det också att det stod ett namn på dörren, och vi gissade på en tjej som kört kanske just dragracing med den. Jag sökte på FB och hittade en med samma namn, skickade ett meddelande och frågade om hon var rätt person, och se, det var det. Hon hade fått bilen av sin man, -95, men bara kört på gatan med den. Hon tyckte det lät kul att bilen kommer till användning igen.

Idag är det Lycksele på schemat, jag har en tid hos läkaren, och jag får sällskap, Tina hakar på, så då går säkert tiden fort :D

Önskar er alla en fin dag, regnet till trots!

 Foto0776_001

 

Dubbelkollning…*suck*

Av , , 4 kommentarer 7

*Gäsp*…en ny dag i paradiset, eller i världen, så ringde klockan och man blev uppväckt till verkligheten.

Jag broderade en tavla åt min morfar, då jag var 9 år, en val ska det föreställa och jag råkade se den då vi nu var upp till stugan:

Foto0746

 

Då jag vänder på den så har jag skrivit upp så noggrant när den är gjord, och vem som ska ha den, viktigt också att notera att julaftonen är den 24 och på en onsdag, det roliga är min sista rad:

Foto0748 Foto0747

Jag har som alltid undrat vad jag tänkte på, då jag skrev det: Du kan alltid lita på mig! Jag kommer inte ihåg det själv, att jag skrev det, men morfar hade min tavla upphängd i sitt kök, bredvid köksklockan, så länge jag kan minnas och han tyckte den var så fin.

Nåja, det tar vi med en nypa salt, allt som ett barn gör är ju ”fint” :)

Jag ringde till Moderna försäkringar igår, om våra bilar, nu är jag så glad att jag inte behöver ha nåt mer med dom att göra, är sååå less på deras replik, ständigt återkommande oavsett vem där borta du talar med: Jag ska bara dubbelkolla!

Ja det är jättebra att dom vill vara säker, men droppen blev förra gången då jag plötsligt inte kunde säga ett datum till dom, då jag ville att försäkringen skulle upphöra eftersom vi skulle byta bolag, något som jag kunde göra gången innan dess… utan problem.

När hon sa att hon skulle dubbelkolla för fjärde gången så slängde jag på luren, jag hade inte tid att stå där och dividera längre. Och jag tror till och med att jag skrivit om deras dubbelkollande förut… helt otroligt, är det nåt som ingår i deras utbildning, månntro? Lektion numero 1, hur vi dubbelkollar!

Idag är det jobb, jag slutar 1½ timme tidigare eftersom vi ska ha samtal på skolan,, och Winstone får haka på Åke i lastbilen. Winstone ja, som idag är lyckligt ovetandes om vad som ska hända imorgon. Då ska han kastreras, något som veterinären faktiskt sa då jag pratade med henne, ska du inte avla på hunden är det bara dumheter att inte göra det, kändes skönt att höra, så finns det då inga tvivel från min sida.

Han har visat vissa tendenser att inte gilla andra hanhundar, ett beteende man kan få bukt med vid kastrering, om man gör det i tid.

Önskar er alla en fin dag!

Nu har jag beslutat en sak…

Av , , 8 kommentarer 16

 

Jag har kommit fram till ett beslut, och det känns ok faktiskt. Med tanke på hur det ser ut här och med allt som är ogjort och med en stundande dragracing säsong i antågande, så sa jag till Åke att jag tar ledigt denna säsong, från tävlandet.
Vi kan ju då få koncentrera oss på Niccos tävlande, att få bort bussen från gräsmattan, är prio ett, inget går ju annars. Niccos juniorare står ju därbak, och den kommer man inte åt eftersom bussen är inbackad.
Den ska sättas ihop, och fås igång. Buicken ska hämtas och justeras eller gås igenom, förhoppningsvis lackas. Staketet på gården kanske vi kunde få på plats. Såg faktiskt rätt så lustigt ut i förrgår, då jag kom från träningen och jag ser en man som genar rätt över tomten.
Sen noterade jag att det var brevbäraren, han hade bilen, och hade väl glömt ett brev så istället för att köra runt tog han den kortaste vägen med sina apostlahästar, och gick över tomten.
Jag sa ju ifjol, att jag egentligen skulle kunna vara utan staket, men inser ju nu att det ändå blir en begränsning, för utan staket, har man väl snart flera stycken som genar tvärs över gården. Vi människor är nog funtade och inställda på att ta kortaste vägen.
Vi har dessutom lilla Winstone, som inte är förtjust i ljudet från traktorer, undrar just vad han kommer att säga på en dragracing tävling, för där är ett traktorljud, blahablaha. Och skulle nu även jag, tävla, så skulle vi måsta fixa en släp till Camaron, kula till bussen, och en genomgång på bilen, som vill spöka, lite så där som allting annat kan spöka, hemma hos oss.
Så därför, ta jag en time out, men räkna absolut inte bort mig helt… jag finns här och en tävlingsmänniska är jag, så om grejerna är klar nästa säsong så kommer jag att stå där, i burnout gropen, redo att ge järnet, första och bästa tävling nästa år.
Nu får ni hålla tummarna för vår Niccolina istället och vi hoppas på en bra säsong för henne, där hon verkligen får känna på hur det känns då sakerna går hennes väg. Önskar er alla en fin fredag!
 

Så var det klart!

Av , , 6 kommentarer 13

 

När jag kom hem igår så var tapetseringen klar, härligt, fast han hade glömt lim, skräp och annat härinne så jag skickade iväg ett sms och på en kvart så var grejerna hämtade, återstod att dammsuga och torka golven så var det färdigt.
Efter middagen var det återigen dags för bastukväll, två veckor sedan sista gången, vi hade tre vinster, Kerstins lott genererade 60:-, min 30 och Monikas 30, så några större summor har vi inte sett röken av… än, men det hade vi väl kanske inte förväntat oss heller, man vet ju aldrig.
Då jag kom hem därifrån, så fortsatte jag med att göra en tavla till, hehee… med tapet som blev kvar härnerifrån, den pryder nu sin plats vid toadörren och botten är faktiskt den där tavlan på solnedgången som jag undrade om någon ville köpa, så den kom till användning i alla fall.
Jag hjälpte sedan till att ordna till köket uppe hos Nicco, som sett ut som ett bombnedslag sedan i onsdags och nu håller det på att se rätt så trivsamt ut, lite överallt här hemma. Nicco hall blev otroligt bra, synd att den inte gör sig lika bra på bild, men ni ska få se hur det ser ändå, så ni får bilda er en uppfattning om den.
Niccos hall från lite olika vinklar och vår hall som numer så ut så här:
Och vår hall:

Idag ska jag plocka upp kusin Anna, då jag åker från jobbet, hon ska få se hur vi bor, och jag ska efter jobbet njuta av 3 dagars ledighet, härligt, då jag kanske får tid att ringa en del samtal som skulle ha varit gjort men som alltid faller bort för det är annat på gång. Önskar er alla en fin tisdag

Ingen ”kattastrof”

Av , , 2 kommentarer 6

 

Rörmokaren var hit i förrgår, så nu är röret fixat däruppe, med andra ord så förlängde han röret en bit så att det inte ska sträva utåt hela tiden och anlita på deras klisterkuddar som dom använder (hmphff). Nå, det sitter då och lossnar det så lär jag vara den första att höra av mig till dom och då ni…
Vad jag tänkte på när killen kom hit, är att om jag, själv, går in hos någon och jag till exempel öppnar en dörr för att göra nåt i det rummet, då stänger jag dörren igen, då jag går ut. Är lampan släckt, ja, då släcker jag, man lämnar ju saker som man hittat dom, eller?
Jag påpekade tre gånger att vi har katter här och dom får inte vara däruppe så stäng dörren, stäng ytterdörren för vi har katter, jag stänger här för katterna ska inte vara här osv. Sen går han ner i källaren för att stänga av vattnet, fixar röret och sedan åker han iväg.
Två timmar senare går jag ner i källaren för att ge katterna mat, tror ni han har stängt dörren in till tvättstugan, dit han var in för att uträtta sitt ärende… nej, och jag lovar, detta är inte första gången det händer. Vi har fyra STÄNGDA dörrar därnere, och dom är stängda för att katterna inte ska vara där, och nu vet jag varför Enya var osynlig i två timmar…hon var på utforskningsuppdrag, vad annars.
Det är ingen ”kattastrof” utan det handlar mer om sunt förnuft, varför ska det vara så svårt att vara förutseende, att tänka till lite extra, att ta hänsyn och respektera människorna och speciellt då man är hemma hos någon? Eller är jag konstig som tycker så?
Jag hade jobbat i över ett år hos min förre chef, Annika ni vet, då hon frågade mig vad jag tyckte om hennes/deras stora badrum (hon har sin arbetsplats hemma i huset).  Jag har ingen aning om hur det ser ut, jag har aldrig varit dit och tittat, svarade jag. Då blev hon jätteförvånad, men detta var min arbetsplats, jag behövde ju inte vistas i hela hennes hus för att utföra mitt arbete, jag hade tillgång till kök, en liten toalett och kontoret, thats it.
Jag kommer ihåg att hon åkte iväg på en affärsresa till Kina, då jag bara jobbat hos henne i två veckor. Jag blev med andra ord lämnad ensam i huset. Och jag visste inte om jag skulle tordas ställa undan disken i hennes köksskåpar, för hon kunde ju faktiskt tycka att det var att snoka runt om jag gjorde det.
Men, jag tog mod till mig och fixade det, och det var helt ok, för hennes del. Grejen var ju att jag inte kunde fråga henne och man vet ju inte, det är inte alla som vill ha främmande människor som gluttar i ens skåpar, så är det bara.
Numera känner vi varandra så pass att hela hennes hus är öppet för min beskådan om jag så ville, men nu är det ju annars, nu vet jag det och då är det ok.
Ikväll blir det att åka iväg till Kubbe och ladda inför morgondagens tävlingar (får vi väl nu hoppas, så det inte sätter igång att regna), det ska bli kul och jag ser fram emot att gasa lite, igen. Önskar er alla en fin fredag!

Ett hål i huvudet

Av , , 2 kommentarer 10

 

Då ska jag börja med att gratulera svärämnet, Anders Söderberg, som fyller sina modiga…3+ år idag, Grattis, från oss alla till dig!
Det är verkligen konstigt men när jag sitter här, har jag inte en blekaste om vad jag ska skriva om… no nothing, nada, tomt, och ändå vet jag att jag hade en massa saker igår, som jag tänkte att det där… det där du ska jag minsann ta upp, men det försvann någonstans på vägen eller under natten, eller vad det nu var som hände.
Nå, jag provar mig på att skiva några rader ändå :)
Just nu, i Buicken, så är det E.L.O som snurrar i cd spelaren. Jag lyssnade på Evil women igår och även fast man kan sjunga med och har hört den låten sååå många gånger så har jag aldrig reflekterat över meningen: Therés a hole in my head were the rain comes in…
Ehhh, japp, en meningsfull, djup mening som jag absolut förstår mig på… eller hur var det nu. Nä, hur jag än försöker så kan jag inte riktigt greppa hur dom tänkte när dom lade in den lilla meningen, men det kan ju vara ett uttryck dom haft, en sak som alla sprang runt och sa då dom menade en viss sak eller så är det precis som det brukar vara med låttexter, ibland fattar man ingenting om man ska analysera texterna… men det kan vara kul :)
 
Det ser i alla fall inte ut som det ska regna idag och något hål i huvudet lider jag heller inte av, så jag klarar mig nog fint. Nu tycker jag väl ändå att vi kan få ha några fina dagar utan blöta, och speciellt viktigt är det nu under helgen, vi får ju inte tävla om det så kommer den minsta lilla droppe regn så det klarar vi oss utan.
Jag har en fyra dagars vecka och blev ledig på fredag och det passar ju alldeles utmärkt, då får jag planera och fixa maten innan vi åker till Kubbe. Dom har nämligen ingen ström där så man får tänka till lite på vad man ska äta. Fast elverk får man köra så vi står inte på backen om det skulle vara så.
Nu klev Åke upp, han säger att han skruvat hela natten… i Camaron. Blev det bra då, sa jag… nja, det visste han inte. Han drömde alltså att han skruvat i den. Det är som när man drömmer att man är på jobbet, hur kul är det då på en skala då man sedan vaknar upp och ska bege sig till just jobbet, då känns det ju som om man redan har gjort sina timmar, men någon glädje, penningmässigt, hade man inte för det, så dom drömmarna ska man passa sig för :)
Hoppas ni alla får en bra dag och kanske speciellt Anders då, därnere i Järlåsa.

Ska det vara så här? Vad är det här? Hur?

Av , , 4 kommentarer 7

 

Igår backade jag ut Camaron för att lufta den. Mamma ringde och undrade om jag kunde skjutsa ner henne på stan, -javisst, men då får du åka Camaro, svarade jag. Går fint sa hon… utan att egentligen veta så mycket om vad det var för bil.
 
Det första hon sa då hon öppnade dörren var, -Är det den här bilen, jag trodde att det var den andra, den bruna. Sen hoppar hon in och rynkar på näsan, -Känner du, det luktar bensin… du blir ju förgiftad här. Näää, säger jag, det ska lukta så här, ingen fara.
 
Men det här då, håller rutan på gå sönder, säger hon och drar fingret över ett streck på sidoglaset. Nejnej, säger jag, det är repor som blivit då man vevat fönstret upp och ner, det går inte att ta bort. –Hör, det skramlar, är det dörren som låter, eller är det bak, vad är det? Nämen det ska låta, det skramlar i allt som är löst, men bilen kommer inte att ramla i smådelar.
 
Vi åker en bit, stannar vid rödljuset, åker iväg vid grönt, hon skrattar och säger att hon tror och tänker, varje gång jag stannar att jag ska bränna iväg precis som vid tävling, så hon sitter och spänner sig i vild förtvivlan… ja, vad säger man :)
 
På hemvägen säger hon, nu har det slutat lukta… eller så har jag blivit van… eller tät i näsan, hahaa…
 
Jag fick i alla fall hämta ut vigselringen som nu blivit graverad igen, på utsidan. Tänk att någon gjort det mönstret för 200 år sedan, hoppas det här sitter kvar lika länge, sen slog dom ut den en halv millimeter också, och det blev perfekt, att så lite kan göra så mycket, otroligt.
 
På eftermiddagen hämtade jag en kompis och vi åkte ner på strömpilen och tog en fika, tiden bara blåste iväg och snabbt hade det gått över två timmar. Hon berättade nåt kul, vi kom in på det där om vem som lagar maten hemma. Hos oss är det ju jag, och dom gånger jag säger till Åke att fixa mat så blir det köpepizza, samma sak var det hemma hos dom.
 
Ja, sa jag, ibland har man så svårt att hitta på vad man ska äta, ja sa hon, sen frågar man och hennes kille svarade då alltid… fil, vi kan äta fil. Något som hon inte tyckte var speciellt lockande och det visste han med all säkerhet och använde just det svaret för att slippa engagera sig i vad dom skulle äta, maten kom ju på bordet i alla fall… tills en dag.
 
Samma sak, hon frågade om råd till val av middag, han sa fil. Hon klädde på sig och gick ner på affären och köpte…fil. Kom hem och dukade fram flingorna, slängde upp filpaketet på bordet och sa varsågod. Lite lång i ansiktet satte han sig ner och dom åt middag… och efter den gången får hon aldrig fil som svar på vad dom ska äta :)
 
Jag blev uppringd av min ”gammboss" då vi satt i soffan och drack kaffet, hon ville att jag skulle följa med henne till Vännäs, för att se hennes dotter spela fotboll, och det kunde jag ju göra, det är inte så ofta vi sitter och pratar. Hann gå igenom en hel del, hon tackade för tiden jag tagit med henne, och jag sa, du har inte fått räkningen än :)
 
Nä, skämt å sidor, ibland är det så mycket som händer och man kan måsta bena ut saker, en händelse åt gången för att se helheten. Litegrann som jag brukar göra då jag är till exempel ute och går, jag resonerar med mig själv och testar olika teorier i skallen och kommer oftast på en lösning eller ett svar, och ibland blir det lättare då man dryftar det ihop med någon annan, så är det ju bara.
 
Önskar er alla en fin fredag!

Det gick utför

Av , , Bli först att kommentera 9

 

När granngänget och jag var och fikade hos mamma, för några veckor sedan så berättade mamma att hon hade hört en stor skräll någonstans i lägenheten. Hon gick runt och letade och funderade vad sjutton det hade kunnat vara som lät på det där viset. Hon blev snart varse, det var en gitarr som sitter upphängd på väggen i vardagsrummet, som plötsligt lossnat från sin upphängning.
Då berättade Birgitta att även hemma hos dom hade det bullrat till och dom gick för att lokalisera källan till smällen. Det tog ett tag men till slut kom dom fram till att det såg ut att saknas något ovanför soffan, det var en tavla som suttit där som bestämt ledsnat på det och förflyttat sig bakom soffan. Ja sa jag, det var då för väl att ni då noterade att tavlan saknades.
Tänk om man efter någon månad helt plötsligt skulle ha upptäckt att tavlan var borta, och det utan att ha hört att den ramlat ner, då skulle man allt få fundera.
Apropå att falla så tyckte Birgitta, att trappan ner, då vi skulle åka hem, var rätt så brant. Det är en sån där lång trappa med 16 eller 18 trappsteg och sedan är det 2 meter fram till dörren. Ja, sa mamma, den här trappen har Maria åkt pulka utför.
Ja, det har jag gjort, och jag tyckte säkert att det var jätteroligt också även fast det blev tvärstopp nere vid dörren. Jag var väl inte speciellt gammal och mina föräldrar skulle ta med oss ut till en pulkbacke. Dom satte ner pulkan utanför dörren och jag klev i, när dom sedan vände bort blicken för någon sekund så passade jag på att få pulkan utför första trappsteget och sedan gick det av bara farten. Gissa om mina föräldrar blev förskäckta, vilket buller det måste ha varit… men kul!
Nu ska jag larva iväg på jobbet och se vilken typ av pralin det bjuds på idag :-) Ni får ha en fin dag!