Etikett: teknik

Nicco ska skaffa en orm!

Av , , 2 kommentarer 15

Nu har Nicco börjat på gå i hamster tankar, eller nja, dom har hon haft förut men så har hon besinnat sig. Fast nu tog drömmarna eller tankarna ny fart och det lär nog komma hit en ny varelse inom en snar framtid.

Hon pratade om burar, vid middagen igår, och Åke undrade förstås vad hon surrade om. Jag ska köpa en orm, sa hon, och när hon sa det så tänkte jag att det där är ju en teknik, vad den nu kan kallas, att man säger nåt som är tio gånger värre, så när man sen talar om vad det verkligen gäller, så andas människan ut och tycker, förhoppningsvis, att det inte var så farligt :D

En hamster??? Sa Åke, men, har du inte vuxit ifrån sånt där?

Hm, sa jag, och det kommer nu utan att du tänker efter vad vi hade för djur. Köpte grodor, då du var 28 år ish…moget, tyckte Nicco, hahaa… Fast han skyllde förstås på att det var för Theresé skull, vi köpte dom, och som sällskap till firrarna.

Jojo, och sen undrade Nicco hur länge sedan det var han köpte en radiostyrd helikopter, till sig själv, ett eller två år sedan…jodåsåatt, eller kan det vara så, att vissa saker växer man aldrig ifrån :D

Och apropå att växa ifrån, andra saker växer snarare fast och blir bara mer och värre, nu låter jag bilden tala för sig själv:

27459061_2049509165074322_5980711433951454674_nÅke har förövrigt tillbringat lördag och söndag i garaget, till nästan ingen nytta. Bromsoken vi beställde var av fel kvalisort, bara att skicka tillbaka (jädrans skit) och beställa nya, som tyvärr, dessutom, kostar 2600:- mer än dom vi tog först. *Suck* Och Camaron får fortsätta stå ute på gården:

28058850_10156058317311585_2578687592511882320_nSå nu på morgonen skjutsade jag ut Åke till jobbet i hans bil, så får jag ta den idag, jag har ju tid hos tandläkare innan jobbet, så det är ju bra om man tar sig från A till B, utan större problem. Eller vad tänker ni? :D

27752122_213047539247382_2551966512091535326_nÖnskar er alla en trevlig måndag!

Inget är för evigt!

Av , , 2 kommentarer 12

Kom hem efter en arbetsdag igår, fixade middag, grejade på med diverse saker och ting, slog igång datorn, fär att mötas av följande text: Hi! Din dator har blivit uppdaterad. NÄHÄ, som om jag inte visste det, eftersom den höll på 2 timmar igår, typ. Och sedan står det, var snäll och stäng inte av din dator…NÄMEN!!! Och varför skulle jag stänga av den, då jag precis satt igång den?

Lite som när man åker dom här hissarna som pratar, bakre dörren stängs! Fast det är dörren framför som gör det. Och ibland, då man åker längst ner, så säger den. Hissen går uppåt! Jaja, jag fattar att den inte kan känna av från vilket håll du kommer, och att hissen ska upp, kanske bara är naturligt, eftersom den är längst ner, fast jag har inte tänkt mig uppåt :D

Vid en av våra resor i bussen i somras så pratade vi om GPS:en, tänk om den plötsligt fick eget liv. Började diskutera och säga att man kör som en idiot…nänänä, lilla vännen, nu är du ute och cyklar!!! Jag sa att du skulle svänga vänster, men envis som du är…:D

Mja, det är nog bara att acceptera att det är som det är. Tekniken går framåt, men vissa saker är inte lösta än, och man kan undra vart den månde sluta. Fast förmodligen kommer den aldrig att göra det. Vi är skapta att hela tiden förbättra och komma på nya sätt att lösa problem på, vissa nytto grejer och andra mindre viktiga saker. Det är nog bara att hänga på och se vart man hamnar.

Fick ett tråkigt besked igår kväll, min ingifte morbror Sam, gick bort, och man påminns återigen om hur man tror att allt ska vara som det alltid varit. Men så händer nåt sånt här och det skakar till i grundvalarna. Någon är borta, som alltid brukar göra si eller så, som underhöll oss med sina historier och som dessutom hade många sådana.

Med hans berättelser så höll han liv i det som en gång hänt, liksom vi håller hans minne i liv, då vi kommer ihåg allt han sagt och gjort. Och man kan le och skratta, minnas och berätta vidare, om hans tokigheter och hans sätt att tackla livet. Och till oss, en påminnelse om att livet är oförutsägbart, vi vet aldrig vad som väntar, och det får vi vara glada över, och vikten av att leva här och nu, att göra våra dagar så bra som vi kan av det vi har, blir mer påtagligt, då något sånt här händer. Ha det gott, allihop!
IMG_20161015_232117_632

Sjukt irriterande!

Av , , Bli först att kommentera 12

Finns det nåt värre (jo…förmodligen, men…) då våra tekniska prylar lever sitt eget liv och bestämmer själva vad dom vill göra.

Precis vad som hände nu då jag steg upp för 1 timme sedan, slår igång datorn och den bestämmer att det är dags att uppdatera. Att senarelägga detta, finns inte som alternativ. Nu har den avhandlat 21% av allt den ska göra…1 timme…det är ju sjukt irriterande.

långsam-datorBild hittad HÄR

Är det så här på stora företag också? Du slår igång datorn då du kommer på jobbet och sedan får du rulla tummarna i 2 timmar.

Kommer osökt ihåg då jag jobbade på ett mindre kontor, vi var två stycken där, min boss, och jag :D En period så innebar arbetsuppgifterna att lägga in beställningar som kunder ville ha. Och plötsligt en dag, så var bilden på skärmen, upp och ner. Och vi fick inte till det! Oj, vilken pärs, det gick ju att skriva men du fick sitta och vrida på skallen för att få till det.

Jo, vi vet ju att det handlade om en inställning någon hade kommit åt, men att få tillbaka det som det skulle vara, var inte så lätt.

Igår ringde Åke och frågade om jag haft på vår tv under dagen. Nej, det hade jag inte, men varför undrade han det? Ljudet…det fanns inget ljud i tv:n. Men då jag kom hem, så fungerade det, någon hade tydligen kommit åt nån knapp som stängde av ljudet, och samma sak där, kan ju vara lite bök att hitta felet och åtgärda.

Teknikens under, kallas det väl! I det fallet var det lite enklare förut. Fel på tv:n, åtgärdades med en ordentlig dask. Telefonen funkade alltid, men skulle helst vila under åska och blixtar.

tv_highOch hittade jag HÄR

Och datorer…mja, dom var ju aningens uråldriga om man jämför med dagens, och dom användes inte riktigt på det sätt vi gör, idag. Men då stämmer ändå det jag skrev, att det var enklare förut. Om det inte fanns, var det inga problem heller :D

Nu väntar jobb så jag önskar er alla en trevlig lördag!

unspecifiedZ0N0VEV1

Bortkollrad

Av , , 4 kommentarer 0

 

Jag la in en kommentar igår, på Lisbeths blogg, som handlade om olika härskartekniker, jag skrev att jag körde med en teknik som jag kan kalla kollrabort teknik. Vilken innebär att man avleder den som kommit på en bra sak, med något bättre, utan att personen i fråga lägger märke till det.
 
Nu pratar jag mest om yngsta dottern som ibland har vilda fantasier och önskar göra både det ena och det andra. Är det inte att åka till Hawaii så är det att skaffa en sköldpadda, en hamster, ett marsvin och 5 hundar, och det ska dessutom gå alldeles utmärkt även fast hon redan har två katter. Dom kan hon ju stänga in någon annanstans…typ.
 
När hon var mindre och väldigt mycket, rymningsbenägen, hon tyckte om att tvärsticka iväg för att se om någon skulle jaga henne, så kunde man (när man var less på all jakt) avleda henne genom att tjoa till och ropa högt -nämen Jennifer, kolla här, vad är det här för något? Sedan stod man där och såg helt vilsen ut och som att man behövde hennes vetskap. Det fungerade för det mesta.
 
När hon skulle hämtas hem från förskolan så ville hon ju aldrig gå hem med en gång men då körde man med en annan variant på kollrabort, då sa man att ok, vi kan stanna 10 minuter men sen ska vi hem. Vi hade aldrig några problem då jag började köra med det. Jag hade nog nämligen läst att vi föräldrar är experter på att ställa frågor till våra barn, då vi egentligen inte menar det som en fråga utan som ett kommando.
 
Jag hör det överallt idag också, från andra föräldrar. -Du Viktor! Ska vi gå hem nu? Om grabben inte vill hem så säger han ju givetvis nej, och det är då inte det svaret föräldern vill höra utan dom hugger direkt med, joho, det ska vi visst, nu ska vi hem. Sedan blir det gråt och tandagnisslan men hem ska dom obevekligen. Och vad lär sig då dom barnen? Jo, att när dom blir tillfrågade om saker så är deras svar ingenting värt, för hur gärna dom än vill vara kvar ute så blir det inte så, och hur än dom kämpar med att få vara vaken 10 minuter till på kvällen så kommer inte det att hända, varför ställa en fråga då svaret ändå inte kommer att räknas? Är det så svårt att ge barnen dom där 5-10 minuterna extra, så dom får känna att deras ord också är värt något? Så kanske båda parterna kan gå hem med ett leende på läpparna, och utan tjafsande. Livet blir lite lättare, jag lovar!
 
Ha det gott!