Etikett: telefoner

Ja jag tycker det är roligt i alla fall :D

Av , , Bli först att kommentera 13

Såg den här texten på pinterrest.se:

Screenshot 2019-01-23 07.29.48Och visst väckte det minnen. Min klasskompis, Annicas föräldrar, hade nämligen 2 telefoner, och där kunde vi ibland smyglyssna då nån av dom satt i luren. Nu gav väl inte det så mycket, och ibland blev vi avslöjade, då det knäppte till i luren, dels då man lyfte den och när man la på.

Vi använde även bägge lurarna då vi busringde, då kunde vi luras, bägge två, och det lät säkert jätteförvirrande med 2 talande röster som pratade i munnen på varandra.

Nu finns det en tjej som busringer på Radios Mix Megapol, ”lilla My”, kallar hon sig, och ja, jag tycker det är roligt, haha, och här kan ni lyssna på några av busringningarna, klicka på bilden och sedan kan ni scrolla ner på sidan och välja vilket bus ni vill lyssna på, älskar den med livsmedelsverket snö, och Försäkringskassan vaffa 😀d46xrhm44izup.cloudfront.netNär jag nu skriver detta så kommer jag ihåg den gången jag och kusin Anna, var hemma hos farmor och farfar, det var säkert i juletider, för det var snö ute. Deras granne var farfars bror, Elof och hans fru Olga.

Jag vet inte om det var vår farmor som tyckte att vi skulle klä ut oss och gå dit eller om det var vi själva som kom på det i brist på annat att göra. Vi fick på oss klackskor, nån kappa och hatt, samt en väska över armen, och så begav vi oss dit.

Vi gick efter bilvägen, för det skulle se ut som om vi hade kommit med bil. Knackade på och Olga kom och öppnade. Där sa vi på bruten tyska att vi fått problem med bilen och undrade om vi kunde få komma in och låna telefonen.

Jovisst, det skulle vi få göra. Jag kommer så väl ihåg Olgas misstänksamma min, hon såg verkligen frågande ut, men visade oss till telefonen, och där kunde vi inte hålla oss längre utan brast ut i gapskratt. Jo, hon trodde nog att det var något lurt, men inte så att hon tordes chansa på det…måste ha varit en bra förklädnad vi fått till 😀

Önskar er alla en fin onsdag!
a84d57da11cd063c0afa321563c5a100Även den bilden från pinterrest.se

Din kontakt och min kontakt, och …

Av , , Bli först att kommentera 9

Guten morgen, skrev hon som varit vaken i en halvtimme redan, och har hunnit koka kaffe, surfat runt lite och nu laddar inför en arbetsdag.

Nere i bastun avhandlades ett ämne om kontakt…mobiler ni vet och hur lättillgänglig vi gjort oss, och inte bara det, utan även vant oss vid något man knappt kan vara utan.

Jag berättade om då man var barn och upp till vuxen ålder, ni vet, perioden innan alla nu hade en mobil, då vi var i stugan. Där fanns en fast telefon i storstugan, centralplatsen över vårat lilla stugsamhälle, huset som vi bara använde på vintern, men där dusch och toalett fanns. Och en annan fast telefon på lon, mamma och pappas sommarstuga.

Så råkade man nu vara inne i storstugan i ett ärende och telefonen ringde så var det att svara, och sedan försöka lokalisera personen som eftersöktes, dessutom var det oftast lite bråttom, rikssamtal ni vet, det var inga billiga saker.

Ut på bron, busvissla åt det håll man såg en människa i rörelse, teckna om den personen nu visste vart den andre höll hus, visslingen vidarebefordrades och det vinkades hej vilt, men vi lyckades nästa alltjämt, inte behövdes det några mobiler.

Samma system användes då det vankades kaffe uppe vid grillen eller någon skulle bjuda på middag och det skulle sammankallas till bords…ett bra sätt att upprätthålla kontakt med varandra. Och med tanke på the topic of today, så bjuder jag på en liten snutt, hittad på youtube…om en telefon, en smart sådan:

Och avslutar med att tacka Bella, en tjej jag träffat vid tre tillfällen och som skickade ett par örhängen, med sin mamma, till hon…där i Umeå, som gillar döskallar, hahaa, det är bra att hon har koll 😀

010

Önskar er alla en fin lördag!

 

Luffarmacka/Citymacka

Av , , 6 kommentarer 4

Lisbet Olofsson tog en liten nostalgitripp igår, och gjorde en sväng förbi Citybaren, det kan ni läsa om här:

blogg.vk.se/halsozam/

Jag frågade Åke om det här med Citymackan och luffarmackan. Han sa att Citymackan låg nog på topp och kostade runt 2.50-2.75:- och bestod av två brödskivor med skinka, ost, tomat, medan luffarmackan gick lös på ca 1: – och innehållet på den var en brödskiva med bostongurka, ketchup och senap. Hm, undrar vad dom skulle säga inne på Frasses om man ville ha ett hamburgerbröd utan någonting i förutom tillbehören?

 
Åke låg och läste en Knasen igår och började skratta, han blev påmind om min blogg som handlade om telefoner, idag och förr, denna bild hittade han i tidningen:
 
Den beskrev ju hela bloggen, egentligen. Vem fick bestämma ringsignal, hahaha…fast det är klart, hur ofta pratar man om just såna där saker. Ibland kan det ju låta som om man växte upp strax efter dinosaurierna hade utplånats. Undrar just vad ens barnbarn kommer att säga en dag, om man berättar att det från början av tv:ns tid, bara fanns en kanal att välja på, eller att datorn var det bara ett fåtal som hade råd att hålla sig med och det var inte för någon surfning på nätet.
 
Själv var mitt första möte med en dator 1982, och jag pryade på Rune Johanssons. Dom hade en dator, där jag fick skriva in alla kunder som hyrde filmer, jo då tycktes man vara märkvärdig som ens hade fått knappa på en sån apparat.
 
Idag blir det promenad i vanlig ordning, Kerstin och Janne är tillbaka och vi ska ut klockan tio, men först ska jag gå med Niccolina till skolan. Ni får ha en bra onsdag!

Avsnoppad i luren

Av , , 2 kommentarer 2

I amerikanska actionfilmer säger man aldrig Hej då i telefonen.

Ganska oförskämt enligt mig, men man kan också var oförskämd på andra sätt. Nu var det inte riktigt min mening men vi har köpt två bärbara telefoner och jag visste inte att man svarade genast då man lyfter luren. Theresé ringde hit en dag, jag lyfte luren, tittade på numret, sa att det är Theresé, sen knäppte jag av samtalet då jag trodde att jag svarade.

Det går en minut sen ringer hon upp igen och frågar vad jag sysslar med, ja sa jag, du lade ju på, nejnej, sa hon, jag hörde dig ju och du lade på luren i örat på mig. Hahaha…som sagt, jag visste inte det men hon kände sig något avsnoppad.

En dag i veckan blev jag så fruktansvärt trött att jag gick och lade mig på sängen. Jag tog med mig mobilen och ställde timern på 30 minuter, sen somnade jag.

Efter en stund sätter den igång att låta, jag tar upp mobilen, fäller upp locket, vevar runt med fingret för att lista ut vilken knapp jag ska trycka på för att stänga av den, ser ordet parkera och trycker på den. Sedan funderar jag tvärt, vaddå parkera, när man har på timern så parkerar man inte, det gör man ju då man lägger på luren. Det var alltså någon som hade ringt men jag trodde ju att det var timern så jag avslutade samtalet.

Kollade vem det var och nu råkade det vara en försäljare så jag tänkte att det just chilligt åt dom, nio av tio gånger då dom ringer så svarar dom ju inte, så jag hoppas verkligen att det satt någon i andra änden av luren som hörde vad jag gjorde och sedan fick känna sig bortkopplad.

Maria Lundmark Hällsten