Etikett: Tex

Ni som vet…VET *nickar*

Av , , Bli först att kommentera 14

Spara ström, ska vi göra. Själv skrev jag att våra mysbelysningar skulle vara släckt under veckorna. Som ett bidrag till den enorma stacken av energispar, som vi alla skulle bidra till.

Idag läser jag detta ur en artikel på vk.se och jag citerar:

”Att ha adventsljusstakar, julgran och julstjärnor tända i fem timmar per dag under hela december drar lika mycket el (om det är led-lampor) som en varm dusch på 2,5 minuter.” slutcitat


Det står även i artikeln att visst är det bra att vi släcker ner onödiga lampor, för skulle alla göra det, så är det jättebra. Men det är varma duschar och värmen i våra hus och lägenheter, som gör den största skillnaden.

Det innebär då att vi får hasa runt i filttofflor, jätte filtar runt axlarna och vantar på händerna.

Men det återstår att se. Visst kan vi sänka värmen i dom rum vi inte använder frekvent. Det brukar jag göra ändå, så på västfronten, intet nytt.

Jag bakade en citronkladdkaka igår, och pimpade den lite innan i gav oss på den. Energisparade då ugnen ändå stod på och gjorde några chokladkola kakor.

Efter fikat tog vi en 30 minuters paus innan vi gav oss iväg till Norra Kyrkogården, för att tända ljus. Mycket bilar, mörkt och regn likt, men vackert.

Vi hittade pappas grav lätt som en plätt, även Nicke, Elsie och Oves.

Däremot blev det lite svårare att lokalisera Tex och Pirjos gravplats. Jag gick på bilder i huvudet, åt vilket håll vi gått då dom bar kistan efter Pirjo. Och åt vilket håll stenen skulle stå. Mitt bildminne var det inget fel på, efter en del spring upp och ner, hittade vi rätt.

Hade även ett ljus till Kerstin, men där gav vi upp, i kyla och småregn. Jag ska åka dit nån dag i veckan istället, och leta. Här blev det dock lite roligt då vi skulle hem. Åke, Sally och Emma gick iväg lite före, jag fotade ju hit och dit.

Har mitt sikte inställt på bilen…ish. Men då jag plötsligt får en träbro under fötterna, så vet jag är jag är på fel väg, lik förbenat. Jag som var så tvärsäker på att jag visste vart jag skulle. Och dessutom lite kaxig och stolt att minnet inte svek i vårt tidigare letande. Nåja, det var inte svårt ändå, hade ju varit värre om jag varit inne på Arlanda 😅 Ni som vet…vet.

Idag är sista dagen på Sallys höstlov. Och i eftermiddag ska jag se till att få henne på rätt tåg hem. Nicco har i alla fall lovat, vid ett svagt tillfälle, att hon kunde följa med till stationen. Vi får väl se vad de blir av det hela.

Ha en fin söndag, allihop!

Dom siktade och sköt 🔫 trodde jag…

Av , , Bli först att kommentera 14

Det fladdrade förbi en bild i gruppen Umeå foton och gamla minnen, för ett par veckor sedan. Det var den här bilden, på butiken Gusti Walter, ni vet, stället som låg mitt emot Lagerhaus. Bilden kommer från Fritz Nyqvist samling, Västerbottens museum.


När jag tänker på den lilla butiken, så kommer jag ihåg känslan då man gick in genom dörren. Prylar, smycken saker, man gick nyfiket omkring och njöt av atmosfären. Likadant som då man på den tiden… tidigt 80 tal, var inne på Sandbergs pappershandel.

Man kan nästan jämföra upplevelsen med en påse lördagsgodis. Fast jag gissar att man kände så, eftersom det absolut inte är samma sak idag. Dom flesta butiker, även matvaruaffärerna, säljer ju såna saker. Spänningen är borta, precis som spänningen eller längtan efter lördagsgodiset.

Jag kom ihåg mina första hål som jag gjorde på Gusti Walters. Gissar att jag var 9 år och då var det 1976. Man hade hört att dom sköt hålen med en pistol, och självfallet så trodde man ju då att dom ställde upp en mot väggen, siktade från 2 meters avstånd och sköt rätt igenom öronen.

Bild från mitt arkiv, Sally Hällsten in action

Vilken tur att det inte var riktigt på det viset det gick till. Mina första örhängen införskaffades där, finns kvar nånstans i vårt hus. En silverblomma med blå pärla i mitten.

1984, träffade jag Åke, och han och hans kompis Tex, gick in på Gusti Walter och där köpte han ett halsband till mig. Även det, finns kvar. Inte riktigt my style, men jag vet att jag då, på den tiden, kände mig som en prinsessa.


Apropå Åke och Tex vänskap, så berättade Åke om ett tillfälle, för längesen, då dom var ute med sina motorcyklar på en road trip. Dom hade tagit sikte på Strömsund där dom landade mitt i stan, en man kom fram och var som imponerad av åken och av förarna, ville veta vilken klubb, hårdingarna, tillhörde.

Näää, sa Tex med whiskeyröst, vi tillhör ingen klubb. Jamen ni då, vad heter ni, alltså eran tvåmansklubb? The Ducks, svarade Tex och såg gravallvarlig ut, moahaa…jojo. Här är medlemmarna i The Ducks, haha… fast några år senare.


Känns underbart att få vara ledig i 4 dagar nu. Har varit fruktansvärt trött, sista veckorna. Mer än normalt, alltså. Och då jag skriver det så gäspar jag stort, 🥱jösses!! Nåja, det är inget jag lider av, jag somnar inte där jag sitter i alla fall.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla!

Är du stadig på hand ✋, eller 👋?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet vad jag gjorde idag, för 36 år sedan. Det var inte så långt ifrån klockslaget heller, då jag ringde för att berätta för mina föräldrar, att dom blivit morföräldrar. Mamma som efter samtalet, skuttade ner över potatislandet, ropandes till min morbror Matts och hans fru Ingmarie, att hon blivit mormor. Dom var i Malå, den gången.

Grattade nyss Theresé, med detta på Facebook.


Tror att detta var inför en cruisingkväll, efter en dag ute på Noliafältet där det varit en Wheels träff. Men jag är inte helt säker.

Men jag är är rätt säker eller stadig, på handen, haha. På TikTok finns det ett filter eller vad man kallar det, där man mäter hur stadig man är och sedan ska man skriva vad man har för yrke.

Ja, är man kirurg kanske det inte är så coolt om allt hade skakat fram och tillbaka. Man hade kanske inte heller gjort sig en karriär som pistolskytt eller frisör heller. Nu har väl mitt val av yrke inte så mycket med en stadig hand att göra, men i vissa moment kan det behövas.

Varför jag ens gjorde detta, var för att Åke berättade för våra grannar, förra lördagen dom var hit, om just en frisör som inte alls var så stadig på hand.

Tex, Åkes kompis, var hos en frisör på Grubbe, med en annan polare. Det var en äldre herre som höll i saxen ✂️, och då han skulle börja klippa Tex, skakade han så mycket med handen att han var tvungen att hålla fast den, med hans andra hand 😳

När det sedan var polarens tur, så tackade han nej. Han kände inte att han behövde klippas, just där och då. Eller kan det ha varit så att han faktiskt inte, tordes.

Vilket väder det blev igår, jag som väntade regn, heeela dagen. Men nä, man fick njuta av sol och värme. Då kvällen kom blev jag sugen på att baka tekakor, vilket jag gjorde. Dessa innehåller både havregrynsgröt, rågsikt, sirap och smör. Inte alls dumt 😋


Nu laddar jag för jobb, efter 5 veckor utan väckarklocka. Gissa om jag fick panik då jag vaknade 5 minuter innan larmet och jag ska slå av det, men mobilen säger att jag måste ange pin koden.


Lätt att komma ihåg den…not. Jag flög upp ur sängen och slog igång datorn, för jag visste nämligen att jag sparat lösen just där. Och jag hann…puh!

Avslutar med 2 jättefina bilder på skräckfulla fjärilar som Annelie tagit i hennes paradis. Hon trodde dock, helt felaktigt, att jag skulle bli botad från min fobi, då jag fick se dom, haha…nopp, funkade dåligt. Ha en fin måndag, allihop och en speciellt fin dag, önskar vi förstås Theresé.

Allt vi ser och hör, är inte alltid vad vi tror!

Av , , 2 kommentarer 14

Regnummer på bilar, är nåt som brukar kunna sítta fast i skallen, länge. Åkes kompis Tex, hade en grön Volvo på 80 talet. Den döpte jag till Hulken, eftersom bokstäverna var HLK, och bilen var ju grön.

Camarons BFK, står ju givetvis för Bara För Kul, vad annars:


En bil jag aldrig åkt i, var Åkes Volvo han hade innan vi träffades, ändå sitter bokstäverna som gjutna. BMA… why?

Ja, nu har vi ju haft mer än 2 bilar och jag ska absolut inte, skriva ner alla dom. Anledningen till varför jag ens började, var att jag såg en notis på FB, där P4 Jämtland tog upp följande, kan ni se det:


Det är i alla fall, Robin Henriksson från Östersund, som fick sina registreringsskyltar med texten IH8PPL indragna av Transportstyrelsen efter att först ha fått de godkända för två år sedan.

Det var när allmänheten upplyste Transportstyrelsen om att texten kan utläsas som I Hate People som myndigheten valde att återkalla skyltarna.

Hahaa… ja eller så var det några av hans polare som var avis på skylten, så dom missunnade honom att ha den kvar.

Men visst, våra hjärnor gör nog dom lättaste kopplingarna, för att vi ska komma ihåg saker. Min Audi, däremot, make no sense, vadå HJY, ehh, nä, men jag kommer ihåg det ändå.

Apropå kopplingar, allt vi hör och ser, är inte alltid vad vi tror. Kolla in den här filmsnutten:

Hahaa, jojo, så kan det gå. Fast jag undrar varför fågeln ens har lärt sig just den där meningen :O

Ha en fin dag, allihop!

Huset tippade :O

Av , , Bli först att kommentera 15

Det blev inte så mycket uteliv igår då jag hittade på att vi kanske skulle bjuda hem några på middag. Jan A och Ingegerd var på, så jag åkte iväg och köpte hem några öl till maten.

70578791_10157434904916585_3671432460886867968_n Shoppade loss lite grönsaker, åkte hem och fixade ihop en tacogratäng, fördrink och planerade efterrätten, som fick bli en kaffeboll (läs chokladboll med extra kaffesmak) samt en irish fast med skotsk whisky som då egentligen, ska heta Gaelic coffee.

70632151_10157432956871585_2599167220873428992_nFick en cyklamen av paret Ahlbeck, och första gången ever, jag såg en cyklamen var då jag låg på BB och hade fått Theresé, augusti 1985. Och det var Tex, Åkes kompis back in the days, som köpte en sån blomma för att gratulera. Jag minns att jag gillade blomman, den såg jättekonstig ut, eller rolig, kanske man kan säga 😀

71167436_10157434904106585_8504464613960581120_nBlev som vanligt en del surr och prat, men det förklarar verkligen inte mina drömmar i natt. Så sjuka…jag var i Malå, på Lainejaurudden, där vi har stugan. Åkte en rutschkana ner till vår stuga, och här noterar vi att det INTE finns nån rutschkana i riktiga livet men i mina fantasier, uppenbarligen.

Det var dock ingen trevlig åktur utan jag åkte ner i lera upp till midjan, sedan hamnade jag i vattnet och simmade ut till storstugan, som plötsligt blivit placerad mitt i sjön, men där var det satt plastband runt ingången med en varning om att hålla sig undan, huset höll på sjunka.

Och den tippade över då jag trotsade varningen och klev upp på trappan. Ojoj!!! Vad vill denna dröm säga mig?

Hahaa…jag skulle aldrig ha skrivit att vårat hus förmodligen komma att försvinna i ett slukhål, när dom håller på med vägen här utanför, eller vad tror ni?

😀 Nä, nu ska jag göra vad jag trodde att vi skulle göra igår. Gå ut och få lite frisk luft, städa och dona på gården och bara låta det vara söndag.

Önskar er alla en bra dag!
2015-11-08 13.47.01

Prioriterar vi rätt, eller…

Av , , Bli först att kommentera 14

Tog ett farväl av en gammal vän igår, det var begravning och minnes stund. Gammal på det sättet att det var över 30 år sedan vi lärde känna varandra, hon gifte sig med en kompis till Åke, och vi hängde tillsammans rätt ofta. Många fester och andra upptåg och äventyr.

Tyvärr flyttade dom och besöken blev mer sporadiska, när dom sedan skiljde sig, så var det mest Tex vi hade kontakt med.

Jag och Pirjo började sedan, för cirka 2½-3 år sedan, prata/skriva på messenger, och vi lärde nog känna varandra på ett annat sätt. Kanhända att vi vuxit ikapp, det gör man ju förr eller senare, då åldern inte längre spelar någon roll.

Då hon och Tex blev ett par, var jag 20 år, Åke 9 år äldre, Pirjo 12 år och Tex kanske 16 år äldre. Jag tror inte att jag med mina 20, hade vuxit färdigt:

407097_10151372247907060_44717031_nFast det dröjde nog inte så länge…eller… 😀

35521636_10156368727926585_725158438555877376_n

Nu tycker jag det känns sorgligt att vi inte hann med mera, än det vi gjorde. Fast så tänker nog alla i hela världen, då man förlorar en nära, anhörig, vän eller bekant, tiden man har men som man aldrig tycker räcker till. Kan vara så enkelt att vi inte prioriterar våra dagar på rätt sätt.

Det var en fin begravning och det spelades bland annat en låt, med whitesnake och den lägger jag nu ut här, till minne av Pirjo. Och som en vän till Pirjo sa igår…jäklar vad dom har det livat däruppe nu, Pirjo, Tex och hennes (kompisens) mamma 😀

Kvällspasset i P4, la ut en fråga igår om ”Jag hade gett upp, men …” och jag skrev om en sån upplevelse. Kan hända att historien poppade upp eftersom det var mycket prat om just Tex och Pirjo, under dagen. Dom var nämligen med, på denna lilla fest, och nu citerar jag mitt inlägg:

” Detta var för över 30 år sedan, min käre make Åke, har glasögon och hade det även då. Vid ett tillfälle hade vi en liten fest hemma, och det dracks väl en del, såpass att han mådde lite halvdåligt där på på natten. När han kvicknade till, dagen efter, tyckte han att han såg lite dåligt, och fann snart anledningen till synbortfallet, ena glaset var borta.

Och som vi letade efter detta glas, precis överallt. Till slut gav vi upp och kom med den logiska förklaringen att glaset, förmodligen hoppat ur bågen då han lutat sig över toastolen och med det gav vi upp vidare sökning av glaset. Det återfanns dock, 7 år senare, då vi skulle flytta och hörnsoffan skulle kasseras. Glaset låg i en springa mellan stommen och ryggstödet…jojo, det var så dags då! :D” slutcitat

Hoppas på en fin fredag, för er alla!
43725945_10156679977641585_7297374002564038656_o

Det var bara där, det lyste…

Det lyste i kyrkan då vi gick i säng, 23.50 igår kväll, tror dom partade 😀 Det tillhör då verkligen inte det normala, det är sällan det är folk därinne efter åtta på kvällen. Och det är klart man blir nyfiken, men vi har då räknat ut att det säkert…är nåt kyrkligt, eller så har dom lånat ut kyrkan till nåt event, kyrkan ska ju vara en samlingsplats/lokal, som alla kan använda, behöver inte nödvändigtvis handla om religion.

IMG_2456Nu märker man att folk fått ”the vårkänsla” (vädret till trots)…det kör förbi fina jänkare, och även mindre fina sådana, moppar och motorcyklar, samt cyklar som skramlar eller är helt ljudlösa, beror lite på skicket.

samTheresé Hällsten är fotograf

Åke tog upp Tex igen, hans gamla kompis som tyvärr inte finns i livet längre. Först handlade minnet om en gång då Tex hälsade på oss då vi bodde på Mariehem, själv var han då, bosatt på Nipvägen ute på Teg.

Vi festade väl till och då det var dags för honom att bege sig hem, så frågade han om det möjligtvis fanns en cykel han skulle kunna få låna. Jodå, han kunde ta min cykel, 26 tummarn´, inte speciellt stor, jag vet att vi stod på balkongen och kollade in då han cyklade iväg efter parkeringen med knäna uppe i midjehöjd, jag fotade också, tyckte det såg för roligt ut, vet dock inte, vart i alla kortkuvert den bilden finns, så ni får frammana en egen bild på det 😀

En annan gång kom han och hälsade på och hade med en egen cykel, nu bodde vi på Näckrosvägen, lite närmare med andra ord. Och även denna gång var det nog inte helt nyktert. Här fick vi inte se då han drog iväg men han berättade dagen efter, vad som hänt.

Han cyklade nedåt stan, hade väl bra fart på jojon, och plötsligt kränger cykeln till, han kom för nära ett staket, han klarar sig utan att ramla, men tappar väl fotfästet en kort sekund, tar sedan tag och ska trampa till men döm om hans förvåning då han upptäcker att han trampar luft (även där, hade han tur att han inte föll på skallen) trampen hade gått av, så han blev tramplös på ena sidan.

Men skam den som ger sig, han cyklade hem med en tramp, och även här kan man ju se framför sig, hur det såg ut 😀

18446610_10155242300741585_6815927733843821055_nHoppas på en fin söndag, för er alla!
18422399_10155251838206585_1673098603832181314_o

Maria är yngre än genomsnittet…

Jag har en kombinerad golf och tennisarmbåge, och förmodligen, är den kronisk, har haft den så länge. Nu skulle jag ju inte vilja kalla den för just tennis och golf. Jag hade några timmar i mobilen igår, man handdiskar, sitter och fipplar på datorn, och andra såna där saker, så en mer korrekt diagnos, borde vara…telefondatadiskarmbåge, typ.

Apropå telefon så berättade Åke, igår kväll, om hans kompis Per-Olov ”Tex” Johansson, som roade sig med att läsa den norra delen av telefonkatalogen. Och jag undrade förstås, av vilken anledning han gjorde det. Jo, han tyckte det var kul att se hur folk titulerade sig.

Ja, jag vet att även jag, kunde sitta och kolla nån sida, bara för att 😀 Lite knepigt dock, att man hade en titel…eller så var det kanske ett sätt att lättare kunna hitta rätt person, om man inte var helt hundra på adressen, men visste vad dom hade för yrke.

Idag, letar man folk på nätet, hitta.se eller eniro, är nog väl, använda sidor. Och på hitta.se kan man få veta en hel del om området man bor på, hör bara vad man kan få veta om stället jag bor på 😀

 Marias tomt är ca 712 kvadratmeter. Tomten är ungefär lika stor som andra tomter i området. Det finns inga bygglovsansökningar registrerade på bostaden. I Marias område tjänar man mer än andra svenskar. Här är medelinkomsten 29 229 kr, vilket är 8% högre än genomsnittet i Sverige. Snittbelåningen i området är 1 193 756 kr.  Maria är yngre än genomsnittet i området. Medelåldern bland de som bor i området är 51 år. Jämför man med Sverige i övrigt är sambos med barn, 50-64, överrepresenterade i området. Vanliga intressen är utförsåkning, golf, längdskidåkning, besöka sportevenemang, fotboll, gympa och workout, semestra i Sverige, ny teknik i vardagslivet, vin och vinprovning och segling. HOPPLA!!! 😀

Jag lekte lite med mobilen igår kväll och kollade lite olika redigeringar man kan göra med bilderna, Winstone och Eloise fick vara modeller…:D

18402951_10155249424486585_3147101023394866046_n 18451436_10155249357596585_5879027717516310773_oÖnskar er alla en fin lördag!

IMG_3681

Svårt att hålla sig för skratt…

Av , , 2 kommentarer 14

Jag var till frissan igår och vi satt, nä, jag satt, och hon stod, men i alla fall…det pratas ju en hel del på såna ställen och jag kan ju gissa att dom får höra historier som heter duga. Dom måste ha upplägg för en serie av böcker…”historier från frisörstolen” kunde den heta 😀

Nå, vi kom in på ämnet borttappade saker, hon hade en kollega som plötsligt förlorat sin börs, och den gick icket att hitta. Förlorerskan, kollegan, hade en egen teori, att hon förmodligen kastat den i soporna. Dom hade suttit och ätit lunch och hon visste att hon hade haft börsen där, kanske hade hon sedan, då hon bar bort brickan för att tippa ner skräpet i tunnan, haft börsen under brickan och släppt den också, i bara farten.

Den kom aldrig fram igen…och hon får heller aldrig veta, om hon hade rätt i sina gissningar.

Här försvinner ju saker för jämnan, but i rest my case, i tron om att dom kommer att dyka upp igen, då jag minst anar det. Jag berättade ju om mitt förlorade Thomas Sabo, armband, som än idag, lyser med sin frånvaro. Och hon förstod min frustration, över att det inte kommer fram.

Nu har jag ju letat överallt…det är vad jag tror, men det kan jag knappast ha gjort, för i så fall skulle jag haft det på mig, idag. Det som retar en mest nu, är att jag kommer inte heller ihåg vart, jag letat, utan nu söker man på ställen man redan varit, därför lägger jag ner.

Jag berättade också om en händelse, long time ago, och vi bodde på Mariehem. Vi hade en liten fest, där hemma och Åkes bästa kompis Tex, var där med sin sambo Pirjo. Det skojades och stojades, jag kommer ihåg att vi hade kul och skrattade hela kvällen och säkert en bit in på natten.

Dagen efter, då vi kliver upp och Åke sätter på sig sina glasögon, så saknas något, väldigt väsentligt, ett glas… i glasögonen, är borta…puts väck…finns inte, och när i hela världen, hade han ens tappat det, eftersom han inget märkt 😀

Hahaa…det slutade faktiskt med att han fick köpa sig ett par nya brillor. År, efter detta, jag tror att det till och med var i samband med att vi skulle flytta, så storstädade jag och soffan skulle väl demoleras för bortforsling, där…i en snäv springa, fick mina fingrar tag i nåt…glaset. Ja, så kan det gå om inte haspen är på 😀

Fast nu har jag då koll på dom glasögon jag hittat här i huset, jag vet vilken låda dom ligger i, även om det nu är saker vi inte använder längre:

2016-03-27-19.20.32 2016-03-27-19.21.52Det blev mycket skratt igår också, jisses, Nicco fick det här spelet av oss, och det skulle testas, alltså, den som inte skrattar åt det där, har nog en väldigt mörk sida…:D

17239984_10155067771081585_1395668586267942828_oMan ska alltså in med en plastmojäng i munnen och sedan ska man försöka göra sig förstådd och berätta vad som står på dom olika korten…ja, ni kan ju föreställa er, vilket aber, vissa bokstäver är värre än andra att få fram.

Ikväll är vi bortbjudna till Kerstin och Jan B på middag, trevligt trevligt, så vi vet vad vi kommer att göra i alla fall, perfekt! Och nu, om en stund, tror jag till och med att jag ska testa att sitta ute en stund, Åke säger att det är skönt. därute. Önskar er alla en trevlig lördag!
17264489_10155065686726585_1116587636695040398_n

Idag är vi städade!

Av , , Bli först att kommentera 14

Full huggning, hela dagen igår…kändes det som. Började på förmiddagen med bakning och tillredning av huvudrätten. Åkte på CoopForum, ni vet, grannen till Bo-Lage, och uträttade lite ärenden. Röjde runt, gick med Winstone, och kunde ju inte låta bli att fota träd…nu igen:

16113901_10154882215306585_2729984301991166054_n 16114409_10154882215051585_3336922844034994884_nJag satsade på en fördrink, blandade citron Vodka, med en drinkmix juice (citrus, passion, någonting) samt Sprite och liten dekoration i sockerdoppade glas:

15965731_10154880336411585_6340105058548020281_nMaten blev bra och jag hade något så kulinariskt som pommes frites, det har vi aldrig haft som bjudmat, så jag tänkte att jag skulle vara nalta eljest, och det funkade, det med. Semmelkladdkakan blev pricken över i:et och Kerstin ville ha receptet så det kommer här:
 150 g smält och avsvalnat smör
 100 g riven mandelmassa
 1½-2 tsk kardemumma
 2 ½ dl strösocker
 3 ägg
 2 ½ dl Vetemjöl
 2 tsk vaniljsocker
 1 krm salt

Topping
75 g mandelflagor
 2 dl vispgrädde
 Florsocker

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret. Riv mandelmassan.
3. Rör samman alla ingredienser till kakan i en bunke.
4. Spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform, ca 20 cm i diameter. Smöra insidan av kanterna.
5. Häll smeten i formen och grädda sedan i mitten av ugnen ca 20-25 min.
6. Låt kakan svalna.
7. Rosta mandelflagorna i en stekpanna. Häll av på en tallrik och låt svalna.
8. Vispa grädden lätt.
9. Bred ut grädden över den avsvalnade kakan. Strö över mandelflagorna och pudra över lite florsocker. Servera!

semmelkladdkakaBilden lånade jag från recept sidan, den hittar ni HÄR

I övrigt var det som vanligt en mycket trevlig kväll, den ena historien värre än den andra, och vi skrattade speciellt åt en, så tårarna sprutade, tänker dock inte, avslöja ett ord om vad det handlade om…här är vi rumsrena så här på söndagsförmiddagen 😀

Vi fick inte bara gäster heller, utan även blommor, en fin cyklamen, jag som alltid gillat dessa blommor, min första fick jag av Tex, en kompis åt Åke, då jag låg på BB och vi, jag och Åke, hade fått Theresé. Den var mörkrosa och jag tror, att jag gillade den speciellt mycket, för den blev långlivad 😀

16003290_10154882290171585_8323147651173777198_nOch av Kerstin och Janne en orkidé, och vem gillar inte dessa ståtliga blommor:

15965284_10154882295286585_6681985587978494232_nHoppas på en bra dag, för er alla!

Maria Lundmark Hällsten