Etikett: The Ducks

Sävarrundan 1969

Av , , Bli först att kommentera 11

Verkligen knepigt 🤓 Det sista jag gjorde igår kväll var att läsa en kommentar Ulla skrev på fejjan, där jag länkade till gårdagens inlägg. Det handlade ju om minnen, halsband, mina första örhängen och The Ducks.

Jag har för en tid sedan förlagt ett av mina halsband, som jag letat efter, lite random så där. Står i hallen, drar ut översta lådan i den lilla byrån, ser 2 kassettband som jag absolut bara behöver se sidan på, för att höra musiken i huvudet, haha. Eddie Meduza bandet spelades frekvent ett tag där i början på 90 😁

Så lyfter jag upp dom och där, inne i hörnet på lådan ligger ett av det omskrivna örhänges paret som jag bloggade om. Snopet 😄 Fast nåt har hänt, antingen med mitt minne eller med färgen på strassrondellen.

Själv är jag, hundra säker på att den var blå, men vem vet. Det kan väl dock vara så att det var en färg runt kanten på strassrondellen, som var blå och gjorde att strassen såg blå ut. Och som efter 46 år, nötts bort…i dont know. Nu får jag fundera på vart det andra örhänget försvunnit 🤭

I lådan låg även detta.

Svärfar Nicke, är garanterat den som lagt tävlingshäftet i sparhögen. Han var med i den klubben ett tag, innan han gick över till Umeå Veteranbilssällskap. Lite roligt att bläddra i den och kolla in upplägget. Det var Sävarrundan som skulle köras med start och målgång på Gammlia.

Laddade ner en app till min mobil i förrgår. Den hittade jag i play butiken och det är Svenska Röda Korset som har den. Kanske inte rolig att behöva titta runt i, men…garanterat nyttigt att ha med i fickan, just in case. Klickar man på appen så kan du redan där, bara trycka så ringer den upp 112.


Sen kan du klicka vidare för att hitta hjälp att hjälpa, om du av nån anledning, stöter på nån som varit med om en olycka eller på annat sätt, kämpar för sitt liv. I väntan på ambulans finns det saker man kan göra.


Här har du ju även chansen att läsa på innan, så man har lite förkunskaper. Som sagt, man vet aldrig vad man kan få vara med om.


Idag är det lunchdejt med bloggar Helena på Crosta, minsann. Sen blir det kaffedejt med mamma. Passar väl bra en regnig dag som denna. Våffeldagen är det också, så man får väl kånka upp våffeljärnet så det står på plats då jag är tillbaka. Eller så äter vi det till lunch imorgon…våfflor känns inte riktigt som en middag, faktiskt.


Hoppas ni alla får en fin fredag!

Dom siktade och sköt 🔫 trodde jag…

Av , , Bli först att kommentera 14

Det fladdrade förbi en bild i gruppen Umeå foton och gamla minnen, för ett par veckor sedan. Det var den här bilden, på butiken Gusti Walter, ni vet, stället som låg mitt emot Lagerhaus. Bilden kommer från Fritz Nyqvist samling, Västerbottens museum.


När jag tänker på den lilla butiken, så kommer jag ihåg känslan då man gick in genom dörren. Prylar, smycken saker, man gick nyfiket omkring och njöt av atmosfären. Likadant som då man på den tiden… tidigt 80 tal, var inne på Sandbergs pappershandel.

Man kan nästan jämföra upplevelsen med en påse lördagsgodis. Fast jag gissar att man kände så, eftersom det absolut inte är samma sak idag. Dom flesta butiker, även matvaruaffärerna, säljer ju såna saker. Spänningen är borta, precis som spänningen eller längtan efter lördagsgodiset.

Jag kom ihåg mina första hål som jag gjorde på Gusti Walters. Gissar att jag var 9 år och då var det 1976. Man hade hört att dom sköt hålen med en pistol, och självfallet så trodde man ju då att dom ställde upp en mot väggen, siktade från 2 meters avstånd och sköt rätt igenom öronen.

Bild från mitt arkiv, Sally Hällsten in action

Vilken tur att det inte var riktigt på det viset det gick till. Mina första örhängen införskaffades där, finns kvar nånstans i vårt hus. En silverblomma med blå pärla i mitten.

1984, träffade jag Åke, och han och hans kompis Tex, gick in på Gusti Walter och där köpte han ett halsband till mig. Även det, finns kvar. Inte riktigt my style, men jag vet att jag då, på den tiden, kände mig som en prinsessa.


Apropå Åke och Tex vänskap, så berättade Åke om ett tillfälle, för längesen, då dom var ute med sina motorcyklar på en road trip. Dom hade tagit sikte på Strömsund där dom landade mitt i stan, en man kom fram och var som imponerad av åken och av förarna, ville veta vilken klubb, hårdingarna, tillhörde.

Näää, sa Tex med whiskeyröst, vi tillhör ingen klubb. Jamen ni då, vad heter ni, alltså eran tvåmansklubb? The Ducks, svarade Tex och såg gravallvarlig ut, moahaa…jojo. Här är medlemmarna i The Ducks, haha… fast några år senare.


Känns underbart att få vara ledig i 4 dagar nu. Har varit fruktansvärt trött, sista veckorna. Mer än normalt, alltså. Och då jag skriver det så gäspar jag stort, 🥱jösses!! Nåja, det är inget jag lider av, jag somnar inte där jag sitter i alla fall.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla!

The Ducks…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Före min tid med Åke, så hängde han en sommar med sin polare Tex, en man som då var i sina bästa år, lite skäggig, läder/skinnklädd och motorcykelburen. Så även Åke.
Vid just detta tillfälle hade dom tagit sikte på Strömsund där dom landade mitt i stan, en man kom fram och var som imponerad av åken och av förarna, ville veta vilken klubb, hårdingarna, tillhörde.
Näää, sa Tex med whiskeyröst, vi tillhör ingen klubb. Jamen ni då, vad heter ni, alltså eran tvåmansklubb? The Ducks, svarade Tex och såg gravallvarlig ut, moahahaa…jojo.
Maria Lundmark Hällsten