Etikett: Theresé Hällsten

Nu är den över…

Av , , Bli först att kommentera 12

Pratade om katter och hundar igår kväll, och hur olika dom är men samtidigt kan man, med visst tålamod, lära bägge att göra otroliga saker. Det roliga var att jag faktiskt såg ett klipp på FB igår, om just katter som gör det man trodde skulle vara stört omöjligt.

Men övning ger resultat, och framför allt tid, tror jag, att nöta in, belöna, göra att det är roligt och aktiverande, både för kropp och hjärna.

Winstone bryr sig inte om katter, och det är skönt, finns några lösspringande här på slätten, inte ofta man träffar på dom, men ibland. Som för några dagar sedan, då en katt kom travandes bakom plogkanten och jag fick syn på den då vi var rätt så nära.

Katten kröp ihop och gjorde sig lång och smal med öronen bakåt, Winstone fortsatte gå utan att ge katten en andra blick, men jag drog honom så långt åt sidan jag kunde och vi kunde passera med lite marginal. Jag var mest orolig över att katten skulle göra ett tokutfall, jag har ingen lust att försöka sätta några fingrar emellan en förbannad katt som ger sig på en hund, eller nåt annat heller, för den delen.

Nåja, katten var säkert lättad över att slippa sätta Winstone på plats och vi kunde fortsätta gå åt varsitt håll.

Grannfrun berättade ju hur hennes lilla Frasse, en Chihuahua, blev överfallen av en katt som hoppade ut från buskarna, så hon införskaffade en liten burk med hårspray, om dom, wost case scenario, skulle stöta på den igen, då skulle hon då kunna freda sig och hunden. Tror inte att det hände igen, men bra att vara på sin vakt. Sen ska jag ha osagt om just hårspray är så lyckat, man vill ju inte heller plåga någon.

Då var det slutet på 18 och imorgon ska man få in 19 i huvudet:

49079335_10156827775076585_4011848210103402496_nNu är den där omtalade morgonstunden över:

49514472_10156827802906585_311359870257332224_oKaffet intaget, Sally har fått sin frukost serverad och Winstone sitter som en stjärna och ser förväntansfullt på, när Åke äter en tallrik filmjölk.

Och nu…jobb jobb och åter jobb, dock oavlönat, det är allt som ska fixas inför kvällen, undrar om jag ska börja med en del av nyårs buffén, eller ska jag möblera lite, hm, jaja, nåt av det får det bli. Och nu mina vänner så önskar jag er alla ett stort GOTT NYTT ÅR!!! Med bild tagen av Theresé Hällsten Nyårs afton 2011

jagoakeOch en ps bild, skickad från Thailand, där Kerstin och Jan B firade in 2011 med ett fisk spa ds

fiskspa

Kan vara obra, vet inte…än!

Av , , Bli först att kommentera 13

Nu är projekt Scapis avslutat och jag får vänta 3-4 veckor innan jag får svar på i vilket skick, man egentligen är i. Tror detta är bra att få kolla upp ordentligt, med tanke på dom gener som kommer från mammas sida. Not so good, im afraid.

dna2HÄR hittade den bilden

Min mormor bytte hjärtklaff då hon var 58 år, min moster dog i en massiv hjärtattack vid 68 års ålder, även hon hade samma problem med klaffen, och min mamma, bytte ju densamma, för snart 2 år sedan. Det roliga i den kråksången är att min mamma frågat läkarna om detta är ärftligt men fick till svar att nej, det är det inte. Hm…jojo, hon skulle nog ha frågat om oddsen istället, för att 3 stycken fått samma sak, mamma, och 2 döttrar.

Nåja, jag är ändå inte orolig på något sätt eller vis, jag är helt övertygad om att jag ärvt dom flesta av min pappas gener, och på hans sida ser det inte fullt så allvarligt ut. Dessutom, så handlar ju hälsan inte enbart om vad man ärver, utan även om hur man lever sitt liv.

På pappas sida har vi det mesta sameblodet och Theresé firade med att både få vara med i regionala nyheterna Uppland igår, samt intervju i tidning och radio. Här är länkar till det:

Sveriges Radio

Eftermiddag i P4 Uppland

Och bild har jag lånat härifrån:

Screenshot 2018-02-07 10.31.27Hittade ett recept på gahkku, det där brödet hon bakade igår, och jag har nu införskaffat torrjäst och inväntar nu bara lite inspiration och jäklar a (k)nåda :D

Här ska ni få ett av receptet som finns, jättegott till nykoke kaffe:

25 g jäst
5 dl vatten
50 g smält smör
1 dl ljus sirap
1 tsk salt
11 dl vetemjöl + lite till utbakning

Smula sönder jästen i en bunke. Rör i vatten, smör (gärna ljummet), sirap, salt och vetemjöl. Knåda till en smidig deg, 5 minuter i maskin eller cirka 10 minuter för hand, och låt jäsa under bakduk cirka 1 timme. Lägg degen på ett bakbord och dela den i 12-15 bitar. Strö ut lite mjöl och kavla ut varje degbit till en rund kaka.

Kavla sedan med kruskavel på båda sidorna, så tunt som möjligt utan att kakan går sönder. Med mjöl under kakan så går den lätt att lyfta upp. Hetta upp en torr stekpanna på medelstark värme och lägg den utkavlade kakan i pannan.

Vänd när kakan blivit lite bubblig på ovansidan och fått färg på undersidan. Cirka 1-2 minuter på varje sida. Lägg kakorna under en bakduk och sedan i plastpåse om de inte ska ätas genast, de blir snabbt hårda annars.

Man kan använda mjölk istället för vatten men går då miste om segheten i brödet.

Önskar er alla en fin dag!
27749969_10156029999611585_1331730108206598704_n
 

En enda sak, vet vi med säkerhet…vi ska alla, en dag dö

Av , , 2 kommentarer 15

Då var vi återigen inne i den här perioden av minnen…septembermånad…den verkar aldrig kunna gå, obemärkt förbi, även om jag önskade att den någon gång kunde göra det.

I förrgår, för 5 år sedan, var min pappa med om olyckan som sedan tog hans liv. Och i och med detta, så är det dessutom mer än 1 dag, då man slängs tillbaka. Det är dagen för olyckan, dagen då läkarna gav upp hoppet, dagen då han dog och sedan dagen för begravning.

Jag vet ju absolut, att vi inte är ensamma om att uppleva dessa saker, sorg, glada minnen, vad man själv har för minnen av den personen, vad andra har sagt, vad man gjorde och varför.

Ibland är det bra att älta, man matar in, man pratar om det, man skriver om det, som jag har gjort, och det blir absolut bättre med tiden. Eller ja, det är förmodligen så att vi lär oss, att hantera smärtan, sorgen och saknaden på ett annat sätt, än då allt är nytt. Då vet man ingenting, utan man får gissa sig fram.

Man spekulerar, man frågar, man undrar…men i slutändan, får du aldrig några svar, utan man får lov att acceptera att livet är som det är, det enda vi vet med absolut säkerhet, är att vi alla, en dag, på ett eller annat sätt, kommer att dö. Och när vi gjort det, så är vi lyckligt ovetandes om vad vi lämnar efter oss.

Min pappa hade en favorit låt, och den hade vi velat spela på hans begravning, men ingen lyckades fixa fram noter och text, så det blev aldrig av. Men här kommer den…direkt från youtube, och den får bli min hyllning detta år och denna månad, till min pappa:

Önskar er alla en fin tisdag!

21728503_10155633343556585_7352749361778855132_nFotade gjorde Theresé Hällsten

Nu och då

Av , , 2 kommentarer 20

Var ute en tidigare sväng med Winstone (tidgare än normalt) och traktorn hade inte hunnit med att skotta. Men jag mötte, i vanlig ordning, en hel del cyklister, och kunde inte låta bli att tänka  då man var liten.


Säg, för en 40 år sedan, och man var 8 år. Då fanns det inte på världskartan att du såg en cyklist, vintertid. Och aldrig att man fick ta fram cykeln eller träskorna, innan 1:a maj hade infallit. Men det är klart, utvecklingen går framåt, det finns vinterdäck till cykel, och dom kanske håller undan bättre, än dom gjorde förr, snöröjarna.

samBild tagen av Theresé Hällsten, och det är Sam, en ingift morbror till mig som äger cykeln :D

Undrar vad man om tjugo år, kommer att sitta och säga om vad vi gjorde idag. Haha…kolla vilka löjliga datorer och mobiler dom hade…så barnsligt, och vilka system. Pekskärm, antikt…typ!

Tänker på min farfar, som var född 1910, och blev 93 år. Vilken utveckling han fick vara med om, och allt som hände i världen. Reflekterade han över såna saker, tv, rymdfärd, telefon, bilar, ja allt sånt där. Eller tar man saker som dom kommer utan att lägga ihop, allt som varit?

603095_10151188145417060_1733304640_n

Bilden har jag lånat från Theresé Hällstens FB sida, och den är på min farmor Sigrid Lundström och farfar, Johan Lundström.


Fast det är klart att han någon gång måste ha sagt att ja, det där gjorde man ju inte då jag var barn. Precis som jag nu skrev från början, inga träskor innan maj. Men ok, maj månad för 40 år sedan, innebar att lite snö, fortfarande låg kvar. Tiderna förändras och vi med dom.

Man gör sig även lätt bortskämd, med saker man har och använder. Bil då det finns cykel och buss eller ben att använda. Mobil, då man ändå har en fast telefon (ja inte alla som har det idag, jag vet), samtidigt som det finns för och nackdelar med allt.

Det värsta, tror jag, är att vi gjort oss så lätt åtkomliga. Ett konstant flöde av information, som kommer både från radio, tv, nätet, och andra källor. Det sprider sig fort och vi får försöka filtrera bort, det vi tror, inte är av vikt, men det är svårt.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta inlägg, utan göra ett avslut (påbörjade inlägget för 2 timmar sedan, men blev sittandes i telefon) och påbörja dagen. Ha det gott, allihop!

Lite av allt möjligt

Av , , 6 kommentarer 9

Jo, jag sa ju att jag skulle återkomma till fredagens bestyr, fast bestyr, hm, det låter nästan som något betungande, och det var det ju inte :D Jag hade en kaffedejt med Helena som berättade mycket roliga saker som händer just nu, det är hon väl förunnat, och ett bevis på att trägen vinner, och det man sätter sin tro på, oftast kommer att gå i uppfyllelse om man lägger energi på det. Jaja, lite tur får man nog också kalkylera med :D

Sen stoppade det inte där, utan jag och Tina åkte ut på en loppis sväng innan en sista kaffe ute på Nybro, sista i den meningen, då dom fortfarande räknas som umebor. Vilket det snart är slut med.

Vi var på Bobbys loppis, där fanns det inte bara en sak att kika på, och jag blev som sugen på att hyra en hylla och se om man kan kränga lite av alla saker som står här och samlar damm, gäller väl mest att ha tiden att börja plocka i det.

Jag skickade en offert förfrågan till Vännäs Plåt, och bifogade detta kort:

599773_10150920078272060_1026164495_n

Bilden är tagen av Theresé Hällsten och det är vårt svärämne Anders Söderberg som sitter på taknocken.

Killen jag sedan pratade med, skulle då per telefon, förklara hur man räknar ut ytan på taket, jamen sa jag, vem stackarn ska man skicka upp dit då. Jag ser ju på bilden att det sitter en kille däruppe, svarade han. Jadu, sa jag, han bor ju inte här, så det blir svårt, han har dessutom fördelen att jobba med hissbyggen och lyftteknik, så någon svindel lider han inte av, och därför hade han väl passat för uppdraget men nä, tyvärr, det går inte.

Fast det gör ju inget, dom kommer hit och räknar ut ett pris och sedan får vi en offert på det, det blir bra. Ett nytt tak räknar vi med, att det blir i slutet av året. Dom har så mycket just nu, och det är givetvis för alla ändringar det blir med rot avdraget, vid årsskiftet, det är pengar att spara att få det gjort i år.

Jaja, det var lite om allt möjligt, nu ska jag se om det blir någon frukost här, synd att solen inte riktigt vill visa sin bästa sida, men det kan ju komma i eftermiddag. Ha en fin dag, allihop!

 

Det var trevligt!

Av , , 4 kommentarer 8

Jag hade ett trevligt samtal igår, med en Ulla, söderöver. Vi pratade om både dåtid och nutid, mycket som ligger i dagen just nu, är SD och vad man tycker om just dom eller politik i största allmänhet. Vi kom in på julen och det ramaskriet, då Lucia helt plötsligt inte skulle vara den traditionella, låt oss ha kvar Lucia, låt oss ha våra pepparkakor, rör inte this and that, men hallå, har ni tänkt på hur mycket av alla saker som verkligen, är svenskt med julen???

009

007

Granen, nä, den kommer från Tyskland, Lucian, nopp, Italien, pepparkakorna, hm…nä, sitt ursprung anses pepparkakan ha i den tyska staden Nürnberg och de Lebkuchen som tillverkades där redan under medeltiden. Men tomten då???

10847783_10152920316096585_5602609996113421329_n

140193_178556Bild tagen av Theresé Hällsten

Gissa vad, han importerades som tradition till Sverige från USA under 1800 talet.

Inte heller adventsstaken är något svenskt, adventsljusstaken (med fyra ljus) – och traditionen med att tända ett ljus i adventsljusstaken varje söndag, fyra söndagar innan julafton – kommer ursprungligen från Tyskland. Där hade man för sed att varje söndag i advent tända sju ljus, ett för varje veckodag som gått. De här ljusen placerade man sedan i en liten inomhusgran som stod på ett bord. Sista söndagen i advent var den alltså fylld med 28 tända ljus.

008

Nu kan det ju vara som Ulla sa, eftersom det är x antal år sedan vi införde vissa saker här så räknas det som svensk tradition, fast den skulle snarare kallas för kulturell tradition. Med tanke på alla olika kulturella saker vi har för oss :D Huvudsaken är väl att vi firar jul som vi själv väljer att göra det på, eller hur?

Att det snart är julafton är då inget som kan gå, obemärkt förbi. Jag tänkte göra en liten tur ut på Expo igår, jag hade varit upp på Djurmagazinet och julhandlat till djuren. Kommer ÖK ner och ska passera blå vägen och där är det stopp. Detta var ju värre än under den spontana cruisingen som brukar inträffa i samband med Wheels.

get_image.php

Och det skulle aldrig vara något problem om bilisterna stannade då det blev rött, och inte försöker klämma sig emellan ändå, med det resultatet att dom stoppar upp övrig trafik då dom får grönt. Innan jag tagit mig ut på Teg så hade jag gett upp och gasade hem istället, iddes liksom inte.

Önskar er alla en fin lördag!