Etikett: tid

Otur i turen eller tvärtom…

Av , , 2 kommentarer 14

Ingen lyckosam dag igår, bilen gick inte igenom, fast det var väl inte några jätteproblem, men ändock, man ska ju tillbaka och det är inte gratis, samt att Åke fick sig lite jobb, igen.

27072841_10155994555211585_8786504265535890871_nSen tuggar jag sönder en tand, och jag tror nog att jag får lov och ringa och kolla om det finns nån akut tid idag, vill inte dra loss biten som nu sitter löst, känns som om det kan börja göra ont då. Funderar om jag ska ta bort den, helt enkelt. Jaja, jag får se vad dom säger!

Eller det var väl knäppt sagt, jag VET vad dom kommer att föreslå, inte vill en tandläkare att folk ska dra ut tänderna, då blev dom ju utan jobb till slut :D

Nåja, jag överlever, det var mest bara såna där onödiga saker, tycker jag, men saker och ting kan ju alltid vara värre (liten tröst).

Jag hade i alla fall gjort en god räk sallad som jag bjöd mamma på, vi surrade bort en stund framför vår fejkbrasa, den värmer ganska gott:

26992394_10155996611676585_2959787741509435193_nSen brände vi iväg och handlade lite, jag köpte en sån här, dock inte testad än:

26992130_10155994563286585_5131750819361349650_nJag måste trots det, ut och handla idag ändå. Bo-Lage ska besökas, och jag ska införskaffa vad jag behöver till morgondagens middagsbjudning.  Så egentligen, hade jag verkligen inte tid med denna tand…tvitvitvi!!!

Nicco taggade mig i detta klipp, haha…ja den är rolig, och vem vet, det kanske ser ut så där om 30-40 år :D

Önskar er alla en trevlig fredag!

Detta är en planerad, ”icke aktivitet”

Av , , Bli först att kommentera 12

Winstone firades av Viggo igår, med 3 kycklingbullar, gissa om han var glad över det :D

214384_818711Jag gjorde inte så mycket av gårdagen, snacka om härligt. Planerade lite över hur jag ska möblera om i matrummet, jo, det kommer att bli förändringar.
Julen ska jag börja plocka bort, lite så där, pö om pö, det är min tanke, men jag vet, vis av erfarenhet, att jag oftast tar allt, då jag ändå är igång. Men den här gången har jag tänkt att hejda mig, vem har bråttom…inte jag i alla fall.

Foto2357-768x1024Och vad skulle möjligtvis kunna hända, om nån julsak är kvar efter tjugonde Knut…förmodligen ingenting. WOW!!!

Vi pratade lite om det igår, jag och Helena, att inte skynda på och göra allt i ett svep. Man kan chilla mellan varven. Och jag blev påmind om en händelse för X antal år sedan, då jag skulle hämta Nicco på skolan för vidare färd till tandläkaren.

51989-4-6662_t_pressHÄR lånade jag bilden

Jag som alltid, varit ute i god tid när det handlat om inplanerade möten. Hade jag en läkartid, satt jag i väntrummet en halvtimme innan. Always! Visste jag inte vart jag skulle, tog jag reda på det långt innan, det skulle aldrig finnas tvivel eller kunna orsaka en försening på grund av att jag inte hittade till avdelningen/huset eller rummet.

Men så var det den här gången, och av någon outgrundlig anledning, var jag något försenad. Jag gasade på, hämtade upp Nicco och iväg, tittade på klockan och insåg att vi faktiskt skulle bli lite sena. Jag kände en inre stress, tog ett djupt andetag, och i bilen, där och då, bestämde jag mig för att skita fullständigt i, om vi kom försent.

Ja vadå, resonerade jag för mig själv, NÄR någon gång i hela mitt liv, har jag fått komma in till tandläkare/läkare, på utsatt tid…ALDRIG, jag har alltid varit den som fått vänta. Så varför skulle det vara annorlunda just den dagen. Och med dom tankarna så kände jag mig helt lugn.

Detta var nu enda gången som Theresé ringer, då vi går från parkeringen och säger att tandläkaren har ringt, dom undrar vart vi är….ALLTSÅ…och vi var 5 minuter försenade…5 minuter…fatta???

f67afaf289a24ceda127f7783ba17fbcNå, vad jag lärde mig den gången var att jorden gick inte under, ingen svor åt oss då vi kom dit, tiden var inte tagen av någon annan, utan det var lugnt, alla har någon gång kommit försent. Och jag tror att detta blev en vändpunkt för mig. Där man måste lära sig att ta dagen som den kommer.

Visst, det är jättebra att ha en plan A och en plan B, men ändå kunna låta saker rinna av som vatten på en gås. Stress kan bara den, orsaka förseningar, i hetsen gör man fel, kommer av sig, man kanske hinner jobba upp en liten ångest och sedan brakar allt ihop…och då kan man ställa sig frågan om det var värt det?

Fråga mig och jag svarar nej, det var det inte.

Det finns en sak jag inte gillar och så har det nog alltid varit, och det är att ha tider att passa. Att vara uppbokad, och inte kunna styra mina dagar som jag vill ha dom. Jag pratade med Tina igår och berättade att jag bestämt att denna vecka skulle jag inte ha nåt inplanerat, och hon undrade varför.

Ja, svårt att förklara, men det kan vara ett omedvetet sätt för mig, att skapa mig egentid. Jag rår om mig själv, jag äger min dag. Och seriöst, det känns så himla bra och jag tycker att det är alla , väl förunnat att få göra exakt samma sak, som jag nu gör. Även om, man kan se på det lite krasst, så är detta en planerad ”icke aktivitet” :D

Och med dom orden lämnar jag er för idag, och önskar er alla en fin tisdag!
26231250_10155950456636585_5268200857343882263_n

Lost in space…

Av , , Bli först att kommentera 11

I förrgår, då jag skulle smsa Åke och skriva att han skulle låta rabatten vara i väntan på nya planer, så hittade jag inga kontakter på mobilen. Dom var putsväck…gone whitout a trace…finito, jo en kontakt fanns kvar, Laila, fast det var inte hon jag skulle ha tag på, just då.

Och detta fenomen innebar att jag då fick sitta och gå igenom alla sms jag hade, lista ut vem som skrivit vad och spara dom till kontakterna, igen. Så nu finns dom där. Så fick jag ett sms igår kväll, en inbjudan till ett födelsedags firande, fast jag visste inte från vem, hm…hade jag missat ett sms, fast nä, jag hade inte några sms från den personen.

Det fick bli eniro check, och se, där fick jag veta att det var min brorson, som  ville bjuda på tårta och nej, han hade jag ju faktiskt inte på min mobil, så det var inte ett mysterium :D

Apropå mysterium, fast det här går nog under nåt annat…slarv kanske, haveri i maskineriet, jag vet inte, men i alla fall, jag köpte några tuggben till Winstone, dom här gillar han:

17434682_10155082739416585_3228995370993305096_oStår i kassan och ska betala, fast…det blev svårt ett tag där, det fanns nämligen inga streck koder på förpackningen *fniss*.

17492829_10155082738856585_3240024786131114388_oOch mamma berättade då hon var på Kvantum och skulle köpa mjölk, den var omärkt, inga datum, så hur tusan vet man då när mjölken gått ut om den inte har egna ben, vill säga?

Det var en trevlig lunchdejt jag hade med kusin Anna igår, vi avhandlade både det ena och det andra i en rasande fart, tiden sprang iväg (den har tydligen ben i alla fall, tiden alltså), 3 timmar, vad är det, då man har massor att snacka om. Det blev mycket ben nu… :D

DSC_0045Här hittade den bilden

Nu är det då helg, för mig, härligt och jag hoppas på fint väder. Önskar er alla en trevlig fredag!

Hemma och sjuk den dagen…

Av , , Bli först att kommentera 21

4 timmar på Avion, är ingenting, fast jag fattar ändå inte vart den tiden tar vägen då man är där. Mycket folk var det också, första gången jag varit dit och man har fått leta efter en parkering. Nicco fick sättas på prov eftersom hon övningskörde dit. Ja, hon ifrågasatte vissa bilförare, och det brukar även jag göra.

Ni vet dom här som inte verkar veta vart dom ska, eller som inte tror sig stå i vägen, dom kanske till och med, tror att dom äger vägen, och allt inom en radie av 5 meter runt deras bil. En av sakerna man fick lära sig på körskolan, var att vid vänstersväng, håll så långt till mitten du kan, så hindrar man inte trafiken som ska rakt fram…enkelt, logiskt, tänker jag. Men…

Nä, jag stöter på dom som var sjuk, just den dagen det informerades om detta, varje dag, dom kan till och med hålla ut som om dom hade en jättestor släpvagn därbak, fast egentligen har dom jussepass en normal lång bil. Jaja, jag är ingen trafikpolis, fast ibland…bara ibland, kan jag visa vad jag tycker om dom som gör så där…fast:

f7f07433754799abea323abfd9948562

Åke undrade vad det var som låg utanför Jeepen, nu på morgonen…ja inte vet jag, jag ställde mig där och kikade, vid första anblicken och utan glasögon, så trodde jag att det var en skata som låg och vilade. På med glasögonen, hm…kan en häst ha varit in på gården och gjort nummer två? På med kameran och zooma in, gissa vad, det var mina handskar. Dom måste ha följt med ut ur bilen igår då vi kom hem, och jag missade det totalt. Jaja, sa jag till Åke då han frågade vad dom gjorde där, jag vädrade dom under natten.

IMG_3095Ha en fin söndag!

Kors & Tvärs, hit och dit…

Av , , Bli först att kommentera 13

Nicco har börjat med korsord…och det är inte alltid, så lätt att tolka orden som bjuds, jag vet, jag har kryssat i många tidningar, genom åren. Man lär sig ju, till slut, vissa av orden, såna där, typiska korsords ord, som man egentligen, aldrig hade hört, om man inte löst några stycken.

Men sedan är det rätt så lustigt, att man plötsligt, uttalar det som står, på fel sätt. Registrerar inte hjärnan, ordet rätt, när man ser det i en ruta, eller vad? Ja, ibland kan dom ju ha kapat ordet, på fel sätt, fast ändå.

12651162_509507389222333_6529933633729973697_nHon läste högt: Person liga, hm…vad kan det vara…ett gäng med människor, eller skulle man läsa ut ordet som, personliga. Ja, så var det! :D

Och jobbigt kan det bli, då man skrivit ett ord, fel, och sedan försöker man knåpa ihop resten…ojoj, många korsord har blivit lämnade av mig, på det viset. Och andra gånger, har man plötsligt, från ingenstans, kommit på vad det ska vara, fast man redan lagt det åt sidan. Hjärngympa, kallas det visst!

Min farmor löste ofta korsord, hon sa att det var för att hålla hjärnan igång, och det tror jag på. Man ska ge den där stackaren däruppe, lite att fundera på, och inte låta den bli…”otänkbar” :D

2016-08-11 06.34.58Gissa vart jag ska vara 7.20, nu på morgonen…jo hos tandläkaren, fasen vilken okristlig tid jag valde, fast å andra sidan, då behöver jag inte kapa dagen mitt i, utan då är det bortgjort, på en stund.

Jag och Helena hade en trevlig stund igår, precis som alltid, och tiden flyger iväg då vi sitter och surrar :D Nu önskar jag er alla en trevlig torsdag!

Det var läskigt!

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag kollade min mejl på morgonen och i skäpposten låg nåt där rubriken löd: Du har blivit beviljad 500 000 i kredit. Jo man tackar! Nu har jag inte ansökt om nåt sånt, så jag slängde skiten.

Men så tänkte jag…alltså, det vet man ju, ingen ärver någons skulder. Det är bra, så om jag nu fick veta, att jag lider av en obotlig sjukdom, och har inte så långt kvar. Då kan jag ju alltså ta den där krediten, så köper jag 3 fina amerikanare, skriver en på Åke, en på Nicco och en på Theresé, så…klappat och klart. Dom behöver inte betala utan min skuld är ju borta, eller?

Njae, så enkelt är det nog inte, då tar dom nog slantarna från nåt annat. Men om jag inte hade ägt något, så kunde inget hämtas heller.

Tänker på stackars pappa, som köpte sin första husvagn, en Kabe, och den var vi ute med, lite då och då. Så skulle han köpa en storlek större. Betalade vagnen,men då gick firman i konkurs, och han fick ingen husvagn. Däremot hittade dom bland annat en skogstraktor i firmans ägor så den fick han ta…inte så kul att campa med, dock :D

Första långturen med husvagnen, gick till Norge och där var det bråddjupa raviner, höga berg, tunnlar och annat läskigt. Jag var livrädd för tunnlarna, trodde att dom skulle rasa in, så jag satt och höll för öronen och blundade, varje gång vi skulle in i en.

Pappa hängde utanför staket och barriärer, för att få hiskeliga bilder på alla avgrunder, tyvärr upptäckte han, då vi kom hem, att det inte funnits någon filmrulle i kameran, ujuj, här snackar vi om att våga livet, för absolut ingenting :D

Apropå bilder, så kom vi in på ämnet igår. Jag och kusin Anna satt på Espresso house och avnjöt en kaffe, då Marja plötsligt passerade därutanför. Vi vinkade åt varandra så kom hon in en snabbis. Marja gillar ju att fota och är med i en massa fotoutmaningar, det var ju även jag, ett tag, men känner att tiden inte räckte till att få det så där bra, som man vill ha det. Bilderna får ju gärna representera något.

Vi pratade om instagram och haschtags, läste eller hörde någonstans om nån som trott att haschtag, förmodligen hade nåt med droger att göra, och det är klart, vem skulle inte kunna tro det, om man inte vet :D

Det var i alla fall trevligt att träffas på, bara så där, och kaffedejten med kusinen, var lika så. Vi hann avhandla mycket, och eventuella framtids planer, och hur man skulle kunna lägga upp saker. Ibland är det lätt att säga, allt man ska göra, men sedan läggs det bara på hyllan, för framtida bruk, men det tas som aldrig fram, det får ligga där och damma igen. Kanske dags att plocka fram dom, och påbörja det man en gång tänkte, att man skulle ha gjort.

Som Anna sa, man behöver ju inte ge det, mer än en timme i veckan, och det har man alltid tid med, om man tänker efter. Eller tio minuter varje dag, ja, då har du plötsligt 70 minuter på en vecka :D

timeBild lånad HÄR

Ha en fin lördag, allihop!

11355710_503753763107512_1540895835_n

Borta!!!

Av , , 4 kommentarer 10

Ja nu får man lov att ställa om sig, igen, till det ”normala”. Jag blev av med väskan igår, och jag sitter fortfarande och väljer om jag verkligen måste resa mig upp eller om jag ska vänta tills det är fler saker jag ska göra, allt för att slippa bära med mig den där saken. Men så kommer jag på, att jag har inget bihang, längre. Och allt går lite fortare :D

0012-1024x1024

Satte mig upp i sängen i morse och det har ju också varit en procedur, att reda ut sladdar och slangar, jag har ju inte sluppit ha den på mig under natten, utan då har jag dessutom måsta haft den på laddning, så jag tänkte göra precis vad jag gjort alla morgnar, nu ett tag, men så kom jag på, återigen, att jag är fri från det där, härligt! :D

Nu återstår att se vad det blir av det som är kvar, av mitt hål. Inte så stort längre, men det ser lite lustigt ut, på min mage. Jag ska tillbaka på torsdag, för en sista check innan distriktssköterskorna får ta över omläggningen.

Känns också jätte konstigt då min hud, plötsligt fått kontakt med mina kläder, jag har ju haft ett stort klisterark över magen, i 2 månader nu, så det blev också en upplevelse, haha…ja huvudsaken det går framåt.

Idag, den första december, och 24 dagar kvar till julafton. Hm, jag tycker det går alldeles för snabbt. Tycker inte att det var 1 år sedan man letade fram julpyntet. Och jag har suttit och kollat i mina arkiv, på olika bilder, mest har vi nog på vår och sommar, och då jag såg dom, så kändes det ändå som det var alldeles nyss, men vi är ändå där igen, om ett litet tag.

Foto2776 Foto2777 Foto2778 Foto2870 Foto2871

Ingen bromsskärm har vi, inte heller kan man stanna klockan, eller jo, det kan man väl visst, men tiden tickar på ändå :D

Och som barn, gick det sååå långsamt. Aldrig blev det jul och sommarlovet var en evighet bort, man skulle ha fått haft lite av det, kvar, så man hann längta efter saker och speciella dagar, nu hinns det inte med, utan tjopp, så var dagen här.

Nä, nu ska jag ha frukost innan promenaden, sedan har jag lite ärenden jag hade tänkt uträtta, så har man inte allt kvar, till sista stund. Önskar er alla en trivsam tisdag!

mats_carlsson_20130629234308Hittad på google

 

Osandat, sandat, grusade planer…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag hann med allt jag skulle igår, om än det blev lite stress, på slutet, det är till och med inbokat besiktning och det var ju sån tur att det finns tider rätt så sent. 17.50, för att vara exakt, och skulle det då falla sig så att jag är på lasarettet just då, eller av annan anledning inte kan åka dit, så får Åke ta den istället. Detta kallas planering, eller plan A, jag åker, plan B, Åke åker :D

Jag hann också med att vara ute och halka på, inte bara med Winstone, jag gjorde mig en sväng till Jan A och Ingegerd som bjöd på kaffe, och tipsade om vad vi kunde göra med ett objektiv, som Nicco funderade på.

Jag kan ju inte låta bli att undra vad dom tänker på då dom sandar. På cykelvägen här utanför, är det en mittsträng, med sand…bra, men vad händer då man får möte? Jo, man måste ut i periferin, där det är osandat och halt…jättebra, not!

Den lilla vägen mellan Näckrosvägen och centrum, var inte halk bekämpad, överhuvudtaget, utan där gick jag på gräset.

20151111_135405

Inne på Näckrosvägen hade nog vaktis varit ute och slängt några stenar, närmast buskarna, dom hjälpte föga. Och är det inte så här, varje år, den här årstiden.

20151111_135710

Folk är som tagna på sängen, halka, vart kom den ifrån, kanske man skulle ut och sanda, eller, jo, jag kan ta lite här, och sedan tar vi lite där…eller ska vi sanda?

Det ser då lite bättre ut idag, hann tvärslänga några ord med grannfrun, som var ute med Frasse (lill hunden), och hon tyckte det var mindre halt idag. Fast hon undrade också, varför det sandas mitt i, och inte ute på sidorna.

Fru Andersson, som förövrigt kom förbi med en bukett rosor för att hälsa mig välkommen hem, och dessförinnan kom hon med en liten låda hallon, som hon plockat, så goda och fina. Inte dumt med snälla grannar :D

Hoppas på en fin dag, för er alla. Själv har jag en tid att passa, och det är en trevligare tid, än lasaretts besök, tandläkare eller andra instanser, jag ska kaffedejta Anna, det var ett tag sedan sist.

043

Dom roar våra djur

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår klockan 7 på morgonen kom första lasset med delar till ställningen som nu är rest mot vår husfasad. Och jag trodde, seriöst, att Winstone var sjuk. En traktor som kör in och ut på gården, folk som går under fönstret och pratar, men han kikar tvärt ut genom fönstret, och lägger sig i soffan, utan ett endaste pip.

Han som skäller om grannen smäller igen bildörren för hårt. Otroligt!

004

Så pratade jag med en av killarna härute och berättade att jag blev så överraskad då han inte skällt ut dom. Ja sa killen, han hade sett Winstone en sväng i fönstret, men sen, sa han, satt en katt där och tittade på deras arbete. Kul att dom kan roa våra små djur också :D

Nå, vi får se vad han gör på måndag, då det kommer mer saker. Fast han kanske inte är så brydd, och det vore ju skönt, för oss alla.

Jag höll på att få åka hem med oförrättat uppdrag igår. Då jag anmälde mig i luckan på kirurgen så fanns inte min tid kvar. Hon fick lov att gå och kolla. Sen kommer en sköterska och säger att jag inte ska omläggas, utan jag ska vänta några dagar, dom skulle lämna det orört. Order uppifrån!

Men du menar väl inte att jag ska gå med samma kompressor i flera dagar, frågade jag. Jamen hur känns det då, undrade hon. Ja, äckligt, vad skulle jag säga. Dessutom, sa jag, så pratade jag med en läkare dagen innan och hon sa, att den tiden skulle stå kvar.

Ja, då skulle hon dubbelkolla, och det var väl tur. För visst skulle det göras en omläggning, men någon hade lyckats fippla bort min tid. Tråkigt att det inte kan finnas resurser där man får träffa en och samma hela tiden. Det vore som enklare då.

Idag tänkte vi göra en liten road trip till Rödå Antik Rödåsel, dom har öppet mellan 11-16, alltid kul att gå runt och se vad man kan hitta för roligt, fast man behöver inte handla varje gång heller, bara roligt att se saker man känner igen eller aldrig i livet sett förut :D

46cfaa3a6be8ace485c5165373861bfd

Ha det gott, allihop!

 

Att drömma sig tillbaka

Av , , 4 kommentarer 12

5.20 pip, alarmet gick igång och jag hoppade ur sängen, som värsta atleten, jag vet, jag gör det varje morgon (fast atlet kanske var en överdrift). Termometern stod på -0.4 grader så jag gick ut och satte igång motorvärmaren, det var is på rutorna. Men det ser ju ut att bli en fantastiskt fin dag, härligt, det behövs.

Läser just nu en bok med kåserier, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” av Bosse Lidén och hans fru Solveig, den är lättläst.

Det var så roligt då jag läste vad Bosse gjorde som barn och även i vuxen ålder. Man fantiserar om människor man ser, man undrar vart dom bor, vad dom gör, allt utifrån kanske ett hus man ser, eller om man sitter på ett tåg/buss, och över hör ett samtal. Hur deras liv och vardag ser ut.

Då jag såg detta så slängdes jag tillbaka till 10-11 års ålder, då man läste serietidningar, och det fanns medlemssidor, jag vet så väl, att jag alltid kollade på namnen på dom som skickade in gåtor eller ville bli brevvänner etc. och med namnet i mitt huvud såg jag ett hus framför mig, där dom bodde, om dom var lyckliga, hade kompisar, ja listan kan göras lång. Jätteskumt!

Och likadant då man satt i bilen på väg till stugan, det finns platser än idag, som sätter mig i en speciell känsla då vi passerar, jag vet att jag som barn, bara ville bo där…fråga mig inte varför, jag menar, vem vill bo i Tavelsjö, förutom läget vid sjön? :D

Sedan har jag en tanke på en bok jag skulle kunna tänka mig att knåpa ihop, den skulle handla om bussar och passagerare, men jag vet inte, vart skulle jag hitta den tiden till att göra nåt sånt, det får nog vila ett tag till, är jag rädd.

Och nej, jag vill inte avslöja hur jag skulle gå tillväga och vad den skulle handla om, men jag tror att den skulle bli väldigt intressant, faktiskt :D

Nu frukost innan jag susar iväg på jobb, ha en fin lördag, ni alla lediga människor och ni som arbetar.