Etikett: Tierp

Vi valde det tredje alternativet

Av , , 2 kommentarer 10

 

Så fick vi se att det stämmer, det här med åskan. Är det kallt och det åskar, så kommer värmen, är det varmt så far värmen med åskan. Och nog var det varmt alltid, igår, inte alls samma som idag, trots den enda lilla smällen vi hörde. Jaja, det kan ju vara skönt med lite kyla också, någon dag eller två.
Jag var ju på Momentum i förrgår, för det där lagret vi skulle ha till dragstern… dom fick klia sig i huvudet och tre olika personer mätte in och utsida och fick inget att stämma. Det måttet vi har på lagret, finns inte.
Vi har alltså två alternativ… eller rättare sagt, vi hade två alternativ men vi tog det tredje. Antingen köper vi ett lager med ett mindre invändigt mått (vilket jag gjorde), sedan slipas insidan på lagret en liten liten aning och sedan ska det pressas på axeln.
Eller så tar vi axeln och slipar ner den så det mindre lagret passar, det är som att välja mellan pest och kolera, sa en av killarna där borta, och vi ska göra nåt av dom två sakerna, men för att hinna till Tierp, och för att allt ska funka så köpte vi en ny motor, den får vi idag med specialleverans från Maltträsk.
Motorn fanns i Lycksele, och fick följa med Brällas stuggranne till Maltträsk där Brälla och Lena befinner sig, så det var ju lyckat. Den gamla motorn ska givetvis göras i ordning så vi har en i reserv.
Mamma ringde igår morse och sa att det var en kändis i VK, så Åke fick gå över på HP:s och införskaffa tidningen. Och mycket riktigt, där var ett större reportage om Åkes farbror, Jean Ragnar Lundmark. Han har målat ett antal tavlor och Sveriges National museum köpte in, en av hans tavlor, då han var 14 år, och det måste ju säga en del om hans talanger.
Vi blev tvärt lurade att han skulle fylla år igår och lade in ett besök, i våra dagsplaner, hos honom på eftermiddagen, men som vi pratade och läste reportaget igen så stod det att han var 88 år idag, inte att han fyllde 88 idag. Jag kollade upp det på nätet och han hade redan fyllt år, i juni. Så vi får besöka honom en annan dag då vi hade fullt upp ändå.
Vi lossade Camaron, Åke klippte gräset, vi var en sväng på strömpilen och sedan bjöd Emma och Johan på middag, ute i Hissjö. Trots regnandet så kunde vi ta kaffet på altanen, det slutade ju efter ett tag och det var ju fortfarande skönt ute. Dom har en jättefin trädgård, med både surkörsbär, två sorters äpplen, röda krusbär, svarta och röda vinbär och andra spännande buskar och blommor.
Önskar er alla en fin söndag!
 

Jag har kört DKW Cab, jag :)

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jag har minsann varit ute och kört DKW Cab jag… i natt. Jag fixade det trots vissa tvivel fån mig själv, det enda problemet var att cabskyddet lossnade och var svårt att få dit igen. Ja… jag har drömt, förstås, vad annars. DKW:n står i ett förråd och har så gjort i ett x antal år, men snart så… kanske den kommer fram från gömmorna.
Kan ha att göra med att jag pratade med Theresé igår och hon håller på att sy en ny bilklädsel till sin DKW, i jeanstyg, jojomensan.
Inte alla som kan gå ut och fixa en kopp med smultron till frukosten på en minut, men det var precis vad jag gjorde igår morse, det räckte både till frukosten och till en blåbärspaj med en touch av smultron, mm.
Jag träffade morsan på Rusta igår sen bjöd hon på kaffe på COOP, var in en sväng och köpte lunch, Åke är fortfarande hemma och sjuk, envis förkylning det där. Jag klippte gräset, tvättade och dammsög, och inte bara det, mina vänner, jag lyckades också montera ihop den där lampan jag köpte på IKEA, alldeles själv 🙂 Fast den sitter inte uppe än, det får Åke fixa. Nu fick dessutom Nicco se hur den ser ut och hon vill ha den uppe i hennes hall, så det är där den kommer att sitta.
Jag mejlade till Tierp och frågade hur långt i förväg man får avboka tävlingen och kan få igen pengarna…svar: senast måndagen före men man får inte igen alla sina pengar, bara 80%. Ja, nu har Åke i alla fall pratat med en Kurtan i Östervåla, och han hörs kunna ha en kamaxel, kedja, luftfilter och rem, så då bör ju det lösa sig.
Önskar er alla en fin torsdag!
 

Satt och spånade…

Av , , 4 kommentarer 5

 

Detta är en balaklava:
De vill säga en huva som till exempel Niccolina bär under tävlingarna, dock inte att förväxla med baklava:
Vilket är en typ av bakverk.
Nå, nu vet ni vad en balaklava är för något… och tittar man i socklådan kan man minsann hitta några balaklavasockar om man inte noterat det stora hålet i hälen innan man lade in sockarna där.
Jag hittade nämligen ett par sådana i buss garderoben då man satt i Kubbe och frös om fötterna…hm, och kunde inte låta bli att göra kopplingen mellan huvan och sockarna, vadå, hålet är ju detsamma 🙂
Vidare satt jag och spånade (därnere i Kubbe) på detta med soloresor. Det är ju när man får köra en repa själv. Och då får man faktiskt göra i princip vad som helst, huvudsaken är att man tar sig över startlinjen och att man inte korsar banan.
Hm…*klurade*, om jag får en soloresa, sa jag till Nicco och Rickard, DÅÅÅ…ska jag burna…köra 100 meter, tvärnita, veva ner rutan och vifta med armen, burna igen och göra så, fyra gånger, sedan kör jag själv ner på retursträckan, och fortsätter göra samma sak, där borta i skogen, med ett tillägg, jag kliver ut ur bilen och vrålar och tjoar lite också, moahaha…
Vad tror ni om det upplägget… får jag åka plingplong taxi till psykdoktorn då, eller?
Ja, nu har man då varit tillbaka i vardagen igen, under två dagar, och jag kan inte låta bli att tycka att det är skönt att bli ledig i tre dagar nu, låter ju otroligt lyxigt, men det finns saker att göra här med. Som att städa till exempel, känns som om det har kommit i skymundan.
Åke är fortfarande hemma och är sjuk, låter som ett ånglok då han andas och hostar så det räcker och blir över. Jag har då klarat mig (ta i trä) men Nicco säger att hon inte har någon röst, på morgonen hade jag nu tänkt skriva, men det kan jag ju inte göra då hon inte kliver upp förrän vid lunch, nå…ni fattar.
Han har då lyckats demolera och plockat bort kamaxeln på dragstern och det är den som gått sönder. Så idag får han ringa och kolla om någon har en sådan i gömmorna. Fredag är ju sista dagen att anmäla sig till Tierp och jag tänker inte betala 3300:-, vilket det kostar att tävla där, om vi inte kommer att åka. Men det ordnar sig säkert… tror jag då.
Hoppas ni alla får en bra dag!

Vilken ljudnivå

Av , , 4 kommentarer 6

Familjen Brändström/Frank, är ju nere i Tierp för årets första dragracing tävling. Har nyss pratat med Theresé som säger att dom ännu inte hunnit köra något för att det nödvändigtvis ska måsta droppa från himlen hela tiden. Men, dom har resurser att torka banan rätt så snabbt och tydligen håller dom på med det just nu.

Albin Frank ska köra:

Och Albin, råkade vara ett av samtalsämnena igår kväll 🙂

Nicco visade nämligen detta från youtube, kolla in:

 

Ifjol, satt nämligen Albin och sov i solstolen utanför deras buss, uppe i Piteå, och då Monika Öberg gasade iväg med sin Top Fuel, så skulle ni ha sett hur han reagerade, en syn för gudarna… han ruskade till med hela kroppen och höll på tippa stolen, ni kan ju tänka er in vilken ljudnivå det är på dom bilarna 🙂

Monster hjälmen

Av , , 2 kommentarer 7

 

Nu, helt utan orsak eller åtgärd, så funkar ”gammdatorn” igen, givetvis då Åke slog igång den så man kan ju börja undra om jag har något konstigt magnetfält kring mig som förstör allting elektroniskt. Det brukar ju vara samma sak med bilarna jag kör, då dom vägrar i sten att starta, sen kommer Åke och *tjopp* så går den igång utan ett enda missljud så jag få inte ens en chans att visa hur den lät eller bar sig åt.
 
Jaja, jag får vara glad så länge den här tickar på. Nu ska ni få se en bild på monster hjälmen som jag köpte, billig var den inte heller, man kan ju fråga sig om det är vadderingen som kostar, med tanke på hur tjock och stor den är:
 
Theresé påpekade att man skulle kunna vara ute ur bilen på 8 sekunder och det kunde ju bli en omöjlighet om jag nu sitter tjätt, mellan framruta och ryggstöd, men…det var ju en lätt överdrift 🙂 riktigt så farligt stor är den inte, men nästan.
 
Idag är det den stor invigningen av racingbanan nere i Tierp. Brällas son Albin ska köra, så hela gänget är därnere, samt Mats Karlsson och jag gissar att även team Jonsson har tagit sig dit. Vi önskar dom alla lycka till och en rolig helg.
 
Igår hade Nicco och tre andra tjejer ett litet uppträdande på Sofiehemsskolan, det var en klass som hade klass disco och ville se något nytt. Jag blev uppringd av en klasskompis till Niccos mamma, som hade en kollega som hade barn i klassen och som hade frågat om hon visste av någon dansgrupp. Hon ringde i sin tur till mig och jag frågade dom. Som tack för den lilla uppvisningen fick dom varsin present och givetvis applåder. Dom var riktigt duktiga.
 
Nä, nu tror jag att man får gå ut och sätta sig, Åke har torkat av utemöbeln och solen skiner. Ni får ha en skön lördag!

Liv och död

Av , , Bli först att kommentera 3

En arbetskamrat till Åke var med om en bilolycka igår, där en människa miste livet. Så det var det givna samtalsämnet vi hade igår kväll. Hur fort en olycka händer och hur lite man faktiskt kan göra.

När olyckor inträffar och det är någon man känner så blir allting helt plötsligt så nära inpå och man tänker nog på sin egen dödlighet, på ett annat sätt. Ofta säger man nog också, att det hade lika gärna ha kunnat vara jag. Men det kan det inte, du var inte där. Däremot kan det hända alla på en annan plats om man råkar vara där vid fel tillfälle.
 
Nu gör dom flesta allt dom kan för att undvika en kollision och killen igår gjorde allt han kunde för att klara av detta och jag sa att han kunde ju faktiskt ha dräpt sig själv i viljan att klara både sig och den mötande. Det går nog på ren automatik och man har inte mycket tid på sig att reagera. För dom som är med om liknande händelser så gäller det nog att ta sig till jobbet så fort som möjligt för att kunna gå vidare på ett smidigt sätt och förhoppningsvis ha någon att prata med. 
 
Mina föräldrar var ju med om en trafikolycka 1977. Jag har skrivit om den tidigare så jag tänker inte ta det en gång till. Men det var inte min pappas fel, utan den mötande bilen fick en sladd som han försökte häva med den följden att det blev en ännu värre sladd och han körde rakt mot bilen där mina föräldrar samt två andra passagerare satt. I den andra bilen fanns ett föräldrar par och deras 17 åriga dotter. Föräldrarna dog på plats och fyra blev skadade. Min pappa var den enda som klarade sig utan större blessyrer.
 
Jag kom inte ihåg så mycket om tider men jag vet att vi åkte hem till Umeå, lillebrorsan och jag, och vår farmor följde med. Det kanske gick en dag och sedan ringde polisen, dom efterlyste pappa. Han hade försvunnit och dom visste inte vart han tagit vägen. Det gick bara en liten stund efter samtalet så hörde vi en bil som körde upp på gården. Vi gick ut på balkongen och där var det en blå Volvo. Vår pappa körde och kör fortfarande Mercedes så vi trodde väl att det var någon annan men han som klev ur bilen var vår pappa.
 
Han hade gått och hyrt sig en bil i Tierp och satt sig och kört hem i den. Han sa sedan att om han inte hade gjort detta så hade han aldrig mer satt sig bakom en ratt. Han kände sig nog på något sätt skyldig eller att han kanske hade kunnat göra något annorlunda men oftast är det nog inte så. Man gör så gott man kan och med dom förutsättningar man har, man kan inte ändra tidpunkt och plats. Och med dom orden så hoppas jag att ni tar det lugnt i trafiken och tänker på era medtrafikanter, och givetvis, att ni får en bra dag.

Året var 1977

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Picture this! Året är 1977, våra föräldrar åker ner till Norrköping eller om det är Nyköping, då pappa bowlar med Tegskäglorna och dom har en turnering därnere.
 
Jag och lillebror får stanna hos farmor och farfar i Malå och storebror är på träningsläger i Venedig.
 
På hemvägen så är dom inblandade i en bilolycka som jag, hör och häpna, har vetat om sedan dagen dom lämnade oss i Malå. Jag hade bett till högre makter att mamma bara skulle få bryta ett ben, det var det värsta som skulle kunna hända utan att hon skulle dö, i mina ögon.
 
På olycksmorgonen sitter jag på kökssoffan nere i köket och farmor står vid diskbänken då dom säger på radion att det inträffat en stor bilolycka i Tierp, med 2 döda och fyra skadade. Jag säger genast till farmor att det är dom. Tok dig, säger hon, inte är det det.
 
Sedan kommer tidningen och på första sidan är dom med på bild, jag kommer så väl ihåg farmor där hon står och ska tala om vad som hänt. Hon säger att hon måste tala om att det hänt en olycka, ja säger jag, mm, det är dina föräldrar, dom har krockat. JA säger jag, det var ju det jag sa., jag visste ju det.  Det var absolut ingen världsnyhet, utan direkt jag hörde talas om smällen så föll en stor sten från mitt hjärta, då var liksom väntan över.
 
Mamma skadade benet, lårbenet krossades och det var inte riktigt så jag hade velat, det hade varit bättre om det bara hade brutits, men dom överlevde och det var huvudsaken. Fråga mig inte hur jag visste vad som skulle hända, det var bara så, och innan dess så hade jag varit ett sånt barn som hängde morsan i kjolarna och inte släppte henne långt, men det försvann efter denna olycka. Precis som om väntan var över, dom klarade av pärsen och nu skulle aldrig något mer hända.
 
Vår farmor berättade vad jag hade sagt, många många år senare, hon hade inte velat tala om det för våra föräldrar av den anledningen att hon tyckte det var så kusligt, hur jag hade kunnat veta. Men efter 15-16 år så berättade hon det.
 
Vi fick ha hemhjälp, och inte bara en utan två eller tre, jag kommer inte riktigt ihåg, i alla fall så tyckte jag att en av dessa hemhjälpare såg ut som en filmstjärna, det var på den tiden man samlade på dom populära filmstjärnorna och jag hade en hel drös. Hon såg så lycklig ut då jag sa det men jag kunde inte riktigt komma ihåg namnet på stjärnan. Vänta sa jag och skuttade iväg för att hämta kortet. Nu måste jag säga, till mitt försvar, att jag inte menade att vara elak eller dum, jag var bara nio år och var väl som alla barn, ärlig, och om hon nu skulle råka läsa vad jag skriver här så ber jag om ursäkt för mitt påstående men gjort är gjort. På bordet kastade jag fram ett kort på Fleksnes. Ni vet, den där norske snubben som hade en liten serie som gick på tv:n. Inte så fager att se på, men jag tyckte att han var otroligt rolig, så det var kanske av den anledningen jag tyckte att dom liknade varandra. Hemhjälpen såg då måttligt road ut när hon fick syn på kortet.
 
Ha en bra dag!
Maria Lundmark Hällsten