Etikett: Tjamstan

Uppför och utför!

Av , , 2 kommentarer 27

Så var det Niccos tur att vinna go fika på Finas/Avion:

53544497_10156969858851585_4160598767403270144_n53155033_10156969860131585_4309718593106345984_nDet ligger i släkten :D

Igår hade vi en liten sammankomst hos en gammal klasskompis till mig, som är uppe och hälsar på sina föräldrar, Annica, heter hon. Jo, vi träffades i somras också, har väl försökt oss på att få det till en liten vana, att träffas och prata dåtid vs nutid.

Det var lika trevligt som alltid, och jag hade med mig lite gamla kort jag hade grävt fram. Bland annat från en klassresa vi gjorde då vi gick i sexan. Resan bar iväg til Ammarnäs, jo, det var ju den gången vi fick åka längdskidor nerför slalombacken och jag föll, typ, tusen gånger innan vi var nere.

Inför denna resa, fick jag och Annica hyra slalomskidor, så vi kunde träna lite i Bräntbergsbacken. Det gick fort…utför, jag kunde varken svänga eller bromsa, men ner kom jag :D
Undrar i mitt stilla sinne om det är anledningen till varför jag inte gillar skidåkning? Hm, jag har ju fler såna minnen.

Kom ju i 120, nerför Tjamstan, samma sak, rätt fram, passerade min polares mamma som satt vid grillstugan och applåderade och körde några hejarrop efter mig. Jag körde förbi liftkön och hela tjosan och var glad att jag kom till en liten kulle i slutet, så farten tog som slut även om jag inte bromsade.

Nej, jag går hellre än åker, så är det bara!

Fick ett sms i fredags, från barnbarnet Sally, tror inte hon vet hur man gör mellanslag, men jag fattade ju vad hon skrev :)

53183054_10156968453171585_3305663764535181312_nSå förhoppningsvis fick hon brevet igår, det var ju det hon funderade över.

Och nu undrar Winstone om vi snart ska bege oss ut.

53233392_10156966155106585_898100768517652480_nMja, lite kaffe på det här så är jag strax redo. Hoppas på en fin dag, för er alla och idag, borde vi ju käka semlor, eller hur?

16700326_10154960858666585_1933398955129089612_o

Här kan det gå utför!!!

Vi var till ju till mamma igår, hon råkade fylla år, och bjöd oss på 3 olika sorters pajer/kakor i långpanna. En av dom var den där raw äppelpaj, som fanns med i Ica tidningen, den får helt klart godkänt. Ja, det får dom andra hon bjöd på också, men dom vet jag inte vart hon hittat recepten till.

Presentöppning, här ett paket från Emma oh Johan. Bordstabletter och en tavla med olika byanamn och namn på kända personer från Malå med omnejd.

32956710_10156302314331585_2037492786839683072_n 33110439_10156302314201585_6461545810252267520_nOch då sa Åke att dom sagt på radion, härom dagen, att Nila gubben är i blåsväder. Han, gubben som står högst upp på Tjamstan och skådar ut, över Malå.
Han har tydligen fel kläder på sig…nämen hallå, tänker jag, gubben har väl stått där i så många år att det vore korkat att byta ut honom.

Vadå, kapa honom vid fotknölarna, lägga ner honom i en kälke och skicka han utför ättestupan, för att han råkar bära den nordsamiska dräkten och då Malå tillhör skogssamerna. Ja ok, nu känner dom sig diskriminerade, och jag kan inte ta av dom den känslan, men kunde dom inte ha kommit på det tidigare då? Gubben har stått där sedan 1970.

487ed32a8b9434b3aa4d209d5b765ddeHär hittade jag bilden, www.ricke.nu och här kan ni läsa ett reportage om det i NORRAN

Näpp, nu har jag inte tid med detta längre, utan tänker ta mig en frukost, utomhus, i sol och värme. Önskar er alla en fin söndag, med en bild på tadaa…Camaron, kortet taget av Håkan Lundgren/Vindeln
32759879_10211855093636194_2526869551048556544_n

Vi använder visst, övervåld, kan jag tycka…

Myggen hade party igår, det var längesedan jag såg så mycket mygg någon gång. Vi åkte in till Malå och jag köpte myggdödartabletter, dom var slut på Ica, men Konsum kunde erbjuda några stycken, jag köpte 2 paket då jag fick veta att det blivit slut, ifjol, till och med hos leverantören. Här byter vi bara ut tabletterna, det går inte att vara utan. Inte ens på altanen. är det myggfritt längre:

Foto2597

Jag dammsög i köksfönstren, där det ligger och sitter knott och mygg, och snart, orkar jag väl inte lyfta in dammsugaren i städskåpet. Fast jag kan ibland tycka att vi använder visst övervåld, då vi smäller ihjäl krypen, en sån där dask som vi ger dom, skulle väl ta död på en råtta också :D

Nicco och Gustav tog sig en promenad upp på Tjamstan och Nilagubben, det var snyggt jobbat, skidbacken är lönndryg. Sen kom regnet, och vi var glada att vi har det lilla taket ovanför vår stugtrapp, så vi ryms att rada upp stolar där och kunna sitta torrskodda.

Åke rev innerväggar i stugan, jag bar eller rättare sagt drog, brädor till den lilla elden i dungen. Gustav tillfrågades om han ville börja riva en yttervägg på stugan, vilket han gjorde på 50 minuter. Att den där stugan stått så pass länge som den gjort, är ett under.

Foto2598 Foto2619

Det satt en garderob i stora rummet, och den var det som satt bäst av allt, och jag vet att pappa alltid sa, att det som var rejälast byggt, i den stugan, var dörrkarmen mellan kök och storrum, som min farfar gjort. Så jag gissar att om det blåst upp till orkan och stugan skulle ha blåst bort, så hade det enda som stått kvar, varit garderoben och dörrkarmen, seriöst.

Idag blåser det, skönt, med tanke på myggen, och nu ska jag sätta mig i lä på altanen, sedan blir det nog en loppis sväng på Mårken (Lainejaur) i byastugan, kan ju vara trevligt, så här en lördag. Ha det fint, allihop!

Foto2600 Foto2594

Minnen från…förr (ja vad annars)

Av , , 2 kommentarer 16

Jag testade en ny maträtt igår, biff av kycklingfärs och riven haloumi, som kryddades med bland annat paprika, vitlök, salt och denna lilla Masala:

023

Haloumi gör konsistensen något seg, men detta var gott och nästa gång kommer jag att äta ris och sweet chilisås till, lite som chicken nuggets.

Visst är det lustigt att man ibland, får minnen som känns som igår, då man känner en lukt, ser en speciell bil, hör en låt eller ett ljud. Jag skulle leta fram en låt på youtube, och där får man ju upp fler alternativ, och så föll ögonen på Elton John som sjunger Don´t let the sun go down:

Jag hamnade plötsligt i pappas Mercedes, ligger i baksätet (på den tiden det inte var så viktigt att sitta fastspänd) och låten spelas på radion eller bandspelaren. Det är mörkt ute och vi har några mil kvar till stugan i Malå…kändes tryggt, och snart skulle man ut i kylan för att komma sig in hos farmor och farfar för att hämta nyckeln till stugan. Ett fint minne, och jag är glad att jag hade den uppväxt jag hade och med dom minnen jag har.

Vi åkte ju upp till Malå nästan varenda helg, då jag var liten, så det är många resor dit och hem, man varit med om. Lördags godiset fick bli på fredagarna, för att blidka oss barn, så kul att sitta i en bil 2½ timme, var det ju inte, och som barn är ju tiden så lång. Är vi framme snart? Frågade man efter tio minuter.

Ibland fick vi mellanlanda i Åmsele och äta en parisare, det var högtidligt värre, och godare parisare än där, fanns inte att uppbringa :D  Sen hade man väl sina riktmärken efter vägen. Det var länge jag trodde att det var en hinderbana för hästar, nere vid kyrkan i Vindeln, såg ju ut som det, uppifrån vägen, men det var gravstenarna man såg.

Åmsele var halvvägs, Rökå vägen, med dom härliga guppen, som vi kallade dom, var roligast under hela resan, pappa gasade på och höll inte den lagstadgade hastigheten därefter, och vi formligen flög över kullarna…det hirade i magen och alla skrattade. Kanske inte mamma då, hon var ju åkrädd :D

Och sedan var det inte så långt kvar innan man vinkade åt Nilagubben som står längst upp på Tjamstan, då var man nästan framme. Och kännemärkena åt andra hållet, var dom samma fast tvärtom och sist av allt, vattentornet…det var hemma, det.

Önskar er alla en fin onsdag!

018Vaaa…är det redan onsdag???

 

 

 

”Rå” effektiv, eller va?

Av , , 6 kommentarer 16

 

Man har ju hört så många gånger att om man bara vill… så kan man. Man ska aldrig ge upp och sedan sitta där och ångra att man aldrig tog chansen. Det här satt jag och grunnade på igår, givtevis på grund av min pappa och hur han har varit fram tills i måndags, då allt ändrades på någon sekund.
Han, vår pappa, har nog alltid varit lite av en äventyrare, han ville flyga drake, ja en sån där som man hänger under, själv. Jag kommer till och med ihåg, hans dröm om att flyga, och det har nog funnits där länge länge. Och till slut så bestämde han sig, han tog certifikatet och köpte sig en egen vinge, drömmen uppfylld, åtminstone till viss del. Han hade gärna kastat sig ut från Tjamstan i Malå men hans lillebror stoppade honom, vis av erfarenheter han har som helikoptermekaniker och hans kännedom om luften, termiken och hur det fungerar. Men han har i alla fall varit däruppe…själv.
I våras ville han ta lastbilskortet…och även det gjorde han, 66 år gammal, och lastbilen hade han köpt redan innan kortet var klart. Men han visste att han skulle fixa det och med tron kommer man långt, så är det bara.
Sen tänker jag då på hur ”galen” jag egentligen var som tog dragracing licensen, vi köpte Camaron från staterna, köpte ny buss och hela alltet, och allt detta bara för att jag fick en liten sån där känsla, ja ni vet… tänk om…vad häftigt… det skulle jag vilja. Och så vart det, 40 år gammal, men inget kunde vi direkt om själva bilsporten, det har vi fått lära oss på vägen och mycket har vi säkert kvar att lära också. Men det är ju också så, att det man tycker är roligt, blir ju heller aldrig en belastning, det lär man sig för att man vill.
När Theresé var här, förra veckan, så skulle jag vispa ihop en tjockpannkaka, och kolla vad som hamnade i skålen då jag knäckte äggen:
Fem ägg och tio gulor, jadu sa jag till Theresé, med sån tur behöver jag ju knappast köpa någon trisslott, va? Fast jag vet inte jag, svarade hon, det hade ju inte varit speciellt stor tur om du nu skulle ha haft äggen till en maräng :) Så sant som det var sagt.
Idag kommer min farbror och faster hit, och jag har gjort en kycklingsallad på morgonen, men jag fick starta dagen med att åka upp på Åkes jobb, han hade glömt jobbar mobilen hemma, och här gör den knappast nytta. Sen har jag dammsugit och bakat en sockerkaka, jojomensan, effektiv kan man också vara… om man vill. Nu ska jag åka upp på Mariehem med salladen och sedan ska vi  till pappa igen. Jag önskar er alla en fin måndag!

På spark i slalombacken

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag sa till Åke för någon vecka sedan, att dom inte har uppfunnit en typ av medar som man kan spänna under en vanlig spark så det blev lite mer glidyta. Det finns redan sa han, men han är inte säker på om det går att köpa som tillbehör eller om det är själva sparken som ser ut så vid inköpet.

Att sparka som det ser ut idag, ger ingen större fart annat än i utförsbackarna. Det ska vara riktigt hårt underlag om man ska flyga fram.
 
Annat var det för min ingifte morbror som bor i Malå. Han tog tydligen sin spark, en vinter, och sin hund och larvade iväg mot Tjamstan. Det är en relativt stor skidbacke som ligger nästan mitt i samhället. Upp mot toppen for han, och tyckte väl att hunden skulle få sig en ordentlig promenad med mycket motion. Värre blev det när han snodde om och skulle nedför. Han började väl lite försiktigt, tyckte att det gick bra men jädrar när det blev fart under medarna, då var han ostoppbar. Jag önskar att man fått se hans färd nerför skidbacken i 120. Lyckligtvis slutade resan bra, inga brutna ben vad jag kommer ihåg men en fasansfull resa i minnet, han har inte gjort om den…inte än i alla fall.
 
Jag gjorde en liknande resa för längesedan, typ 27 år sen. En kompis var uppe i Malå med sina föräldrar och dom skulle prompt ha på mig slalomskidor. Jag hade åkt slalom, högst motvilligt, en enda gång tidigare i mitt liv, och det var på en klassresa vi gjort då jag var tolv år, och det var i princip obligatoriskt att åka slalom. Inget jag tyckte var speciellt roligt då, och jag hade knappast ändrat min åsikt nu. Men jag övertalades att få låna hans morsas skidor, och huvva, det skulle vara så lätt att åka.
 
Vi kom helskinnade upp på toppen, väl där instruerades jag hur man plogade med skidorna för att det inte skulle gå så fort och det gick ju alldeles lysande bra. Jag plogade några meter, kände vinden i ansiktet, kände mig odödlig, satte ihop skidorna och brände iväg. Det gick fort, hans morsa stod mitt i backen och applåderade och skrek –Heja, heja!
 
Jo nog stod jag på skidorna men jag visste inte hur man skulle bromsa. Jag passerade hela liftkön och fortsatte uppför en liten kulle som fanns där (kanske var en stopp kulle), sen drattade jag väl omkull där så resan tog slut. Jag har inte stått på ett par slalomskidor sedan dess, och jag tänker inte göra det heller. Jag är så nöjd över att kunna ta mig framåt på vanligt vis, det skulle i så fall vara på en spark, fast inte i någon slalombacke.
 
Ha en bra dag!