Igår ville Kvällspasset veta om man hade några ärr. Givetvis för att få veta en historia runt hur man fick det, kan jag tänka mig. Det absolut första som dök upp i minnet för min del, och som lämnade ett ärr är följande lilla episod.

Tror jag var runt 8 år och bodde på Mariehem mina föräldrar och mina 2 bröder. I samma trappuppgång bodde en tjej som jag tror var 1-2 år äldre än jag. Vi hängde ibland med varandra och jag såg förmodligen upp till henne lite. Att få vara med äldre lockade väl alltid.

Vi var ute på gården och plötsligt fick hon bråttom, hon skulle in. Hela situationen var lite märklig och jag fick nog för mig att det var nåt fuffens på gång. Så jag säger till henne att jag med, skulle gå in. Hon springer in genom dörren. Stänger den och håller emot. Antagligen för att retas lite.

Men hon visste inte att hon gett sig i kast med en tjurskalle, nämligen moi. Man kallades väl inte för Tjorven för intet.

Jag kommer ihåg detta som igår, även fast det var 48 år sedan. Jag backar med min blick fokuserad på henne där bakom dörren. Tar sats och springer det jag har, sätter upp min armbågar och formligen flyger genom glasdörren.

Jag hinner knappt landa på insidan så öppnas dörren hemma hos oss och mamma rusar ut och undrar vad som händer. Tjejen kommer jag inte ens ihåg vart hon försvann, jag minns henne inte i allt buller och kraschen och glassplitter. Min arm blöder och det blir panik…mamma ska få tag i nån som kan skjutsa upp oss på akuten och hej och hå. Nå, det slutade med några stygn på armen som lämnade ett ärr som bleknat lite men inte försvunnit helt, trots alla år som gått.

Att ta sats och sätta upp armbågarna hade jag gjort förut. Då var jag bara 3-4 år och pappa och vår ingifta morbror Sam, höll på bygga om lon, uppe i Malå.

Själva händelsen kommer jag inte ihåg men har fått den berättad för mig, x antal gånger. Dom har precis satt upp glasfiber på väggarna, in kommer jag, tar sats och rusar rätt mot väggen av rockwool, sätter upp armbågarna och far rätt igenom. Haha undrar om jag skulle ha satsat på att bli en levande bulldozer, och gjort mig en karriär i rivnings branschen.

Apropå ärr så brukar man ju ibland säga att någon har en ärrad själ. Det tolkar jag som något negativt, sorgligt, svårarbetat. Men behöver ett ärr i själen vara just det? Ärr kan väl också vara en påminnelse om gågna tider och det som har varit, har varit. Idag, är här och nu. Man kan säkert bära många ärr med högt huvud, oavsett om dom sitter i själen eller på skinnet.

Behöver inte säga att det blåser ute va. Jag är ju en sån som verkligen blir kränkt av blåsten.  Vilket är jättekul, för det spelar absolut ingen roll vad jag tycker och tänker, blåser det så blåser det, hahaa…

Var ute med Winstone på morgonen. Såg att en lucka på ett elskåp, inte satt fast. Jag vet inte vem som ansvarar för såna där elskåp, men jag drog iväg ett meddelande till Umeå Energi, och hoppas det blev rätt. Vore ju dumt om den där blåser iväg och landar på nån bil eller människa.

Hoppas ni får en bra dag, stormvindar till trots!