Etikett: tjurrusning

Katterna i ett nötskal

Av , , Bli först att kommentera 9

Fick en länk igår, av Theresé…och det här är ju Eloise och Enya i ett nötskal :D http://www.skonahem.com/inredning/25-saker-din-katt-roar-sig-med-nar-du-inte-ar-hemma

Winstone däremot, verkar inte göra något väsen av sig dom gånger han får stanna hemma, han ser alltid nyvaken ut då man öppnar dörren och allting är orört. Det känns ju bra.

Han har ju fått öva sina skills nu med andra hundar och det blir faktiskt bättre och bättre, han accepeterar fler hundar än han gjorde förut, det är vissa som han nödigt ska måsta flåsa upp sig emot, men jag parerar alltid med kort koppel och hårt hållen, så han får aldrig en chans att göra något utfall, men som sagt, 9 gånger av 10, bryr han sig inte.

Han är dock inte fullärd än och alla kan vi bli bättre. Han hade jätte problem i sommar, då vi var nere i Järlåsa. Katten Diesel, familjen Söderberg-Hällstens utekatt, ville naturligtvis visa vems domäner Winstone var och klev på. Han gjorde en tjurrusning mot Winstone, då vi var inne i huset, Winstone skrek utöver sig så jag trodde minst att katten klippt av hunden på mitten, men…Winstone är duktig på att överdramatisera, det syntes inte ett dugg på honom, han blev bara totalt tagen på sängen.

Men efter detta ville inte Winstone vara i närheten av den lilla kissen. Jag gick in i huset, Winstone hack i häl, han vänder sig om och ser katten utanför dörren, han börjar gå, oroligt fram och tillbaka, visar att han vill ut men törs inte…jag får rycka ut och bära honom förbi katten och ut på gräsmattan, ute gick det bra, då höll dom sig ifrån varandra.

Nästa gång, samma sak, Winstone grinar då han ser Diesel ute på altanen, han gömmer sig bakom mina ben…den här gången går jag ut på altanen, ställer mig framför katten och visar Winstone att det är fritt fram och han springer förbi i hundratjugo och är ute. Nä, han kommer nog inte att kompa bra ihop med Diesel, men då är det ju tur då, att det är en utekatt så han är ute, mesta tiden, på egna vägar och vi har ju bussen som vårt tillhåll.

094

Nu ligger vår nya matta ute på balkongen, blev hur bra som helst…I knew it!!!

001Och nästa steg blir att fixa stolarna, men sommar och utesittande lider mot sitt slut, så jag vet inte om det kommer att hända nu eller om man tar det till våren, spelar inte så stor roll. Ikväll åker vi upp en sväng på Gammlia, dom har ju lovat fint väder, typ 21 plusgrader och sol, så då litar vi på det. Ha det gott, allihop! Jo, by the way, mc:n som jag lade ut igår, är såld…Theresé är den nya ägaren :)

002 003

Jag funderar skarpt…

Av , , 4 kommentarer 10

 

Jag funderar skarpt på dubbelhäftande tejp. Mattan i hallen, som den ska ligga:
Mattan i hallen då Winstone fått upp farten:
Och synen man ofta möts av, då han spurtat klart:
Någon gång har hela mattan varit borta… i vårt sovrum kunde den då återfinnas.
Han ser för rolig ut då han startat upp, gör en tjurrusning ut i tv rummet, passerar köket i 120, gör en 360 graders på hallmattan och kommer tillbaka igen. Så kör han då, 3-4 gånger innan han gjort sig av med överskottsenergin.
Det är mycket hundtänk nu, och tips på hur man fostrar och hur man gör. Mycket som man aldrig tänker på, ta bara detta som exempel. När han går upp i varv och börjar bli våldsamt överspelt, så säger man väldigt ofta, bara i farten: Nu är det bra!!!
Men ordet bra, är ju något som ska vara belöning, och fungera som nåt positivt, oj vad många gånger man fått byta uttryck. Satt ute förra veckan och en av grannarna kom förbi, Winstone är en skällhund som vi ska försöka råda bot på, nå, grannen böjer sig fram och säger: Nu är det bra!!! Ha, tänkte att det är tur att vi inte är ensamma om att säga så.
Det räcker, nej, eller sluta, är vad man ska säga, och åtminstone jag, visar gärna med hela handen att det är nog. Och ibland är han otroligt lättlärd, claim your space, är också något man bör ta till sig och utöva, din plats, din mat och dina domäner, det lär dom sig också rätt så snabbt.
Han är otroligt duktig då vi sitter och äter, han får vara i köket, men 2 meter från köksbordet, finns den osynliga gränsen. Och visst, ibland gör han en skenmanöver och tror att jag inte ser, men det brukar inte lyckas, så han ger upp med en suck och lägger sig ner istället… och väntar.
Idag är det eftermiddags pass som gäller för mig, men dessförinnan är det, det vanliga, fixa mat och dona på. Är också sugen på att åka en sväng på blomsterlandet, så det gör jag nog då jag gjort undan en del annat. Önskar er alla en fin fredag!