Så blev det broddar på, igen, ingen ordning alls. Nån skrev i Umeå tipsgrupp, att det var den halkigaste morgonen ever. Fast, hm, is och sedan vatten på det, kan väl inte bli halkigare, än is och vatten på det, just saying.

Har redan varit ute och testat halkigheten och det kändes precis likadant som förra gången då det snöat, sedan töat och regnat och frusit och regnat igen. Nå, det är ju tur att man vet om det i alla fall, inte som cyklisten vi fick bakom oss, på morgonpromenaden.

Det såg rangligt ut, och då killen passerade, satt han inte på cykeln utan använde den som stöd och åkte som skridskor vid sidan om. Han kan ju inte ha räknat med ogrusad halkbana, eller så var det precis det han gjort. Och har han tur kanske han kan sitta på cykeln då han ska hem.

Jag tror då inte att jag kommer att se någon skidåkare nere på strandpromenaden idag, det gjorde jag nämligen igår, och det var då första gången:

Gick där vid sidan om och hörde ett ljud som jag faktiskt kände igen, men det var som malplacerat. Så kommer den där mannen på sina skidor, det var ljudet från skidor och stavar som jag hörde, skrattade till då jag såg honom, verkligen oväntat, men han hade då hittat av precis rätt tillfälle.

Vit och ren snö, och inga spår alls, där han åkte, nu blev han dock tvungen att byta sida då han passerade, men han gjorde då inga inbromsningar för det 🙂

Tänkte på Niccos gamla kille som var här och hälsade på, han bor och bodde i Stockholm och hade väl inte vistats så mycket norröver. Satt vid vårat köksbord då det plötsligt cyklade förbi en människa här utanför, så snopet, det var ju snö, för tusan.

Och i nästa ögonblick kommer det faktiskt en skidåkare och åker förbi, hahaa…snacka om ytterligheter, endast i Norrland, kan man väl nästan säga om den. Och det tyckte jag även då jag fotade den här skylten, mitt i sommaren, uppe i Arvidsjaur:

Avslutar med lite visdomsord, igen, men nu handlar det om hundar, och vad vi kan lära oss om dom. Ha en fin dag och kom ihåg, det ÄR halkigt, idag med!