Etikett: tomtemask

Inte lite, otippat… vem dök upp där, om inte…

Av , , Bli först att kommentera 10

Ser en bil som backar ut från vår gård på fredag kvällen. Jag undrar högt, vem det kan vara, och Åke säger nåt om sen utdelning från Posten. Njae, det tror vi väl inte, men han ska kika då han går ut med Winstone.

Igår frågade jag om han kollat brevlådan, men det hade han missat. Så då gjorde han det, då han gick med hunden. Där låg lite post, faktiskt. Ett kuvert var omärkt så det gav han sig på att öppna med en gång. Han läser högt – Be-Bop-A-Lula Land.. Precis då passerar Theresé och tar av honom kuvertet och säger att det där var till mamma.

Haha.. ja det var ju inte lätt att veta då det inte stod något på det. Nå, där fick vi svaret på vem som backat ut från gården. Det var John, som är delägare eller ägare, av LP-skivs palatset, på Haga.

Sen blev det lite mystik över det hela. Theresé hade nämligen filurat på vart hon kunde köpa ett presentkort på LP skivor. Hon hade totalt förträngt denna lilla trevliga butik. Så kom hon plötsligt ihåg det, och smsar till John. Och kolla hans svar…oh my, hahaa…


Annars kan jag väl säga att dagen gick fort. Jag blev den enda som åt en julig landgång till middag, på jobbet. Den toppade allt, jättegod. Övriga folket som åt julmiddag här hemma, ville ha potatis, och det andra på en tallrik, så då fick dom göra så.

När jag gick av passet åkte jag hem, Theresé kom ut med katten Sambo så jag skjutsade hem honom. Sen kom vår Tomte…Sally. Och det blev julpapper och paket lite varstans.


Theresé hade nån typ av paket gåta. Jag fick mjölkfri grädde, en orange burk med kaffe, och en ännu större burk med mina favvosar Daim.

Åke fick en dubbel korvburk, eller…

Nähä ni, man skulle plussa ihop allt och då blev det ju en Galliano shot, med rubbet. Så det fick vi, avsluta julklapps utdelandet med.

Av Åke fick jag en absolut favorit, My Way parfymen 😍

Och Sally, wow, hon undrade vad jag önskade och jag sa ett par orangea vantar och hon fixade det.

Annika Collén ringde för att tacka Åke. Han hade utfört uppdraget med bravur och fått hennes barnbarn att återfå tron på att den riktiga Tomten, förmodligen existerar. Jag tänker på min farmor. Som satte Tomtemasken som dom hade, på sopkvasten och ställde ner i snön, för att barnen, min pappa och farbröderna skulle hålla sig i skinnet. Det funkade, det med. Ni kommer väl ihåg hur anskrämliga dom såg ut, kunde förmodligen väcka dom döda.

Hoppas eran julafton blev som ni planerat och nu önskar jag er alla en jättefin juldag. Och njuuut av dom kommande 24 timmarna

Min… vår farmor

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Läste Marjas kommentar, att hon tyckte historien om bordet och min farmor, var så underbar.  Och givetvis tänker man då på farmor och vilken kvinna hon var, egentligen. Hon fanns nog där, för alla som behövde henne.
Var det något man ville veta… innan internets tid, så ringde man till farmor, hon visste ALLT, och det hon inte kunde i huvudet, gick hon och slog upp i en av hennes alla böcker, det var sällan hon gick bet, på något.
När min pappa var ung, eller rent ut sagt rätt så liten, så hade han ju även en lillebror, förutom tre äldre syskon. Jag tror nog att det var lillebror och pappa som var vildast av hela högen. Och farmor har nog berättat att när julen var i faggorna och dom inte kunde varva ner, så hade hon ett knep för det med.
Hon satte tomtemasken på en käpp, travade runt huset i mörkret och riggade masken, varje gång dom nu blev lite väl uppspelta, så påpekade hon att tomten nog såg och hörde alltihop, dom gläntade på gardinen och fick se tomten där utanför och det gick hem… dom blev lugna som filbunkar, ett tag i alla fall.
När man var liten själv, så var farmor och farfars vind, en riktig skattgömma. Där kunde man gå in på kallvindan och rota i alla saker, alltid hittade man något intressant, tog med det ned och frågade vad det var för något och fick alltid frågan: Vill du ha den där… då får du den.
Och nere i källaren kastades det pil och smakades på diverse godsaker som hon förvarade därnere. Inne i kammaren, rummet före deras sovrum, där, på det höga skåpet, låg det alltid i december, chokladkartonger med knäck i, jojomensan, det fanns nog inga gömmor som vi inte hittade av, men vi blev alltid bjudna i alla fall, så att vi visste var det fanns, hade egentligen ingen betydelse. Hon var snäll, min… vår farmor, och visst saknar man henne, men då är det ju tur att man har många minnen av dom som fanns i våra liv, tidigare. Vi får leva på dom.
Önskar er alla en fin torsdag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten