Etikett: tonåring

Dom som hatar…

Av , , 6 kommentarer 15

Läste om detta med näthat… och vad människor kan ta sig till då dom inte får sin vilja igenom eller då det inte går åt det håll, som dom vill.

Jag hamnade själv, mitt i elden för ett tag sedan, helt, totalt oförskyllt, och jag vet än idag inte varför, däremot kan jag förstå, eftersom människan som var en stor del i hur allt började, mår inte bra… och efter en hel del snack med den personen, både via telefonsamtal, och på FB samt med meddelande funktionen dom hade på den sidan, så förstod jag att detta handlar om en människa som i grund och botten är fruktansvärt olycklig.

Söker hela tiden bekräftelse och vill vara navet i alla hjul, i hela världen. H*n blev mer och mer på, ville att man skulle visa, ständigt och jämnt att man fanns där och att man lyssnade, råkade man, gud förbjude, glömma att svara på en fråga som man sagt att man skulle göra, då var man inte vatten värt.

Det börjades kasta skit och till slut kändes det som om man var tvungen att börja med att buga, bocka, niga och tacka, helst också be om förlåtelse för nåt man inte visste att man varit inblandad i… ja vad säger man???

Detta urartade totalt, och jag sa ifrån att nu fick det vara bra, jag var less på allt skit och där trodde då jag att det skulle vara färdigt… men icket. H*n fortsätter än, som jag har förstått det, och det även efter att jag sagt upp min användare på den sidan, allt för dennes person skull (faktiskt), men nej, det ska fortsättas att nötas och jag antar att det beror på att denna människa inte vill att det ska komma ut, vem det var som satte igång allt, och vem det var som höll i alla trådarna.

Jag förstod också rätt snart varför h*n var så orolig över att jag skulle prata med andra medlemmar, om våra samtal… men varför då??? Jag fattade först inte varför h*n sa det till mig från början, jag tyckte ju att det vi pratar om på tu man hand, det stannar ju mellan oss. Det reagerade h*n över, lät förvånad… precis som om det vore kutym att snacka vidare med andra.

Men som sagt, idag vet jag svaret på det, h*n hade snackat med dom andra, och hittat på historier den ena värre än den andra. H*n hade också mage att skylla på flera andra personer, att det var dom som startat ett krig mot mig… jamen snälla, jag trodde inte en sekund på det och det gör jag inte idag heller. Och det som satte spiken i den kistan var att minuter efter att h*n skrev på FB om att vi skulle fortsätta vara vänner så plockar h*n bort mig och dagen efter skriver h*n skit om mig, på andras kommentarsfält.

Dessförinnan hann hon också kasta ur sig att JAG, hade valt gäng… ehhh ok, och sedan ett varsågod, så i din värld får inte jag välja mina vänner, med andra ord, och man kan alltså INTE, vara vän med alla, var bland det sista jag skrev till h*n.

Nå, detta lilla så kallade krig, sätter inga spår hos mig, jag är ledsen (om du nu läser detta) men som jag skrev, jag är fel människa att bråka med, jag står stadigt med bägge fötterna på jorden och det ska mer till, än en liten råtta att få mig att vackla.

Jag vet ju nämligen vad sanningen är, sedan är jag stark i min tro på mina ”äkta” vänner, och dom finns här, och jag vet att dom tror på mig. Sånt beteende som var därinne hittar man i sandlådan, kastar hinkar och spadar och hot om att man inte ska leka tillsammans, någonsin, hahaa… jaja, så var det faktiskt :)

Men om nu detta hade handlat om en tonåring/ar… ja, då vet jag idag, vad näthat är, och att några inte fixar det, och vad grymma vissa människor kan vara… bara för att dom kan. Skillnaden i detta fall är att jag, även där, precis som här i vk bloggen, står med mitt riktiga namn, och det tycker jag borde säga en hel del. Och med det sagt menar jag nu inte heller att man inte får vara anonym, men visst är det ju lättare som anonym att vräka ur sig saker som man sedan kommer undan med, ingen vet ju vem du är.

Jag hittade en fin text på FB som jag kopierat, tyckte den var huvudet på spiken:

1497450_569010556509840_48894926_n

Men sen fick jag faktiskt ett brev också, från en annan sann vän, med dessa rader:

004

Dom stämmer ju också in. Sen diskuterade jag och den vännen om just detta med kloka ord, det är svårt att säga någonting som stämmer in på alla, det går inte, men man får tolka efter sitt eget huvud och försöka se det från den bättre sidan. Alla meningar stämmer ju in, men kanske inte varje dag på året eller för all del, kanske inte heller alla ord tillsammans. Nu har jag skrivit av mig detta och kommer att lägga detta bakom mig och gå vidare… precis som vanligt :)

Önskar er alla en toppen fredag!

 

6 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Är du en ”gamm” hund?

Av , , 2 kommentarer 7

 

Man brukar ju så vackert säga att man inte kan lära en gammal hund att sitta… men jag tror, att det är något man säger enbart för att komma undan. Det har blivit en ursäkt och får man höra något sånt så struntar man i det och går vidare.
Nä, jag tror inte att man kan ändra en annan människa, men man kan nog få en annan människa att ändra sitt sätt och tänka och därmed, kanske bidra till att personen i fråga blir aningens annorlunda i sitt sätt att vara. Och skulle det mot alla förmodan INTE vara så… ja då är det nog en rätt så gammal hund som inte vill vara annat, än just en gammal hund.
Det skrivna ordet för min del, är det självklara, åtminstone om det är något man vill reda ut och inte riskera att hamna i onödiga konflikter och dispyter. Jag tänker att om man skriver ner vad som tynger en, så kan mottagaren läsa igenom… fundera, gå tillbaka och läsa en gång till, innan personen i fråga, då kan kontra med det den då vill framföra.
Man minimerar dessutom risken att få saker att låta fel eller att bli missförstådd (förhoppningsvis), och man kan själv läsa igenom det man vill ha sagt innan man vidarebefordrar det, man får som en andra chans att rätta till det som annars kunde ha blivit sagt, på fel sätt.
Nu ska man ju också kunna prata igenom saker, muntligt, givetvis, men det beror också på läget, hur pass verbal man är eller om man visar sina känslor på andra sätt.
Jag kommer ihåg då man var tonåring, jag slängde i dörrar och svor som en borstbindare, att då försöka förklara eller prata vett med mig, hade förmodligen varit bortkastat, jag är ledsen, men jag var så då. Men hade jag fått ett brev… att läsa och begrunda, ja… då vet i tusan om jag inte hade förstått lite bättre vad mina föräldrar ville att jag skulle förstå.
Ja, det var min lilla teori på ett sätt (av många) att lösa en konflikt, få en människa att lyssna eller alternativt strunta högaktningsfullt i det du vill ha sagt.
Idag är det fika med en Anna, jojomensan, det ska bli trevligt. Åke är hemma idag med, och det tycker jag han gör rätt i. Själv jobbar jag helg så jag får väl ta och ladda inför morgondagen. Ha det gott, allihop!

Har ni funderat nåt, då?

Av , , 4 kommentarer 4

 

Då var man ledig några dagar då, det känns som om det varit mycket med det jordiska ett tag nu, så ledigheten, den är välförtjänt. Jag kom hem först tjugo över fem igår och innan middagen var avklarad och kaffet kokat så höll jag på somna i soffan. Lik förbenat är jag uppe nu och det är lätt irriterande, jag har ju sovmorgon… för fasen, men säg det till den där lilla inbyggda saken, i skallen.
Har ni börjat fundera på julklappar än då? Jag har faktiskt klarat av några stycken så jag är en bit på väg. Lättast är nog tveklöst Sally, en tjej på 1½ år, har inte så stora krav, det enda tänkbara problemet är att föräldrarna helst ska få med sig sakerna hem också… till lilla Järlåsa.
En 13 åring däremot, vill ha så våldsamt dyra saker och är dessutom, säkert less på höra, att önska sig saker, kostar ingenting, och sen får dom inte riktigt vad det var dom ville ha.
Jag fick ett hemmasnickrat dockskåp av min farfar, då jag var liten, och det huset gick inte av för hackor, det var verkligen väl lekt innan det gick i graven, inte brydde jag mig om att mina kompisar, fått Lundbys dockskåp, mitt var ju inte som alla andras.
Han var duktig, min farfar, han gjorde även en spark till mig och hjälpte pappa att bygga min lekstuga, som ju faktiskt finns kvar, än idag. Men just dom här små pryttlarna som alla ska ha idag, för att vara någon, det fanns ju inte då, när man fick något så uppskattades det jätte mycket, och man kommer till och med ihåg känslan, då man fick den där grejen.
Fråga era tonåringar idag, om dom kommer ihåg sitt första par örhängen, eller dom där eftertraktade jeansen. Jag tror inte det, man får vara glad om dom tycker att mobiltelefonen dög åt dom, fast egentligen vet man att den nog inte gjorde det för det var inte en mobil i 5000 kronors klassen. Då kan man ju undra vart allt ska sluta.
Nå, julklappar kommer jag i alla fall att fixa fram, och en del kommer också att vara genomtänkta, dom är ju som roligast att få ge bort. Inte dom där man bara köper för att ha något.
Idag ska jag nog bege mig ut på en liten shoppingrunda, mat behöver vi och jag ska först skriva upp några dagars matsedel, sen får vi se vad jag hittar på. Hoppas på en bra dag för er alla!
 
4 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,