Etikett: träffas

Jag…vilsen…nähä

Av , , 2 kommentarer 11

Det var 2 år sedan jag var ner till Tina i Kungsängen, och resan dit var ju som ett litet äventyr. Av både den ena och andra anledningen har nu detta kommit upp på tapeten dom senaste dagarna, kan bero på att Tina kommer upp hit, nu på tisdag :D

36382078_10156399306936585_8606419758813806592_nHon och jag pratade bara härom dagen, om flygplatser, hur man ska hitta och bete sig. Sen hade nog jag och Nicco ett sånt snack också, och en gång till, igår. Då jag helt oförhappandes blev uppringd från en Pia, som lagt till mig som vän på FB, för ett tag sedan.

Vi har gemensamma bekanta, och vi har väl kommenterat varandras inlägg, till och från, och sett vissa likheter, oss emellan. Jo, det finns fler än jag som kan göra såna där konstiga saker utan att kanske tycka att dom är så konstiga. Jag tycker väl oftast att det är andra som beter sig lurigt :D

Nå vi hade ett trevligt samtal och ska träffas på en kaffe, här framöver.

21199606_10155596463116585_3025766277245398302_oBerättade i alla fall att Tina skulle komma hit och den lilla flygresefadäsen, och nu kunde jag ju inte låta bli att bläddra tillbaka i arkivet och kolla hur det var.

Direkt citat från mitt blogginlägg, för 2 år sedan:

”Jag måste ju säga att det blev lite av en cirkus på Arlanda, då jag åkte ner,  men alla karuseller turer, kan inte skyllas på mig. Ta höger ner till rulltrappan, fast ingen rulltrappa syntes där jag kom ut. Ta rygg, på dom som går, jo jag tog rygg på nån som försvann in på nån toalett och sedan var alla andra som bortblåsta.
Kom till terminal 4, mm, fast det enda som fanns skyltat, var till terminal 2,3 och 5. Vi var inne på, att jag då, förmodligen var på 4:an, fast jag skulle ju ner, för Tina kunde inte komma upp utan att passera incheckningen. Hon pratade med nån i reception, och fick dom dummaste förslagen.” Slutcitat

Men jag kom ner, till slut och är det inte det man säger, ner, kommer du alltid :D

16195136_10154423349608666_4606907403733376223_nHär återupplever jag några minnen från resan, hahaa…såg blött ut:

16300021_10154915852346585_3828066260344151188_o 16252510_10154915986851585_194847520817596474_o 16252361_10154921780661585_6680745659912591674_oOch här ser ni en liten diskussion på FB, från den tiden:

Skärmklipp-2017-01-28-08.56.40Och om några dagar, ska det i alla fall skapas nya minnen. Ska bli roligt!

Hoppas på en fin lördag för er alla!
50876714_10156883197321585_4854577023290441728_n

Jag mötte mina farhågor!

Av , , 2 kommentarer 14

Nu är bussen bortstökad, jag kommer aldrig att gilla då Åke är däruppe på taket och travar runt, jag ser bara framför mig hur han kommer att snava och falla över kanten. Så…skönt, det gick bra, även den här gången:

2016-10-09 12.18.11 2016-10-09 12.18.43Så har jag mött mina faror i det gamla fotoalbumet. Jag var som barn, livrädd för sockervadd, och den rädslan, måste ju ha kommit efter det här.

IMG_2224Jag vet och jag kommer ihåg, att det där var jätte läskigt…och kladdigt…fastnade ju överallt. Sockervadd går bort, även idag.

Bilden på hönsen jag inte gillade, dök också upp:

IMG_2226Sen en massa kort, där jag ser allmänt sur eller brydd ut…jaja, man kan ju inte vara glad, alltjämt :D

IMG_2222Men ibland så:

IMG_2223Brorsans höna var också förevigad på kort:

IMG_2230Och min killing, Mattias:

IMG_2229Ja, jag vet…dom kallade mig för Tjorven som barn, och jag kan väl villigt erkänna att det finns vissa likheter.

Vi fick besök igår kväll, av paret vi lärt känna via FB och Gammlia. Och stunden till ära hade Nicco bakat blåbärs muffins och jag köpte ett paket med kakor. Förvånad blev jag då jag öppnade paketet. Det var 7 kakor i och jag trodde att dom missat att lägga in den åttonde, kollade sedan på omslaget, men nej, det stämde, det skulle bara vara 7 stycken. Är det ännu en smyghöjning? Man minskar antalet men inte priset…det tror då jag, i alla fall.

IMG_2236Nå, det var i alla fall trevligt och vi bestämde att våra hundar ska få träffas ute, nån lämplig dag framöver. Dom har ju en jappe, dom med, som heter Pom-Pom. Det ska bli kul att se vad dom tycker om varandra. Ha en fin måndag. allihop!

Jag hör dig inte, om du skriker

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag var till ”gammbossen” igår, och vi har som vanligt, mycket att avhandla. Hon plockade fram en tidning…och denna är väldigt speciell, allting fokuseras på goda nyheter, ingenting annat:

2016-02-25 11.57.222016-02-25 11.55.34Och det här är nog precis vad vi alla skulle behöva lite mer av. Med tanke på hur det ser ut, då man äntrar cyber space.

Det har blivit sån pajkastning, det ska alltid finnas syndabockar, och ALLA, som tillhör en viss grupp, är tydligen stöpta i en och samma form, åtminstone om man läser inläggen och kommentarerna.

Och här pratar jag nu mest om flyktingarna som kommer hit, och när det nu, har gått till den gränsen att ens socka, försvinner i tvättmaskinen och det är tamefan, flyktingarnas fel, då fattar väl alla, att det måste ha brunnit rejält, någonstans.

Jag tyckte att det var så klockrent, och det har jag dessutom skrivit förut: jag hör inte dig bättre för att du skriker, utan jag fick däremot som barn, lära mig att en som skriker, oftast gör det av osäkerhet, och vill överrösta eventuella sanningar. Jodå!

Annars tycker jag visst att man kan diskutera, och man kan få lära sig nya saker, komma till andra insikter, men aldrig genom att försöka ta över hela j-vla sandlådan, och inte släppa in någon annan dit om dom inte till, hundra, följer i dina fotspår.

Nu liknar jag även detta till Josef Stalin, hör och häpna, och detta berättade Nicco igår kväll. Den käre herren (ironi), höll ett litet tal och folk började applådera, dom fortsatte, han tog fram en klocka och stod där och nickade, och lyssnade till applåderna.

Ingen…ingen tordes sluta applådera. Men en av dom som stod i folkvimlet, hade av någon anledning, plötsligt slutat klappa händerna. Han fick som straff för detta, fängelsevistelse och tortyr.

Snacka om att visa sina makt, och hålla människor i strama tyglar, är det så vi vill ha det, jag bara undrar?

Nå, med det sagt, så tänker jag nu koncentrera mig på en rolig dag. Tina är nämligen på väg hit, till Umeå, och vi ska få en snabb träff senare idag, ska bli kul. Dessutom mina vänner, är det fredag…igen, kan ju inte bli bättre :D Så jag laddar för en toppen dag, och önskar er alla detsamma!

Svårt att förklara

Av , , 2 kommentarer 12

Många frågar hur det går, och här får man fråga själv om dom menar den första operationen, den andra eller tredje :D

Den första, gastic bypass, som föranledde allt som blev efteråt, funkar precis som den ska. Inga problem, jag äter inga konstigheter, har idag gått ner 17 kilo förutom det jag gick ner innan.

Det är lite hur man äter och givetvis vad. Jag kan inte svälja sånt som jag inte kan tugga sönder. Färska räkor är en sån sak, och degiga bröd, skal och annat, men det där lär man sig ganska snabbt.

Jag sa till Nicco, då vi pratade om detta, för ett tag sedan, att det är svårt att förklara hur man egentligen tänker och fungerar. Att mycket sitter i huvudet, det har man ju förstått. Jag känner ingen glädje över att äta, det är mest nåt man nu gör, bara för att det är meningen.

Jag kan vara sugen på vissa saker, men då man sedan börjar tugga, och tugga, och tugga igen, så blir det till slut vämjeligt, nä, det var inte så gott som man trodde. Mycket har åkt i soporna.

Att äta är ju också ett av alla sätt att umgås. Man träffas, äter, dricker och har trevligt. Jo, jag kan ju göra det idag också, fast om jag tänker på något som jag skulle vilja ha, så låter det ungefär så här: Åh vad gott med en STOR entrecote och bea till.

Men vadå stor, en halv deciliter kött, det är inte speciellt stort, och hela grejen att äta, blir så annorlunda. Fast även om det kan låta negativt, så är det inte så. Detta är väl själva poängen med hela operationen.

Det vore hemskt om man inte kunde ändra sitt tänk, utan fortsatte i sin gamla hjulspår, för då skulle man nog må jättedåligt.

En av alla saker jag vet man kan äta, som mellanmål, är en hårdbröd macka, med pålägg och till det, 1 dl med något drickbart. Det var precis vad jag tog, en kväll för ett tag sedan. Och jag drack upp det sista, alldeles för fort, och det var ingen trevlig upplevelse. Det gjorde ont som tusan, och jag fick må dåligt under tio minuter, tur att det släpper :D

Det där ska jag aldrig mer göra om, sa jag till Åke. Och en vecka senare, gör jag precis så där, igen. Ja, det gäller att lära känna igen, mättnadskänslorna, fast jag har som inga. Jag är inte hungrig heller, så lättats hade det ju varit om man sluppit äta.

Om ni går till er själv, ni äter något gott, blir mätta, men kan ändå ta, lite till, bara för den goda sakens skull. Det kan inte jag göra, utan ibland så har jag fått slänga den där sista matskeden, för jag vet, att den inte kommer att gå ner. Eller bara hejda mig från att dricka, jag måste vänta tills maten sjunkit undan.

Nå, det är ett världsligt ting, jag ska inte skriva problem, för det tycker jag ju inte att det är. Utan det tar bara lite tid att lära sig. Och som läkaren sa i Lycksele, jag hade ju oturen att få denna infektion, så jag ligger lite efter, med alltihop, men varje dag, är man ett steg närmare det som kommer att bli ”normalt”.

Igår fick jag inviga den nyservade symaskinen och ett par byxor och en tröja, kunde jag sy in, sånt där, är roligt :D Två påsar med kläder har hamnat i bingen vid centrum, Myrorna är det som man skänker till där. Och annat, sånt som inte varit helt ok, har man fått kasta. Tur att man har ett lager i garderoben :D

Idag är det omläggning och sedan, på eftermiddagen, synundersökning, jag har redan lagt undan bågarna jag ska ha. Min syn har blivit sämre, och det känner jag mest av då man måste köra bil i skymning eller mörker, så det är nog dags att kolla upp.

Önskar er alla en fin fredag! 

2015-01-09-2159_54b0412d9606ee26499b4e7c