Etikett: träning

Av med masken 👹 av masken 👺

Av med masken, av med masken…säger dom på teve då dom gör reklam för kommande musikprogram. När jag hörde det för tionde gången i ordningen, kom det från ingenstans ett minne. Lustigt hur ett ord eller en liten händelse, kan väcka gömda och vissa glömda, saker från förr.

På Leksaks-kompaniet, där jag jobbade i början på 90 talet, såldes det bland mycket annat, ansiktsmasker med förfärliga utseenden. Det var inga märkvärdigt påkostade saker, utan dom var gjorde i en tunn, hårdplats. Theresé hade fått några stycken. Om det var samma dag eller framåt i tiden, så kommer hon ut med en mask över ansiktet.

Vi låtsas väl bli rädda för henne, hon tar upp handen mot masken, sliter av den med ett vrål och tadaa… därunder syntes hon inte till, utan hon dubbelmaskade, och hade en annan mask under den övre, hahaa… Det var otippat och hur hon ens kommit på den briljanta idén kan inte komma från nåt annat än att hon släktar på mig…finurlig!

Då solen skiner, som den gjorde igår, är det svårt att vara inne och utföra hushållsnära tjänster. Jag tog en bok i örat och gav mig iväg ut på industriområdet. Plejset där jag gick vilse ifjol, haha. Fast nu hade jag full koll på vart jag var.

Gjorde en liten missbedömning men det handlade mer om avstånd än riktning. Passerade husbyggnationerna nere vid DHL

Gick upp mot gamla Bilspedition och där kom det plötsligt ett moln med dun. Med en massa skator och kajor i luften trodde jag först att nån rovfågel fått tag i en måltid. Och att dunet kom från en fågel. Men se…jag hade fel, det var skott från nån växt, som virvlade runt i små molnsjok.

När jag närmade mig 363.an (Vindelvägen), och bestämde mig för att runda Bilprovningen, där missbedömde jag lite. Trodde att det var nåt stenkast eller 2-3 stycken, fast i själva verket måste du vara en jäkel på stenkastning om du ens klarat det på 10 kast, haha.

Här döljs verkligen en häftig maskinpark, jag ser bara snö, jag 🥸

Och Bilprovningen, sen när har det stått Norrlands Bilverkstad?

Kanske alltid, men från det här hållet är det sällan man sett byggnaden. Då måste man blickat bakåt och det gör man ju inte då man passerat, hehe…

Och dom här bilarna som står inne på plan, dom må ju ha underkänts å det grövsta, eller är det ägarna som gått hårt åt efter besiktningen, tredje alternativet…äsch, jag har inget, förutom att det är nån som jobbar där som äger dom eftersom ingen får vistas där nattetid förutom anställda 🤔Fast det kanske har med nån typ av skadereglering att göra ,jag har ingen aaaning 🤷‍♀️

Det blev nästan 12 000 steg igår. Ja, det blev det garanterat, jag bär inte mobilen på mig då jag är hemma. Efter middagen tog jag bilen och for och tränade. Skippade gåbandet utan körde benpress och armar istället. Nån måtta får det ju vara

Slog igång ljudboken då jag och Mr W gick i morse. Hann lyssna 2 minuter och sen fick jag veta att jag förbrukat all lyssnartid jag betalt för, hm. Slog igång radion istället, fast tänkte att nu kanske det skulle vara läge att kolla med Tina, hur man lyssnar på POD. Jag vet ju inte ens om det är en App man laddar ner. Då kan jag ju lyssna på sånt då jag överskrider tiden på BookBeat 

Jag kan ju testa i alla fall. Annars blir det musik via Spotify. Har hittat en ny stjärna. Inte via Spotify utan det var på TikTok han dök upp. Han släppte sin senaste låt här i dagarna, han heter Livingstone och låten jag fastnade för heter Shadow. Finns på youtube så jag länkar här, ibland visar den att man får klicka på lyssna via youtube, ni ser väl. Och ljud mina vänner, ni måste ha på ljudet så det hörs ordentligt

Är glad att mina lurar jag har i öronen inte går ända in till trummhinnan, då hade jag fått vara orolig för min hörsel 🥴

Hoppas på en fin måndag för er alla och avslutar med en kul bild på en vovve, med tanke på allt hundrelaterat jag skrivit om dom sista dagarna 🧡

Smaken av Lovika vantar i munnen…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag for och tränade igår i värsta slaskvädret. Stora insjöar längst med vägarna, översvämningar så pass att man skulle haft vadarbrallorna på sig om man skulle ut och gå.

Tyvärr är det väl allmänt känt, att gummistövlar bör undvikas då det förekommer kombinerat is och vatten där du ska sätta ner fötterna.

Åkte till Myrorna, hade dock inte med mig en påse fylld med sånt vi inte behöver. Kom på att jag redan lämnat en sån på PMU och hade inte förberett en ny. Men det kommer!

Köpte en endaste sak, nånting vi absolut INTE var i behov av, men det är skillnad på villhöver och behöver. Jag fick nämligen den här pepparkaksburken av Mats o Susanne Hedin, för några år sedan.

Jag gillar stuket och den står på kökshyllan. Så föll jag då över den här burken. Aningens nyare och fin invändigt så jag kan faktiskt använda den som pepparkaksburk om jag vill. Matchar dom gula hyllplanen också, haha..

Så kom äntligen dom efterlängtade mandarinerna. Inte en enda som var skämd. Söt och god är dom också. Kan väl dock inte säga det om allihop, vi har ju några att beta av. Winstone formligen älskar apelsiner, clementiner… och mandariner, nu då.

Spelar ingen roll hur mycket vi smyger och försöker skala en apelsin eller clementin, han kan till och med ligga i ett annat rum. Så fort du sätter fingrarna i skalet är han där. Klicka på bild för att se en liten filmsnutt

Pratade med Annika Collén på morgonen. Vi pratade om att vara på fel plats vid fel tillfällen och hon berättade en liten anekdot från en gången tid. Hon var på en Hockeymatch i Skellefteå, och av någon outgrundlig anledning hade hon hamnat på Skellefteåläktaren. Jag kommer inte ihåg vilka dom mötte men antar att det var Björklöven.

Annika som har idrott i ryggmärgen och är en fotbollsmorsa ut i fingerspetsarna, kan låta på matcher, det vet jag av erfarenheterna då jag följt med henne på nån av hennes döttrars matcher. Hon berättade om det fatala misstaget på läktaren och att hon än idag kan känna smaken av Lovika vantar i munnen. Om det var från hennes egna eller om det var AIK anhängarnas, ska jag låta vara osagt. Fast jag gissar att det var hennes egna och hon var tvungen att försöka hålla sin entusiasm väldigt tyst och för sig själv. Att hon satt på fel läktare, var då absolut säkert.

Ikväll blir det utgång för oss. SHRA har årsmöte på Klubben och efter det är avklarat bjuds det på middag för medlemmarna och sen fortsätter kvällen med ett inhyrt band och säkert en eller annan öl, kan jag tänka. Får se hur vi löser logistiken kring hemgången. Att ta oss dit har vi löst, men att ta sig hem…upprätt och utan skrapsår på knäna, hm. Kändes kymigt att boka en Taxi för 500 meter…ish. Sparken är framplockad men nu har dom tydligen sandat, så…

Nåja, det löser sig säkert! Här får alla nykterister och troende hålla för ögonen, men den var för rolig för att strunta i

Jag ska hämta upp några kvinnor om mindre än 2 timmar. Fikat på Ullas hägrar men jag tänkte att vi riskerar inga benbrott så jag skjutsar dom istället. Blir en trevlig fortsättning på morgonen och sedan ökar vi väl bara på med trevligheterna. Ha en fin lördag, allihop!

Kränkt och besviken, 29 juni… fast lite kul ändå

Av , , 4 kommentarer 10

Umeå Tipsgrupp hade ute ett tips igår, om något som det tydligen pratats om på radion. Här citerar jag texten som lades ut i gruppen:

” BESVIKELSEMARSCHEN 2024 lör 29/6 kl.10

Ta chansen att blir årets Främsta Besvikelse!

Ett löparlopp inspirerat av Olof Wretlings Vinterprat 2023.

Sträckan Flarken (start vid bronsspännet) – Kälen – Jomark – Robertsfors – Myggbobacken. Totalt runt 21km (kanske mycket kortare eller längre)

Ordna egen transport till Flarken och från Myggbobacken.

Känns sträckan onödigt lång?

Det går bra att använda valfritt transportsätt eller korta ner sträckan till att passa dina förutsättningar.

Det viktiga är upplevelsen och andan av Robertsforsbesvikelse.

Självklart är även Överklintsilska personer välkomna 🤗” slutcitat

Jepp, jag lämnade en kommentar:

Här kan ni lyssna på Olof Wretling om ni klickar på bilden.

 

Tycker ändå att det lät kul, fast min andra tanke var…Sally fyller ju år den 29 juni, är det nu hon borde känna sig kränkt

Pratade med Monika igår. Det håller på vara dags för en fika på Ullas. Vi bestämde att det passade bäst att ta det imorgon. Osäker på öppet tiderna och var inte hundra på ifall man kunde lita på infon på nätet. Så jag gick över och förevigade skylten på dörren.

Kaffe kan aldrig bli fel…eller jo, om man köper fel sort, förstås. Åke gjorde samma misstag som jag gjort en gång förut. Gevalias nya design, gör att det är svårt att se skillnaden på E-brygg och kokkaffe. Dom har alldeles för beigea färger. Så läser du inte, är det 50% risk att du tar fel. Dåligt!!

Finns disktrasor med liknande färger, skit tråkiga, jag hade köpt ett 10 pack, typiskt 😵‍💫 Färgen gör att det ser ut som om man använt dom i flera månader. Nästan så man får en unken doft i näsan då man tittar på den även fast man nyss tagit upp en alldeles ny, oanvänd trasa. Här förskönar min mobil den verkliga färgen, men ni som vet, ni vet

Nä mera färg åt folket, sa hon som oftast har svarta kläder. Fast hur var det nu, är svart en färg eller?

”Vit och svart är i själva verket inte färger utan svart är avsaknaden av alla andra färger och vitt är summan av dem. Något man sällan reflekterar över är att färger kan påverka varandra utan att de blandas. Vi uppfattar samma färg på olika sätt beroende på vilken annan färg som ligger intill.” slutcitat och tack, då vet vi 👌 Här hade det nog i alla fall varit på plats med nån typ av färg eller lättast, ändrat på vinkeln 😂

Ännu mer dåligt, apropå kaffet. Undrar varför det inte finns i 1 kilos paket. Det här är ju löjligt. Man får ju stå där och öppna paket var och varannan dag. Skulle vara för att det blev lite svårare att hantera, fast… sköljmedel som väger flera kilon, kan man köpa och tydligen hantera. Klarar man av dom så borde man väl kunna fixa ett kilo kaffe i ett paket?

Filurar på träning idag, ska återställa mätapparaten jag haft på mig i 2 veckors tid. Det var nåt fel på den så första 3 dagarna fick dom inte in några signaler. Kanske gör ett varv inne på Myrorna, bara för att. Fast då borde jag också fixa ihop en påse som jag kan ta med och lämna in.

Slaskigt ute, så det är inte alls roligt att gå. Men vad har vi för val? Flytta till Karibien, eller håll truten och härda tills vårsolen kommer och tinar bort slasket. Får bli det sistnämnda 😂

Ha en fin fredag, allihop!

Karaktärer kan man hitta lite varstans, det är bara att titta upp

Av , , Bli först att kommentera 10

Kusin Anna frågade för några dagar sedan om vi skulle åka till Ålidhems biblioteket. Dit skulle Annika Norlin, författaren till boken Stacken, som vi läste sist.

Så det gjorde vi igår. Det blev fullsatt med en gång, extra stolar fick tas in och slutligen stängdes dörren. Det fick inte plats en till därinne. Cornelia, en av tjejerna som är med i vår bokklubb, var också där.

Annika fick frågor av en kvinna som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, det står inte heller i inbjudan. Men hon skrev akademiska texter, så hon är en van skrivare fast inte vad det gäller romaner eller noveller. Här lyssnar hon intresserat då Annika svarar på en av hennes frågor

Hon tvekade aldrig i hennes svar, hon fick till exempel berätta om hur hon hittat sina karaktärer, upplägget på boken, tankar på både det ena och det andra.

Hon hämtar mycket av sin inspiration till karaktärer från fikastunder på Espresso house. Haha, det var ju också roligt att hon nämnde det. Jag tycker själv att det är kul att sitta och iaktta andra människor. Rörelsemönster, vilka dom hänger med, och kanske som Annika sa: Varför hänger dom där med varandra. Kan dom där vara ett par, eller är det där kollegor, en mor och son, eller kan det vara en farmor. Hur har ens dom där en connection? Sen kan man utifrån det sitta och spåna och måla upp egna storys. Och är man driven och duktig, kan det hända att dom hamnar på papper i en Roman eller Novell.

Skrivandet har hon redan i sig, då hon är med i ett band och skriver låtar. Fast en låt ska ju inte vara en roman, men orden måste vara kraftfulla om du vill få fram ett budskap under längden på en låt.

Den enda bilden jag fick till med någorlunda skärpa, var denna, då hon förstås blundar 🫣

Tur att jag fick låna en bättre bild av Cornelia Gustavsson 👌

Sedan fick man ställa frågor, och det var det några som ville. Vi sa efteråt att det var ändå roligt att det vi fick höra av Annika, och av frågeställarna, var precis vad vi i bokklubben redan avhandlat. Lite av samma tankar och funderingar. Man kan ju tolka en bok på sitt egna sätt, och man kan ”tro” eller välja att ”tro”, att vissa saker i en historia, kommer sig av en viss persons upplevelser. Vi målar upp egna bilder utifrån berättelsen, fast min bild behöver inte vara samma som den du ser.

Därför var det extra roligt att se och höra att vi ändå var rätt eniga i hur och varför, det såg ut som det gjorde.

Apropå böcker och läsning, hörde på nyheterna i morse att skolelever får öva på att skruva upp läshastigheten.  Då man fått upp hastigheten ska det övas på läsförståelse och andra saker. Åke undrade av vilken anledning man måste läsa snabbt. Mja, det undrade jag med, först, men sen mindes jag hur gymnasieeleverna på Nolia eventet, inte ens kunde läsa papperet jag skrivit, om hur man skulle göra för att vara med på tävlingen.

Även om jag pekade på papperet med stora bokstäver skriven med fetstil och sa läs, så kliade dom sig i huvudet och förstod ingenting. Är det inte så för er också, att då man läser en text så tar man in hela sidan. Man behöver inte läsa bokstav för bokstav, utan man får in en helhet, eller?

 

Jag förstår ju dock att det kan se annorlunda ut beroende på om man är dyslektiker eller har andra svårigheter att läsa, men då kan ju detta kanske vara ett hjälpmedel. För att få upp hastigheten måste du vänja hjärnan med att se på boksidan på ett speciellt sätt… jaja, jag ska inte skriva mer om det, jag kan hamna ute på djupa vatten, jag gissar ju bara.

Jag var iväg och tränade innan lunch igår. I mina lurar spelade jag musik. Har nyligen börjat lyssna lite på musik med jojk. Det är konstigt ändå hur man rycks med i såna låtar. Dom har en speciell rytm, låter som om naturen talar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag känner. Ni kan ju lyssna på en låt själv. Jag rekommenderar högre volym för att både höra och känna.

Och med dom, mina vänner, avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en fin torsdag!

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Bara 2 saker att förhålla oss till ☕🍰😂

Av , , Bli först att kommentera 12

Rev av förmiddagen igår, med att hämta ett paket, svänga förbi Sambo och gav honom lite godis, iväg och tränade, hem och käka lunch och sedan en trevlig kaffedejt med Ina på Ullas. Jag var där 5 minuter innan, och medan jag väntade fick jag ett samtal från en arbetsgivare som ville boka in en intervju på måndag…spännande 😊

Jo jag hann förresten med lite mer än så. Pratade med Tina innan jag drog iväg också. Vi har redan bokat in en första grej på vår to do list nästa gång hon kommer upp hit. En fika på Nybro, haha. Det är tur att vi åtminstone har en sak att förhålla oss till, eller 2. Fika 😜😁

 

Och skratt

När jag körde hem såg jag alla grenar och kvistar och större delar från träd som låg utspridda lite överallt. Blåst (stormar) är mäktiga. Då jag såg att det skulle vara än värre, längre upp i landet och lite inåt, så sa jag till Åke att nu ryker väl det som är kvar av vår altan i stugan. Fast vi får väl hoppas att vinden vek av och inte gjorde mer skada än den redan gjort.

Såg ett snöras från ett tak och det landade på 2 bilar som stod parkerad under. Inte så smart, tänkte jag, att ställa bilen där. Det här var dessutom en privatägd villa, så dom borde ju rimligtvis ha vetat vad man bör undvika, om det inte är nya ägare förstås.

Apropå paket så fick jag ett i förrgår också. Var bergsäker på att det var mina spanska mandariner som jag beställt från CrowdFarming. Det skulle nämligen hämtas på lastbilscentralen. Jag tordes inte ta hemkörning som alternativ, det gjorde ju Theresé sist och hennes frukt och Avokados forslades hit och dit i en vecka.

Då killen plockade ner mitt paket med en hand så hade jag tänkt säga med en gång, att nu tar du fel. Jag vet ju att mandarinerna låg på några kilo i alla fall. Men så såg jag en Lewis dekal på sidan. Jodå det var mitt paket. Fick nämligen ett par jeans av Theresé då jag fyllde år. Men jag hittade inte vad jag ville ha, just då.

Så dök dök det upp ett par jag gillade, på en Lewis sida för nån vecka sedan. Printade och skickade bilden på jeansen till Theresé och skrev att nu beställer jag födelsedagsbyxorna. Hon undrade om det inte varit ett bäst före datum på presenten, haha. Mja, jag svarade att hon fick göra som hon ville, jag behövde ett par nya ändå.

Dom satt som en smäck, förutom längden då. Den längd jag velat ta var slut, men det var inget problem att fålla upp. Theresé betalade för dom så det var en perfekt present, tack så mycket!

Antar att dom flesta av er sett den äldre trenden på TikTok, där man går runt och frågar folk om dom vet att det är någon i huset som är besatt av en uggla. Det funkar alldeles utmärkt då man gör detta på engelska, svenska går fetbort, för vi säger ju inte who, när vi frågar… ”vem”

Klicka på bilden för att se vad jag pratar om, haha, den är ju för rolig

Jag har fastnat lite i spel på mobilen. Svårt att sluta då man börjat, så i förrgår bestämde jag mig för att nu, jämmarns, ska jag dra ner på mobiltiden. Av installerade 2 spel, behöll 1, med förbehållet att jag inte får spela mer än 2 nivåer (tar 10 minuter), och sedan är det kört.

Sa det till Åke vid middagen. Han sitter med sitt kortspel på datorn varenda gång han sätter sig i soffan. Kanske är dags för förändring, tänker jag. Ja jag förändrar då i alla fall. Det håller ju på vara knepigt då man ser figurerna från spelet då man släcker lampan och ska somna. Jag frågade om inte han såg kortleken då han blundade. Nopp, det gör han inte.

Då sa jag att för längesen, då även jag satt med kortspel, kan jag göra idag med, fast en kort stund nån gång i månaden. Så la jag upp en spelplan i huvudet då jag skulle somna. Istället för det sedvanliga, ”räkna får”. -Va, gjorde du, sa Åke, och höll reda på korten? Ja, det var inga problem, måste ha nött in spelandet och korten så dom satt där, precis som när man lärt sig cykla, så är det inget man glömmer bort. Det sitter i ryggraden. Det bästa med att spela utan kort, var att patiensen alltid gick ut, haha. Men egentligen, tacka vet jag den riktiga kortleken, det är en mer genuin känsla än att sitta och klicka på dator eller mobil

Blir nog en promenad i omgivningarna idag. Bra väder, har kvar några timmar av ljudboken. Sen ska jag dammtorka, tänkte jag. Det inser man då solen skiner in för att belysa damm-hinnan som ligger på tv bänk och andra utsatta ställen.

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

 

 

 

 

 

Jo, det jag skrev igår, kan stämma 😜

Av , , Bli först att kommentera 14

Andar, känslor, dofter, tårtor och kakor, skrev jag om igår. Efter utfört skrivande och utläggning av inlägget, kollade jag min mejl. Kolla vad Pinterest tycker ska passa mig

 

Det stannar inte riktigt där. Tina var ju tveksam på att Tårta var typiskt henne. Och vem skulle, mer än jag, förknippa henne med det? Nicco svarade jag raskt, hon skulle veta. Jag tror till och med att det kan vara så att första gången som Nicco träffade Tina, var hemma hos oss. Vi skulle sitta ute och fika och Tina ville gå över på Ullas och köpa en tadaaa, Tårta 🎂

Jag vet att jag blev så överraskad, Tårta, fyller nån år eller vad? Nää, svarade Tina rappt, jag är sugen på Tårta, jag ska ha en Tårta. Nicco gillade ”The Tina style”, och ja, idag håller jag med. Varför är Tårta bara förbehållen den som fyller år eller vill fira nåt speciellt, ät Tårta om du är sugen på det, PUNKT!!

Så kollar jag minnen på fejjan och idag, för 9 år sedan kommenterade Tina ett inlägg på Enya och Eloise, våra katter. Tina undrade vad jag gjort under dagen. Det såg ut så här

 

Och där kom beviset på att Nicco vet att Tina kan ha Tårta som mellannamn. Söt och god, med innehåll som kan varieras i det oändliga.

Att ha en magkänsla eller att ”veta” vad som kommer att hända, kan nog också räknas in till nåt spirituellt, andligt eller hur man säger. Är det nåt jag är helt säker på, så är det att vi alla ”vet” och kan, mer än vi tror. Det är bara det att vi inte använder oss till hundra procent, av det vi besitter. Kan vara på grund av dåligt självförtroende men även för att det är jobbigt om man plötsligt ska deala med mer grejer än man redan har. Samt, att man inte vet vad det kommer att leda till.

Min mormor dog 18 augusti 1993, hon låg på sjukstugan i Malå efter att ha brutit lårbenshalsen, men var i övrigt, vid god vigör. M

Men av nån anledning, kände jag att nu var slutet nära. Vi hade hälsat på henne några veckor innan, och då vi kramat om varandra och jag och Åke gick till bilen, sa jag att det var nog sista gången vi fick se henne.

Att skriva har för mig alltid varit nån typ av terapi, en bearbetning av vad som varit eller vad som komma skall. Jag kluddade ner ett litet avsked till min mormor, och detta var dagen innan, hon faktiskt gick bort. Mitt sätt att uttrycka mig på var kanske inte så proffsigt på den tiden, och jag vet inte varför det var så viktigt att rimma, men nevermind, det var inte det som var grejen. Utan att jag visste, vad jag hade att förvänta.

Nå, nog om detta. Försöker få till en planering över dagen, vet inte riktigt i vilken ordning jag ska ta det. Hade tänkt träna en sväng. Ska jag gå dit och hem, och när i så fall Åker jag bil så sparar jag tid fast inte pengar och jag snålar då in på konditions träningen. Gör jag detta före eller efter lunch, ska jag tvätta håret…när och…nä, jag avrundar här och klurar för mig själv ett tag. Ja just ja, det är ju faktiskt Kramens dag idag, så…

Ha en fin söndag, och kom ihåg, blir ni sugen på tårta och bakelser, fixa sötsakerna , ät och njut!

Paket Verkstan, har ni hört talas om nåt sånt?

Av , , Bli först att kommentera 11

Sålde hundbädden jag haft ute på Blocket. Det var en som ville att jag skulle skicka den. Nu har även Blocket en funktion man kan välja, man klickar på lägg till frakt. Paketerar saken, räknar ut vikt och kryssar i det alternativ som stämmer. Sen får man ett sms med EAN kod. Den visar man fram då man lämnar in paketet, dom skriver ut frakt avin och tjopp tjopp så var det klart.

Frakt betalas av mottagen, och då den godkänt varan kommer pengarna till mig. Mottagarens pengar är redan skickade men fryst tills alla är nöjda. Detta hade ju varit super enkelt OM, inte alla jädrans fraktbolag, Post, buss gods, Schenker och såna där, tycker att man ska veta hur ett paket får se ut.

Storlek, yta med mera. Enkel beskrivning som dom har…det ska gå ner i en flyttlåda. Mja, fast, hundbädden hade rymts i en flyttlåda om jag fått ta isär den och knölat ner den. Mm, ja men då står det att man får skicka platta paket också, och här är max mått 3 meter. Ja, 3 meter i omkrets, höjd, längd och där fick jag en spricka i hjärnan.

Jag gjorde ett alldeles eget paket, Maria style. Problemet var att få ihop en kartong som täckte allt. Gick inte att trycka ihop, så det bidde ett luftigt paket, vikt 5 kilo, typ. Lastade paketet, ett element (som Nicco skulle låna till sin utfrysta lägenhet) på en dubbelpulka och drog iväg i kylan. Första anhalt Nicco, där dumpades elementet och jag fick med mig en skrana, samt ett mindre paket Nicco ville få iväg skickat.  Så nu lyfte jag upp pulkan med paketen på skranan och gick vidare.

Mission accomplised, paketen skickade och jag travade hem med pulkan på skranan, och undrade ifall nån skulle se mig och tro att jag tappat nån unge nånstans efter vägen.

Men så kom jag på en affärsidé, som till exempel Preem kunde köra med. Öppna en paket verkstad för tusan.

Dom som nu ”vet” hur vi ska slå in saker, dom kan väl hålla lager med kartonger, tejp, lappar, plast you name it, och för en billigare peng kan du gå dit med det du vill skicka så paketerar dom grejerna. Har ni redan hört talas om nåt sånt, tell me, jag vill veta vart den finns. Om inte, kom ihåg vart ni hörde det först 😊👌

I övrigt hände inte så mycket igår. Skulle ut med bilen men den vägrade. Pratade med en före detta kollega. Vi uppdaterar dagsläget. Fick även samtal från God Assistans och jag har blivit erbjuden en arbetsledar roll i en arbetsgrupp där jag inte själv, ska arbeta. Tycker det låter spännande så jag hoppar på det så får vi se vart det leder. Och nej nej, jag söker givetvis jobb som personlig assistent också. Väntar med spänning på uppdatering på dom jobb jag sökt så här långt.

Idag blir det nog antingen träning eller en längre, snabb promenad. Middag redan planerad, det får bli en köttsoppa. Högrev och rotsaker är redan införskaffade. Så egentligen är det bara planering på i vilken ordning jag ska göra sakerna på, som saknas. Men en lunch innan dess, kan vara på plats.

Önskar er alla en fin lördag med en lånad, superfin bild, tagen av Elisabeth Nattskugga Jonsson Viklund. Den tog hon uppe på First Camping i Luleå igår, och det var -37 grader. Tur att vi går mot varmare temperaturer nu 👌

För trång keps, det vet ni vad det är men för trånga…

Av , , Bli först att kommentera 12

Visst har ni hört uttrycket att man haft eller har för trång keps. I det fallet handlar det om att man har ont i skallen. Igår då jag skulle ut med Winstone, hade jag för trånga vantar. Jag kunde för mitt liv inte fatta hur mina apstora vantar, som jag dagen innan funderade på att sy in, plötsligt var så trång att jag knappt fick på mig dom.

Hade en innervante för att bygga upp vanten, men det var ju inga problem, dagen innan. När jag drar av vanten igår, för att ta upp efter Winstone, och sedan ska ta på mig den igen så ser jag vad som hänt. Jag har inte dubbla vantar, utan trippelvantar, haha, eftersom fingervanten var längst in så tjorvade den ihop sig då jag pressade ner handen med en ny vante på…inte underligt att vanten kändes ovanligt trång.

 Tänk, ibland känner jag mig som ett barn. Obrydd, ser inte ens efter vad felet kan vara utan accepterar vad som händer och tänker att det löser sig väl, huvudsaken jag gör det jag tänkt göra. *Suck*

Gick till träningen igår, vi möttes där borta eftersom Nicco jobbade och hon åkte direkt dit. Blev spännande ett tag, då vi skulle därifrån. Hon hade tagit med ett eget lås till skåpet, mäkta stolt, men då hon skulle låsa upp det så passade inte nycklarna.

Är det ens rätt skåp då, sa jag, och hon började testa nycklarna på skåpet bortanför. Nopp, det gick inte, tillbaka till första skåpet, andra skåpet… Står det inte namnet på lås och nyckel då, frågade jag. Nej, det gör det inte, fick jag till svar. Får jag testa då sa jag och provade men nej, det gick inte.

I mitt inre utspelas en händelse från long time ago. Jag tror det var på badhuset i Holmsund och vi hade, som klassföräldrar, tagit med klassen till badet som utflykt. Alternativt var det nåt år efter det, då jag vet att vi varit där 2 gånger. Den ena med klassen och den andra gången var det bara Nicco, jag och Åke.

Nå, när vi skulle åka hem så hade Nicco tappat bort nyckeln till skåpet och vi fick låna verktyg för att klippa upp låset. Gissa att det var det jag trodde skulle hända igår. Fast med en tvist. Först skulle dom klippa upp fel lås, och sen, det rätta låset.

Nicco testade igen, men inte, så tog jag över, kollade varenda nyckel och hittade en med namnet ABUS, precis som på låset. Och guess what, det var den rätta nyckeln.

Nicco hade varit så bombsäker på att det var en namnlös nyckel så hon hade inte brytt sig om dom andra. Men skönt, då löste det sig i alla fall, utan indragning av personal med avbitarredskap. Och här fick jag vuxenkänslan, kolla, kolla igen och trippelchecka, lugnt och sansat.

Skrev om minnet igår, och visst är väl lagom minne, absolut bäst. Och jag skulle vilja påstå att mitt minne INTE är så dåligt, att jag inte skulle komma ihåg att Trisslotts kalendern, hade 24 lotter och Nicco har INTE varit hit och hämtat dom 8 hon ska skrapa, Fast…dom är borta

Här skulle en svordom vara på sin plats men jag ska inte skriva vad jag tänker. Och återigen, jag har inga bevis, jag bara spekulerar om vad som kan ha utspelats. Här kommer början på min spekulation, resten kommer imorgon. Vill ju inte fladdra iväg i mina tankar så det blir overkligt på nåt sätt.

Skyller på fultomtarna, förstås. Har ni ens noterat hur ful dom är, kolla vilka intetsägandes ansiktsdrag dom har.

Läskiga!!

Med en bilden på era näthinnor, önskar jag er en fin tisdag och hoppas ni kan sova gott i natt

Slutet på Halloween eller den riktiga dagen idag

Av , , Bli först att kommentera 11

Mamma ringde igår och var något upprörd. Hon hade blivit uppringd av en kille som sa att han ringde från Telia. Han påstod att hon betalat för mycket på hennes fakturor och hon skulle få igen pengar. Han undrade givetvis vad hon hade för Bank och ville veta kontonummer… då säger mamma att jag tror att det här är en bluff.

Killen blir stött och fräser fram att då får hon komma till Stockholm och skriva på papperet. Varvid hon kontrar med att hon blir mer säker på att det är bedrägeri. Han säger att då kommer dom att stänga av hennes mobil och ta allt som är inlagt på den, ifrån henne. Då hon säger att det är motsägelsefullt, att stänga av någons mobil om man betalat för mycket, kallar han henne HORA och slänger på.

Hans nummer, eller numret han ringde ifrån är 08-55926294 Då vet ni, så plocka fram visselpipan och var beredd på att blåsa fullt ifall det numret ringer. Och ja, vi förstår ju att det inte är Telia som ringer, men dom använder sig av deras namn.

Jag förstår ju att detta är kränkande, dels för att någon gör vad dom kan, för att lura dig. Och sedan, att nån sitter och slänger ur sig hot och fula ord, i tron om att man kan skrämmas. 

Men jag skrattade då hon berättade detta för mig. INTE åt henne, eller åt situationen, utan åt killen som trodde han skulle få det han ville. Vilken dumskalle, och TJI fick han.

Idag är det ”riktiga” Halloween, jisses, vad man kan dra ut på allt firande, om man vill. Ja, nog vet jag att vi här hemma, har Halloween året runt. Fast utan att det plingar på dörren och folk kräver godis i utbyte mot att INTE göra något dumt.

Efter ikväll, kommer Bengan att få kliva av sitt skottkärrs pass och få komma sig in i värmen igen. Ordningen återställs, sakta men säkert. Eller gör den det…Klicka på bilden…

Nicco undrade om vi skulle gå på en föreställning på Väven igår kväll. Det blev som hastigt och lustigt påkommet, men… vi gjorde det. Fast inte utan stress. Iväg och träna, upp och handla, fram med middag till Åke, iväg och hämta Nicco.

Familjeföreställningen heter Kusinerna, av Giron Sámi Teáhter

Citerar: ”Ditt är ditt, mitt är mitt. Men vad händer när det inte är så enkelt? Två kusiner får ett arv. Ett arv den ene inte vill ha, vad ska hen med något som är så gammalt och fult? Den andra kusinen ser något värdefullt, något som kan få tillbaka sin forna glans.

På en musikalisk resa mellan minnen och underliga figurer ställs allt på sin spets. Vad är egentligen värdefullt? Det som går att ta på eller det som finns inom dig?”

Manus: Paul Ol Jona Utsi och Anna Åsdell

Regi: Anna Åsdell

Kompositör: Paul Ol Jona Utsi

Skådespelare: Inga Maiia Blind, Paul Ol Jona Utsi, Ingá Márjá Sarre

Scenografi och kostym: Lotta Nilsson

Ljusdesign och ljudbearbetning: Emanuel Arvanitis

Maskör: Annika Ramström

Språk: nordsamiska och svenska

Jag gjorde en liten TikTok så ni får en hum. Men ja, jag gillade den även om den vänder sig till yngre publik med föräldrar, tänker jag.  Och roligt att höra det samiska språket. Vad man faktiskt kan koppla saker även om man inte förstår orden, rakt av. Man kan gissa utifrån det man ser och hör, och där sätter man ihop det. Nu pratade dom ju även svenska men ändå.

Hinner inte skriva så mycket mer idag, har en del att göra. Ska plocka upp Nicco för lunch på Victoria, lösa en del jobbrelaterade saker. Träning i eftermiddag och tada…vara lite ledig också. Ha en fin Halloween, allesammans!

 

 

Maria Lundmark Hällsten