Etikett: trappa

Noll, zero, cero, 零, нуль

Av , , 6 kommentarer 12

Med facit i hand skulle jag ALDRIG ha klivit upp igår. Men hur stora hade oddsen varit på det… noll, zero, cero, 零, нуль.

Tar sopen i ena handen, kopplet i den andra och sopar mig nerför brotrappen. Längst ner har vi stenplattor och gissa vad som låg under all snö, is förstås. Och is är förrädisk, ibland går det hur bra som helst, och andra gånger, inte. Igår blev det en, inte gång.

Mina fötter for upp i luften, sopen flög iväg, hunden sprang bort till staketet och jag landade med övre ryggen mot nedersta trappstegs kanten. Tror idag, då jag går igenom hur jag kan ha landat att jag förmodligen hade vänster armen ovanför skallen och därför tog det även på sidan.

Jag låg där och ojades och trodde faktiskt att jag inte kunde röra mig. Förbannade mig själv för att jag inte hade mobilen i fickan, för hur skulle jag kunna få Åkes uppmärksamhet. Jag hade inte ens luft att ropa. Jag ser en kille komma gåendes på gång och cykelbanan, och jag ber i huvudet att han inte ska se att jag ligger där. Enbart för att jag tror att Winstone, kanske skulle attackera om han kliver in på gården. Winstone är väldigt vaktig då det gäller mig.


Killen såg mig inte, där Winstone satt i snön var han än mer osynlig Men jag fick i alla fall kraften att ta mig runt och upp, för där kunde jag ju inte ligga. När jag stod upp, var nästa tanke att jaja, jag provar väl gå med hunden, men näää, 2 steg sen fick jag vända om. Fanns inte en chans i humhum att jag skulle fixa det.

Satt och grinade i över en timme, jag fattar inte ens hur eller varför.

Benen skakade, armen, vibrerade, och smärtan på det. Nå, det var nog en kombination av allt som gjorde det. Chocken och sedan luften som tog slut…typ. Och kanske kanske, för att nu skulle min journal utökas med ännu mer onödigheter, jösses, när ska det ta slut.


Fick komma på akuttid på vårdcentralen. Där gjordes en undersökning där han både klämde, tryckte och gick igenom ryggen. Detta gjorde han för att kolla så inget satt löst. Och det gjorde det inte. Så det får jag ju vara glad över. Skulle jag känna av svanskotan idag skulle han skicka upp mig på röntgen av bäckenet, men det trodde jag inte skulle bli aktuellt. Hade jag skadat det så hade det nog känts ännu mer.

Han skrev ut morfin och Alvedon 1g, men ska jag vara krass, så tror jag inte att det hjälpte ett dugg. Eller, så får jag lov att tänka att utan dom, hade det varit ännu värre. Jag har legat på rygg hela natten, inte kunnat röra vänster arm, inte ens kunnat räta till kudden, och nu har jag nackspärr på det. Tack Televerket, verkligen…TACK!!


Träffen på Ullas gick jag av naturliga själ, inte på. Fultomtarnas framfart är nu utom kontroll, ni vet, jag kan inte fota, finns inte en chans att jag tar mig ner på golvnivå. Så det får uppdateras vid senare tillfälle.

Tur i oturen att Åke är hemma. Jag kan inte ens mata hunden. Får inte ner kulorna i skålen, så igår då jag provade släppa dom från stående höjd, så tyckte Åke att jag skulle överlåta matningen till honom. Han ville inte ha dubbelarbete med att nu plocka upp allt som låg på köksgolvet.

Det kom lite snö igår, minsann.

Skulle fota den vackra himlen genom fönstret, vilket jag gjorde nu på morgonen.

Så testade jag att fota från mitten av rummet med 10 förstoring, haha, det funkar det med, fast inte lika bra skärpa.

Nu hoppas jag på en bra dag, för er alla. Min kommer förmodligen att bestå av smärta och snigelgång, men men…det kommer att bli bra.

Visst backar man väl upp varandra

Av , , 2 kommentarer 17

Apropå den här spunge Bob glassen, jag la ut, som förmodligen var en besvikelse för den som fick den…


Så har Sally käkat en likadan, den såg dock bättre ut.


Och det blir 6 år sedan, i augusti. Här var dom i Ohio och New York state. Dagen efter, åkte dom vidare till Niagarafallen innan avfärd österut, mot Boston.

Uppdatering på en annan Bob, han fortsätter chilla mellan varven. Här var det föreläsning för Theresé, och vilostund för nån annan.


Mamma ringde innan jag åkte på jobbet igår. Hon hade en tid hos tandläkaren, så hon och Bosse åkte ner på stan. Dom parkerade på Parketten, och på väg ner, i trappen, så slocknar plötsligt ljuset. Mamma har grön starr på ena ögat och grå, på det andra, så hon ser inte så bra, och tar ett snedsteg, och faller utför stentrappen.

Det hade ju kunnat gå, betydligt värre, men det blev en ambulansfärd upp på NUS. Då jag pratade med henne på kvällen, så berättade hon om alla hjälpsamma människor som stannade och hjälpte till eller bara frågade om dom kunde vara behjälpliga.

Jag frågade om hon ville att jag skulle lägga ut detta på Umeå Tipsgrupp, för att tacka, och det ville hon. Här är det inlägget.


Och ja, en av dom som var där, som höll hennes hand och justerade med väskor, läste inlägget. Hon skrev följande: Så skönt att höra att allt gick så bra för din mamma, hon skrämde oss ordentligt. Hälsa henne ett stort krya på sig från hon som lade väskor under huvud och knän och höll handen tills ambulansen kom.

Där ser man hur stor genomslagskraft ett inlägg kan ha. I detta ögonblick är det över 1400 som reagerat, en del skriver att det är roligt att höra att folk ändå hjälper till. Och detta om att man bryr sig.

Vi pratade om det, igår på dagen, jag och mamma. Jag sa att P4 i Västerbotten, pratade för några dagar sedan om nån tjej som blivit bestulen på ett batteri till hennes el cykel. Även fast det stod människor i närheten, så var det ingen som hjälpte till.

Där blev det också kommentarer, och nån skrev att man inte törs lägga sig i, man vet ju inte om man har en galning framför sig. Medan jag kommenterade, och vidhåller, att allt beror givetvis på situationen. Men jag tycker det är skamligt, om man är flera stycken på plats. Då tänker jag väl ändå att man backar upp varandra.

Nu tror jag inte att mamma såg så galen ut, eller på annat sätt, betedde sig hotfullt. Men vem vet, vi tänker alla så olika,och tyvärr finns även dom som inte känner empati eller ens har lust att vara den som hjälper till. Här hade hon i alla fall tur, och även Bosse, kan jag tänka. För detta var nog chockartad för dom bägge två.

Vem hade liksom räknat med nåt sånt här, på en vanlig tur till tandläkaren.

Nå, jag väljer i alla fall att tro att dom flesta ändå hjälper till där det behövs. Jag vägrar gå omkring och tro att alla är egoister. Ibland kanske man till och med göra bort sig lite, som jag gjorde, en solig dag i mars.

Vi var ute på lunchprommis, jag och Winstone, och plötsligt ser jag en kille i 18-20 års ålder, som stannar framför oss, han har ett konstigt sätt att röra sig, han böjer sig fram och sedan uppåt igen. Han sliter fram en flaska och häller vatten medan han kippar efter andan. Och han missar munnen och fortsätter…

Jag hade inte helt koll på vad som hände där. Min hjärna registrerade lite olika saker, men så tänker jag, jag måste fråga, om det är nåt han behöver hjälp med. Tänk om han har ett anfall av nåt slag och behöver medicin. Men nej, han tackade för frågan, han hade nog ett träningspass och hade tagit i lite mer och var alldeles slut på.


Det jag inte fick ihop var väl att han stod mitt på cykelbanan, och att han inte fick vatten i munnen, samtidigt som han inte fick åt sig andan. Haha…jaja, jag frågade i alla fall. Hade ju inte kunnat leva med mig själv om jag sedan hade sett en ambulans komma dit eller läst om det i tidningen.

På lunchprommisen igår, flög det över 3 plan, amerikanska sådana, läste jag igår kväll.


Men jag såg nog bara röken av dom, egentligen 😁

Ha en underbar onsdag, allihop. Ni behöver inte ens gissa vart jag kommer att placera mig, innan jobbpasset, idag.

Han fäktade oss i ansiktet med svärdet :O

Av , , Bli först att kommentera 16

Sist jag satt hos mamma och drack kaffe tog hon fram 2 album med sparade vykort. Jag hade bland annat skickat detta:


Och visst kommer jag ihåg Stockholms resan, ny T-shirt hade jag köpt, Lacoste, dyyyr, och den hade jag sedan på mig då vi senare på dagen, åkte till Gröna Lund.

Där hände det sedan saker i trappan på väg upp i lustiga huset och sedan i den rullande tunneln man skulle ta sig igenom, så min tröja var varken ren eller hel, efter den upplevelsen 😀

Min pappa fick sedermera ärva T-shirten, mamma lagade hålet och sedan levde de tröjan rätt så länge. Skulle inte ens förvåna mig om den ligger i nån garderob uppe i stugan eller i källaren hos mamma.

Kommer dock inte ihåg om vi gick och såg på den filmen, hm. Fast jag tror det, men är inte hundra.

Vi, jag och Urban, satt på slotts trappen och tog igen oss, då en vakt i full mundering kom fram med draget svärd och viftade framför våra ansikten och sa att vi inte fick sitta där :O

Jisses! Undrar vad han trodde att vi kunde utgöra för hot mot Sveriges konung, oh my lord! Eller så gick han på nåt, drogliknande eller så var han en helt grön novis, ej torr bakom öronen och jättenervös för att inte göra sitt arbete korrekt. Jag vet inte, men jag lär aldrig glömma bort det där.

Mja, kanske var bra då, vi lärde oss i alla fall att man sitter inte på trappen till kungahuset, för då djävlar!!! 😀

Ett av minnen på FB var denna bild, som kommer från tidningen Kommunalarbetaren och ritas av Berglins, och så här är det på fredagarna hemma i vår soffa:

Jag lovar, vi ifrågasätter hela tiden vem f-n som kan veta det där, och varför skulle nån ens veta det???

Ja, med facit i hand så kan jag säga att om en kunglig vakt, med långt svärd, hade varit med på lektionerna i skolan, så kanske jag hade vetat ”det där”, haha, faktiskt!

Fick ett paket från TorrelivingTina igår, dom fantastiskt underbara kryddorna, och ja, jag vet, salladskryddan är Niccos 😀

Och enligt medföljande kort är det bara att sätta igång kaffepannan, för snart har hon tjänat ihop sina första miljoner och tänker köpa ett privatflyg 😀

Tack för paketet, Tina <3

Ha en fin torsdag, allihop!

Förstår ni vad jag säger?

Av , , Bli först att kommentera 13

Hann inte se nåt avsnitt alls igår, av finaste familjen, men upptäckte nu på morgonen att jag redan sett dom 2 första i säsong 3, så jag kunde hoppa över dom 😀 Inte alla kvar nu!

Den här annonsen såg jag alldeles nyss:


Och nu undrar jag, om det är fler än jag, som alltid fyller i eller svarar på det man läser? Själv satte jag ett frågetecken efter och då blev det inte en läcker flaska, utan en fråga om du har en flaska som läcker, i rostfritt stål.

Jag vet att jag ibland vrider på meningarna då jag skriver, fick jag höra i tidigt stadie, då jag började blogga. Det var nog både Nicco och Theresé som inte trodde att jag skulle fixa att skriva så nån förstod vad jag menade 😀

Det finns också gånger jag korrigerar mina meningar, då jag läst dom 3 gånger och inte får nåt flyt i dom. Å andra sidan, så sa jag för snart 11 år sedan, att jag kommer att skriva som jag pratar, och då innebär väl det att folk inte fattar vad jag säger, heller…jisses!!!

Ulla, som jag fick boken, en bra dag, av, kommenterade mitt inlägg om densamme, och skrev att hon kanske skulle köpa en likadan till sig själv så kunde vi jämföra, sedan, vad vi skrivit.

Så kom jag på, att jag faktisk, ska dela med mig av mina slutord, som jag skriver varje kväll, först citatet som står tryckt och hur jag sedan fortsätter. Och det blir precis som med flaskreklamen, jag läser och sedan kommer bara orden. Håll tillgodo!

Hur ni sedan tolkar det jag skriver, är upp till er, jag vet själv vad jag menade 😀

Nu tycker jag att vi fått tillräckligt med snö, alla barnen är glada, som får åka pulka, men till dom kan jag säga att det finns alternativ. Berättade igår, på jobbet, om hur jag som liten, var väldans otålig på att komma iväg till pulkbacken.

Mamma och pappa höll på med sista grejen innan vi skulle bege oss av, jag var väl runt 2 år. Pappa tar pulkan och sätter ner den utanför dörren och mig sätter han i pulkan. Jo, då kan ni gissa vad jag gör, och då jag berättade det igår så kändes det precis som om jag faktiskt kom ihåg hela scenariot, kanske jag gör det eller så har dom berättat det så många gånger att jag tror att jag minns.

Utanför dörren, finns en lång trappa med 16 trappsteg, innan man kommer ner till ytterdörren. Jag håller fast mig i kanterna på pulkan och sedan börjar jag vicka fram och tillbaka med den följden att jag till sist får övervikt i framkant och bränner iväg nerför trappen. Haha…

Det var ingen gråt där inte, jag tyckte det var kul och det lät säkert en hel del också, man behöver med andra ord inte snö för att åka pulka, hahaa… Men ok, jag ska inte rekommendera detta, det kunde ju ha gått illa.

Passar det inte at åka pulka kan man ju alltid göra en snögubbe eller…

Jag ska kaffedejta hemma hos mig idag, Helena kommer hit innan hennes arbetsapass börjar. Så skönt, jag behöver alltså inte bege mig ut annat än med Winstone, och första svängen hade jag tänkt göra nu. Så jag önskar er alla en trevlig fredag, och gör det jag hade tänkt.

Män överlag, lever farligt, speciellt Åke!

Av , , Bli först att kommentera 12

En jag känner, en som heter Jan, delade ett inlägg på FB för några dagar sedan och jodå, det där kan vara svaret på varför kvinnor lever längre än män.

Screenshot 2019-11-09 10.04.48
Nu lever ju jag med en man, som absolut tillhör den där våghalsiga gruppen som kanske inte tänker efter så mycket…innan. Här byter Åke lampa i trappen:

017Mjo, jag kan ju säga att jag sett det där förut men i andra sammanhang. Som den gången Niccos leksaks plan fastnade i ett träd, och Åke tog fram trappstegen från bussen, trappstegen såg ut så här:

9665046741022
Och Åke tyckte det var en bra idé att ställa sig längst upp, för att han skulle nå planet:
Inked9665046741022_LI
Det gick inte bra, hela alltet tippade och för mig var inte det otippat, han klarade sig dock utan skador, så lite tur har han allt haft, om än han har lidit men av andra saker han lyckats med.

Som när han stack in foten under en trälist på lastbilsflaket, för att nå upp att dra kapellet, så tappar han taget och ramlar baklänges men stortån satt fast under den där listen, som han, när han läser det här, kommer att tala om för mig vad den heter…tvärbalk, kanske?

Och han bröt stortån, givetvis och blev uppmanad att gå i träskor, för man gipsar inte tår.

Sen har han ramlat framstupa från det där flaket, då det tog slut men han inte märkte det, då bröt han båtbenet i armen. Därefter föll han baklänges från flaket, då det tog slut och han fick åka ambulans från Vindeln in till akuten här, inget brutet men hjärnskakning och ont i axeln, där hade han tur att pallyften landade 2 centimeter från ansiktet och inte mitt på :O

Jag hade nu tänkt skriva att resten är historia, ja, ni som läst min blogg i alla år, vet ju då han höll på strypa sig själv då han blev hängandes över balkongräcket häruppe, resultat, skadat struphuvud och ifjol, då nacken fick sig 3 frakturer.

42780558_10156616741601585_8598008232868315136_nNär jag nu tänker på allt han gjort så förstår jag varför min farmor, som jag på den tiden hon levde, pratade med varje vecka och hennes absolut först fråga, varje gång, var: Hur är det för n´Åke då, har han brutet nåt nu, eller?

Nåväl, vet inte vart jag ska komma ned det här, men vad man än är med om, så kan man inte leva livet i en bubbla, inte heller vara rädd att testa saker, däremot kan man stanna upp en liten nanosekund och tänka efter om det finns bättre sätt att göra saker på, än att testa först och lära sig sen, att det faktiskt hade varit bättre att lösa det på annat sätt 😀

40661155_2144853449166219_1077036613671845888_n1
Ha en fin lördag, allihop!

11535395_881430381945818_1879530148_o
38825361_208301240033526_4259116456655978496_n 39606975_10156523498791585_3635895420443426816_n26793966_10156145693597608_475086066_n

Vad hade man tänkt, fattar igenting?

Av , , 2 kommentarer 13

Vad vi fick fundera, igår, jag och Nicco. Jag la nämligen in en liten mattbit i hallen, att ställa ifrån sig, blöta skor på. Det är inte speciellt roligt att kliva i små vattenpölar då man ska dit och sätta på sig skorna.

Jag tryckte in mattstumpen ända till dörrstoppen, bakom dörren, men så hakade den fast på andra sidan, i någonting…hm…

IMG_2945 IMG_2946En dörrstopp till, in the middle of nowhere! Finns ingen dörr där…ytterdörren går utåt, och innerdörren har aldrig, never ever, varit sååå lång att den skulle ha nått dit. Men vad tusan gör då en dörrstopp där???

Vi klurade och filurade, och kom fram till att dom fått en dörrstopp till övers, och inte visste vad dom skulle göra med den, så då skruvade dom fast den i golvet, just där, eller hur? Eller byggde dom enligt en ritning och stoppen var utsatt på den, men tanken var från början, att ytterdörren skulle ha suttit  den väggen…hm.

Och där kom jag osökt ihåg en gång för längesedan, då jag jobbade på ett villa företag. Jag följde med chefen ut på ett av byggena, då dom fått klagomål. Och ja, jag skulle nog också ha klagat. Detta var ett nyckelfärdigt hus, men med små ändringar, och här hade då trappan upp, hamnat precis vid ett fönster. Vem tusan vill ha ett fönster som bara syns till hälften för att det sitter en trapp mitt i? Hahaa…

Nåja, vårt mysterium löstes då jag frågade Åke igår kväll, vad sjutton den där grejen satt där för. Jo, då han var liten hade dom faktiskt en innerdörr, där. Och den dörren nådde fram till stoppen, haha, så enkelt var det, men inte då vi skulle försöka komma på av vilken anledning detta hade skett 😀

Idag blir det full rulle, Nicco har körlektion mitt i praktiken, så jag hämtar henne, åker förbi på jobbet och hämtar papper, sedan till kontoret, hämta Nicco, käkar lunch, lämnar av henne igen, hälsar på Bo-Lage, handlar och en sväng förbi mamma. Och hunden ja, klart Winstone ska ut, minst 2 gånger mitt i alltihop också. Ujuj, och allt detta mitt i snöeländet.

IMG_2022Jag drar på gasen varje gång jag kör ut från gården, sladdar upp vägen lite, tänker jag, för vi har ju 3 plogkanter att ta oss över innan vi är ute på vägen. Inte kul, i denna blötsnö! Jag drog sönder snösläden igår kväll då jag skulle försöka putta (ja skotta gick inte) bort den tunga snön, Åke hade redan varit ute och försökt med lilltraktorn men den slirar bara, det är för tungt.

Jaja, vi får tänka att det är absolut tråkigast för den som har det värst i hela världen, för vi vet att det inte är vi 😀

IMG_2950 IMG_2951Ha en fin fredag, datumet till trots (om ni är vidskepliga, vill säga).

Vi tog mod till oss…

Jag tog mod till mig igår, och frågade Nicco om vi skulle kolla in det nya köpcentrumet, Avion, och det gick väl an, tyckte hon. Jag hade hört från säkra källor, att det inte var så mycket folk där ändå.

Och mja, mycket och mycket, det är väl spridning på alla, så man upplever inte samma mängd därinne som på parkeringen. Det ska jag då erkänna, att hur många timmar, dagar, veckor eller månader jag skulle tillbringa därinne, så skulle jag ändå inte förbättra mitt lokalsinne, för fem öre.

Jag blir helt vill, butik på butik, trappa upp och trappa ner. Vi stannade och tog en välförtjänt fika på Espresso house, mitt i gången:
2016-03-18 14.53.56Sedan ville jag in ett varv på TGR, en av mina favorit butiker. Nicco testade några partybrillor 😀

2016-03-18 15.37.56 2016-03-18 15.38.42Jag sa till henne då jag stod i kön att hon kunde gå ut och vänta, om hon ville, vi skulle hemåt. Och därmed släppte jag iväg kartläsaren, och jag fick gå ett helt långt varv till, därinne innan jag lokaliserade utgången. Ja det spelar ingen roll hur säker jag var på vart jag skulle, det blev helt tvärtom.

Nu är då alla på plats, Järlåsa gänget och en Lyckselebo…Joakim. Snart ska frukosten dukas fram eftersom The swap meet, öppnar klockan 9. Jag ska nog dit en sväng men först blir det promenad med Winstone.

swapmeet16frontHoppas på en fin lördag, för er allihop!

Någonstans finns hon, min tvilling

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag och Åke gjorde en liten utflykt till Umeå museum igår. Vi skulle egentligen se om vi kunde hitta en bok med en bild på hur ett specifikt hus, en gång i tiden sett ut. Gamla Diligensen, vid busstation. Jag har fått 2 bilder men dom är äldre än vad vi ville se.

Nå, inga bilder hittade vi, men fiket var öppet, och vi gjorde en liten rundvandring och tittade på väven över Blå vägen:

Foto1563 Foto1566 Foto1567

Och bildprojekt, tagna av elever och ”vanliga” människor med en inblick i deras liv:

Foto1564

Så fixade jag nya gardiner till köksfönstret och dom med domherrar på, åker ner i källaren till nästa jul:

011

När jag ser reklamen från Com Hem, med dom där kvinnorna som vi tänker är tvillingar, så kommer jag nu och för evigt att tänka på Finlandsfärjan, en gång på 70 talet. Anledningen är att Nicco berättade att just dom där två kvinnorna inte alls är tvillingar, dom är inte ens släkt, men dom hade tydligen stött på varandra och givetvis sett alla likheter, och sedan börjat umgås.

I tv:s värld så kan man ju också göra människor mer lik, då man använder smink och peruker. Nicco sa då att det hade ju varit kul att bara hitta en tvilling, så där. Och tänk, att jag vet att jag har en, någonstans i världen.

Jag åkte med mina föräldrar till Finland och jag är och springer runt på båten, kommer nerför en lång trappa och på motsatta sidan kommer det ner en tjej, från en spegelvänd trappa, vi stannar längst ner och bara stirrar på varandra. Jag är helt säker, under en kort stund, att jag stirrar in i en spegel, men det gör jag alltså inte.

Jag tror vi blev lika förskräckta, bägge två, för vi säger inget, stirrar klart och går åt varsitt håll. Sen vet jag att jag ofta fick höra, som 15-16 åring, jamen jag såg dig på stan, nä, jag har inte varit där, och till och med vänner som gått fram och pratat med en som dom trott varit jag, men det har alltså varit en som var lik, mig. Jag har aldrig lyckats träffa den tjejen. Kan ju varit samma som på båten eller så har jag trillingar att brås på 😀

Önskar er alla en trivsam söndag!

 

Hon ser verkligen ut som ett UFO

Av , , 4 kommentarer 10

Jag fick börja slå in julklappar igår kväll, känns bra att ha kommit igång med det. Jag är ju annars hopplöst disträ och kan glömma bort vart jag har lagt sakerna, vem som skulle ha vad och varför.

009

Tänkte att vi kanske skulle kunna dra ner på klapparna i år, och hålla ner hysterin lite. Huvudsaken att barnen får en fin jul, och barn i detta fall är väl egentligen Sally, Nicco håller förmodligen inte med, men om man ena dagen vill vara ”vuxen” och bara vara barn på julafton, så köper jag inte det, sorry 🙂

Grejer har vi i överflöd, och tänker man efter så behövs nog inget mer heller, även om det är kul att byta ut, och se nåt nytt ibland.

Apropå nytt så intog jag frukosten på ett nytt ställe i morse… nämligen hemma hos en bloggkompis, Helena. Det var ett tag sedan vi sågs och vad kunde då passa bättre än frukost hemma hos henne, perfekt!

Inte bara mackor serverades utan även blåbärssaft som hennes svärmor kokat ihop och när jag drack den så kastades jag över 40 år tillbaka i tiden, jag ligger på lasarettet och det efter en hjärnskakning orsakad av ett kastbyte av cykel, jag fick testa en med ballongdäck, och med facit i hand var dom däcken och cykeln inget att leka med, jag åkte rätt in i kantstenen och blev liggandes där till en granne kom utspringandes och bar hem mig för vidare skjuts på lassa.

Där fick vi blåbärssaft… vet inte om jag druckit det sedan dess.. . gott var det i alla fall och jag VET, att jag tyckte att maten som vi fick på lasarettet, den gången, var underbart god, den också 🙂

Kommer inte ihåg vilken maträtt det var, kunde ha varit lasagne, tjejen som delade rum med mig var en ynklig tös, som råkade ligga och sova då lunchen bars in. Jag åt maten och njöt av den, och nu ville jag ju ha mer, men visste inte hur jag skulle fixa det.

Sneglar på granntjejens tallrik, där allt det goda ligger alldeles orört, och jag gör (även där) ett snabbt kastbyte, hon får min tomma tallrik och jag tar hennes, hihi…

Sedan kom sköterskan in, ställer sig vid tjejens säng och ser ut som ett UFO, hon undrar vart maten tagit vägen? Ja, sa jag, som den naturligaste saken i världen, den har ju hon ätit upp.

Sköterskan tror nu inte på mig, men vad jag vill minnas så tyckte hon nog bara att jag var lite rolig, och jag förstår ju varför. . tjejen låg inte bara och sov just då, utan hon är förlamad och kan inte äta själv, så därför trodde inte sköterskan på min lilla utsaga (lögn) 🙂

Annars har jag inte gjort så mycket, känner mig betydligt bättre i benet, fast det värker uppe i låret, men det beror nog på att jag felbelastat benet för att undvika att det ska göra ont. Jag provade också att galoppera över vägen för en stund sedan (jag missbedömde farten på en bil som kom) och det kändes inte alls så skönt bak på vaden, men man lär sig av sina misstag, jag ska sluta galoppera och jag ska sluta med step up brädan, däremot har jag istället tänkt börja springa upp och ner i trappen.

Mm, berättade det för ”min” läkare, Tina, och hon vill vara säker på att kunna bli insläppt här då jag ligger med gipsade armar och ben, haha… ja, jag borde ju kunna förutspå, vad som kommer att hända om jag gör detta… jag kommer antagligen att falla utför trappen, i 120, göra en dubbel + en halv saltomortal och landa på skallen, men hey, man ska aldrig ta ut nåt i förskott och man ska heller aldrig leva i skydda verkstad, det kan bli tråkigt då 🙂

Hoppas ni alla hade en underbar tisdag och att kvällen fortsätter på ett ännu bättre sätt!

 

Det gick utför

Av , , Bli först att kommentera 9

 

När granngänget och jag var och fikade hos mamma, för några veckor sedan så berättade mamma att hon hade hört en stor skräll någonstans i lägenheten. Hon gick runt och letade och funderade vad sjutton det hade kunnat vara som lät på det där viset. Hon blev snart varse, det var en gitarr som sitter upphängd på väggen i vardagsrummet, som plötsligt lossnat från sin upphängning.
Då berättade Birgitta att även hemma hos dom hade det bullrat till och dom gick för att lokalisera källan till smällen. Det tog ett tag men till slut kom dom fram till att det såg ut att saknas något ovanför soffan, det var en tavla som suttit där som bestämt ledsnat på det och förflyttat sig bakom soffan. Ja sa jag, det var då för väl att ni då noterade att tavlan saknades.
Tänk om man efter någon månad helt plötsligt skulle ha upptäckt att tavlan var borta, och det utan att ha hört att den ramlat ner, då skulle man allt få fundera.
Apropå att falla så tyckte Birgitta, att trappan ner, då vi skulle åka hem, var rätt så brant. Det är en sån där lång trappa med 16 eller 18 trappsteg och sedan är det 2 meter fram till dörren. Ja, sa mamma, den här trappen har Maria åkt pulka utför.
Ja, det har jag gjort, och jag tyckte säkert att det var jätteroligt också även fast det blev tvärstopp nere vid dörren. Jag var väl inte speciellt gammal och mina föräldrar skulle ta med oss ut till en pulkbacke. Dom satte ner pulkan utanför dörren och jag klev i, när dom sedan vände bort blicken för någon sekund så passade jag på att få pulkan utför första trappsteget och sedan gick det av bara farten. Gissa om mina föräldrar blev förskäckta, vilket buller det måste ha varit… men kul!
Nu ska jag larva iväg på jobbet och se vilken typ av pralin det bjuds på idag 🙂 Ni får ha en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten