Etikett: träslöjd

På obestämd tid är att befinna sig i limbo

Av , , 4 kommentarer 13

Åke såg inte vad jag såg, där, längst ner på björkstammen. Även om jag påpekade vad jag skrev om, innan. Ingen har gissat så jag vet inte om jag är den ende som hajade till och tyckte att detta kunde räknas som ett ”sign”

Jag ser kåtan och en till som skymtar i bakgrunden, lite disigt fjällmotiv med snö/dimma i bakgrunden.

Nä, sa Åke, det måste vara för att du ser det från en konstnärlig sida, haha. Nja, jag tror inte det, jag tror att det kanske poppade ut mer, på grund av vad jag precis hade för historia i örat. Men, jag vet inte om det finns rätt eller fel i den frågan.

Såg den här bilden igår och ja, det är väl lite så där va, haha.

Ingen kan ju göra ett proffsjobb, utan att börja någonstans. Så egentligen är ju allt ett barn gör, ett steg i processen. Antingen utvecklas man och sakerna blir bättre och bättre. Eller så inser man att det där, kommer aldrig att hända och man lägger det åt sidan och satsar på nåt annat.

En kvinna jag hängde med en hel del som idag inte finns med bland oss längre, berättade om hennes smörknivs projekt. Jag lovar, jag började skratta och hon hakade på, så till slut kom det allt tårar med.

Det hon sa var hennes upplevelse, sen tänker jag att när skrattet kom, var den en blandning av att man såg bilden framför sig och sedan att det förmodligen inte var vad som hände, fast upplevelsen är ju det där man inte kan ta ifrån någon.

Hon hade täljt en träkniv och den skulle putsas. Hon gillade inte träslöjd överhuvudtaget, men alla skulle gå på trä och syslöjd, så man hade inget val.

-Ja jag fick sitta och putsa på den där smörkniven heeeela terminen. Träslöjds läraren blev aldrig nöjd. Varenda lektion kom han och tittade, och pekade och sa att det är bara du putsar, det där duger inte.

Jag skrattade medan jag frågade om det ens fanns någon smörkniv kvar efter terminens slut och allt putsande. Då brast även hon ut i skratt. Jo, nog hade det blivit en smörkniv till slut. Fast med en vild gissning från min sida, så kan det kan också ha tagit all den tiden för intresset att få den klar, var inte så stort

Hade en trevlig dag igår med mina guldkanter. Det blev kaffe på en inglasad balkong på ena stället och på det andra blev det faktiskt utgång med Pizza middag, hur bra avslut är inte det. Jag sa innan vi åkte att pizza på en restaurang/pizzeria, är det bästa. Enda gången, man får den riktigt varm då man får äta den med en gång.

Kom hem tog en kaffe och bytte om för träning. Så jag tog bilen dit. Gick 2 kilometer på löpbandet i uppförslut som vanligt, körde armar och ben och kände mig nöjd över insatsen.

Idag, ÄNTLIGEN, så skriver jag ut mig från Arbetsförmedlingen och säger bye bye till A-kassan.

 

Har mitt första arbetspass idag där jag nu ska ha min största huvudsyssla. Blir ett längre första pass. Kommer att jobba 11 timmar men det är också för att få se hur vissa saker ska utföras, det är ju jättebra. Vad jag har längtat efter detta

Säger som Tina sa tidigare, om man inte vet vad som väntar framöver, och man kan inte få svar förrän i framtiden. Då blir det som att befinna sig i limbo. En obestämd väntan då man inte vet när, eller om det ens kommer att hända. Det är verkligen lika dumt som när jag utan att tänka mig för, gav Nicco utegångsförbud på obestämd tid.

Vilken usel förälder jag var…HUVVA!!

Till mitt försvar så var inte tanken att hon skulle få sitta av, dag efter dag, utan det var väl snarare en dag, det handlade om. Men hur skulle hon veta det. Hade ju lika gärna kunnat vara 1 år, 10 dagar eller for life. Jaja, nu spårade jag igen. Fast för ett barn, så sätter man gränser man får INTE säga så där om det handlar om att lära sig en läxa.

Viktigt att tillägga att Nicco var 9-10 år och hon tyckte aldrig att det var ett straff, hon ville inte ens gå ut. Så…right back at me!

Ha en fin onsdag, allihop!

Varför är vissa saker så äckliga 😨😄

Av , , Bli först att kommentera 10

Mamma hade några ärenden igår och jag agerade chaufför. Vi var både på Rusta, fikade på Victoria och gjorde en snabb sväng till Avion. Elisabeth hörde av sig mitt i allt, hon sa bara att hon skulle svänga förbi med en liten grej. Och det hade hon gjort medan jag var ute.

Hennes farmor och farfar var konstnärer. Hennes farmor Linnea Jonsson, målade tavlor. Hon debuterade 1963 och finns representerad i Västerbottens Museums samlingar. Och hennes farfar, Georg Jonsson, snidade samefigurer. Jag har ju sett några av hans figurer och jag gillar dom skarpt. Så, vad tror ni låg i påsen? Jamen en herre i kolt, och en kvinna likaså, fast kvinnan är slöjdad av någon annan person. Jag älskar dom 🧡 Tack Elisabeth!

Min mobil spelar upp årsbilder och minnen, idag visade den upp den här bilden i ett sammanhang. Tagen 5 januari 2021. Original

Sen lekte jag förmodligen, fipplade på med filter och voila, den här ser väl magisk ut

Nu har vi bara, jussepass 3 dagar kvar på vår långa januari, Inte kändes väl den så lång ändå? Julen känns som om den var för ett halvår sedan, haha. Och snart är vi där, mitt i sommaren. Jaja, jag vet, ”snart” är ett relativt ord och beror på vem man pratar med och våra egna upplevelser, men… för mig då. Den här bilden är lite sommar, trots avsaknad av grönt gräs, sol och bad.

Visst känner man känslan då man ser bilden och läser texten, haha. Och varför? Även om man inte är rädd för spindlar så är det otrevligt med en spunnen tråd i fejjan. Lika äckligt som ett hårstrå i munnen eller ett korn med sump från kokkaffet. Småsaker, fast det väcker omedelbara reaktioner, knepigt 🤔

 

Hände inte så mycket igår, hamnade i samtal med en kollega som flyttade söderut för 1½ år sedan. Kul att man ändå har kvar kontakt med några av dom man fått lära känna via jobbet. Guldkorn finns lite här och varv, och det är ju tur 😊

Har en plan för dagen. Fast jag vet inte om jag kommer att fullfölja dom. Inte heller i vilken ordningsföljd, om jag väljer att göra dom. Men äsch då, jag tar dagen som den kommer, det är enklast så.

Ha en fin måndag allihop! 

Tillbaka slängd 44 år…

Morgonpromenaden igår, slängde mig tillbaka i tiden, minst 44 år. Mötte ett gäng ungdomar, borta vid Preem, på väg mot I20. Rundade Nolia,kom upp vid Hedlundaskolan, och där stod barnen på led, och inväntade grönt gubbe. I Hedlundadungen spelades det brännboll.

Värmen, blommorna, det gröna gräset, skratt och prat och med en känsla av förväntan i luften. Precis det där man kände inför skolavslutningarna. Lycka 💐🌞🤗

För vår del, på den tiden det begav sig, så innebar det att mamma, packade och det skulle bäras ner saker till bilen för vidare färd till stugan. Där var det dock aldrig nån då vi kom dit. Eftersom dom flesta andra kommer då det är semester och inte skolavslutning.

Så där fick man roa sig själv, med bad och annat innan stugfolket kom på plats. Visst, dom kunde poppa in under en helg dom som bodde i närheten, men det var nog bara vi, som var där från början fram till sista dagen innan skolan började igen.

Kusin Anna fick hänga med mig en hel del, antingen flög hon upp eller så åkte hon med sina föräldrar upp och stannade kvar då dom for. Alternativt, så liftade hon med nån annan släkting, som skulle upp lite tvärt.

På en här bilden antar jag att jag inte behöver tala om vem som är vem 😁


Mycket roligt hade vi och många minnen finns det, från den tiden. Apropå skolavslutning så har ju det sista, dryga året, varit nalta eljest, vad gäller det mesta. En del har fått göra skoltimmar framför datorn.

Här ett kul klipp där tjejen sitter och har lektion där hon ska visa upp ett arbete för sin fröken. Pappan i bakgrunden, är ovetandes om att dottern är online.

Mm, sen ringde Sally, hon hade låst sig ute, men satt inte i sjön för det. Hon satt i studsmattan, och hade dessutom ringt farfar Dick som skulle komma dit och låsa upp.

Sally berättade om nån favvo elev som glider förbi allihop, hon tycker att han favoriseras hela tiden. Nja, jag sa att anledningen till varför han kanske får svara på alla frågor kan vara för att lärarna vill veta om han verkligen kan. Och du får inga för dom vet att du vet svaret.

Näää, hon köpte inte min förklaring. -Mormor, du skulle bara veta, på slöjden till exempel, så behöver han bara slipa lite och då kommer läraren och säger men vad bra du är XXX, nu är du klar med det.

Sen kommer han till mig, tittar på mitt arbete och säger. Slipa på, för Helvete, unge!!!

Hahaaa…njae Sally, nu tror jag att du hittar på, han svär väl knappast så där.

-Mormor..du känner inte min lärare… sa hon och skrattade hon med.

Jo, hon är något av en skådespelerska. Fast visst, jag sa också att upplevelsen kan ju ändå vara på det sättet. Inte att nån svär, men att dom lika gärna hade kunnat göra det.

Jag fick en snabb besök igår och fick visa upp Camaron och en del av vad som måste svetsas. Killen tar på sig det och vi får komma och lämna över den till veckan. Så idag, åker vi och hämtar hem den lilla…stora blå. Kan ju bli nödvändigt med buss om man inte kan tejpa tillbaka rutan. Vill nog ha den på plats vid bilfärd.

Nåja, det blir säkert jättebra och jag är glad att han kunde göra detta. Sommaren är alldeles för kort för att bara låta den rinna iväg. Nån cruising sväng vill man väl ändå köra.

Ha en fin lördag, allihop!

Borrhålsprincipen

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi kom in på ämnet fritidsintressen, igår kväll, jag och Nicco. Upprinnelsen till samtalsämnet , var vår osthyvel, kan ni tänka.

Den har ett trähandtag, och nu vill den inte sitta kvar där längre, detta problem uppstod redan för 1 år sedan, gängorna inne i träet har blivit upp eller ner nötta och nu är det säkert bara ett runt hål, därinne. Jag påpekade hur länge det varit så, och Nicco tyckte att det inte skulle vara någon sak att fixa. Det är ju bara att borra ett nytt hål, eller ordna ny träbit, med nytt hål, ja, svarade jag, jag vet. Jamen varför gör du inte det då, sa hon.

Jo, det kan jag tala om. Jag vet inte hur man borrar ett hål! Ja, jag fattar borrhålsprincipen, hur det blir till, men sist jag borrade ett hål, var då jag gick i 3:an och gjorde en sån där trä tärning som alla fick göra som första test, och då skulle hålen borras, fast med en pelarborr, inget man höll i själv.

Dessutom, sa jag , med lätt förhöjd röst, så vill jag INTE lära mig nåt sånt nytt. Och det, av en enda enkel orsak, med en händelse färsk i minnet, trots att det var 31 år sedan. Åke visade mig hur tvättmaskinen fungerade, nere i källaren, och sen dess har jag skött tvätten, han påstår själv att han inte vet hur, man gör…tillåt mig småle.


Visst, maskinen ser annorlunda ut idag, än den gjorde då, men jag tänker att det hellre är, att han INTE vill. Precis som jag INTE vill lära mig att köra lill traktorn med plog, för då lär jag åka på snöröjning, gräsklipparen, ok, den kan jag med, och ibland klipper jag gräset, mest för att vara snäll mot min hårt arbetande man, (nu blir det pluspoäng 🙂 ). Och borren, nä, sa jag till Nicco, jag är inte intresserad.

Nu tyckte hon att det var tråkigt, varför vill man inte lära sig nya saker? Jamen jag lär mig ju varje dag, sa jag. Inte nödvändigtvis att spela ukulele, använda borrmaskin, eller göra batiktryck, men jag får nya erfarenheter, jag kan växa med sånt jag redan kan och vet.

Fast, jag har ju lärt mig något helt nytt, från att inte vilja köra bil i vintertid, till att köra dragracing och sladda i snö, det är kul 😀

012 0302

Och vem vet, rätt var det är, så faller jag för något annat som låter kul. Åke bävade då jag nämnde att rally ser ju roande ut, hahaa…

0441Jag har haft fullt upp på morgonen, med skjutsande hit och dit, men nu har jag landat i soffan och tänker ha det lugnt i några timmar, sedan ska jag träffa Sussie på Strömpilen, det blir trevligt. Ha en fin torsdag, alla vänner!

Äre vare nån i höjden…detta har jag gjort på slöjden

 

Nicco fick i uppdrag på träslöjden, att göra en liten stege till hennes säng, så Winstone skulle kunna komma sig upp och ner själv. Stegen blev jättefin… men man kan ju inte låta bli att skratta då man tänker tanken att en oinvigd skulle se den där konstellationen, och inte veta om hunden, då skulle dom förmodligen tro att Nicco behövde dom extra stegen för att ta sig upp i sin egen säng 🙂
Från träslöjden har jag inte många minnen, vet att bland det första man fick göra var en jättestor tärning, den skulle filas och sedan målas, min fick bli röd. Sedan gjorde jag, hör och häpna en döskalle tavla (jag var inte äldre än 9 år), jag karvade ut skallen och sedan använde jag brännaren för att göra den mera dramatisk.
I syslöjden däremot, kommer jag ihåg både tröjor, stickade vantar, broderier och färgtryck. Vantarna har jag kvar, än idag, men fråga mig inte vart jag fått storleken ifrån, jag kan ju vika vantarna dubbelt om min hand, men ganska fina är dom ändå.
Igår var det bastu igen… vi vann hela 30:-, och det var på Kerstins lott, hm… ja, vinst är det, men förlust blir det om man räknar på hur många lotter vi skrapar, men skam den som ger sig, ena dagen så…
Annars gjordes väl inget… höll jag på skriva. Anna kom hit och hälsade på, jag bjöd på lunch och kaffe, sen skjutsade jag hem henne och fortsatte upp till mamma, Efter det besöket så hämtade jag Nicco och vi åkte ner till Synsam på strömpilen, Nicco har nämligen fått sig ett par glasögon och nu var dom klar att hämtas.
Sen var det bara att sätta igång med middagen och sedan bege sig av till ”gammgården” och bastugänget.
Idag är det eftermiddagsarbete, men dessförinnan ska jag ju ta hand om Winstone, fixa middag, och kanske kanske… sova en stund innan det bär iväg till jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten