Etikett: tröja

Vågade vägra men det sket sig…

Halva månaden tjådd, och det känns absolut som om förväntningar byggs upp, sakta men säkert. Ni vet…utekvällar, med ljus himmel och skön luft. Planerade och oplanderade små resor, kanske nån tävling, nån annan bilträff, ja, i stort sätt, uteliv. Och förhoppningsvis mygglösa sådana, men det var väl att önska för mycket.

En annan önskan jag haft, var att ”våga vägra skaffa swish”. Jag ville inte ha det, det må vara busenkelt, smart, behändigt, men jag ville inte, punkt slut.

indexHär finns den bilden

Nu råkade jag då beställa en ynka tröja från Amerika, billigt, fraktfritt och smärtfritt (trodde jag då).

195488_G_15131267675690Beställd från https://www.modlily.com

Jag har fått ett försändelsenummer från Amerika, mejl har kommit att det är skickat, och sedan att det var framme i Sverige.

Igår kom det ett sms från vårt kära Postnord, dom ville ha 89:- för moms och hanteringskostnader. Jaja, tänkte jag, det må det ju vara värt, tröjan blev inte speciellt dyr för det, så jag sätter mig med en gång och ska betala denna summa. Men där blev det stopp!

Man kan betala med kort, fast, då vill dom ha försändelsenumret och gissa vad, det numret jag har, det duger inte. Dom har även tagit ett kort på mitt paket, och där finns exakt samma nummer som jag har, inget annat, så hur gör man då?

Jag letar på deras hemsida, man kan ringa, jag testar, låååång kö, så jag skiter i det. Leta bland våra frågor och svar, glöm det, denna fråga finns inte med. Mejla dom, jag börjar, men läser sedan att det kan ta flera dagar innan dom läser det, på grund av hög belastning, så jag skiter i det med. Chatta live, jag provar, datorn står bara och arbetar, det händer ingenting, och vid det här laget är jag så förbannad, att jag ska ödsla tid på den här skiten. Dom kräver ett nummer som inte finns.

Nu återstår ett betalningssätt och det är swish. Och jag ger vika, sitter ytterligare en halvtimme vid dator och mobil, då det ska skaffas mobilt bankid samt loggas in och ut överallt…jag kokar nästan över. Blir förbannad över att man nästan tvingas att ha sånt man tackat nej till. Och med facit i hand, nej, hade jag vetat detta hade jag struntat fullständigt i tröjan, faktiskt. Och då hade jag än idag, varit swishlös .Men det är jag inte och det kan jag ”tacka” Postnord för.

IMG_4161

Bild lånad HÄR

Nåja, nog om detta, nu går jag vidare som om inget hade hänt. Jag kan ju för all del fortfarande säga att jag inte har swish, bara för att :D

Hoppas på en bra dag, för er alla!
32440539_10156288874496585_5182868874399318016_n

Varför säger man rött, när det är…

Av , , 2 kommentarer 17

Vet inte vart vi kom in på ordet röd…fast det egentligen skulle heta orange. Ja, det kanske var vid middagsbordet, jo det var det. Och Nicco undrade hur man kan veta vad djur ser och inte. Färger eller hur dom upplever bilder.

Precis som det där, det jag säger är blått, kanske du ser som rosa, vem vet det? Vi har ju bara hört av våra föräldrar, vad färgen heter, men vad dom ser, behöver inte nödvändigtvis, jag se…kanske därför man ibland blir oense om vad som matchar eller inte :D

Nå, så kom vi till färgen röd, mm, Pippi Långstrump, var eller är ju, rödhårig, men vart i hennes hårfärg, ser ni rött?

KG225017-1006x10241_lowresBilden lånade jag HÄR

Min hund Lady, var röd, står till och med så i hennes papper, men röd…ehh, nä:

fdf 013Enya har rött i sig, säger man, men det korrekta hade varit orange. Varför säger man inte orangefärgad då?

2016-02-20 11.48.21Så, egentligen är då min Camaro…RÖD…Nice :D Eller njae…

14362691_535659619968247_2218695751557352850_o-vkwp-1000x600Jag skjutsade mamma ner på stan igår. och medan hon uträttade sitt ärende så gick jag ner på Stadium och köpte en väska att använda som handbagage, när jag nu åker iväg, nästa vecka. Den här blev hur bra som helst:

16114771_10154887695396585_6596869033530166599_nOch jag hade till och med sån tur att det var 100:- rabatt, som medlem, perfa! :D Har till och med testat vad som ryms, och jag får lätt med, 2 par byxor, 2 tröjor, sockar och lite annat krafs som kan behövas…inga problem.

Och igår kväll fick vi kaffebesök på kvällskvisten det var kusin André som tillfälligt är i stan, han ska vidare söderut imorgon, på nåt hemvärns konvent. Idag ska jag chilla fram till det är dags att åka till jobbet…jag ska inte göra någonting alls, överhuvudtaget…tror ni mig?

15977399_10154887671111585_1367292758690208267_nÖnskar er alla en fin tisdag!

Slurp sa det bara…

Av , , 4 kommentarer 12

Jag som var så glad att jag fått i ordning en symaskin, efter flera år av att hand sy, tyg lim, och så vidare. Jo, det funkar, det med, men är ändå lite mer pyssel. Krånglet med symaskinen är väl att den ska dras fram, men sedan går det undan.
Så var det dags att sy in några byxor igen, och en favorit tröja, jag haft i många, många år. Då jag höll på med tröjan, som värst, så upptäckte jag ett litet hål, på baksidan, nå, det syr man väl lätt igen, tänkte jag.

Och testade, slurp, sa det så satt tröjan fast, nere i matar saken. Den var som gjuten, där. Fick ta i lite och när den släppte så slapp även en bit av tröjan. Nu började man känna sig lätt frustrerad. Men man ger ju inte upp, utan jag tänkte att jag tar en liten bit av tyget jag klippt bort, och lagar det större hålet, med. Borde ju funka, och det sitter ju där bak, så det syns nog inte.

Trodde hon ja…ett ännu större slurp och nu satt tröjan som nerkörd i maskinen och då jag drog så blev hålet, typ, som två femkronor, och där var det bara att slänga bort, favvo tröjan, svära åt maskinen som nu åker på återvinningen, och jag lämnar in en annan maskin för service, jag vill inte vara utan, heller.

Jag har i min viktnedgång och om modellering av kroppsdelar, hamnat mellan två storlekar, det är också irriterande, byxorna jag har och tjaschar runt i, är för stor i baken, men jag gissar att en storlek mindre, så är dom för tight, vad gör man då? Är less på att springa och dra upp byxorna, hela tiden. Hängslen, ja, fast det är som med vissa andra saker, det skulle aldrig falla mig in, sådeså.

Roligt att höra kommentarer numer, som: Vad smal du blivit! Vad du är mager! Vad liten du är! Haha…jo tjena, jag har nog kvar att ta av, så speciellt mager är jag inte, Men ser ut att ha blivit 10 år äldre, då jag inte längre har nåt att fylla ut mina rynkor i ansiktet, med.

Fast rynkor är inget som skrämt mig, jag tyckte min farmor såg tuff ut med sina, så jag får väl hoppas  att jag kommer att fortsätta tänka så, om mina, också :D
Här är en bild, tagen 1 månad innan operation:

2015-08-31 18.39.59Och så här gammal är jag idag…5 månader äldre, eller hur var det nu? :D

2016-02-23 15.02.09Ha det gott, allihop!

Trevligt, trevligt…och roliga minnen

Av , , Bli först att kommentera 13

Fick en omläggning igår, väskan får vara kvar, åtminstone en vecka till. Sedan är deras nuvarande planer, att dom ska testa att sy ihop hålet, lite, men inte helt, på fredag. Dom är fortfarande rädd för att det kan komma dit bakterier och dom vill vi inte ha. Känns i alla fall skönare att ha det så här, väskan till trots, det sliter inte lika mycket på magen.

Efter det besöket, åkte jag till Eva-Marie, och fick se hur fint dom har det hemma. Kaffe drickande och prat i massor, jätte trevligt, vi har några minnen ihop :D Och jag var ju tvungen att plocka fram min lilla klipp och klisterbok då jag kom hem, vet att hennes namn stod med på nån sida:

006 008

Vem Spanar´n var, vet jag inte :D

Hittade detta lilla intressanta kvitto också:

007
Det var en fråga i ”vem vill bli miljonär” som handlade om tenniströjor och vilket märke som hörde till det. Svaret var Lacoste, och det visste jag, för det var märket på den tröja jag köpte då, och som gick sönder, första kvällen.

Lacoste_logo.svg

Ja, den gick inte sönder bara så där, utan jag hjälpte nog till. Vi var nämligen på Gröna Lund och jag ramlade i den där rullande tunneln…så även om tröjan var i bra kvalité så pallade den inte ett varv i sandpapperstunneln. Sedan fick min pappa ärva tröjan, mamma lagade den lilla nötningen, och jag tror att den hängde med, x antal år.

Nu har jag under dagarna 3, hållit på med projekt byta hylla i köket med den i matrummet. Nu är den vit, den som står i köket, och den kommer att matcha, det vita lilla vitrinskåpet som jag beställt och får hem till veckan:

002 003

Och den svarta hyllan är numer, barhylla i matrummet, ångrar dock svart…hade varit snyggare med vita hyllor, nå, den matchar då duken på bordet.

009 011

Hoppas ni får en bra lördag, allihop!

 

Hon utförde en kärleksdans

Av , , Bli först att kommentera 9

Vi hämtade upp Sally på förskolan, då vi kom till Järlåsa igår. Jag hade köpt med mig en smörgåstårta från Ullas, och tyckte att det skulle bli en passande lunch, lättlagad och allt.

Sally var snabb att säga att hon minsann, gillade smörgåstårta, jag vill ha: Vindruvan, gurka och sen lite skinka, kan jag ta! Sa hon och tänkte nog att då var det bevisat att smörgåstårta var nåt hon käkade…nåja, tur att hon redan käkat lunch innan vi hämtade henne.

Hon kramade om Nicco och sa: Du är som en McDonalds affär…jag ÄLSKAR McDonalds affären…och DIG!!! Sen hoppade hon runt på gräsmattan och utförde en kärleksdans. Det var förövrigt deras pommesfrites hon gillade hos McDonalds, inget annat.

Theresé kom hem lagom till kaffet var kokat, hon bjöd på tårta hon hade kvar i kylskåpet, och det gick åt, alltihop…ja, nu var det ju inte en hel tårta hon hade, men en bit:

20150903_155843

Presenter fick vi, införskaffade i USA, t-shirt till Åke och den skulle han ju ha haft å sig igår, då jag fotade honom i Norrbränningen och skrev att det fanns cowboys där:

20150903_101942 20150904_081731

Jag fick saker från Graceland, häftiga örhängen, en cool nyckelring (får nog gräva fram min samling nu och göra nåt av den), lite Maria piller och foton:

20150904_081710

Nicco fick keps och en snygg tröja, men jag trodde dom varit i USA, landet som är känt för sina STORA saker, tröjan var en Medium, men den passar ju Sally, snacka om små storlekar, så hon fick ta en tröja Theresé köpte åt sig själv, och den passade bättre. Jo ett halsband fick hon också.

Theresé och Anders ska på bröllop imorgon så hon satt och pysslade ihop ett fint bröllopskort, rosetten vek hon också till, alldeles själv, kolla vad vackert:

20150903_201530

Eller nä, den där åkte i soporna och ny vek hon till, betydligt vackrare :D

20150903_201557

Sen skulle hon visa jag och Nicco hur man gjorde, vi tog varsitt papper och följde order, och så mycket kan jag säga, det gör jag aldrig om, kommer knappt ihåg, hur man ens skulle börja, vilket jobb.

Fint väder hade vi hela dagen, fast det började med regn där vi startade, i Njurunda, och regnet följde med en bra bit på vägen. Sen var det utlovat regn idag, här, men än så länge skiner solen. Hoppas på en bra dag, för er allihop, för oss blir det en tur in till Uppsala.

20150903_145053

 

 

Terapi… för några i alla fall

Av , , 4 kommentarer 11

 

Mamma har tagit stickning som terapi (efter det som hände pappa), hon har stickat halsdukar så det bara sprutat om det, du måste ju ha gjort minst tre stycken sa Nicco en av kvällarna hon var här. TRE… nämen kanske 15 stycken och nu har hon gjort sockor, vantar, en tröja och på köpet, lurat Nicco att påbörja en halsduk, så jag var tvungen att köpa stickor och garn.
Nu stannade det inte vid det heller, och nu höll jag på skriva, att jag som gammal inbiten stickare, men det hade varit en stor lögn, eftersom jag bara stuckit en sak i mitt liv och det var ett par vantar, så kände jag helt plötsligt lusten att prova på, jag med.
Jag lade upp 30 maskor, stickade fem centimeter, sedan rev jag upp alltihop och stoppade in i skåpet, nej, nej och åter nej, sticka är inte för mig. Det överlåter jag med tacksamhet till andra.
Min morfar var en stickare han, han stickade sockor och tovade dom så dom skulle hålla värmen, han virkade fisknät och gjorde mjärdar, och han skulle också visa mig hur man virkar. Det gick jättebra, tyckte jag, jag gjorde ett långt band på säkert tre meter (det var bara upplägget) sedan visade jag upp mitt alster, och han rev upp alltihop och sa att det där kunde man inte använda till någonting. Hm… vad visste då han, jag hade ju tänkt använda det till tvistband och där sprack ju den planen.
Nåja, som sagt, jag klarar mig utan den talangen, och ingen har efterfrågat eller haft en önskan om att få något som jag skulle ha stickat eller virkat, så jag har inte ens behövt lära mig :)
Jag jobbar bara halvdag idag så det känns ok, tror jag hade gjort slut på mig själv om jag skulle ha tagit mina tio timmar. Sen jobbar jag också imorgon och på tisdag, så det räcker till i alla fall. Jag känner mig inte så mycket bättre än för en vecka sedan, nu har jag fått sår i gommen också, men men, det är ju som dom säger, det finns alltid någon som har det värre, och så är det ju definitivt, och jag vill absolut inte vara den som har det värst i världen.
Önskar er alla en fin söndag!

Ingen lydde honom

Av , , 4 kommentarer 13

 

Jag och Nicco satt på vårdcentralen igår, det skulle utredas ifall hon har migrän, vilket jag nu har trott och tror väl fortfarande, då även jag har migrän och det till viss del är ärftligt.
Hon undrade på vägen dit, hur undersökningen skulle gå till och jag svarade att jag inte hade en aning men antog att det hela skulle gå ut på att svara på en massa frågor, sedan skämtade vi vidare och sa att dom förmodligen skulle klämma på hennes skalle för att kunna se om det var migrän hon lider av.
Jag hade rätt, angående frågorna… men sedan fick hon även göra en neurologisk undersökning, samt… att läkaren klämde på hennes huvud. Jojomensan, där ser man vad lite man vet. Dessutom ska hon få en remiss upp på lasarettet där det ska göras en skiktröntgen och det känns väl bra att dom gör det.
Visst måste det väl vara bättre att få utesluta vissa saker, och tänk, hemska tanke, om dom skulle hitta något där, så är det betydligt bättre att dom gör det nu, än om ett år framåt i tiden. Jag tror precis som läkaren, att det är migrän och inget annat, men ändå…
Nå, så satt vi därutanför provtagningen, i väntan på att prov skulle tas, även det för att utesluta vissa brister som kan orsaka huvudvärken. Vi var många som satt på tur och ni vet ju hur det kan vara i en väntsal… tysssstnad. Ingen säger något, men det gjorde nu vi.
Vi satt och pratade i lågmäld ton, och avverkade en hel del olika ämnen, bland annat så nämnde jag något om en skötare, vadå skötare sa Nicco, en delfinskötare eller vad??? Nä, en sköterska då, men jag tycker att det låter så knäppt då man säger sköterska och det handlar om en manlig sådan, därför säger jag skötare.
Då kom hon in på dagis, och deras lilla fröken Tomas, en mycket omtyckt ”fröken”, som dom hade under flera år på Klumpen. Nicco kom ihåg att han tyckte det var retfullt att kallas fröken, så han hade bestämt att dom skulle säga Magister Tomas istället, men tror ni någon lydde honom, hahaa… näpp :)
På dagis tappade hon sin första tand, Nicco satt i rutschkanan och framför henne satt en liten kille och filosoferade, akta dig, sa Nicco! Nej sa han, åk du, det gör ingenting, så åkte hon, och när resan tog slut och hon stötte honom i ryggen så flög tanden ut. Hon kom även ihåg sin andra tappade tand, då var Theresé delaktig. Hon skulle ta av Nicco tröjan, drog den över huvudet och plopp så åkte den ut. Nicco mumlade nu något om att det inte alls var så roligt och hon var nästan säker på att tanden inte ens var lös, hahaa… nä sa jag, det var säkert en permanent tand också, så där, bara för att.
Och med dom historierna kom jag ihåg hennes tredje tand, och sa till henne att den gången satt du ju och gnagde på en barbiedocka då tanden lossnade. Nu puttade hon i mig och sa att hon inte alls hade gnagt på dockan, och då brast det för mig, jag började skratta för det lät så dumt, och Nicco fyllde i med att det lät ju precis som om dom inte hade någon mat på dagis, utan att dom satt och åt på leksakerna.
Ja ni vet ju hur det, då det är tyst överallt, och man sätter igång att skratta fast man försöker hålla sig… det blir bara värre. Och nu började även Nicco fnissa samtidigt som hon väste åt mig att sluta, men jag kunde inte det. Jag fick börja torka tårarna, innan mascaran skulle börja rinna nerför kinderna. Så blev det då äntligen vår tur och man fick annat att tänka på.
Hon berättade sedan att hon hört människorna sitta där och sucka, då vi fnissade och skrattade, men det bjuder jag på, kan man inte skratta och ha roligt bara för att man sitter i väntrum, då är det illa.
Önskar er alla en fin onsdag!
 

Tag 2, betala dubbelt!

Av , , 4 kommentarer 5

 

Jag hämtade mamma igår så for vi på returbutiken, där finns det gott om saker, kan jag meddela. Inte för att jag gjorde några större inköp, två plåtkoppar och en bok, men det är roligt ändå att titta på alla saker. Kopparna är något jag aldrig sett förut, stor är dom i alla fall, och passar säkert utmärkt till te eller varm choklad, eller så får det bli nåt som Sally får använda då hon är här.
Sedan åkte vi till mammas kusin Eivor, och hennes man Bertil, dom skulle bjuda på kaffe. Eivor talade om att hon skulle köpa en tröja till hennes barnbarn och blev så irriterad då det står: tag 3 betala för 2. Hon menar på att man blir lurad att ta en sak till, bara för att få den tredje gratis, men egentligen, från första början, var det ju bara en enda tröja/sak/vara, man var ute efter. Och det är ju alldeles sant.
Det har hänt att jag varit och handlat och det är då en specifik vara jag ska ha, ser erbjudandet, då det står med stora röda siffror, priset om man tar två. Man gör då det, och i brådskan kollar man inte vad styckepriset är, utan kommer hem, läser på kvittot och blir varse att man fått 0,50 öre rabatt/vara, woow, vilket kap man gjorde.
Nä, jag har slutat ta en extra sak, eller så lusläser jag vad jag kommer att tjäna på det, oftast är det lite och ingenting.
Tag 3 betala för 2, kan ju vara en bra affär om man nu verkligen behöver tre saker, eller så går man ihop med två andra som är ute efter samma sak, betalar och delar summan på tre, då blir det ju billigare. Jag sa också till Eivor att det vore ju väldigt knepigt om det stod tag 1, för halva priset, ta två och betala dubbelt :-)
Jag kan själv bli lite irriterad på all denna rabatt man får på Kappahl, det är ju snudd på varje vecka det dimper ner erbjudande om 25% på en vara, är det verkligen lönt, varför sätter man inte ner alla kläder med 20% och skippar denna reklam istället, något måste ju även utskicken kosta, eller?
Nåja, nu är det som det vart och någon gång i framtiden kommer väl handlarna att hitta på ett annat sätt att locka med sina varor, dom kan ju inte gå i samma hjulspår, hela tiden. Nu ska jag fixa frukost, önskar er alla en bra dag!

Utan armar

Av , , 3 kommentarer 3

 

Visst är ni många som såg på, Här är ditt liv, i helgen som var? Om inte så missade ni en otrolig människa. Lena Maria Klingvall, heter hon och hon föddes utan armar och ett ben som bara var hälften så långt som det andra.
 
Det finns många som föds med handikapp men kanske inte alla har en sån livsglädje och go, som hon har. Hon sa något som kommer att sitta kvar i mitt huvud och det var så klockrent. Ingvar Oldsberg frågade nämligen henne om det fanns något hon inte klarade av. Hennes svar var –Visst finns de det, men alla människor är handikappade, för det finns ingen, som kan göra allt. Och det är så sant som det är sagt. Hon kan inte stå på sina händer då hon inte har några, jag har händer men jag törs inte lova att jag fixar att stå på dom.
 
Hon satt och stickade en tröja och använde sina fötter till detta, hon sa då att hade hon haft två armar så kunde hon ha stickat dubbelt så mycket, alltså en tröja med fötterna och en tröja med händerna. Kanske hon hade fixat det med, med tanke på hennes sätt att vara.
 
Men sen har jag funderat lite på detta, vi skulle ju faktiskt kunna lära oss att till exempel sticka med fötterna, men vi gör det inte, för vi ids inte. Vi skulle också kunna prova att sätta upp fötterna på ratten precis som hon gör då hon kör bil, men varför skulle vi prova på, det är ju bara jobbigt.
 
Men det förstås, hon föddes så och har inte haft så många andra alternativ, det är nog mycket värre att förlora sina armar i vuxen ålder. Som en vän till henne hade gjort. Hans största ängslan var då hans mamma dog, och han visste inte vem som nu skulle mata honom, hjälpa honom på toaletten och andra saker. Han hade förmodligen aldrig provat på att klara sig själv utan bara försökt finna sig i sitt öde. Nu hade han ett eget liv och en familj så för hans del gick det bra i alla fall. Han jobbar nu som mun målare.
 
Det väckte också en tanke hos mig, visst skulle vi också kunna lära oss att måla med munnen eller med fötterna, för all del, men vem skulle köpa en sån tavla? Förmodligen blev den svårsåld, men jag undrar bara varför? Gjorde vi inte samma arbete, eller är en tavla som är målad av en utan armar, mera levande och seriös, än en som skulle ha målats på samma sätt men med en som hade armar? Ja, det får väl vara som det är, jag tror ingen är avundsjuk på vare sig henne eller andra som föds med avsaknad av lemmar. Men bara för att dom saknar just en lem eller två, innebär inte att dom har ett sämre liv än någon annan, men säkerligen lite jobbigare och krångligare.
 
Önskar er alla en fin dag!

Papperskvarnar som mal långsamt

Av , , 4 kommentarer 3

Niccolina fick bland annat två tröjor av Theresé då hon fyllde år. På en av dom står det: I´m cool, so what. Och det finns tydligen fler tröjor så hon skulle köpa och skicka en till, med texten…typ I´ll rock you eller nåt sånt. Hon tvär pratade med Niccolina igår för att höra vilken av dom hon skulle köpa och dom kom överens om en. Det gick en stund sedan fick jag ett sms från henne där följande kan läsas: Var bara ett fel förutom storleken, det stod I´ll knock you out… Hahaha, den tyckte jag var bra, kan bara undra vad Niccolina kommer att tycka om det.

Idag blir det att handla, jag får då fortfarande pengar från a-kassan trots att dom skrivit att dom inte utrett ännu om jag har rätt till det. Nu vet jag att jag har det så jag är inte orolig, däremot så fick jag samma summa idag som förra gången och då beror det på om dom faktiskt har dragit bort någon dag, vilket dom inte ska göra. Jag får väl deras deklaration idag så jag får se om jag måste ringa dit…IGEN, och ifrågasätta vad dom håller på med. Ska det vara så svårt att uppdatera deras system till det enklare, mycket verkar förlegat och en sak som skulle kunna lösas på en minut via ett telefonsamtal, tar upp till 10 dagar för dom att fixa.
 
En av alla gånger då jag skulle påbörja en jobbarperiod hos Annika så blev jag först uppringd av henne, hon undrade bara om jag ville och kunde komma och börja arbeta där…typ nästa dag. Ok sa jag men inte kommer det att bli imorgon, det vet du ju hur lång tid deras papperskvarnar mal. Hon protesterade och sa att det inte ska behöva ta sån tid.
 
Efter samtal med handläggare där hon fått veta att det skulle ta upp till tre veckor innan allt skulle vara ordnat så tog hon saken i egna händer. Hon åkte till arbetsförmedling, fackförbundet och andra instanser, bärande på papper som skulle skrivas under både här och där, och se…hon fixade så jag fick börja jobba, inte dagen därpå men tre dagar efteråt. Ett bevis på att saker kan ordnas fortare om man bara vill. Kanske bara skulle behövas en uppsmörjning av dessa papperskvarnar som dom nu använder sig av.
 
Ni får ha en bra dag och kolla kolla, imorgon är det fredag, och inte blev jag förvånad över detta, jag bara visste det :-)