Etikett: tror

Lååångsamt…

Av , , Bli först att kommentera 27

Vi närmar oss januarislutet med stormsteg, två dagar till så var den gjord. Otroligt! Jag tyckte alltid förut, att just januari, var så lååång, fanns ingen ände, var bara kall och ville inte ta slut. Idag, eller kanske med början för tio år sedan, så har den ökat takten, rejält.

Julen känns som om den var för en evighet sedan, fast egentligen var det ju bara en månad sedan. Som jag sa till Tina på flyget. Dom här dagarna har gått så fort, och ändå känns det som om man har varit hemifrån, jättelänge.

Det är svårt att förklara, då dom två uttalandena egentligen motsäger varandra. Jag tänker att det beror på att tiden ändå blir intensiv, man hinner göra så mycket och det borde rimligtvis, ha tagit längre tid om man varit hemma i det vardagliga.

Precis som när man har semester och den närmar sig slutet. Första tanken är att man inte tycks ha gjort något under 4 veckor, men jädrar då man börjar summera. Då är det massor av saker avverkade och man kan istället undra över hur stackaren man lyckats klämma in allt det där på 4 veckor.

Nå, det får vara hur det vill, jag antar att vi alla har olika erfarenheter, tycker och tänker olika och förmodligen, kanske, har olika teorier, men en sak tror jag vi alla är stående eniga i, har man tråkigt, går tiden långsamt.

Så vill man spara på dagen, får man väl gå ner i källaren, slå igång en maskin och bara sätta sig på betonggolvet och vänta på att den ska bli klar, fy…vad långsamt! :D
Nä, jag tror vi planerar att göra nåt annat, men först frukost och allt det där man gör på morgonen, sen, sätter vi fart. Ha en fin söndag, allihop!
yogatones-tri-stories-rushing-not-good-SO44qv-clipartHÄR finns den bilden

Vi tror, jag tror, skulle tro det…

Av , , 4 kommentarer 11

 

En räkmacka på Ullas är inte att förakta och det var precis vad vi åt till lunch igår, kunde ju behövas med tanke på missödet med bussbesiktingen… och vårt lilla firande som egentligen då, skulle ha varit idag.
Lite bullar blev det också men inga ”andra”, utan bara helt vanliga saker. Ja, ni vet… nu ska ni få se på andra bullar, moahaha…
På eftermiddagen hittade jag på att vi kunde åka och tömma släpvagnen på återvinnigen och på väg hem kunde vi köpa en torktumlare och en frys, men det gick åt skogen precis. Återvinningen hade stängt så släpen fick följa med hem igen, med samma skräp på flaket.
Men vi gjorde då i alla fall en avstickare till verkstaden där Jeepen fått sin service och den var faktiskt precis klar, han åkte ut med den då vi kom, bara för att testa om allt var ok, antar jag, och fem minuter senare var han tillbaka.
Servad och klar, och förhoppningsvis ska den nu gå igenom besiktningen som jag ska åka på, vid tolv tiden. En sak som vi retat oss på i evigheter är ett felmeddelande som piper en gång i kvarten, med följande text: Coolant sensor bad. Och vad ska nu detta betyda?
Vi var ju inne på kylarvätska, och den är ju kollad hundra gånger… men då skulle det heller inte stå sensor eller bad, utan förmodligen low, istället, om det var för lite, alltså. Jag googlade igår och se, förmodligen poppade svaret upp, det är sensorn i själva tanken som kan få sig en knäpp och ska därför skakas om lite så den begriper att den har fel, och sen ska problemet vara löst.
Nu har vi inte hunnit kolla det, men tydligt är i alla fall att vi inte är ensamma om att få det meddelandet. Hmph…moderna grejer vet ni, det är inte att leka med. Eller ja, modern och modern, så ny är väl inte bilen, den är ju i faktiskt i 15 årsåldern men ändå den nyaste bilen vi någonsin ägt, och förmodligen kommer det så att förbli, tror jag.
En gammal (yngre) kompis till mig ringde igår, en Susanne från Täfteå, och vi surrade i en timme… lätt. Det blir så då det är långt mellan gångerna man pratar med varandra, man kommer inte ens ihåg vart man avslutade förra gången, vad man berättat eller inte. Och just nu är då allt så snurrigt så jag kommer väl knappt ihåg, vad jag sagt och gjort under den sista timmen.
Man får vara glad att man kommer ihåg vilken sida av sängen man sover på så man inte försöker kliva upp på den andra sidan. Och jag har aldrig i hela mitt liv fått höra ordet tro/tror, så mycket som under dom sista 3 veckorna.
Och vadå tro, tänker jag, jag tror inte på tomten jag, men lik förbenat dyker han upp en gång om år. Undrar just vad man ska ha för teori om den, ni :)
Näpp, nu ska jag avsluta mitt inlägg med samma önskan som alltid, att ni får en bra och innehållsrik fredag.

Återigen

Av , , Bli först att kommentera 4

Det var precis som jag befarat, dom vet inte vad dom säger på a-kassan, dom gissar och tror.

Sist jag pratade med en som jobbar där så sa jag: Jag jobbar 16 timmar/månad, vad är det då för typ av anställning och hur fyller jag i kassakortet.

Svar: Då TROR jag att det är en sysselsättningsgrad på 10%

För att slippa tjafs, så ringde jag upp igen, för fem minuter sedan, förklarade återigen hur jag jobbar och jag vill veta hur jag ska fylla i kortet.

Svar/fråga: Har du timlön eller månadslön?

Jag har timlön svarade jag, ja sa killen, då ska du INTE, fylla i någon sysselsttningsgrad.

Det var exakt det här jag skrev sist, att det skulle säkert bli fel igen och nu var det bara tur att jag inte skickade in korten igår, som jag hade tänkt, utan dubbelcheckade innan.

Dessutom, och detta är något som retar mig nåt fruktansvärt, är att sist då jag stämplade, så skulle jag fylla i sysselsättningsgrad, även om jag inte jobbat den veckan. Och detta kort ska sedan skrivas under med mitt namn, att jag lämnat sanningsenliga uppgifter, men det är ju ingen sanning i det då. Men så skulle det göras och det gäller än idag. Vaddå sanningsenligt?

Tror eller vet?

Av , , Bli först att kommentera 2

Läste Lisbets blogg igår, där hon skrev om mod, och hur man hittar mod för att gå vidare. Nu är det givetvis en tolkningsfråga, för det behöver inte handla om hur man går vidare efter någons död, det kan ju vara vad som helst som händer en under livets gång, både motgångar och framgångar.

Man brukar ju så vackert säga att saker händer just dig, för att du klarar av detta, och vissa är ju mer drabbade än andra. Eller så tror man på ödet, att saker händer för att du är du, och du var där just då, därför hade det en mening. Ja, det kan ju vara så också, det kan nog ingen säga helt säkert utan det är upp till var och en att avgöra vad man ska tro.
 
En sak jag tror är att saker som händer i livet, formar dig till vem du är, oavsett om det är en liten sak eller en stor händelse. Jag har sagt förut att cigaretterna inte gjorde mig, jag var en rökare men om jag nu har slutat, vad är jag då? Rökningen har ju inte format mig, eller så kan den faktiskt ha gjort det. Jag kan ju ha stått på ett ställe för att röka, och där kan jag ha mött en annan person som talade om en sak för mig som gjorde att jag ändrade ett beteende. Eller som fick mig på andra tankar. Och hade jag inte varit rökare vid det tillfället så hade jag missat detta.
 
Jag slutade ju röka på grund av tankarna på en annan människa och hans livsöde ändrade på mitt sätt att se på livet. Olika saker formar dig och man säger ju också att ramlar man av hästen ska man fort upp på den igen, annars törs man inte längre. Och då har man tappat modet att rida. Och törs man inte så har den händelsen ändrat ditt liv och kanske ditt sätt att se på hästar, medan det kunde ha varit något helt annat om du hoppat upp igen, då hade du kanske insett att det är du som bestämmer vart hästen ska och inte någon annan. Ja jag vet inte, det är knepiga funderingar och det finns inga givna svar på frågorna som kan väckas heller, men vi kanske ska vara glada för det, vi är ju i så fall lyckligt ovetandes om vad som kunde ha varit.
 
Ha en fin söndag!