Etikett: tulpaner

Vi tar inget på allvar

Av , , Bli först att kommentera 7

När jag var ute med Winstone i förrgår, så fick jag ett sms från Åke, gick och fipplade med den för att svara, Winstone får syn på nåt kul därute i snön och gör ett litet ryck och *tjopp* så försvann mobilen ner i snön.

Jag ringde upp Tina medan mobilen fungerade, tänkte att nu skulle den nog vara körd, jag hörde knappt vad hon sa, men den torkade upp och nu är den sitt gamla vanliga igen….otroligt!

Något som är mer otroligt är att vi på vår bärbara dator, har varsin användare, jag har min och Åke sin. På min sida fungerar inte Internet Explorer, så jag använder Google chrome eller Mozilla Firefox, beroende på vad jag ska göra…och Åke kör med Explorer, på hans sida funkar det, men…vi sitter ju vid samma dator, vad är problemet??? Ja, ”Kul-Janne”, jag vet…vi ska inte ta något i det här huset på allvar 😀

Mycket stökande igår, älgskaven skulle skäras:

001

Potatisen spritsas:

007 029

Efterrätten fixas:

030

Och Nicco skulle ha lax och till detta serverades ju en sallad också. Ljus tändes och lite mysfaktor så där:

014 018

Vi började med fördrinken, den där spanska saken. Mycket skum, mot lampan var färgen röd, men då jag fotade, se den lila ut:

020

Fast i det urdruckna glaset var den blå:

028

Jag tyckte den var helt ok, jag blandade med lite fruktsoda, och is. Ett glatt gäng var vi, och trevligt som vanligt. Jag tog Winstone med mig och följde dom en bit på vägen hem, där vid tolvsnåret…och då kan vi ju säga att det var en lätt bris…eller ska vi säga som det var…STORM!!! Winstone fick springa framåtböjd, han gled iväg i blåsten vid Ullas, det var halkigt just där, ja, man skulle haft sparken och en tygbit 😀 

036

Fick ett gäng fina tulpaner också, av middagsgästerna, jättefina!

Och idag, får vi göra sten, sax, påse, och se vem som tar Winstone och vem som diskar 😀

034Hoppas på en trevlig söndag, för er allihop!

Dementi på brottsmisstankarna

Av , , 6 kommentarer 8

Fjärde dagen och dom har fortfarande inte, skottat parkeringen på jobbet, nu börjar jag tycka att det är lite dåligt, faktiskt. Skillnaden är väl att dom är desto bättre då, på att ta bort snön runt husen, och det är ju bra.

Här på slätten, får du, precis som ifjol, vara tacksam över att du inte sitter i en rullstol eller är i behov av rollator, då hade du inte tagit dig långt, eftersom plogkanterna vid alla överfarter ligger kvar. När man gått med Winstone har man fått mana på honom att hoppa och inte stanna av och lukta på plogkanterna då man själv stått mitt i vägen.

Sen förstår jag nog, innerst inne, att dom har haft fullt upp, snön fortsätter ju falla, och det gäller att prioritera, inte sitter dom undangömda i någon skrubb och väntar på att det ska börja tina, för att slippa skotta. Nåja, flera är säkert glada över nerfallet, skoteråkarna, skidåkarna, barn och hundar. Och vi får glädjas åt att varje dag är ett steg närmare en ny årstid.

Så ska jag dementera mina brottsmisstankar mot Sally, och hundmaten i vasen. Nicco kommenterade på FB att hon minsann visste vem den skyldige var, Åke hade tappat ut Winstones matskål, härom kvällen, och det var därför hon ringde och frågade om vi hade någon sop, nånstans, jojo!!!

Nu ska jag berätta nåt fuffens. Och det handlar om Facebook, där man kan lägga till vänner, lite så där som man behagar, man kan få vän förfrågan från dom man känner och man accepterar eller avböjer. I förrgår, fick jag en förfrågan från en som uppger sig heta Yvonne Berg.

Jag känner ingen Yvonne Berg och kortet på henne säger mig heller ingenting. Hon ser prydlig ut, men har inte skrivit nåt, om sig själv, profilen skapades dagen innan, och hon har fått tag i några som accepterat att bli vän med henne…inget mer.

Jag ser också att människan följer min profilsida, men varför då??? Jag gör då en bild sökning på google, och bilden finns, på en Spansk eller om det var Fransk sida och detta är en politiskt engagerad kvinna som absolut inte, heter Yvonne Berg. Så då vet jag att det är nåt lurt, jag accepterar hennes vän förfrågan och sedan, *tjopp* så blockerade jag henne eller han, eller vem det nu kan vara…så kan det gå, om man försöker att lura sig på…mig 😀

Önskar er alla en toppen torsdag, som jag ska tillbringa viss tid med Tina och ikväll är det dags för bastuträff, igen.

Foto1583Fick fina tulpaner av Helena igår, kul att få snittblommor, sånt köper man ju sällan åt sig själv, tack för dom 😀

 

Kunde ha gått illa…

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jag var en sväng till mamma igår, vi satt ute på deras gård och drack kaffe, kolla in jättetulpanerna som växer där:
Mitt i alltihop kommer Karin, mamman till min bästa kompis då vi gick i skolan, Annica, som blev mamma själv, för första gången ifjol, och det räckte inte med ett barn utan det blev två pojkar. Så hon har det hon gör på dagarna. Nå, Karin visade bilder på pojkarna och vi pratade om ditt och datt.
Hon var nyss hemkommen från Stockholm, där hon hälsat på sina barnbarn och dom hade varit ut och gungat osv. Och givetvis, apropå att gunga, så dök det upp ett litet minne hos mig som har med en gunga att göra.
Det var dessutom jag och Annica som var inblandade i den lilla happeningen på Mariehem, jag gissar att vi var runt 9-10 år, och vi hade förmodligen lite att göra, så vi parkerade oss i babygungan, ni vet dom där med dubbla däck, sedan pressade vi upp farten allt vad vi kunde och då det svängde som bäst, gick ena kedjan av, mitt ben fastnade i gungan så jag hängde kvar och Annica flög som en projektil och hamnade under en stock dom hade satt framför gungställningen.
Det hade ju kunnat sluta illa, men vi klarade oss fint och skrattade hela vägen till vaktmästaren, men där blev vi nog mer nervös, då vi skulle tala om vad vi lyckats göra. Nu var det ingen elaking till vaktmästare, men han muttrade någoting om att gungan var för småbarn och inte till oss… bara så vi skulle veta det.
När jag kom hem från M-hem så startade jag upp gräsklipparen och tog några varv med den, tur att vi inte har så mycket gräsmatta här. Däremot har vi många många bilar, så där vid fyratiden, då är det snudd på tjätt, ute på Vännäs vägen och i dom båda rondellerna. Det tog fem minuter för en bil att ta sig från vår infart och ut på Vännäs vägen… 200 meter bort (fågelvägen).
Sen håller kön i sig i ungefär 30-40 minuter och sedan blir det som vanligt igen. Vi har ju tur att dom flesta ändå fattar då man kommer körandes och stannar vid infarten att vi ska in här, så dom lämnar en lucka, så det värsta är ju när det då kommer folk som hittar på att dom ska gå över där, då blir det problem, ska man stå kvar och blockera trafiken eller ska man köra emot dom tills dom fattar att dom ska flytta på sig? Mjoå, jag vet då vad jag brukar göra, och det funkar i dom flesta fallen 🙂
Efter middagen rensade jag runt smultronbuskarna och tog rabatten runt hörnet också… Maria som inte vet vad som är ogräs eller inte, men jag rev upp lite saker så det kommer ner lite ljus där. Lena var lite förvånad då hon fick höra att jag satt silverek, ifjol, och den sitter där i år också, samma plantor, hon trodde nämligen att dom var ettåriga, och ska jag vara ärlig så trodde inte jag något annat heller, men dom lever och frodas i alla fall. Har man grön fingertopp eller har man 🙂
Och Åke kunde man hitta här:
Han tömde och plockade ner tanken (synd att jag precis fyllt tanken för 1200kr), och där upptäckte han i alla fall att någon strypt ett av returrören och nu var det återstående röret snudd på tätt. Han ska göra klart det ikväll. Han höll på ända till efter halvtolv igår kväll. Men nu ska det väl ändå bli bra då han får sakerna på plats igen.
Idag ska jag ta och ombesikta Camaron och hoppas att dom nöjer sig med vad Åke gjort med den, det svåraste är väl att få till ljudet så det duger i deras öron samt CO halten. Jaja, vi får se vad dom säger. Önskar er alla en fin torsdag!

Värre än svartpepparn

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Dagen igår, försvann i ett nafs. Jag hämtade upp Birgitta, Inge-Gerd och Kerstin, klockan tolv, för vidare färd till Svenska Hem, den där nyöppnade affären ute på Ersboda/Mariedal, vad nu den där vägstumpen tillhör för område. Gick ett varv därinne och sedan åkte vi förbi på Home.
Där har nämligen min mamma köpt en tvålpump, som man bara fyller med en tredjedel tvål och resten vatten, ut kommer sedan skum, då man trycker på den. Med andra ord sparar man in en hel del tvål som man annars bara sköljer ner i handfatet. Men vad hjälpte det att hon hade köpt den där… den var slut och dom visste inte ens om dom får in den igen.
Sen ville dom att vi skulle åka förbi buketten där dom köpte ett gäng med tulpaner som mamma fick då vi kom upp dit.
Där satt vi sedan i två timmar och pratade om världsproblem… ja, både lokala och världsliga. Kom in på att smörja in sig med krämer och vi kom fram till att smörjer man in sig med liniment, ska man passa sig för att stoppa fingret i ögat, mm.
Och med det sagt, kom jag ihåg när jag var runt 12-13 år. Min farmor hade alltid en godisskål på öppna spisen i tv rummet. Dit in letade man sig alltid, helt obemärkt, trodde man, men farmor hon visste nog allt, och hon såg dessutom till att alltid ha något i skålen.
Just den här gången, var mina små kusiner där, Anders och Gunnar. Anders som vid det tillfället kanske var runt 4-5 år, hade hittat något intressant däruppe på spismuren… en mortel. Jag vet inte av vilken anledning den stod där, kanske hade farmor alltid haft den där… bara för att, eller så hade den hamnat där av någon annan anledning.
I alla fall så tyckte Anders att den såg lockande ut, kanske trodde han att den innehöll små små godisar, för när han kikade ner i den såg han ingenting, så han tog bort stöten, höjde morteln upp över sitt huvud och vände den upp och ner för att kika in i den. Och detta gjorde han förmodligen aldrig mer om, farmor hade ju använt den flertalet gånger och där var det rester från både svartpeppar och andra starka saker, och givetvis for det rätt ner i hans ögon. Jag kommer ihåg gråten efteråt… och skriken. Så kan det gå om man är för nyfiken 🙂
Idag ska jag ha lunchgäst, här hemma. Jag tyckte att jag skulle bjuda hit Helena Springare, hon bjöd ju mig på lunch sist, och idag är ju en bra dag för det, då man är ledig och gör vad man vill. Det ska bli trevligt!
Önskar er alla en fin onsdag!

Vår i luften

Av , , Bli först att kommentera 4

Börjar med en bild på saker jag burit ner i tvättstugan och jag tänke fylla på med mer saker vartefter det försvinner, varsågoda, alla grannar, ta för er!

Vi åkte ut till Teg för att byta till sommardäck, Brälla hittade en nyutslagen nässelfjäril som fick komma ut från kallförrådet och ut i solen:

Sedan tog han ut sin Edsel för fotografering inför en eventuell försäljning:

Tova såg så där måttligt road ut:

Och sist, en bild på tulpanerna som skjutit upp vid en ingång på Vallmovägen, det är verkligen vår i luften:

 

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten