Etikett: Tyskland

Jag vet precis, hur jag var…

Av , , Bli först att kommentera 15

Det var ingen värme ute idag, fy fasen. Men ljust på himlen, så man ska väl inte klaga, vem har sagt att man alltid kan få det bästa av två världar?

Man får väl arbeta upp lite värme inomhus då, tänker jag. Jag fick upp ett il igår kväll, just innan läggdags, och tömde vitrinskåp, flyttade spritlagret och förberedde mig inför nästa il, som skulle dyka upp. Ja, jag ska fortsätta med det där projektet idag, eller ikväll, vi får se. Stökigt är det då, just för tillfället:

25995012_10155955742231585_4177691443329549549_n 26196280_10155955741756585_6813625363223525623_n 26229916_10155955742631585_799323183663184852_nJag har då nu på morgonen, burit ner julkyrkorna, stjärnan och adventsstaken, gardinbyten återstår, men jag tar det i den takt jag själv väljer. Tänker i alla fall att det var skönt att man inte dragit upp så jädrans mycket julpynt, men som vanligt, och som jag skriver varje år, den här tiden på året, alltid ska man glömma nån pryl, som man plötsligt hittar igen, så där lagom till påsk. Nån stackars kvarglömd tomte eller julkula :D

Vet ni vad jag gav till Åke i julklapp, nä, hur skulle ni kunna veta det? En slant som ska gå, oavkortat till en tatuering som han ska göra. Kanske det blir imorgon, jojo, så kan det gå om man säger att man alltid velat haft en men inte gjort nån :D

Jag däremot, har ju alltid sagt att jag inte ville ha nån, men jag fick en ändå, så kan det också gå. Är dock evigt tacksam över att tatuering-studion i Danmark hade stängt, den där dagen, 1984, då jag och bäste kompisen Urban Dunger, passerade just där, på vår liftar turné på väg till Tyskland.

Vi kom på, precis där och då, att det hade väl varit kul med en tatuering. Ingen planering, what so ever! Och hade dom haft öppet, så hade jag förmodligen, suttit här idag med nån konstig bild på en arm eller vart jag nu hade satt den, och bilden skulle antagligen inte haft någon som helst förankring i verkligheten…jo, jag skriver så för att jag vet exakt hur jag var, på den tiden, back in the days.

information-1_22403466Bild hittad på en blogg utan länk…

Jag kanske hade tatuerat in en döskalle (otippat) eller nåt mönster, kanske nåt namn, som jag idag inte skulle haft nån aning om vem det egentligen var (skulle inte förvåna mig), eller ett ansikte på David Bowie, jag gillade honom då. Jaja, som sagt var det var tur, att det var stängt :D

Nu mina vänner, ska jag slå igång gårdagens avsnitt av Farmen, vill ju inte missa en minut av det. Önskar er alla en trevlig torsdag!
ecf3e830298358ec0af457617e3d04deBild hittad på pinterrest.com

Vi kunde ha blivit efterlysta!

Av , , Bli först att kommentera 10

Det blev prat om resor till andra länder, och hur det kan skilja sig från förr, och idag. Saker som ändras, hur man gjorde då, och vad man har att välja på nu. Även sakerna man tog med, finns ju i uppdaterade versioner, och är i många fall bättre.

Jag och en kompis, Urban, skulle ju lifta till söderhavet, typ, nå, det blev i alla fall Tyskland. Med start här i Umeå, och en lastbils färd ner till Göteborg. Vi hade ryggsäckar med oss. Och direkt då vi klev av båten i Danmark, så kände jag att det där med ryggsäck, det var inget för mig (precis som att ha mössa på skallen…fy :D ).

Vi slog våra kloka ihop och skulle komma på hur vi kunde lösa det där problemet. Dessutom, tänkte vi, att det kanske hade varit bättre att tågluffa, så vi knatade in på en tågstation för att fråga om man kunde köpa tågluffarkortet.

Nej, det gick inte, utan i så fall hade vi varit tvungna att ta båten tillbaka till Göteborg, och införskaffa kortet där. Men, jag kom då på att jag skulle fråga om jag kunde få hyra in min rygga, där, på stationen.

Nu var det lite språkförbistringar, och efter en del hackande hit och dit, så ok, det gick bra. Vi kunde ju som inte säga exakt, när vi skulle komma tillbaka, men på 1-2 veckor. Så jag packade om mina grejer, och fick ner det absolut viktigaste i en hederlig kasch, och sedan begav vi oss av på äventyr.

Vi kom tillbaka, efter x antal dagar, tror att det var 10, men kommer inte ihåg exakt. Killen på stationen var lätt upprörd och lite skakad. Vi fattade ingenting, utan trodde att vi kommit överens om tiden, och att det skulle dröja nån vecka eller två. Efter en del tjorvande fick vi då klart för oss, att han, killen, trott att det rörde sig om 1-2 timmar, inte veckor, och han hade varit i valet och kvalet om han skulle ringa polisen och anmäla oss saknade…ojoj, så det kan bli :D

2016-08-08 09.10.26 2016-08-08 09.10.37 2016-08-08 09.12.04Förstår ju vilket dilemma vi lämnade honom i, men tur för oss att vi inget visste, ibland kan man ju få vara så där, lyckligt ovetandes om saker :D Och historien fick ett lyckligt slut, och han kunde sova gott, igen.

Och jag avrundar med ett grattis till Mats ”Tigern” Boström, som fyller år idag, han kan skymtas, där bakom min axel, han med solbrillorna på:

0332Önskar er alla en toppen måndag!
funny-quotes

En enkel…väldigt enkel

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag, Nicco och en kompis till henne…ska inte nämna nåt namn, men det börjar på Oliv…och slutar på a, var till Avion i veckan. Jag strosade iväg och gjorde det jag skulle, och dom gick åt ett annat håll.

Sedan möttes vi vid Espressohouse, för att ta en kaffe. Och kaffe idag, är inte ”bara” en kaffe, det är ju för fasen en djungel, av olika sorter. Jag och Nicco slog på stort och testade en kall kaffe med mjölk, och Oliv…a went all in, och beställde en espresso.

 Hon fick frågan om hon ville ha en dubbel, men då såg hon väldigt skeptisk ut, och sa: ehhneeej, jag tar en enkel.

Det fick hon…en väldigt enkel, liten halv, munfylla med kaffe. Hahaa…vi skrattade gott, för hon tänkte inte på vad en espresso är, och man kan ju faktiskt undra. Nu togs inga kort, men så här såg den ut:

lsBilden hämtade jag HÄR

Och jag kan ju lugnt säga att hon blev aningens besviken, hon trodde att hon skulle få en typ, caffe latte, ja jisses, vad vet man.

Jag kommer i alla fall ihåg min första och förmodligen sista, espresso. Jag och en killkompis, Urban, var i Tyskland, och vi parkerade oss på ett litet café och beställde kaffe…trodde vi. Och in kom dom med världens minsta kopp med världens starkaste kaffe. Vi trodde först att dom skämtade, men tordes inte säga nåt, det var ju en del språkförbistringar.

Känns lite löjligt att hålla i en sån där ”dock kopp”. Nå, det finns ju uppenbarligen en efterfrågan på detta, och som jag har förstått det, så är det en typ av kaffe shot, något för den verklige kaffedrickaren och finsmakaren…typ.

Ja vi har då alltid kört med kok kaffe och kommer antagligen att fortsätta med det. När vi är på tävlingar, blir det dock bryggkaffe, enklare att göra sig av med kaffesumpen. Och idag, har jag hunnit få mig 2 koppar…och fler lär det bli :D

2016-04-27 10.07.51 2016-04-28 08.07.59Önskar er alla en fin lördag…förutom vädret då, som ser halvdåligt ut.

Sött, salt eller starkt

Av , , Bli först att kommentera 13

Tänkte på smaker, och hur olika vi upplever dom, dessutom, hur många fler, det finns idag, kontra då man var 8-10 år.

Då var salt…salt, sött, var socker, sirap eller honung, starkt…tabascosås, beskt, kakao eller kanel. Ja urvalet var inte så stort.

Ibland lekte vi skafferileken. En fick blunda och vara testperson, den andra hällde upp olika saker i en tesked, så skulle den som blundade, gissa vad det var man fick i munnen. Och jag lovar, tabasco var nåt man ALLTID fick.

Jag och en killkompis, liftade till Tyskland, då jag var 16 år. Där var vi in på ett hak och beställde en bratwurst, jag ville ha senap, och hallå, den senapen, var inte att leka med. Jag som aldrig varit i utlandet förut, hade nog inte heller en tanke på att det skulle vara annorlunda.

Senap var väl senap…jo kyss mig. Det kom luft ur tårkanalerna, fruktansvärt stark senap, fy tusan. Idag, kanske man inte hade haft samma upplevelse, man vänjer sig, sakta men säkert, med andra smaker, dofter och utseenden.

Fisk, är nog dock något jag aldrig kommer att vänja mig med, tur att det finns, likasinnade. Jag berättade för Eva-Marie, att vi inte käkar fisk, här hemma, och det gör inte dom heller. Jag tänker dock att lite av min avsmak (förutom fisksmaken) kommer ifrån en grym upplevelse, som barn.

Lillebror Lars, var väl inte mer än 5-6 år, och fisk stod på lunchmenyn, säkert abborre eller sik. Han börjar plötsligt hosta och kraxa, han hade satt ett ben i halsen. Pappa, snabb som en vessla, bänder upp käken på honom, ser benet sitta tvärs över, just innan nerfarten till halsen.

Han tar en tång, och lyckas fiska upp det stora benet. Det var inte dom roligaste minuterna, och sedan dess, gillar jag inte heller att servera andra, fisk, usch, tänk om dom får ett ben med på köpet. Fisk var nåt som vi fick laga till, varje tisdag, då jag jobbade i köket på en förskola…inte alls roligt.

fish-bones-42430_960_720Fisk
Nu önskar jag er alla en fin söndag!

Man förstår nog, språket till trots

 

Igår gjorde vi en påskutflykt, jag och chefen. Vi åkte till Mariedal där jag bjöd henne på en fika på café Victoria, sen gick vi in på buketten, fortsatte upp på Mio, och avslutade på Kupan. Det var trevligt och dagen gick rätt så fort.
När Nicco kom hem stod hon och pratade om skolan och samtalet gled över till språk, både spanska och engelska. Och vi var överens om att om man bara vågar prata så är det knappast ett problem, det kan ju komma en utlänning och snacka knagglig svenska så tycker man ändå dom är duktiga som kan göra sig förstådda.
Kommer osökt att tänka på en snubbe som kom in på Värsåsvillan då jag jobbade där. Han ville veta lite saker om husen som vi sålde och givetvis snackade han bara engelska, hm…
Hur skulle jag enklast förklara ordet nyckelfärdig, har sagt detta till andra som genast svarat: Keyready! Ja, direktöversatt ja, men han begrep väl inte vad det i sin tur betydde. Fågelband ingick, mjo ni, a birdband is free, eller? Nå, det gick bra men ett ord, kan ta tio ord att förklara.
Jag och en killkompis (nu får ni säkert läsa nåt jag redan skrivit tidigare, men so what), liftade ju ner till Tyskland, en gång för längesedan. Jag med min skoltyska som jag läst i två futtiga år, var vi inte mycket hjälpt av, vad skulle dom begripa med dom enkla fraserna om vad man hette och vart man bodde.
I alla fall var vi på väg mot ett ställe som hette Brunnsbuttel, en bil stannar och Urban öppnar dörren och ska säga namnet på staden vi ska till, men säger fel: Bratwurst?
Gubben i bilen tittar frågande på Urban som nu upprepar ordet: Bratwurst? Jag bröt ihop totalt och börjar gapskratta samtidigt som jag ska förklara för Urban att han står och säger korv till gubben, han tror väl att du håller på svälta ihjäl, säger jag mellan skrattattackerna. Allting ordnade sig i varje fall, vi fick lift och till och med erbjudande om mat och husrum hos frun och honom, om vi inte skulle få någon mer lift den dagen, det var ju vänligt men vi tog oss till målet, språkförbistringarna till trots :)
Nu ska jag göra lite smygreklam om klubben Nailheads, som har sitt årliga swapmeet idag, klockan 9 öppnar dom portarna och dom håller till i klubblokalen på Spårvägen 6:
Önskar er alla en fin lördag!

Kortaste natten överallt, eller?

Låg och läste en bok igår (solskensriket av Margit Sandemo) och då skulle det firas midsommar.

Här ser vi en liten glimt av midsommarstången som vi åstadkom uppe i maltträsk för några år sedan. (felvänd och därför kan man inte se ringarna, som nu faktiskt finns där  :-)

Nu undrar jag, man säger att midsommaraftonen har den kortaste natten, men vilka firar midsommar och gör alla det av samma anledning? Jag menar, om man nu firar den i till exempel USA, står då solen på samma sätt där och vid samma tidpunkt, eller är midsommaraftonen något som utvandrarna tog med sig. Ordet midsommar finns ju på engelska.
 
Eller är det något som bara händer här i Sverige, att natten är kort, jag vet att midsommaren ursprungligen kommer från Tyskland, och Tyskland ligger ju närmare ekvatorn och borde inte ha samma ljus på natten, som vi har här på somrarna.
 
 
 
 

Att åka på tummen

Av , , 2 kommentarer 3

 

En gång i tiden och innan jag hade körkort så liftade jag mycket, inte här i stan utan då man skulle till stugan, till kompisen som hade ett anda hem i Piteå osv. Mycket har hänt på alla resor, nästan varje gång, om man nu riktigt tänker efter.
 
Har till och med liftat till Tyskland med en kompis, vi blev upp plockade bredvid Autobahn, där vi gick efter att ha blivit avsläppta där. Han vi liftade med tyckte att det var enklast så slapp han köra ner på en avfart.
 
Vi hann gå en bit sedan hördes sirener och vi såg blåljus. Då skrattade vi och skämtade om att nu skulle dom komma och hämta oss…vilket var alldeles riktigt. Om det nu var en ”riktig” polis eller en typ av vägpatrull, ska jag ha osagt, men ut ur bilen kom han och tyskan flödade ur hans mun och vi begrep inte ett ord.
 
Då vi förklarade på engelska att vi no nothing om deras regler och Autobahn, så lugnade han ner sig, vi fick hoppa in i bilen för vidare färd till närmaste avfart, sen släppte han av oss med en önskan om att inte se oss en gång till, gåendes längst Autobahn.
 
På samma resa stannade en äldre herre, vi skulle till ett ställe som hette Brunnsbuttel och kompisen sa att vi skulle till Bratwurst. Jag garvade så jag kunde inte säga ett ord, herren såg frågande ut och kompisen säger återigen, Bratwurst. Jag stod dubbelvikt på vägen och skrattade så tårarna rann, inte Bratwurst fick jag fram, det är ju en korv. Mannen måste ju ha trott att vi höll på att svälta ihjäl eller något liknande.
 
Men apropå att ta sig fram med tummen, varför kan dom inte ha en typ av liftcentral, där man fick anmäla eller skriva in sig om man skulle iväg någonstans, kanske betala en tjuga eller två, sen fick bilister som ville ha sällskap komma in dit och plocka upp så många han eller hon ville ha med sig i bilen. Dels så minskar riskerna med att folk försvinner, då man kan ha en viss koll på vem som åkte med vem, sedan kanske fler tordes lifta då dom hade ett ställe att vänta på och inte behövde gå efter vägarna. En idé bara.
 
Jag och Kerstin åkte på Expo igår, där hon införskaffade nya gardiner, själv köpte jag en lampa att ha i köksfönstret, nu då jul sakerna åkte bort. Och den här gången var lampan ingen byggsats, däremot hänger det som pärlband ner efter lampfoten så jag hoppas att katterna aldrig kommer att lägga märke till det, för då är det nog kört. Sen åkte vi ner på Maxi och små handlade. By the way, Kerstin! Jag håller tummen för att vi har rätt siffror ikväll, det vore någonting det :-)
 
Önskar er alla en fin lördag!