Etikett: utnyttja

Kaffe, kaffe och kaffe i vrångstrupen ☕️

Av , , 2 kommentarer 12

Vi åkte ner på Nailheads igår kväll, för kaffeintag, småprat och lite strosande i garaget.

Den här texten sitter nere vid Mats P Karlssons plats, så den kanske tillhör honom. Rolig är den i vilket fall som helst, haha…

Höll på sätta kaffet i vrångstrupen då jag läste följande på VK idag.

 

Kunde absolut inte låta bli att lämna en kommentar om detta. Visst är det skamlig.

 


Lika så är det med dom som vabbar, fast dom egentligen har sin respektive hemmavid, eller som jobbar och vabbar samtidigt. Falska sjukskrivningar med mera. För har man tur kan man komma undan med det. Eftersom kontroller verkar göras, lite random.

Värst av allt detta, är ju att det drabbar tredje person. Nån ska ju betala kalaset, och som vanligt är det skattebetalarna, men även dom som verkligen behöver sjukersättning, assistanstimmar, och vabbslantar.

För det fungerar likadant som med försäkringar. Ju mer du använder dom, desto mindre får du utbetalt. Nån ska betala och det är ju alla som egentligen aldrig eller sällan, behöver använda sig av försäkringarna. Det betalas via priserna avgifterna

Och det som utbetalas från FK krymper. Man får långtifrån 80 procent av sin vanliga lön. Jag skulle vilja påstå att det man får ut är hälften av vad man skulle haft…krasst och snabbt uträknat. Och det är tack vara alla som utnyttjar detta till det yttersta. Så tack, tack så hemskt mycket *ironi*

Mera kaffe i vrångstrupen, kunde det ha blivit om jag inte redan druckit det då jag skulle gå ner i källaren och träffade på fultomtarna. Nu på väg uppför trappan, och det ser ut som om det går fort för dom Kan ju inte haft nån större baksmälla, från gårdagen, tänker jag.

Lucklådeöppning numero 8 och det blev lite skruv och en mejsel.

Och nu, mina vänner, önskar jag er alla en fin onsdag!

Vissa har ingen farstu

Av , , 4 kommentarer 12

 

Ibland, eller rätt så ofta faktiskt, gluttar jag tillbaka i mitt arkiv, här på bloggen, och det är för att kolla fakta… när hade vi semester ifjol, när var det vi hälsade på hos dom, visst kom första snön då, osv.
På senaste tid har jag noterat att alltid, då jag gör det, så blir jag påmind om att pappa inte finns längre. Den absolut första tanken då jag går in är: Aha, ok, det var före olyckan, eller tvärtom.
Jag skrev ju, då han låg inne att vi fick göra en dagbok åt honom, där vi skrev ner tankar och hälsningar, vad som hände just då och personalen tog kort. Den boken fick mamma, för två veckor sedan, hon ville inte läsa den, men jag ville, trodde inte att det skulle vara några problem, men där bedrog jag mig.
Jag öppnade boken, och stängde den rätt så omgående, det gick inte. Men tänkte jag sedan, vi behöver ju inte heller läsa den… vi var ju där, vi skrev ju i den och ibland läste vi vad vi skrivit, för pappa. Och det kan ju kännas bra, att bara veta att den finns, om man skulle vilja.
Sen har vi på sista tiden fått veta att det finns dom som inte drar sig för att försöka utnyttja, pappas namn, vad han sagt och vad dom kommit överens om, även fast det inte finns et skrivet ord om detta, inte heller att det är nämnt för mamma. Ord står mot ord, och tyvärr för dom, så får mamma rätt, dom kan inget göra åt saken, men det är så lågt gjort.
Pappas namn ska inte ens behöva nämnas i detta fall och komma dragandes med att dom som hade haft det så roligt ihop… det är bara patetiskt. Att dom hade roligt då, kan ju ingen ändra på, det är fina minnen vad som än händer nu, eller hur?
Nä, det finns folk och det finns folk.
Vilket kanonväder vi har, nästan så man börjar längta efter en droppe regn eller varför inte ett rejält åskväder, men det kan gärna få inträffa på kvällstid, då man kan se alla blixtrar och förundras över naturens krafter. Nu ska jag gå ut, på altanen, så de så 🙂 Önskar er alla en fin lördag!
Maria Lundmark Hällsten