Etikett: vaccination

Han tror han är en get

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Jaså det var 1:a april igår… och det gick nästan helt obemärkt förbi. Ett skämt såg jag på vk.se men sedan iddes jag väl inte leta eller höra efter så mycket heller.
När jag var liten var standard skämtet att mamma kom in och väckte upp jag och brorsan och sa att det var en kanin därutanför, eller en räv eller annat djur, och man tvär reste sig upp, stod där och gnuggade ögonen men såg ingenting.
Jag lurade ingen heller, igår, orkade som inte komma på nåt vitsigt, ifjol körde jag ju en här på bloggen, om att kyrkan skulle rivas och det skulle bli en rund bar/krog där istället… synd att det bara var ett påhitt från min sida, annars tyckte jag ju att idén var utsökt bra :)
Så var resan till Budapest bokad och klar också, Theresé ringde upp och gjorde klart alltihop. Lustigt att flyget från Umeå till Arlanda och vice versa är snudd på, lika dyrt som hela resan till Budapest, med hotell och frukost…det skulle man kunna kalla ett aprilskämt men tyvärr så är det ju inte det.
Idag ska jag träna, sedan ska vi fixa pass, och klockan tre har jag fått tid hos veterinären för Winstones vaccination och hälsochecken på Eloise. Och det var ju inte nog med det, halv sex ska jag till tandläkaren igen, ja, har man inget för sig så ordnar man det på ett eller annat sätt.
Winstone… som förövrigt tycks tro att han är en get. Varför ska allt in i munnen? Han knaprar löv och pinnar och allt annat intressant han kan hitta ute. Är det inte portionssnus påsar som ligger och skräpar så är det cigaretter, papperssuddar eller annat skräp, och det ska in i munnen, även om han inte sväljer allt.
Ibland är han så snabb att man inte ens noterat att han sprungit med munnen öppen och bara sugit in allt i hans väg, som värsta dammsugaren. Jag hoppas ju verkligen att det hör till valptiden och att han växer ifrån det, annars kan man ju bli galen. Man vet aldrig vad han får i sig.
Jag önskar er alla en fin tisdag, nu ska jag sätta fart så jag hinner med alltihop.

Utlåst i morgonrock & -15gr

Av , , 2 kommentarer 3

Jag hatar att knyta mina skor och igår blev det sex gånger. Först att hjälpa Åke med bilen, gå med Jennifer till skolan, promenad med Kerstin och Janne, träning, bilen igen och sist, hämta Jennifer på dansen.

Sedan hade jag dessutom tvättstugan så det var ett evigt springande. Jag vet varför jag hatar att knyta skorna, inte så mycket för själva knytningen utan för att jag vet att dom ska av, sedan. Och det absolut värsta jag gör, rent smärtmässigt, är att ta av mig skorna efter att jag varit ute. Det gör så j-kla ont i både ben och rygg.
 
Men efter att ha pratat med Annika igår så vet i tusan om jag hade velat byta dag med henne. Hon tar sig ju hjälpligt framåt och igår morse skulle hon ut, i morgonrocken, och skorna hon brukar traska runt i brukar vara foppa tofflorna så det hade hon säkert på fötterna, hon skulle bara hämta in tidningen. Det var ju, som ni säkert vet, ca 15 minusgrader ute.
 
När hon kommer tillbaka till huset, så kommer hon inte in, handtaget på insidan av dörren har ramlat loss. Nu har hon en inneboende hos sig och hon var därinne men lyckades inte få fast handtaget så dom kunde öppna dörren, med den följden att tjejen fick gå ut på baksidan (hon hade tider att passa på skolan) och ni som följer mitt bloggande, vet att Annika inte är så kurant just nu, med flertalet frakturer på revbenen, flisor som slagits av på ryggkotor, en förstörd minisk som ska opereras osv. så själv kunde hon inte ta sig in den vägen, då den ligger väldigt otillgängligt till.
 
Hon har fått diverse hjälpmedel, däribland ett larm, så hon larmar och dom ringer upp, så hon frågar om dom möjligtvis kan komma och hjälpa henne in, även fast hon nu inte har ramlat omkull. Det ska dom göra men…dom får ett fall som är mer akut och måste ta det först vilket innebär att Annika blir stående därute på altanen i en timme innan dom kan komma…brrrrrrr.
 
Hon sa att hon fick sitta två timmar framför öppna spisen innan värmen så sakteliga började återkomma. Nä, fy fasen, jag ska inte gnälla på att jag måste ta på eller av, mig skorna. Det är ju en världslig sak.
 
Bilen vill fortfarande inte starta, vi försökte otaliga gånger igår men den enda gången den huckrade till var med startgas. Undrar just om det kan vara en ispropp? Vi lämnade det bekymret till i helgen, då kanske han kan få in den i nåt garage. Det värsta är att jag ska ta Jennifer till Hagaskolan idag, för den sista vaccinationssprutan och jag som fryser bara jag tittar ut, och nu är det minus 19 grader här och inte såg det ut att bli varmare till i eftermiddag. Det är bara att bita ihop, framkalla en bild av Annika ute i blåsten i morgonrock och he sig iväg. Jag ska nog plocka upp sparken, så går det lite fortare.
 
Önskar er alla en trevlig fredag!

Sjukdomar

Av , , 4 kommentarer 2

 

I söndags, då jag, Kerstin och Janne tog rundan runt ja-berget fast i omvänd riktning, så blev det bl.a. prat om vaccinationer och influenser, och det här att äldre, friska, människor kan stå emot influenserna bättre än yngre människor. Det har ju att göra med att man som äldre, oftast har varit mer utsatt för sjukdomar och därför har ett bättre immunförsvar. Tyvärr, så är det tvärtom då det gäller barnsjukdomar, vilket vi fått erfara, inte nu men för ca 18 år sedan.
 
På Mariehemsskolan där Theresé gick som liten, var det dags för vattkoppor. En av hennes kompisar åkte på det och jag tycke att det kunde vara bra om även Theresé skulle få göra bort det, jag visste att det är en sjukdom som kan vara jätte besvärlig om man får den som vuxen och trots att Åke ofta säger att han inte är en dag över 22 år och han vid det tillfället var runt 32 år så räknas det som just, vuxen.
 
Jag ringde och checkade med Åkes mamma först och frågade om han haft vattkoppor. Ja sa hon, det är klart, han har haft det mesta. Vad bra tyckte jag och sedan gick vi upp till Theresé kompis så dom fick leka ihop den dagen. Det dröjde inte länge förrän hon hade vattkoppor och om jag inte missminner mig så var det ganska lindrigt…för henne. Ni som nu hängt med i min blogg och vet hur vi brukar drabbas av den ena oturen efter den andra, kan nu lista ut vad som hände därefter.
 
På julaftonsmorgonen så låg Åke i sängen, rödprickigare än vad man någonsin skådat, hög feber, spydde så det såg ut som värsta exorcisten filmen, hjärtat arbetade på högvarv och jag kände mig tvungen att ringa upp på akuten för att höra vad jag skulle göra. Åke fick sedan prata med sköterskan eller vem det nu var och jag satte upp telefonen på hans bröstkorg, den studsade upp och ner av hans hjärtslag. Så risig har jag aldrig sett honom, varken förr eller senare.
 
Botemedel vet vi alla att det inte finns mot vattkoppor utan han fick härda ut sjukdomen liggandes i sängen den julveckan och nu lär han ju inte åka på den sjukdomen i varje fall. Förhoppningsvis har han nu också haft alla andra smittsamma barnsjukdomar som man kan få i vuxen ålder, annars vet jag ju en som kommer att få det en dag. Ha en bra tisdag!