Etikett: vampyrer

Slog näven i bordet!

Av , , Bli först att kommentera 13

Bonus sonen är här och vid frukosten, avslöjade han att han inte gillar spindlar, njae, han är till och med, smått rädd för dom. Jag förstår precis, sa jag. Har ju själv varit livrädd för dom där små stackarna.

v13288(1)5576b62a11866Här finns den bilden

Jag berättade hur jag hade kommit över rädslan, ganska lätt, dessutom. Jag blev ju bara så less på att alltid vara rädd för att bli påhoppad av nåt långbent spektakel som skulle slå tjyvben på mig och sedan hugga av näsan eller tugga sönder öronen…fyyy alltså!

680Här hittade jag bilden

Nej, jag slog näven i bordet och deklarerade högt, att nästa jävul (läs spindel) som skulle våga sig fram, skulle jag knöla till, vilket jag gjorde och jag kände mig enormt stolt. Och där försvann den rädslan.

Sedan vet ni ju alla, som läser min blogg att jag blev rädd för nåt annat…mycket värre…fjärilar, hugaligen!!! Fast jag tänker att jag ser inte lika många av dom, så det är överkomligt 😀

28277003_10156075966446585_579854214868273478_nSen vet jag inte varför min mamma gav mig den här tavlan…trodde kanske att jag skulle vänja mig med dom små fina flygande vampyrerna…?

Idag skiner solen för fullt, liksom igår, men någon värme vill inte infinna sig. Tycker lite synd om alla som kör kalldrage idag, veteranbilar på vintervägar. Hoppas dom har bra värmepaket i bilarna, starten har ju redan gått, om jag är rätt påläst.

Vi får se vad vi gör idag, inget planerat, men en sak är jag helt säker på, dagen kommer att gå oavsett vad vi gör. Ha en fin lördag, allihop!

28058666_10156075967026585_8165449399503142281_n

Mycket grymt… jag vet, men håller inte med

 

Vaknade upp till ännu en solig dag i stugan… bra, det behövs. Vi åkte ju till Arvidsjaur igår, och då var det rätt så mulet här, men solen började skina däruppe och sedan blev det sol för hela slanten, även här. Jag följde med Nicco ner till badstranden, hon ville bada, och jag höll på dö av värmeslag, solglittret på sjön kändes som ugnsfolie… typ, och då var klockan ändå över sju på kvällen.
Vi satt ute och visst är det konstigt, är det varmt och soligt, sitter man på altanen för att slippa myggen, men då kommer bromsen istället. Om man går ner på gräset och speciellt på kvällen, då blir man överbelamrad av knott och svidare, men i samma sekund som solen försvinner, så försvinner även dessa småkryp… hu, vart då, faller dom ner i gräset och somnar eller vad händer? För det går som i ett trollsslag.
Konstigt är det också, även om det är tacksamt, att broms, svidare och knott, inte bits inomhus, varför? Är det för att dom är som små vampyrer men tvärtom, dom måste ha sol och fria ytor för att kunna arbeta och utföra sina blodiga uppdrag, man kan ju undra.
Och apropå broms, Rickard, som sprang runt och jagade dom med en tidning blev imponerad av Åkes sätt att dräpa dom på, han tog helt sonika bromsen mellan tummen och pekfinger och klämde åt, och han tömde snabbt stugan på otygen.
Dessa odjur har aldrig varit mina vänner, jag hatar dom, och min morfar tyckte nog inte heller om dom. Läs nu inte detta om du tycker att dom är gulliga, ulliga, fina smådjur som aldrig gör en fluga förnär. Min morfar, plockade också dessa otyg mellan tummen och pekfingret, sedan stack han fast ett torkat höstrå, i baken på dom, sedan fick vi kolla in vad som hände då han släppte dom. Wrooom, rätt upp som en raket och sedan rakt ner som en pannkaka. Så gick det för dom, grymt tycker säkert många… killigt åt dom, tycker jag.
Idag åker vi till Fällfors, planerna är att ta oss härifrån vid tre tiden, och sedan kan vi bara hoppas på att vi slipper regn och blöta, hoppas hoppas hoppas!!! Och på tisdag, packar vi sedan ihop och åker hem för en dag, packar om, klipper gräs, kollar post och sedan åker vi ner till Järlåsa på torsdags morgonen. Så ser det ut. Ha det gott, allihop!

Mörka typer

Av , , 6 kommentarer 5

 

Jag och Nicco ska klara oss själva idag, och det gör vi ju säkert också, Åke ska åka kalldraget, ett rally i snö och med frågor runt en snitslad bana.
Vi däremot ska inte köra rally men hade tänkt oss ut på Expo och kolla runt lite och sedan ta en fika på Nybro konditori, jodå, sämre saker kan man ju roa sig med  🙂
Men dessförinnan ska jag nog ta en promenad i huset med snabeldraken, och kanske till och med torka lite med golvmoppen, inte fullt så underhållande och kul men desto roligare då det är gjort.
Vi pratade igår om hur konstigt det blivit om man tänker på serier som nu går på tv eller filmer som visas på bio och böcker som yngre förmågor läser. Det är väldigt mycket vampyrer, zombies, konstiga mörka människor där den som har mungiporna längst är den man ska se upp till och tycka är bra.
Själv hade vi visserligen greve Dracula, varulven, den där håriga typen som såg ut som en förvuxen apa, och Frankenstein, en typ att tycka riktigt synd om, med skruvar i pannan och ström i skallen. Men var dom verkligen så där läskiga så man inte tordes sova på natten? Inte för mig i alla fall.
Men visst, vi är ju även där, väldigt olika allihop. Chefen berättade att hon inte tordes gå i vattenpölar efter att hon sett Hajen 🙂 Själv tror jag inte att det hade kunnat rymmas nå större faror med huggtänder i dom små pölarna, men vem vet.
En person jag däremot tyckte var riktigt läskig, var Ernst Hugo Järegård. Jag kunde inte ge mig till att gilla varken hans uppsyn, röst eller något överhuvudtaget som han medverkade i… och då undvek jag givetvis att se något med honom.
Men så kom då Kalle och chokladfabriken. Jag tror att det var då Theresé var liten. Det var en tecknad version och uppdelad i flera avsnitt. Berättarrösten var just Ernst Hugo, och kan ni tänka er, efter att ha lyssnat och sett det barnprogrammet så kunde jag inte annat än börja digga gubben. Han var ju helt suverän att lyssna på, och visst hade han ett udda utseende, men det blev inte lika hemskt efter att ha fått höra honom, utan han blev tvärtom, lite fascinerande att se på… jätte knepigt men sant.
Nå, där ser man hur det kan vara och även att man kan ändra åsikt fast man egentligen inte tror det, till en början. Jag önskar er alla en fin lördag!
 
Maria Lundmark Hällsten