Etikett: väninna

Scenen utspelas framför våra ögon…varje dag

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu ska jag se, om jag kan låta bli att lägga mig i andras uppfostran av deras barn…hm…jo, men det kan jag, däremot så får väl alla ha sina åsikter, gissar jag.
När man sitter ute på vår gård, så passerar det x antal bilar, bussar, ibland lastbilar, drösar med cyklister och ett och annat barn på skateboards, kickboards, sparkcyklar och cyklar för nybörjare…ni vet, dom där utan trampor. Och för det mesta, då det gäller barn på cyklar, så har dom även med sig en förälder, eller två.

Ja just ja…Adam lyckades ju även pricka in att vara här under vintern och fick se både cyklist och skidåkare, passera vårt grindhål, inom loppet av någon minut…he was in chock!!! :D

Nå, så sitter jag ute igår, jag hör någon som ropar, och ropet stegras till vrål, så tittar jag upp och ut från Ica parkeringen, kommer en pojke på cykel utan trampor…i full karriär. Efter springer mamman (gissar jag), höggravid och försöker få tag i pojken men han ger tusan i vad hon skriker.

HÖR DU MIG? HÖR DU MIG? Skriker hon…nä, uppenbarligen inte, eller så tänker jag att han har lagt på, han vill inte höra.

8272075_f520

HÄR är den bilden

Ut på vägen där det kommer flera bilar, och lyckligtvis ser dom pojken. Mamman får tag i honom, mitt på vägbanan, och där stannar dom och tjafsar…uppehåller trafiken…hon har även en hund i koppel, som står 1½ meter bakom mamman.

Dom förflyttar sig till refugen, men ingen bil kan ju fortfarande köra, med en hund på ena sidan, och en labil mamma med en ännu instabilare son, som ingen vet vart han tänker fara.

Så går dom äntligen över hela vägen, hon släpper pojken, som lägger i högsta växeln och susar iväg, åt vårt håll. Jag hör att hon säger nej, vi ska ditåt. Sen passerar han över vår väg, i 120, inte en blick åt höger eller vänster, full fart…spar tid.

Nu dyker det upp en annan tjej, jag gissar att det är en väninnan till mamman. Hon ropar hela tiden pojkens namn…-Sören…jag vill bara säga en sak! Sören! Sören! Sören, jag vill bara säga en sak. Så går rösten upp i falsett och plötsligt börjar hon springa. *Sören är förövrigt ett fingerat namn. :D

Ja, jag vet varför hon springer, han stannar förmodligen inte och far med sparcykeln över nästa väg, utan att se sig för…OJOJ!!!

Ni hör ju, världens dramatik på vår gata i stan! Det värsta är, att jag kan känna med mamman, paniken, man är livrädd att barnet ska bli överkört, man får tunnelseende, därför ser inte hon allt, som jag sitter och noterar.

När jag sedan berättar händelsen för Nicco, så säger jag att hade det där varit jag, så hade jag greppat pojken och gått över vägen med honom, SEN…hade jag haft ett samtal med honom, och frågat om han ville behålla cykeln, eller om vi skulle slänga bort den. Två alternativ, och ville han ha kvar den, så skulle han bli tvungen att lyssna…jag skulle berätta om hur farligt han betedde sig, och konsekvenser som kan bli, om man inte lyssnar.

Sedan hade jag avlett honom, hela vägen, med att fråga saker, jag skulle berömma honom om hur duktig han var på cykeln, och kanske hur snäll han var som nu lyssnade blablabla…ja, ni förstår.

Sen förstår även jag, att det jag säger att jag skulle göra, kanske inte alls hade funkat ändå, av andra anledningar. Han kan ju ha problem som vi inte vet…men då hade jag förmodligen tagit av honom cykeln…punkt slut, end of discussion!

MinionsHÄR är bilden lånad

Vilken dramatik vi kan se från vår gård, tyvärr är detta ingen happening, utan jag ser varje dag, barn som cyklar rätt över, dom har föräldrarna med sig, 20 meter bakom…ingen koll, överhuvudtaget. Ursäkta men jag tycker det är fruktansvärt dåligt. Kliv av cykeln, och visa era barn att det är precis så dom ska göra. När dom är tillräckligt vuxna att kunna hantera en cykel, samt ha vidvinkelseende och kan beräkna en bils hastighet, då kan dom klara sig själv…dom flesta i alla fall, hommelkusar finns det överallt.

p-1-a-farting-minion-on-a-hoverboard-is-the-greatest-toy-you-never-knew-you-hadBild lånad HÄR

Önskar er alla en trevlig fredag!
20770204_10155553124111585_7173803855159443671_n

Catwalken

Av , , 4 kommentarer 11

 

Halvtre skulle Nicco lämnas på Estetic, för stylingen inför kvällens poolparty och visning. Själv hade jag passning av Winstone och matlagning, inga större uppgifter men dock ansvarsfulla :)
Hämtade upp mamma, som också ville följa med ut till ön och när vi kom dit fick man en smärre chock… vi var inte ensamma där, det var fullsatt under partytälten och det bjöds på mat, efterätter, likör, vin och kaffe. Nu blev det ju inget sånt för mig, jag agerade ju chaufför, men mamma fick sig både efterrätt och drickbart, så jag var rädd att hon skulle sitta och hänga med armbågen ut genom rutan på hemvägen… hahaa… nä, så lättpåverkad är hon nog inte, det krävs nog lite mer än ett ½ glas vin och 1 likör :)
Tina var också där med en väninna, så det var ju i alla fall nån man kände, och framförallt kände igen. När vi sitter där och väntar kommer plötsligt en kvinna stegandes mot mig och jag tittar upp på henne och säger hej, antar att det är någon jag ska känna, men det tänds inget ljus, men så säger hon att hon brukar läsa min blogg, att hon sett att Nicco skulle vara där och så kände hon igen mig i mängden, sa att jag skriver bra och sånt där som kan göra hela ens dag, så superbra :)
Jätteroligt då man får ett ansikte på sina läsare, det är långt ifrån ofta man får höra av, en som läser, och visst, jag kanske inte heller hade gått fram till en annan bloggare, det vet jag inte, men kul är det då i alla fall, så nu vet du det, du kvinnan som var på visningen igår.
Så skruvades musiken upp och den som faktiskt dök upp på catwalken innan alla andra, var en katt:
 
Sen kom dom i flera omgångar, och jag är ledsen, Nicco var bäst… och jag är inte jäv, ett endaste litet dugg :) Här kommer lite bilder:
 
Idag är jag ledig, känns så skönt. Jag fick ont under foten och kunde knappt ta mig framåt på torsdags kvällen, så jag snabbade mig att fixa extrapersonal och byte av arbetspass, och det funkade för alla inblandade och det var ju bra. Nu känns det bättre så jag hoppas att det bara var nåt tillfälligt vajs.
Ska börja städa ur bussen idag, det är ju som passande väder för det, och man vill ju ha den fin till midsommarhelgen, har ni tänkt på det… det är ju nästa helg, jisses anåda. Det är bara att sätta fart. Önskar er alla en toppen lördag!

Farligt med kaffe

Av , , 2 kommentarer 4

Vi blev bjudna på kaffe nerei bastun, i måndags. Monika hade fyllt år och kände sig manad, fast egentligen skulle ju vi ha bjudit henne istället, nå.

Det blev prat om kaffekoppars vara och inte vara, och att till exempel min farfar alltid drack på fat. En liten sockerbit i mitten av fatet och sedan kaffe på det, sen balanserades hela anrättningen mellan alla fem fingrarna medan det sörplades kaffe.

Birigitta berättade om en väninnan som varit bjuden på ett finare kalas. Där serverades givetvis kaffet i små fina koppar, ni vet, dom där kopparna med öron så små att inte ens lillfingret går in. Hon lyckades i alla fall klämma dit sitt finger, men sen satt koppen där den satt.

Hon fick inte lös den men klarade av att hålla sin belägenhet hemlig, under hela fikat, sen smög hon ut med koppen gömd i nåt, till toaletten och där var hon tvungen att krossa den för att ta sig loss, haha, måste ha varit en syn för gudarna.

Kontenta, kaffe är inget att leka med, speciellt inte kopparna, går inte fingret in, försök inte klämma dit det ändå, går det inte så går det inte. Men med såna koppar finns ändock en viss risk att hela alltet tippar ut om man inte är tillräckligt stark i nyporna.

Och stark i nyporna är inte jag nå längre. Jag skulle ta fram korven ur kylskåpet, tjopp så flög den över golvet, inte lyckades jag hålla den mellan tummen och pekfingret, inte kunde jag plocka ut stekpannan ur ugnen heller, det fick Åke göra, ja, vad månde bliva av detta, den som lever får se. Ha det fint!

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

ljus eller hus, psalmbok eller handduk?

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Läste återigen en inskickad, sann historia i Hemmets Journal, där det handlade om två kära vänner som samtalade i telefonen. Dom var båda två strax över 80 år och brukade talas vid på telefonen med jämna mellanrum.
 
Den ena vännen sa då att nu var det minsann dags, nu skulle hon köpa hus. Nämen, hallå, tyckte den andra vännen, är du inte lite väl gammal för det, det är ju jätte mycket att göra och rätt så tungt. Tänk på att du är över 80 år.
 
Då fnös väninnan och sa, vadå, det är väl ingen sak…och röda ska dom vara.
 
Den andra vännen övervägde nu på allvar, att hon skulle måsta ringa upp väninnans släktingar och tala om att det hade brunnit och att dom skulle behöva ta ett snack med väninnan innan hon gjorde något dumt. Nu uppfattade hon dessutom att hon inte bara tänkt köpa ett hus utan flera. -Säger du att du ska köpa flera gårdar, frågade hon??? Vadå gårdar, jag ska väl inte köpa några hus…jag ska stöpa ljus.
 
Haha…den där var ju riktigt bra, och där ser man hur lätt det kan vara att höra fel och missuppfatta vad någon säger. Nu har jag ju en tendens att lätt bli distraherad av annat och igår var det en sån kväll…tydligen. Nicco dansar ju street dance på torsdagar och hon pratade om detta, och sa att imorgon är det ingen dans kväll utan då skulle dom göra annat, alla ska ta med en psalmbok. VA??? Sa jag, och kisade med ögonen åt det håll där hon stod, en psalmbok, vad ska ni göra med den? –Åhhh, ingen psalmbok, en handduk, svarade hon…lätt irriterat.
 
Jag var absolut tvärsäker på att jag hört psalmbok, men Åke kunde intyga att hon sagt handduk så det var bara att ge sig :-) Vet inte heller om det låter så likt, psalmbok – handduk, nä, jag fattar inte vart jag fick det ifrån.
 
Inte heller vet jag hur jag bar mig åt i måndags då jag dundrade iväg till bilen, på väg till jobbet. Greppade två vantar i förbifarten och begav mig ut, efter en stund då jag ska sätta på mig vantarna upptäcker jag att jag fått med mig två högervantar *suck*. För att slippa sömmen i mitten av handen så vände jag då ena vanten avig, och det funkar ju, fast man kände sig som ett barn som klätt på sig för första gången.
 
Igår så skulle jag och Åke, träffas uppe på k-rauta för inköp av toalett, duschhörna, badrumsskåp etc. Jag tittar ordentligt på vantarna, innan jag tar ett par, samma mönster och färg på sidan så nu blev det ju rätt…trodde jag ja. Återigen, halvvägs till bilen, så upptäcker jag samma fel, två högervantar har jag fått med mig, snacka om det.
 
Idag, trodde arbetarna i huset, att badrumsgolvet skulle kunna läggas in, så nu händer det saker. Jag åkte också en sväng på färg affären igår och tittade ut tapet och färg till köket, så nu är det klart. Vi valde även en bänkskiva som ska vara däruppe i köket, det fanns en som ser ut som en perstorps skiva, och det ville jag ha, för att behålla den gamla känslan.
 
Idag få ni hålla en tumme för mig, ska nämligen besikta stor ”sata cheven” och det kan ju bli kul…eller nåt sånt. Sen börjar jag jobba en halvtimme tidigare för vi ska ha ett litet personalmöte i eftermiddag. Ska även komma på någon lämplig middag till Nicco, Åke kommer att få en typiskt torsdags rätt, ärtsoppa, men det äter inte Nicco (förvånad jag blir då, eller inte). Nå, nåt blir det väl i alla fall, även jag bör ju ha med mig en middag till jobbet. Ni får ha en bra torsdag, det tänker jag ha!