Etikett: vänner

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Två ❌❌ gör inte ett ✅ eller hur tänkte jag 🤔😊

Av , , 4 kommentarer 12

Jag och Theresé åkte upp och hälsade på mamma, igår. Vad skönt det är då det blåser och temperaturen ligger på -23 grader. Det var brain freeze utan att äta glass. Gick genom gårdar man varit på som ung. Min bästa kompis på den tiden, Urban Dunger, bodde på en av gårdarna. Jag, Åke och Theresé i huset bakom, då den tiden i livet begav sig.

 

Frågade om Theresé hade nån hemkänsla överhuvudtaget, men det hade hon inte. Nej, det är nog bara att konstatera att det som är hemma är där vi är. Sen kan man ändå ha fina minnen från förr, även om man upplever det som att det var i ett annat liv. Det vet vi också att det inte är, men definitivt i en annan fas.

Sen var det nån som deklarerade att det var internationella pizzadagen igår, så vi bestämde att det fick bli en sådan till middag. Pizza är väl egentligen aldrig fel, eller 🤔😋

Apropå fel, så skrev jag detta för 3 år sedan, och jag undrar om jag tänkte rätt där. Man brukar ju så vackert säga att 2 fel gör INTE ett rätt 😄

 

Theresé blev sugen att åka ut på Norrskens jakt, så jag och Sally hakade på. Svängde av i Kvarnfors och åkte bakvägen mot Tavelsjö. Strax innan Östibyn kom det första vackra…

Svängde ner mot Östibyn där var det lite mer öppet

Theresé fotade då jag fotade

Tavelsjö

Och sist, vägen mot Fredrikshall

Sen tonade allting bort och det var bara kallt och stjärnklart.

Mina händer höll på ramla av i kylan, man kunde bara ha korta foto sessioner. Lite sjukt blir det också, för man vill fota, fast då man gör det så försvinner den där häftiga upplevelsen, som man bara kan se med sina egna ögon.

Vaknade i morse och tog en pigg och rask, krispig och kall promenad med Winstone.

Jag är i alla fall glad att vi inte har några -35 eller -40 här. Men man ska passa sig för vad man säger och skriver, jag vet, gör man det så blir det väl så..

Ha en fin tisdag, allihop!

En fin dag på många sätt och vis

Av , , 2 kommentarer 12

Skulle vilja säga att det var en fin begravning igår, fast jag tror nog att alla begravningar är fin på sitt sätt. Den ska väl säga något om den som gått vidare. Både i skrift, tal och musik. Det spelades 3 jättefina låtar, en av dom som gick rätt in i hjärtat. Den här har vi lyssnat på, åtskilliga gånger tillsammans. Vill ni höra, klickar ni där det står ”Visa på YouTube

Den här personen är inte en anhörig till mig, utan jag har haft en annan relation till henne. Jag fick så mycket fina ord från hennes släktingar, barn och barnbarn, vad jag betytt och vad jag gjort så bara det gjorde en gråtmild.

Jag la fram den blå (lila) anemonen på kistan, och mina vänner, ett par blå öronmuffar. Jag höll upp dom och sa att förklaring på dom, kommer. Jag var nog tvungen att samla mod, att läsa något högt för personer som jag ändå inte riktigt känner så väl.

Minnesstunden hade vi sedan uppe på Prästgården, vilket fantastiskt fint ställe. Och det är ju den här stunden som är den bästa vid en egentligen sorglig dag. Man pratar roliga minnen och vad man upplevt tillsammans och plötsligt kände jag att det var läge för den där förklaringen. Jag hade med mig en ”fusklapp”, harklade mig och frågade om dom ville höra.

Det kan ni också får göra, fast ni får läsa själva, och om ni inte vill… så skrolla vidare.

”Nalle Puh, kom på tal då vi satt med, xxxxxx, hennes sista dag i detta liv. Han, den lilla gula björnen med den röda tröjan, har vunnit många hjärtan med sina små, underfundiga citat.

Xxxxxx ville oftast ha öronmuffar på, då vi gick ut på våra promenader. Hon sa många gånger: Nu kan man åka skridskor, för det har Nalle Puh, sagt. Det enda man behöver är dom magiska öronmuffarna. Jo det stämmer, det var lille Nasse som inte tordes åka skridskor, men fick till sig att om man hade dom där magiska sakerna, så kunde man faktiskt det.

Det handlar egentligen om tro. Den där tron, som kan försätta berg. Och det är absolut något Xxxxxx har besuttit. Jag har personligen aldrig hört henne säga att hon inte kan… utan hon har alltid sagt…jag ska försöka, eller jag gör så gott jag kan.

Vilket också säger en hel del om vem hon var, och det är väl något vi alla borde ta till oss. Det finns oftast andra vägar man kan ta, ifall den där raka vägen framför oss, plötsligt inte är farbar, för det ligger hinder i vägen.

Sen vet jag att hon hade ett liv innan jag kom in i hennes. Allas liv förändras ju med åren, även vi som personer. Man växer av och med erfarenheter, och sitt sätt att vara förändras. Det gjorde även Xxxxxx, under dom 13 år vi fick tillsammans.

Många skratt har vi delat, och en massa interna skämt har vi dragit. Hon kommer alltid att finnas med i mitt hjärta, vart i välden jag än må hamna. Jag har under dessa år, lärt mig att uppskatta det där lilla i vardagen, som är så viktigt. Söker man tröst i nåt elände brukar man alltid säga att det finns ju dom som har det värre. Det gjorde även Xxxxxx, och jag kontrade alltid med: ”-Ja, och tänk då den stackaren som har det värst, i hela världen!” Och då brukade hon alltid börja skratta och säga: ”-jaaa, tänk på han…oj oj oj!!” Slutcitat

En begravning är ett avslut, men även en början. Man vänder på det där bladet, och ser vad man kan hitta där. Livet tågar vidare, oavsett vad vi går igenom, dagar kommer och går. Så det finaste är väl dom där minnena som alltid består. Jag fick med mig en fin present från hennes syster. Blommor och en kvinna med runda former 🧡😊

Annelie var redan här då jag kom hem. Vi åt en enkel lunch, Pinsabröd grundad med creme fraiche och Åberghs söta chilisås, sedan toppad med cheddar/mozarella ost och skinka

Efter den drog vi iväg. Hon hade ett ärende på Toyota, vi gick på Båsloppisen, där köpte jag bara en sak,…en plastig liten grej. Nämligen denna

Kan man ens låta bli då man har en likadan hemma, fast i annan färg. Här pratar vi retro, typ 60 tal, skulle jag gissa. Hittar baske mig inget på nätet om årtal. Däremot benämns dom både som fruktfat och brödfat. Man väljer väl vad man vill använda dom till. Snygga…mja, det är väl det där om hur vi själva ser på saker. Lite småfräna i alla fall men för mig är det mest för att dom kommer från en annan tid.

Tog en fika på Victoria, inte alls ogott, kan jag tillägga

Gick förstås en sväng inne på Victoria Home också, samt en sportaffär en bit bort, sen fortsatte vi kvällen med mycket prat och skratt, kaffedrickande och nån lite likör, bara så där, för att…

Så var dagen till ända, och gissa vad, idag är det en ny dag på gång. Får se vad vi hittar på, men Rosendahls kan nog räkna med ett besök. Hoppas på en fin lördag, för er allihop!

Dåligt i huvve på mer än ett sätt 😯🤣

Av , , Bli först att kommentera 21

Väldigt trevlig fikadejt på Ullas igår. Skulle lätt kunna kalla den för en riktig blinddate, bokstavligt talat, haha. Vi har setts på fejjan, även i riktiga livet, men aldrig pratat med varandra. Men så skrev jag i ”min” grupp, Cruisingtjejer i Norr, att skulle man möta mig nån gång fick dom gärna komma fram och heja. Risken är ju överhängande att jag inte skulle veta vilka dom var. Ja ni som vet, vet ju att jag har nån grad av ansiktsblindhet.

Det har nu även hon, och frågade om vi skulle ta en fika eller nåt annat ihop. Dels för att prata lite om detta men även för att det faktiskt kan vara kul att knyta nya kontakter och se vart det leder.

Det finns inte jättemycket om ansiktsblindhet, men här är lite kort fakta.

 

Skrattar lätt om det där med lokalsinne, och svårigheter att skilja på höger och vänster. Ja, jag säger ju det. Ska jag nånstans tittar jag gärna på en karta, räknar typ, första höger…tredje vänster och andra höger igen. Fast, sen, på plats, så kan min hjärna säga, nähädu, det där tror jag inte alls på, det måste vara åt andra hållet, och tjopp så var man körd, och vilse.

Det finns ingen större forskning kring detta, men huvud trauma kan vara utlösande. Jag har haft 2 större hjärnskakningar, den sista då jag var 16 år. Bägge tillfällena tarvade inläggning på lasarettet. Men sen undrar jag också att tvåhänthet kan spela in 🤔 Just därför det kan vara svårt med höger och vänster.

Det mest typiska, då man berättar detta för någon är att dom svarar tillbaka att dom har samma problem. Fast jag tror att det i största fall, mest handlar om att man har svårt att hålla reda på alla man känner och möter. Ni vet, ytliga bekanta som man vet, att man brukar träffa på…promenadstråket. Men så plötsligt träffas man på Ica och då stämmer ingenting.

För mig kan det handla om 10 minuter senare och jag vet inte om det är samma människa. Här får man hoppas att dom har samma kläder på sig efter dom där 10 minuterna och dom får gärna vara i skrikiga färger, och personen ska ha säregna drag, då kanske jag kan ha koll.

Svårt att förklara hur det är man INTE ser ett ansikte. Jag skulle vilja beskriva känslan som när man ibland kan se en prick som fladdrar runt i ögat och man försöker fästa blicken på den, fast det går inte. Jag kan se detaljer i ett ansikte och vara rätt bra på att komma ihåg dom. Men sen att pussla ihop dom till en bild i huvudet, näpp, det går inte.

Nåväl, jag är ju van nu och det är inte så att jag inte känner igen en massa av våra vänner i alla fall. Fast det handlar om sättet dom rör sig på, längd och annat, men det spelar ju ingen roll, HUR jag ser dom, eller hur 😁

Katarina, som hon heter, skickade dessa bilder igår kväll och skrev att hennes man sagt nåt i stil med: Ja . kolla, det är ju han… ”Ja, tänkte Katarina den där svenska, Kjell Berg.

” -Mel Gibson”, säger hennes man. Jag skrattade igenkännande, och skrev att det dessutom kunde ha varit någon släkting till Beppe Wolgers, for all i know.

Apropå höger och vänster, så dök våran ny insatta balkongdörr upp som 5 års minne. Den där som dom satt på fel sida. Vi skulle ha en vänsterhängd men fick en höger. Jo, man tar höger eller vänster sett från utsidan, och ja, vi hade beställt rätt men dom tog fel.

Vilken miss 🤯 Nu kan man ju skratta åt hur dom ens tänkte då dom satte dit den. Hur skulle vi ens ta oss ut på balkongen, där kan vi snacka om dåligt i huvvet på mer än ett sätt.

Efter fikat tog vi en walkabout i omgivningarna med deras urgulliga hund Thompson, som är en Staffordshire bullterrier. Winstone med sitt gamla sura, vaktiga beteende är  raka motsatsen till Thompa. Han är översocial och väldigt på medan Mr W saknar dom där sociala skillsen som man hade önskat att han haft. Jaja, med oss är han det men inte med så många fler.

Apropå hundar så dök även detta upp som minne. Haha, skrattar lika gott åt klippet idag, som jag gjorde då.

Det blev kvällsträning med Nicco.

Vilken luft det var ute. Vi kom hem runt 21 och då var det +17 grader. Helt underbart och hade det varit mitten av augusti, så hade vi stannat kvar ute.

Ser ut att bli lovande väder över Genesön idag så vi ska göra oss i ordning för en liten roadtrip söderut. Fint med miljöombyte, bara så där.

Ha en fin lördag, allihop!

Trevlig kväll med Öl 🍻🍺 i fokus och trevliga människor

Av , , 2 kommentarer 15

Jomen jag fixade minsann steghyllan, fick bli lite gult, mitt i alltihop. Ser faktiskt lite varmare ut

Winstone är ofelbar, han kom spurtande då jag steg upp från soffan för att fota. Sedan försökte han placera sig så jag skulle få med honom. Haha, är han van eller är han van, eller…är han godis sugen 🤔😁

Öl provningen genomfördes på Mopar klubben nere på stan. Ett ställe vi aldrig varit in på. Inga bilar ryms därnere, men bil/fordons relaterat, rakt igenom.

Inredningsdetalj på toaletten 😜

Öl provningen ja, i mitt inre hade jag föreställt mig att vi skulle få öl i små små glas, och det skulle smakas och smuttas, och vi skulle komma fram till hur man använder sina smaklökar på rätt sätt. Men nej, inte riktigt så.

6 plastmuggar var, och 6 flaskor/burkar per par.

Sen berättade han lite om hur öl framställs, skillnader på humle och malt, hur smaker kan framträda utan egentliga tillsatser och sedan, öppnas burk nummer 1. Han visar hur öl ska hällas upp, lukta, och drick.

 

Efter varje öl gick han runt och frågade vad vi tyckte om det vi fått. Han tyckte det var extra roligt, att vi ändå var några där som inte är öl älskare i nån större bemärkelse. Men att vi ändå testade och hade åsikter. Här kan jag ju tillägga att hade det varit vin, hade jag inte deltagit alls 🤣

Den sista öl vi fick var denna

Jisses, den väckte nog mest beundran också, bland alla som var där. En öl, som smakar choklad, godiset Marianne och enligt mig Calua (lite kaffe). Jag sa med en gång att den där ska man nog bara servera i ett snaps eller likör glas, till en efterrätt. Dricker man en hel burk själv, är man nog redan fulltankad 🤪

En jätte trevlig kväll och trevliga människor. Det behövs ju inte just nå mer än så.

Det kom fram en trevlig kvinna som Åke känt sedan ungdomens dagar. Hon berättade att hon brukar läsa min blogg ibland, och här sa hon något jag tycker är väldigt intressant. Hennes upplevelse av mig in real, var inte vad hon föreställt sig genom mitt skrivande. Hon trodde att jag skulle vara mer, ja kanske framåt, mera pratsam, och på.

Fast själv är jag nog mer en som tar in omgivningen, lyssnar och känner efter, försiktig kanske. Men lugn bara, jag kan nog både höras och synas men jag tror inte att jag är den som tar upp plats. Det kanske är något som växer fram vartefter man lär känna någon. Mina nära vänner känner nog mig som den jag är. Om det sedan stämmer in i hur jag skriver, det kan bara dom tala om.

Och här mindes jag plötsligt vad en kollega till mig, sa vid ett tillfälle då vi satt och pratade om hur vi är som person. Till saken är, att jag är arbetsledare, vilket är en roll man har i sitt yrke och med det hon sa, undrar jag om det var utifrån den rollen, hon beskrev mig. Hon undrade hur mina vänner skulle beskriva mig. Hm…

När jag sa att det är svårt att säga men… dom skulle nog säga att jag ofta skrattar och är glad. Lättsam och hjälpsam. Då såg hon snopen ut, och jag förstår att hon har en annan syn på mig. Hon tycker att jag är rak, lite hård, nån man lyssnar på och respekterar. Jag kunde inte annat än skratta då med, och nu tänker jag att hon utgår ifrån min arbetsledarroll, inte jag som person.

Fast jag har påpekat att jag är ju främst en personlig assistent, precis som mina kollegor. Även om jag leder och fördelar arbetet så gör jag ju samma saker som dom andra. Jag rider inte på nån våg.

Nämen på riktigt, visst är det intressant och kanske lite tankeväckande också.  Man är den man är, fast i olika nivåer, beroende på omgivningen. Kanske inte ALLA människor, men dom flesta, skulle jag vilja påstå.

Tackar för inbjudan vi fick av Hedins, till denna öl kväll. Riktigt najs och hey, vi fick en rejäl sovmorgon på det, känner oss pigga och utsövda. Kunde ju inte bli bättre

Ha en fin söndag, allihop!

Offret dängde upp förövaren

Av , , Bli först att kommentera 11

Hade en städdag igår. Känns inte som om jag hunnit med, ordentligt. Man är hemma en dag, för att nästa dag, vara ute på äventyr. Jobbet kallar, det ska göras, ärenden ska uträttas, räkningar betalas, man ska hinna underhålla sig själv. Promenader, träning, vännerna ska man absolut inte förglömma. Så, jag gjorde som jag alltid gör, höll många bollar i luften, då jag liks höll på.

Började faktiskt innan frukost, med att gå ut med hunden och blåsa iväg upp på Kvantum. Min frukost yoghurt hade nämligen tagit slut.

Ut på gården och plockade in blåbär. Gjorde en knäckig blåbärs paj och kokade en mjölkfri vaniljsås.

Det gjordes i samma veva som jag plockade ur kökshyllan och gnussade upp den och alla prylar som står där. Tror aldrig hyllan varit så vit sedan vi köpte den. Blir tyvärr så då man har ett kök utan fläkt. Alltså svårstädat…

Men nu är det städat och jag har minsann planer för den hyllan. Dom planerna väcktes naturligtvis medan jag höll på där.

Plockade undan saker som stått framme i väntan på nåt, fråga mig inte vad. Dammsög, torkade golv, gick över på Ica Nära och införskaffade lite blomjord. Planterade några blomskott jag haft i ett vattenglas för rotning

Pratade i telefon och tvättade kläder. Sen kände jag att nää, jag har redan gett bort några timmar från mitt onsdags pass, så jag frågar om assistenten som jobbar förmiddag, vill fortsätta till min vikarie kommer, och det gick alldeles utmärkt. Såå…wohoo, en extra ledig dag är inte fy skam.

Radio P4 i Västerbotten hade en fråga nu på morgonen. ”Vad är det som gör att du trivs och är kvar, där du bor?”

Många svarar att det beror på närheten till affär, jobb och andra bekvämligheter. Men är det så, på riktigt?

Klart att det kan vara pluspoäng, men viktigast av allt är väl att man känner sig hemma i hus eller lägenhet där du faktiskt har en stor del av ditt liv. Då kanske inte platsen, är absolut viktigast. Det är ju där du har din familj och allt vad som kan finnas i ens boende.

Sen kan man givetvis otrivas på grund av andra saker. Otryggt område, otrevliga grannar, buller ja allt sånt där som man inte vet, förrän man är där. Alla har kanske inte heller möjligheten att flytta, bara så där, heller. Då blir det ett ännu större problem.

Nåväl, jag trivs som fisken i vattnet där vi är just nu, i alla fall. Både på vårt område

Och i Umeå (på rätt sida av älven)

Sivert och Ewa kom hit på kvällskvisten och fick lite kaffe och blåbärs paj. Vi satt och surrade om allt möjligt- Samtalet gled in på inbrott och andra kriminella saker. Jag frågade om dom sett TikTok klippet med den 82 åriga kvinnan i USA, som blev överfallen i sitt hem, men det slutade med att förövaren fick åka plingpong Taxi till plåsterhuset. Det hade dom inte, kanske inte ni heller, så vill ni se en kvinna som kan ta hand om sig själv, klicka på bilden. Och hey…ha en fin onsdag allihop!

 

Hade jag hittat på nåt som inte fanns 🤔😏

Av , , 2 kommentarer 9

Hade eventuellt tänkt åka ner och vinka till Kungen och Drottningen, fast…äsch då. Inte för att jag vet så mycket om dom, men nånstans gillar jag att vi ändå har en Monarki. Och jag tror inte att dom är förmer än någon annan. Men dom har ett stort ansvar, att representera vårt land. Och det är inget man gör, bara så där.

Nä, varför jag övervägde tanken att söka mig ner till folkvimlet, var mer för att kanske få en bild på dom eller den ståtliga kortegen. Fast nu blev jag tvärless i gråvädret, och struntar i det. Vi har ju redan bilder på Kungaparet, haha.

Apropå det så hade Radio P4 i Västerbotten en fråga igår, om vad man kunde tänka sig att bjuda Kungen på för middag, ifall han klev in genom dörren. Jag svarade:

 

Här var middagen inget problem att komma på. Efterrätten däremot, klurade jag en stund på. Finns ju oerhört mycket goda saker man kan bjuda på, Funderade 2 minuter och 10 sekunder samt 3 hundradelar, och fick en snilleblixt. Hjortronkladdkaka, kan det vara något som man kan tillverka. Nu var jag ju småglad att jag kanske hittat på nåt som inte finns, men ack vad jag bedrog mig. Det finns visst, om man googlar 🤪

 

Men skulle jag nu göra precis som jag brukar göra då jag håller i nån middag för vänner, så är jag inte oäven att testa något nytt. Vilket Nicco påpekat nån gång…typ -Varför ska du alltid bjuda på nåt du inte gjort förut?? Och den frågan kommer nog mest för att det plötsligt uppstår ett moment som jag inte vet hur man gör eller så har jag missat en ingrediens som jag inte har hemma, utan det slutar med att jag får trolla med knäna.

 

Nåväl, då jag kommenterat det där så blir jag sugen att testa baka hjortron muffins. Vi skulle ha besök hos min kund så det passade väl bra. Jag gjorde 4 stycken med vanlig hjortronsylt, och resterande fyllde jag med silpressad sylt, med andra ord, kärnlös.

 

Det var absolut inget fel på dom, fast jag saknade nog den där riktiga hjortronsmaken. Skulle jag göra dom en gång till, så skulle jag använda mer hjortronsylt, samt smaksätta den med hjortronlikör, för lite stuns.

Fick med mig små gurkor från Järlåsa. Theresé hade lagt en beställning från nån gård i deras närhet. Så igår lallade jag ihop lite pressgurka. När jag smakar den så undrar jag i mitt stilla sinne, varför man inte gör detta oftare. Så enkelt, och så gott!

Idag ska jag göra nåt jag aldrig gjort förut. Men vad det är, tänker jag inte tala om. Inte just nu i alla fall. Det är dock något som kommer att synas, tror jag Kryptiskt, jag vet

Ha en fin dag, allihop!

 

Kan detta vara ett anagram 🤔😅

Snart dags för årlig partytältsfest på Ettan. Hm…har grubblat över vad vi ska fira. Jag fyller år, närmare bestämt 56, och Åke fyller 65 och går i pension. Mja, vi fyller alltså samma siffror fast i omvänd ordning.

Som den matematiska termen, anagram. Som är en ordlek där man byter plats på bokstäverna i ett ord eller en fras för att skapa ett nytt ord eller en ny fras. Om vi tittar på siffror istället för bokstäver så är det samma sak.

Detta händer jag och Åke, 2 gånger under vårt liv men bara 1 gång under vår tid tillsammans. Första gången var jag 12, och han fyllde 21. Andra gången blir nu, och sen borde det då, rimligtvis bli då han fyller 121 och jag 112, fast jag vet inte om vi är i skick att ha så stora fester då.

Men man ska ju aldrig säga aldrig…


Satt och filurade på inbjudan, och nej, vi firar att vi har goda vänner, tänker jag. Det blev mer att klura på hur jag skulle få ut det snyggt, från skrivaren. Det blev inte alls som jag tänkt mig.

Jag tillhör den skara av människor som inte har ett Office paket till datorn. Vilket innebär att mina dokument och annat, läser inte in rätt då jag ska öppna dom på mobilen. Ja, ni läser rätt… jag kan inte ens skriva ut från datorn, för den säger att den inte hittar skrivaren. Men det gör mobilen, fast den samarbetar bara med datorn då den vill, själv.

Och japp, jag har registrerat skrivaren, fått kod och skrivit in, den syns på displayen, men den vägrar att hitta igen den ändå. Jadå, blåtanden är också på…


Nåväl, fest blir det i vilket fall som helst, nu hänger det bara på ifall det kommer hit nån. Annars får jag och Åke fira själv. Apropå anagram, undrar om detta räknas som det också…hahaa…

Gick en sväng runt ankdammen, över til Ålidhem, ner på Sofiehem och ut på Strandpromenaden igår. Såg ett gäng fina blommor i en rabatt för allmänheten på Tunnelbacken.


Finns så mycket man kan se om man bara vrider och vänder på huvudet. Ibland kan dock bilder, bli nalta skev om man inte tänker på hur motivet ser ut från en viss vinkel.


Med det önskar jag er alla en fin tisdag!

Glädjande nyheter, strålande…

Av , , 2 kommentarer 11

Glädjande nyheter, strålande nyheter, det är ju den internationella Glädjedagen, just idag!!


Glädje är inte nödvändigtvis något man skrattar åt, däremot kan det vara någon, man skrattar med. Glädje och lycka, går väl hand i hand. Fast skratt, kan absolut vara en glädje höjare, det med.

Jag såg Farmen finalen igår efter jag kommit hem från jobbet. Och jag blev så glad att Nebil vann. Men ännu gladare av hans lycka och samtal till hans fru. Det blev så äkta, så det var nästan svårt att inte ryckas med. Man kan glädjas åt andra med ☺️

Den här filmsnutten är en bra, kort beskrivning på ren och skär glädje…+ Lycka! Klicka på bilden.

Jag och Mr Rosa (Winstone), gick en sväng förbi VK huset och under järnvägen, igår. Då vi står under järnvägsbron, började det plötsligt låta som om det kom ett JAS plan på låg höjd. Haha, så skumt, det var ett tåg, det lustiga var att man hörde ingenting innan den passerade bron. Kan ju ha varit för att vi stod under, men ändå.

Fotade träd o himmel, tyckte absolut att molnet där bakom, visade ett ansikte. Fast då jag kom hem och kollade bilderna, så såg jag nada.

Kom dock ihåg då jag gick den där svängen, long time ago.

Det enda jag vet, tidsmässigt, är att det var efter, oktober 2012. Eftersom min pappa hade vandrat vidare till andra dimensioner. Tror att det var rätt nybyggt, just den gång och cykelbanan. I vart fall, rätt ny för min del. Det var eftermiddag och skymningen började göra sig påmind. Gatlyktorna var tända. När jag kommer upp på höjden, innan man går över bilvägen, så slocknar plötsligt en gatlykta, precis framför mig. Och då jag passerat, tänds den igen.

Jag lyfter på ena ögonbrynet men tänker inte mer på det, förrän jag kommer fram till nästa gatlykta, och samma sak händer…igen. Då rynkar jag säkerligen på dom där ögonbrynen och tittar bakåt. Och vet ni vad, det fortsätter ända fram till bron. Då började jag istället fnissa för mig själv och jag tänkte på min pappa.

Vem vet? Antingen är det så här vi gör då vi inte kan förklara saker, och minnen av dom vi en gång haft oss nära, gör sig påminda på lustiga sätt. Jag kan inte heller svara på varför jag kom att tänka på honom, just i det ögonblicket, men nånting var det. Det vet vi ju också, att vi ofta säger då oförklarliga saker sker, att det är en hälsning.

Så kan det vara! Det kan också vara att vi vill bli påminda om saker för att hålla dom vid liv. Vår hjärna är ju mer komplex, än vad vi vill erkänna, och tro. Jag hade väl aldrig heller förr, förknippat Winstone, med min pappa. Winstone kom ju till oss, först 2013, så min pappa fick aldrig träffa honom.

Men här minns jag att Winstone kom till mig, jag kom honom väldigt nära då han ville bli omklappad. Och hela han, luktar pappa. Haha, ja, det låter ju jätte dumt, men.. Winstone luktade skog, barr, och kåda. Jag minns att jag sa det högt till Åke. Min pappa jobbade ju hela sitt liv, i skogen, så att jag förknippade doften med honom, var inte alls så konstigt. Det luriga var, vart Winstone kunde ha fått den doften ifrån. Ingen skogsvandring i alla fall. För vi var här hemma.

Oförklarligt, men hjärtligt och glädjande att människor lever kvar, oavsett, vart dom, eller vi, befinner oss.

Ha en underbar, glädjefylld måndag, mina vänner!

Definitionen av go´fika 🍰🍩☕️ beror på…

Av , , Bli först att kommentera 16

Theresé skickade en bild


Det var inte lätt att urskilja någon på den, men jag förstod att hon skulle vara inblandad på ett eller annat sätt. Hon är ju hockeytränare, för Almtuna, dom här hette ju nåt helt annat.

Nå, jag frågade förstås, och jodå, hon har hittat ett lag att spela med, Wings. Dom spelar för skoj skull. Och nu fick hon köra en första match på 19 år. Som målvakt, då. Dom finns även på insta under namnet Wings-Ladies.


Då jag printade den bilden så dök den här upp i insta flödet, haha…


P4 Västerbotten, frågade igår, vad en go´fika betyder för oss…folket. Och jag kommenterade deras inlägg på fejjan.

Definitionen av Go´fika, beror nog alldeles på vem, man frågar. Den som inte har råd med nåt fika överhuvudtaget, kanske ser en pepparkaka som nåt utöver det vanliga. Ska man prata om fika man minns, och som jag VET att väldigt många av er också har gett en speciell plats i hjärtat. Så borde det vara, den där den berömda limpmackan med varm choklad. Helst ute i en snöhög. Och gärna med en apelsin, clementin eller mandarin, vid sidan om.

Apropå Theresé och go´fika med limpmackan. Så tillhörde hon en av dom få, som absolut INTE, ville ha nåt varmt till den mackan. Hon envisades med att det skulle med kall saft i termosen, hurven, jag fryser av bara tanken. Det får samma effekt som att äta varm, mustig köttsoppa då det är 35 grader varmt ute.


Idag vet jag då att det blir go´fika, deluxe, på jobbet. Vi ska fira min brukare som fyller år, och jag ska hämta upp en tårta special, på Ullas Kondis.

Fick en leverans från Shein igår


Nä, jag ska inte ha den som överkast utan den där ska upp på väggen. Ska bara komma på nåt bra sätt att hänga upp den på. Ska sy en kanal på tyget så jag kan trä upp den på nåt.

Beställde även fodral till sittdynorna på vår soffa. Grått blev det och jag är jättenöjd. Kan väl inte säga att måtten var exakta, men jag tog ett som jag visste var större, och räknade kallt med att man kunde vika in överskottet.

 

Råkade följa med ett gäng klistermärken också, hehe 💀

 

Har varit nån minusgrad i natt men det ser ut att kunna bli en fin dag. Så jag hoppas att ni alla får chans att njuta av den.

Maria Lundmark Hällsten