Etikett: vantar

Postnord tar INGA serviceavgifter, kom ihåg det!

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 januari 2024 kl 11:57, Bli först att kommentera

Fick ett sms igår, intressant. Jag undrade nämligen hur dom kunnat missa husnumret, som står både på brevlådan, ovanför bron och på kortsidan av huset 🤔

Fast så tvärtänkte jag att det kalla vädret, kanske frostat alltihop och man kan inte se några siffror.

Klickar vidare och här kommer nästa frågetecken…postnordsi.top, hm. Och inte bara det, 3.2sek. Sen när skriver man en summa pengar med punkt, och inte kommatecken

I övrigt såg det rätt legit ut, då man skrollade ned på sidan.

Jag ringde till Postnord, och fick där en mejladress så jag har printat sidorna och bifogat dom. NEJ, Postnord tar ALDRIG ut en serviceavgift för paket som inte kunnat levererats, i så fall hade dom lämnat det till ett utlämningsställe.

Så gå inte på sånt här, jag var nära. Mest för att jag faktiskt väntar på ett paket, men det får jag imorgon. Och att vi plockat in brevlådan under helgen, men fick upp den i måndags, fast jag tänkte att dom kanske redan hunnit vara förbi, då vi inte var världs snabbast på att få ut den igen. Jag hade dock kunnat göra det lättaste av allt först, men det gjorde jag inte. Nämligen att gå ut och kolla om siffrorna syntes, förstås

Fick en fråga om vart Theresé beställt dom supergoda apelsinerna. Det kan man bland annat göra via den här hemsidan. Klicka på bild för att komma dit.

Man kan även adoptera ett trädd av valfri sort. Och som jag förstår det, fast läs gärna på själv, så betalar man en summa pengar och kommer i gengäld att få upp till 15kg av skörden.

Jag är sugen på att lägga en beställning av clementiner, får se om jag gör det. Enligt Theresé så håller dom ändå länge, vilket kan bero på att dom kommer direkt från skörd till dig.

Apropå Theresé så skrev hon att dom verkligen åkte till varmare breddgrader igår. I Övik var det -15, -13 i Docksta och sedan blev det -9 resten av vägen hem. Och nu skickade hon en bild på hennes sockor, för att jag skrev nåt om blia igår, haha. Dom har alltså midsommar feeling därnere.

Jag skrev om nåt helt annat, 8 januari 2014, så här kommer en liten anekdot om en händelse som utspelades sig här hemma. Inte alltför ovanlig ändå, utan lite mer typiskt ”hemma hos oss”

”Apropå källaren nu då, så satt jag här i godan ro, igår kväll, Nicco var uppe hos sig och Åke ute på bron… friskluft, ni vet. Så smäller det till ordentligt och jag ser en bild framför mig hur Nicco fått snurr på hennes kontorsstol, hon slängs ur den i farten och stolen skjuter iväg över rumsgolvet och åker rätt in i spegelväggen, typ, sen blir det tyst.

Jag tar mobilen och slår snabbnumret dit upp, hon svarar… vad hände, frågade jag? Ehhh, ingenting svarade hon. Men det lät ju sa jag. Ja, jag hörde det, sa hon, men det kom inte här uppifrån i alla fall.

Åke kom in och jag frågade honom om han staplat upp någonting i källaren som nu skulle ha kunnat tippa omkull. Nä, det trodde han inte men gick ner för att kolla. Sedan gjorde vi en snabb felsökning här men hittade ingenting.

Nu är ju skillnaden mellan att bo i hus och lägenhet, just den att om det låter något i ett hus… då är det något som har hänt, i ditt hus. Låter det i en lägenhet, kan det lika gärna vara grannen som lever om.

Och för att klargöra hur högt det nu hade låtit ska ni veta att om Åke till exempel, är därnere i källaren med en stängd dörr, så får jag busvissla allt jag har i källartrappan för att han ska höra nåt, då förstår ni att det lät, då Nicco hörde ljudet dit upp.

Nå, jag travade ner i källaren och tog första dörren in i tvättstugan, där var allt lika kaotiskt som vanligt men ingenting utöver det vanliga, så att säga… Vidare in i pannrummet och se, där noterar jag att skåpluckan till värmepannan, som är drygt en meter hög och ½ meter bred, gjord i plåt, sitter inte kvar där den ska, utan den har ramlat ner i cementgolvet så då förstod jag vart det metalliska ljudet kommit ifrån.

Berättade för Nicco att jag hittat källan till oljudet och det första hon sa var: Det är säkert pappa som har varit där… skulle inte förvåna mig. Och ja, han hade faktiskt gluttat in i skåpet tidigare, och förmodligen inte fått dit luckan som han skulle, problemet löst!” slutcitat

Ha en fin torsdag allihop och ps, glöm inte vantarna om ni går ut . Står -30 på min mobil och real feel -36. Det köper jag, höll inte på få in handen i vanten efter jag fotat ds.

För trång keps, det vet ni vad det är men för trånga…

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 december 2023 kl 12:02, Bli först att kommentera

Visst har ni hört uttrycket att man haft eller har för trång keps. I det fallet handlar det om att man har ont i skallen. Igår då jag skulle ut med Winstone, hade jag för trånga vantar. Jag kunde för mitt liv inte fatta hur mina apstora vantar, som jag dagen innan funderade på att sy in, plötsligt var så trång att jag knappt fick på mig dom.

Hade en innervante för att bygga upp vanten, men det var ju inga problem, dagen innan. När jag drar av vanten igår, för att ta upp efter Winstone, och sedan ska ta på mig den igen så ser jag vad som hänt. Jag har inte dubbla vantar, utan trippelvantar, haha, eftersom fingervanten var längst in så tjorvade den ihop sig då jag pressade ner handen med en ny vante på…inte underligt att vanten kändes ovanligt trång.

Tänk, ibland känner jag mig som ett barn. Obrydd, ser inte ens efter vad felet kan vara utan accepterar vad som händer och tänker att det löser sig väl, huvudsaken jag gör det jag tänkt göra. *Suck*

Gick till träningen igår, vi möttes där borta eftersom Nicco jobbade och hon åkte direkt dit. Blev spännande ett tag, då vi skulle därifrån. Hon hade tagit med ett eget lås till skåpet, mäkta stolt, men då hon skulle låsa upp det så passade inte nycklarna.

Är det ens rätt skåp då, sa jag, och hon började testa nycklarna på skåpet bortanför. Nopp, det gick inte, tillbaka till första skåpet, andra skåpet… Står det inte namnet på lås och nyckel då, frågade jag. Nej, det gör det inte, fick jag till svar. Får jag testa då sa jag och provade men nej, det gick inte.

I mitt inre utspelas en händelse från long time ago. Jag tror det var på badhuset i Holmsund och vi hade, som klassföräldrar, tagit med klassen till badet som utflykt. Alternativt var det nåt år efter det, då jag vet att vi varit där 2 gånger. Den ena med klassen och den andra gången var det bara Nicco, jag och Åke.

Nå, när vi skulle åka hem så hade Nicco tappat bort nyckeln till skåpet och vi fick låna verktyg för att klippa upp låset. Gissa att det var det jag trodde skulle hända igår. Fast med en tvist. Först skulle dom klippa upp fel lås, och sen, det rätta låset.

Nicco testade igen, men inte, så tog jag över, kollade varenda nyckel och hittade en med namnet ABUS, precis som på låset. Och guess what, det var den rätta nyckeln.

Nicco hade varit så bombsäker på att det var en namnlös nyckel så hon hade inte brytt sig om dom andra. Men skönt, då löste det sig i alla fall, utan indragning av personal med avbitarredskap. Och här fick jag vuxenkänslan, kolla, kolla igen och trippelchecka, lugnt och sansat.

Skrev om minnet igår, och visst är väl lagom minne, absolut bäst. Och jag skulle vilja påstå att mitt minne INTE är så dåligt, att jag inte skulle komma ihåg att Trisslotts kalendern, hade 24 lotter och Nicco har INTE varit hit och hämtat dom 8 hon ska skrapa, Fast…dom är borta

Här skulle en svordom vara på sin plats men jag ska inte skriva vad jag tänker. Och återigen, jag har inga bevis, jag bara spekulerar om vad som kan ha utspelats. Här kommer början på min spekulation, resten kommer imorgon. Vill ju inte fladdra iväg i mina tankar så det blir overkligt på nåt sätt.

Skyller på fultomtarna, förstås. Har ni ens noterat hur ful dom är, kolla vilka intetsägandes ansiktsdrag dom har.

Läskiga!!

Med en bilden på era näthinnor, önskar jag er en fin tisdag och hoppas ni kan sova gott i natt

Inte lite, otippat… vem dök upp där, om inte…

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 december 2022 kl 08:54, Bli först att kommentera

Ser en bil som backar ut från vår gård på fredag kvällen. Jag undrar högt, vem det kan vara, och Åke säger nåt om sen utdelning från Posten. Njae, det tror vi väl inte, men han ska kika då han går ut med Winstone.

Igår frågade jag om han kollat brevlådan, men det hade han missat. Så då gjorde han det, då han gick med hunden. Där låg lite post, faktiskt. Ett kuvert var omärkt så det gav han sig på att öppna med en gång. Han läser högt – Be-Bop-A-Lula Land.. Precis då passerar Theresé och tar av honom kuvertet och säger att det där var till mamma.

Haha.. ja det var ju inte lätt att veta då det inte stod något på det. Nå, där fick vi svaret på vem som backat ut från gården. Det var John, som är delägare eller ägare, av LP-skivs palatset, på Haga.

Sen blev det lite mystik över det hela. Theresé hade nämligen filurat på vart hon kunde köpa ett presentkort på LP skivor. Hon hade totalt förträngt denna lilla trevliga butik. Så kom hon plötsligt ihåg det, och smsar till John. Och kolla hans svar…oh my, hahaa…

Annars kan jag väl säga att dagen gick fort. Jag blev den enda som åt en julig landgång till middag, på jobbet. Den toppade allt, jättegod. Övriga folket som åt julmiddag här hemma, ville ha potatis, och det andra på en tallrik, så då fick dom göra så.

När jag gick av passet åkte jag hem, Theresé kom ut med katten Sambo så jag skjutsade hem honom. Sen kom vår Tomte…Sally. Och det blev julpapper och paket lite varstans.

Theresé hade nån typ av paket gåta. Jag fick mjölkfri grädde, en orange burk med kaffe, och en ännu större burk med mina favvosar Daim.

Åke fick en dubbel korvburk, eller…

Nähä ni, man skulle plussa ihop allt och då blev det ju en Galliano shot, med rubbet. Så det fick vi, avsluta julklapps utdelandet med.

Av Åke fick jag en absolut favorit, My Way parfymen

Och Sally, wow, hon undrade vad jag önskade och jag sa ett par orangea vantar och hon fixade det.

Annika Collén ringde för att tacka Åke. Han hade utfört uppdraget med bravur och fått hennes barnbarn att återfå tron på att den riktiga Tomten, förmodligen existerar. Jag tänker på min farmor. Som satte Tomtemasken som dom hade, på sopkvasten och ställde ner i snön, för att barnen, min pappa och farbröderna skulle hålla sig i skinnet. Det funkade, det med. Ni kommer väl ihåg hur anskrämliga dom såg ut, kunde förmodligen väcka dom döda.

Hoppas eran julafton blev som ni planerat och nu önskar jag er alla en jättefin juldag. Och njuuut av dom kommande 24 timmarna

Den lever, om än på lånad tid..

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 februari 2022 kl 09:21, Bli först att kommentera

Läkaren ringde, det tog sin lilla tid att reda ut vad som var vad. Vilket fall som tillhörde vilken sjukskrivning, och ja, hahaa. Hur många har lyckats fixa två revbens frakturer på ryggen, under loppet av några få månader.

Han trodde att det var första frakturen som det sedan blev ett glapp i sjukskrivningen på 6 veckor. Fast det var ju bara den tiden jag hann jobba innan nästa omgång. Nå, det är Försäkringskassan som missuppfattat alltihop. Det finns inget glapp.

Arbetsgivaren står ju för dom 2 första veckorna så därför behöver inte FK nåt intyg efter min första vecka, sådeså.

Fast med facit i hand, hade det enklaste varit, att dom sjukskrivit mig rakt av, under hela perioden. Inget tjafs, inga glapp…bara tjopp tjopp.

Trots dom iskalla vindarna igår, så skrapade jag ihop lite drygt 11 000 steg, och totalen i km blev 7,2. Förutom prommis med Winstone så gick jag bort till Kolbäcksbron, igen. Ja inte från vårt hem, men från mitt jobb. Och det blir snudd på 5 km, fram och tillbaka. Och där blåste det, kan jag lova. Dom -8 som det var, kändes som -25.

Men precis som vanligt, härdar jag dom temperaturerna, det är, fortfarande, efter alla dessa år, och alla vantar jag provat, mina fingrar som gör ont. Jaja, det bet i kinderna med, fast inte lika allvarligt som det högg i händerna. Nu kör jag med en vante jag fått av mamma, med fingervantar som sitter fast inuti en tumvante. Jättesköna, men inte tillräckliga för mig.

Apropå kallt, undrar om inte den här apparaten arbetar onödigt hårt. Tror inte att det ska hänga is från den heller. Den levde om en hel del, då jag passerade.

Vet inte om min Audi sjunger på sista versen. Sjunger gör den i alla fall, jag tror att det är styrservon som låter. Gissa då om jag trodde att den dog under skönsången igår, då jag skulle in i garaget på jobbet.

Det blev ett jäääkla liv, först trodde jag att bilen dog, sedan att porten var på väg att lossna, men så fattade jag vad det var. Ni vet, dom håller på att bygga därborta…pålning kan låta en hel del, så…

Audin lever vidare, om än på lånad tid, skulle jag tro.

Hoppas på en bra tisdag, för er alla!

Nån vill sabotera vid Tvärån 😱

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 oktober 2021 kl 08:40, Bli först att kommentera

Ska vi gissa att det varit minusgrader i natt.. brrr..

Har säkert skrivit om fingervantar förut. Jag känner spontant, att dom är rätt jobbiga. Eftersom jag hittills, under hela mitt liv, aldrig haft ett par, anpassade efter mina händer.

Det håller ju på vara vantväder nu så jag har använt dom några veckor. Dom här ska vi ta som exempel. Färgen är ju fin

Men kolla, är det mitt lillfinger som är onormalt kort, eller vad

Detta är exakt vad jag upplever med ALLA fingervantar. Det som inte är skönt är då man ska använda händerna till något och plötsligt viks det där överflödiga in och man håller på knäcka fingret.

Nå, det är väl världsligt, egentligen en struntsak, för ska jag gissa så är det kanske jag som är trasig och inte alla andra. Vad som föranledde detta funderande kring ämnet fingervantar, var faktiskt inte fingervantar, utan sockar

Jo, jag hade nämligen beställt ett gäng på 5 stycken i olika färger. Dom såg varm ut och Åke kunde få 2 par av dom också. Så det var väl bra. Men snacka om missanpassade fotfodral.

Hur tror dom en fot ser ut, på riktigt 🧐 Jag kanske har rätt raka tår men hallå. Dom sockarna lär jag inte använda så där frekvent som jag hade trott, kan jag ens lägga dom i klädinsamlingen?

Nu ni, apropå flödet i Tvärån. Jag vet en som inte tycker det räcker med översvämningarna som blir av regnet. Vi har nån som vill att det ska dämmas upp, ännu mer. Kolla vad bävern arbetar med, nattetid.

Dessa 2 träd står just hitanför den lilla träbron som jag fotade i förrgår kväll, och över på Rödängssidan.

Han, ja jag skriver han, jobbar på ackord. För då Åke såg detta för 3 dagar sedan, så var det bara ett träd han gnagt på.

Jag tror till och med att jag kan ha stått på bron då den passerade. Det kom nämligen något farande då jag stod där i regnet, på kvällen. Jag fascinerades över hur stor väg det blev, men jag tänkte faktiskt inte bäver, utan att det var nån undervattensström, eller att vattnet slog emot nån stor sten.
Fast den vågen försvann. så… bäver, ja, inte omöjligt.

Igår hade jag turen att bli bjuden på fika, kan ni tänka. Och vi var på ett ställe med kristallkronor i taket, minsann.

Och jag testade att äta en hjortronbakelse. Visste inte ens att det fanns, men det är klart, byt ut hallonsylten till hjortron och färgen på marsipanen, så blev det ju hjortronbakelse, av det hela.

Hade anmält mitt intresse att sitta med i en Fokusgrupp via Novus.Så kvällen vigdes åt koncentration framför datorn.

Under 2 timmar satt vi, en grupp på 10 personer, och svarade på frågor, ställda av ett stort företag, som säljer Tapas varor. Det var väldigt intensivt, frågor ställdes under löpande band och vi skulle svara samt reagera på vad andra skrev. Men 2 timmar gick ändå fort, och tjopp tjopp så fick man ett superpresentkort på 500 kronor. Jojo minsann

Önskar er alla en toppen fredag!

Det är vårt hem 🏡

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 februari 2021 kl 07:56, Bli först att kommentera

Jag hittade ju den här saken i ett av skåpen jag städat ur. Och ingen har tipsat mig om vad man ska ha den till, så jag är fortfarande lika vis…eller oviss. Själv gissade jag på nån typ av hjälp till öppning av något.

Men så hittade jag den här, då jag städade ur nåt annat. Och den ska man definitivt använda till att öppna flaskkorkar, så…

Om 2 månader, 1a april, har vi bott i huset i 10 år. Idag känns det väl inte som om vi nånsin bott nån annanstans. Fast det är väl där man har sina saker, som blir ens hem. Inte alla förunnat att ha ett ställe att kalla sitt hem.

Ser för tillfället på Farmen, och det hem deltagarna har under en kort period i deras liv, skiljer sig nog en hel del mot för det dom är vana vid. Ett hårt liv…tufft som Selmir skrev i sitt avskedsbrev då han åkte ut, nu sist.

Han höll på hungra ihjäl…efter sina dagar på Farmen. Jag vet inte hur länge han var där, men kanske 3 veckor. Ta dom 3 veckorna kontra flera år, jisses En orsak till varför det är ett tufft liv där, kommer sig förmodligen av vad man är van, sedan innan.

Nä, även om Farmen har lockat i alla år jag följt programmet på teven. Så är det inte på min världskarta, att ens söka dit. Jag tror i mitt huvud, att jag skulle fixa det. Vadå, en sommar, är väl inte ett helt liv. Men å andra sidan, så faller nog många på att dom just längtar hem.

Man blir tagen från sin egen värld och liv man har, och satt ute i en skog med främmande människor. Klart man skulle drabbas av hemlängtan, och man skulle också undra vad man missar, medan man är på främmande ort. Jag nöjer mig med att se dom på teve, hahaa…

Förbereder mig för morgon prommis med Winstone, gluttade nyss på termometern och hade ju önskat att det hade varit lite varmare.

Skit också, det blir skor på, för vovven, ingen jättekul promenad, alltså. För min del…ja, minst, dubbla byxor, tjocktröja över den vanliga tröjan och sedan hade jag velat ha 3 par vantar, men då kan jag inte hålla i kopplet.

Hoppas på lite varmare grader under dagen, och att ni alla får en bra dag, överlag.

Vi kanske korsar varandra, vi med :O

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 februari 2020 kl 11:19, Bli först att kommentera

Gick över på Ullas igår och införskaffade några bitar morotskaka som vi tog med hem till Nicco och Georgo. Jag hade nämligen ramlat över ett par vantar som jag trodde skulle falla Nicco i smaken.

Men jag tycktes inte kunna vänta till mitten av mars då hon egentligen fyller år, eftersom risken är stor att hon inte skulle ha lika bra användning av dom, då.

Här kommer lite bilder på vantarna, jag köpte dom översta 🙂

Det är en tjej i Frillesås, Hallands län, som stickar och kardar dom. NI kan mejla mig om ni vill ha kontakt info: [email protected]

Hade fått tips av Nicco tidigare i veckan vad man kunde göra med lite snabbkaffe, socker och vatten…tadaaa:

Lent, gräddliknande fluff! Helt otroligt, 3 ingredienser, no more. Nu visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med det, så det bidde en kaffedrink, inte rätt tänkt av mig.
Kaffedrink kan ju vara rätt sött redan som det är, och det här blev too much, så även om det var gott så kunde jag inte dricka upp det. Däremot kan jag tänka mig att toppa en vanlig kopp kaffe med detta, bara för att lyxa till det, eller som liten topping på en kaka.

I detta nu har jag fryst i det och ska se om det blir som glass, eller vad som kan tänkas hända med fluffet. Man ska ju testa allt, sägs det, och man måste våga saker också 😀

Apropå det jag skrev igår, om Roger Pontare, så fick jag nyss veta av Theresé, att vi även släktar med Stor-Stina, mer känd som den Långa Lappflickan. Och här är det också så att min pappa och min mammas släktband korsar varandra så vi är släkt på bägge sidorna.

Så här ser det ut på min pappas sida:

Med andra ord, så var hon en brorsdotter till min farmors, mormors, mormors, far…

Lite längre ledningar på mammas sida, men ändock:

Men, det är väl kanske, precis som det sägs, världen är inte större, och gräver man tillräckligt djupt, så korsar vi varandra nån gång, nånstans. Lite som FB…aha, hon känner henne, varför då, ojdå, är hon kusin med han och han var ju morbror till henne, hon som är kusin till min kusin…ehhh!!!

Nog om detta, nu ska jag ner i källaren och lägga in tvätten i tumlaren. På tal om det så berättade vi för Georgo igår, om tvättmaskinen vi hade då vi bodde på Mariehem. Jag körde en maskin och det blev ett jäkla liv, jag tror ju att huset håller på rämna i grunden.

Så blir det tyst! Jag går in till badrummet och där har maskinen, vandrat iväg, dragit med sig badkaret ut på golvet och sträckt sig så långt att den slitit ut sladden från väggen…jojo, det var krafter i den maskinen, haha. Eller så blev det en otroligt svår, obalans då ena fjädern i trumman, gick sönder 😀

Ha en fin söndag, allihop!

Stackars man, som inte såg den största bilen!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 oktober 2019 kl 10:49, 2 kommentarer

Var knappt utanför dörren igår, stod på bron en kort stund, och tvärgick över på Ica, thats it!

Nicco kom hem och vi röjde bland hennes mössor och sjalar, jag har också letat och dragit fram sånt som nu ska skänkas bort till ett härberge här i stan. Tvättade upp det som ska vidare, och skräp kastades bort.

Benjamin fick överta nåt som Nicco hade däruppe i gömmorna:

Och the other one…he or she without a name, fick låna hennes gamla mössa:

Fiiint!

Jag bakade lite muffins, gjorde en nötstek, dammsög lite i källaren och fortsatte att torka betongdamm. Fy, never ending story!

Idag däremot, planeras nåt annat, lär ju komma nån bild imorgon, med en gissningslek, hahaa… Så om det går enligt planerna kommer bilen att luftas, nån gång efter lunch.

Åke satte på vinterdäcken igår, känns ju lite bättre att ligga efter vägen då man vet att man gjort vad man kunnat för att undvika sladd under körning.

Kommer osökt ihåg då jag och en del av bastugänget var ute på vift i våran Chev Caprice hgv, som uppenbarligen är för stor för att rymmas på en bild:

Det är snömodd och dåligt plogat, jag svänger ut från rondellen vid brandkåren, på väg in mot stan.

Ligger i vänstra filen då det ser rörigt ut i den andra. Kommer ikapp en bil som plötsligt tänker byta fil, där vi då ligger… Första tanken för mig är ju att hålla ut till vänster, men det går inte, för vi får mötande trafik, så det är bara att vänta på smällen, som kommer…

Vi stannar bilen, alla hoppar ur och går fram till mannen som sitter i sin kvaddade bil och ser lätt stressad ut, vi står där som hökar och jag frågar honom, hur i heeela nånting, kunde han missa den största bilen ute på vägen??? Nej, det enda han såg var en snöklump som låg i vägen, som han ville undvika, mjo, synd för han, säger jag.

Och jag kan tala om att isen som låg i fronten på Cheven, låg kvar, men mannens bil, rullade knappt framåt, han hade 3 stora bynglor på sidan av dörren så han fick inte ens upp den. Jojo, så kan det gå! Hur det sedan gick vet jag inte, vi var överens om att det var han som gjort fel, och det blev ju inget med min bil, så vi kunde åka vidare. Han puttrade iväg i sakta mak, typ 20 km/timmen, in mot stan. Stackarn!

Men det var då det, då man hade en stor tung bil:

Audin står nog inte emot så mycket, och det ska väl bilarna inte göra heller, utan dom ska ta emot smällen på ett snällare sätt och det är därför dom inte är gjorda i oförstörbar plåt, som gamla bilarna är.

Önskar er alla en fin söndag!

Lite överskattat, men helt ok…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 juli 2017 kl 07:35, 3 kommentarer

Gissa om det blev en utesittardag igår…fast lite små saker åstadkom vi också, även om vi satt den längsta tiden. Förutom pyssel i garaget, för Åke, så klippte jag gräset medan han och Winstone tog morgonrundan. Dom kom tillbaka och hade med sig en liten bunke med nyplockade smultron, så det blev ett litet, gott mellanmål:

Han har sitt smultronställe…finns mer att hämta där, säger han, och jag vet av 2 ställen där det växer åkerbär…2 stycken, på varje plats, inget att stå efter, med andra ord.

Sedan lockade Sjöbris, jag har bara varit där en gång tidigare, för ett år sedan, med jobbet, och nu tänkte jag att vädret inbjöd till en liten tur ner på stan. Det händer inte så ofta…faktiskt. Vi hade stämt träff med Mats ”Tigern” Boström, men gissa vad, vi hittade inte igen varandra 😀

Jag ringde, han svarade inte, jag skickade meddelande inte ett svar, vi kollade runt på den överfulla båten, men såg inte till nån bekanting. Nå, vi tog en cider/öl, satt på övre däck och drack upp drycken, men tyvärr…för mig, så anser jag båten vara lite överskattad, faktiskt.

Solen, vart var den…jo ovanför alla markiser, så vi satt i skugglandet och med sommaren som den varit hittills så är det absolut ingen luftvärme. Jag hade behövt ha mina vantar med mig. Fast jaja…platsen är ju helt ok, och lite guppande kände jag av, så man fick lite älvsfeeling.

Vi vandrade vidare upp mot Bishop, passerade dörren för att kolla om Jitte och Ina, möjligtvis satt på uteserveringen eller om det skulle finnas nåt ledigt bord där. Hör en röst bakom oss, och se, där stod Ina och ropade, hon hade sett en hatt, passera fönstret (Åkes hatt).

Dom var förståndiga och satt inne, så vi fick plats med dom vid deras bord…kolla Tina, samma bord vi satt vid, ifjol, och jag, på samma plats…kunde ju inte låta bli att beställa in samma dryck som då, en…tadaa…Irish cooffe.

Och här, bilden från ifjol…30/6-16

Där fick jag sedan kontakt med Tigern och han var på båten, men vart, vet jag inte. Så kan det gå. Vi hade då en trevlig kväll med trivsamt sällskap, mycket prat och skratt, och sen blev det en Taxi hem till en glad hund som saknat oss, såg det ut som, i alla fall.

Hoppas på en bra dag, för er allihop!

Fingerdöden slår till!

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 januari 2016 kl 10:17, Bli först att kommentera

Jag ringde till Lycksele igår, och ville ändra tiden, men tji fick jag, det fanns inga andra tider, jo, i år, men hon tyckte inte att jag skulle vänta så länge, så det är bara att kliva upp och åka dit. Nåja, det överlever jag säkert, det är ju dessutom på en fredag, så det får bli sovmorgon, dagen efter 😀

Skönt att det är lite varmare idag, jag fattar inte vad som hänt med mina fingrar…åldern…viktnedgången, ja, dom håller i alla fall på att dö, då jag är ute med Winstone. Även fast jag har dubbla vantar, har testat åtskilliga varianter men inget funkar. Fingerdöden är ett faktum.

Det gör ont i säkert en halvtimme efter vi kommit in, usch. Jag får nog lov att köpa en sån där fingervärmare, största problemet är väl att man också ska kunna hålla i kopplet.

Det finns ju en annan lösning…jag har börjat snacka engelska med Winstone, ni vet, i stil med: Do you wanna go out? Take a walk, take a pee, wanna poop? Och då jag gör det är han totalt ointresserad, så egentligen, han kanske är en innehund, man behöver inte gå ut 😀

Viktigt nu, att kanske förklara att jag skämtar, så jag inte får någon elak kommentar om att jag är en djurplågare som borde begripa att det inte finns innehundar. Men man måste ju få skoja…ibland 😀

Då vi gick igenom en del av alla papper mamma hade undanstoppat så låg där, även detta kort, som min kusin Anna målat…fint tycker jag och det föreställer då min mamma, pappa, lillebror och Anna själv, som åkte med dom på en liten sväng:

Önskar er alla en fin lördag!

Etikett: vantar

Postnord tar INGA serviceavgifter, kom ihåg det!

För trång keps, det vet ni vad det är men för trånga…

Inte lite, otippat… vem dök upp där, om inte…

Den lever, om än på lånad tid..

Nån vill sabotera vid Tvärån 😱

Det är vårt hem 🏡

Vi kanske korsar varandra, vi med :O

Stackars man, som inte såg den största bilen!!!

Lite överskattat, men helt ok…

Fingerdöden slår till!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten