Etikett: väntrum

Oh shit, eller…

Tittar man i almanackan idag så hittar man en bild på Åke där:

26793966_10156145693597608_475086066_nFotograf Ingvar Näslund

Jojomensan! Det är ju hans namnsdag idag, så vad trodde ni? :D Fast jaja, jag överdrev lite, ni kanske inte har just den almanackan.

Det blev inte som jag trodde igår. Sitter i väntrummet och gruvar lätt för den där sprutan. Jag är inte spruträdd, utan det är väl mer det där att det ska stickas i nåt som redan gör ont.

Nå, kommer in till läkaren som klämmer och känner och säger: att det där du, är en rejäl knuta, och nej, jag tar ingen spruta i den. Det får bli remiss till handkirurgen. Lyckas det inte efter en kortisonspruta där så blir det operation. Hm…

uppblasbar-spruta-1Och där hade man suttit och förberett sig, irriterande. Han sjukskrev mig och jag får äta inflammationshämmande, för en inflammation är det ju, i både tumme och armbåge. Så nu hoppas jag att jag får komma ganska omgående på handkirurgen, eftersom det blir sjukskrivning, därifrån, med.

Hade lite mejlväxling med försäkringsbolaget om källaren. Nu hade jag fått veta att om skadan är i 2 rum, och 2 rum har vi ju fått bila i, så ska man betala 2 självrisker. Detta fick mig att skriva till dom, följande, och jag citerar mitt eget mejl:

”Vad jag undrar över, är hur man bedömer att det blir 2 självrisker, om röret är trasigt på 1 ställe? Och om det är trasigt på fler ställen, varför kommer ni inte hit och besiktar i så fall, vi har ju inte hittat skadan än?

Om man resonerar som så, att skadan är skedd i 2 rum och då blir det automatiskt 2 självrisker, så skulle det innebära om jag blir påkörd av en bil bakifrån och blir knuffad in i ett träd, så får förövaren betala 2 självrisker, eftersom det tog på 2 ställen…eller?

Jag är inte ironisk eller sarkastisk utan vill veta hur ni tänker.” slutcitat

Och jag får svaret: ”Kan du ringa mig när du har tid, enklare och förklara.”

59848835_10157113810616585_2235637671361773568_nRingde, gjorde jag, och det var ett bra samtal, där jag förstod hur dom menar, och ska man vara riktigt krass, som han sa, så skulle det egentligen vara 1 självrisk/hål i dom rör som gått sönder, eftersom man inte kan säga att dom gått sönder samtidigt. Och hade vi nu gjort ett stambyte innan, på grund av att rör blir gamla och till slut ohållbara, så hade vi ju ändå fått kosta på detta själv.

Nu kommer vi att få ut en viss kompensation ändå, och vi tar ju allt vi får, givetvis.

59295689_10157113810816585_9047215636836515840_nJag är glad att det INTE är avloppet från toan, som är trasigt, och apropå vad som rör sig i dom rören, kolla in den här killen och hans resonemang, kring det ämnet, hahaa…

Och där avrundar jag för idag och hoppas ni får en fin onsdag, oavsett vart ni befinner er på jorden!

Vi hörs…ni hörs…på swish!

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag satt i ett väntrum igår, och bläddrade i en tidning. Där hittade jag en artikel om små söta möss…eller njae, det var inga små möss utan bauta stora råttor som kan väga upp emot 1-1½ kilo, men som tränas för att hitta minor. Alltså…suveränt bra!

756500_13Dom är tydligen så mycket bättre att använda till minsökning än hundar, på grund av deras låga vikt så utlöses inte minorna, även om dom skulle trampa på dom. Dessutom är dom naturligtvis billigare att använda och träna än en hund.

Jag googlade lite på detta igår och HÄR, kan ni läsa mer, om ni är intresserade, och det var även där, jag hittade bilden. Tydligen är detta en gamma nyhet men alldeles ny, för mig :D

Var in och skulle boka bås igår, men det gick inte göra så långt i förväg så jag åker dit på fredag istället och bokar in mig. I väntan på det så la jag ut några säljannonser på FB igår, och jag har redan fått in 300 spänn, alldeles nyss, ett par skor sålda, hur bra som helst. Och om en timme kommer nästa och ska prova en jacka :D

Folk frågar då, om dom kan swisha mig…ja, svarar jag, det kan man göra, otroligt nog, eftersom jag faktiskt inte har swish. Fråga mig inte hur detta är möjligt, jag har aldrig varit i närheten att skaffa det heller…vill inte, och ännu mer konstigt är, att mitt mobilnummer, egentligen tillhör Åke, så varför i hela …någonting… går inte pengarna in på hans konto då?

Nå, som sagt, det gör mig inget, det funkar ju, så jag kan väl säga som andra gör…vi hörs på swish! Fast jag lär inte svara :D

88:ans godisar som jag sökte hittade jag på godishuset, sedan tipsade en Helena om Ica Superteg, där finns dom också, bara så ni vet.

Önskar er alla en trevlig tisdag!
22552571_10155725079586585_7911178405562998113_n

Nu kommer man ihåg…

Av , , 2 kommentarer 12

I lördags, då vi satt och kom in på ämnet Taxi, så flöt ämnet in Vasaplan och hur det såg ut för längesedan. Att man aldrig sett ett kort på det och hur länge det där väntrummet skulle ha funnits.

Jag vet då att det försvann någon gång på 80-talet, och att baksidan var en ler-plan med något gammalt ruckel som stod där… det är då mitt minne. Nu var jag aldrig nere på stan så ofta, och jag var inte heller så gammal just då, så många minnen därifrån, har jag inte.

Nu till det roliga, loggade in på Facebook igår och tror ni inte, där hade det dykt upp följande kort på just väntrummet och Moritzka:

1393774_10151689580258870_91673524_n

1385189_10151689591988870_297426717_n

1381169_10151689602238870_1076375198_n

Det stod tyvärr inget om fotografen men bilderna har jag då lånat från FB.

En annan vy som diskuterats där men någon bild har aldrig dykt upp, är dom där jättebyxorna (Lewis) som stod utanför EPA/Åhléns, och även dom försvann nog i början eller i mitten av 80, gissar jag. Nu vet man varför man ångrar i efterhand att man inte tog ett kort på sakerna eller vyerna innan dom försvann.

Man kommer ju inte ihåg, sen blir man påmind men det är svårt att i huvudet försöka framkalla en bild som stämmer med vad som var verkligheten.

Och nu blev det plötsligt spännande… skulle lägga in bilderna i bloggen och då finns inga bilder på datorn, nämehhh… så konstigt, eller? Jag har nu stängt ner datorn och provar på nytt, så får jag se om det funkar nu då :)

Idag är det Tina som gäller, Åke är hemma med nack-ont, så Winstone får ta hand om honom. Önskar er alla en fin dag!

 

 

Heeelt vanlig…eller?

Av , , Bli först att kommentera 10

 

I ett av alla väntrum jag satt i, idag, överhördes ett samtal.
Ja, han är jättetrevlig den där killen, han har en motorcykel, och skulle till Grekland. Blablabla…ja, dom åkte till Grekland, han är hur bra som helst att ha att göra med. Blablabla… varpå mannen han talade till sa: Jaha, är han Grek eller? Näää… svarade han som höll låda: Han är helt vanlig Svensk!
Och med den meningen sagd så undrade jag i mitt stilla sinne vad man är om man inte är en helt ”vanlig” svensk. Skulle han ha svarat att han är en helt onormal Svensk, om han nu inte varit riktigt begåvad, eller om han varit grek, skulle han sagt samma sak, han är en helt vanlig grek… nä, det tror jag inte, men varför säger man i så fall vanlig?
Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Ingen lydde honom

Av , , 4 kommentarer 13

 

Jag och Nicco satt på vårdcentralen igår, det skulle utredas ifall hon har migrän, vilket jag nu har trott och tror väl fortfarande, då även jag har migrän och det till viss del är ärftligt.
Hon undrade på vägen dit, hur undersökningen skulle gå till och jag svarade att jag inte hade en aning men antog att det hela skulle gå ut på att svara på en massa frågor, sedan skämtade vi vidare och sa att dom förmodligen skulle klämma på hennes skalle för att kunna se om det var migrän hon lider av.
Jag hade rätt, angående frågorna… men sedan fick hon även göra en neurologisk undersökning, samt… att läkaren klämde på hennes huvud. Jojomensan, där ser man vad lite man vet. Dessutom ska hon få en remiss upp på lasarettet där det ska göras en skiktröntgen och det känns väl bra att dom gör det.
Visst måste det väl vara bättre att få utesluta vissa saker, och tänk, hemska tanke, om dom skulle hitta något där, så är det betydligt bättre att dom gör det nu, än om ett år framåt i tiden. Jag tror precis som läkaren, att det är migrän och inget annat, men ändå…
Nå, så satt vi därutanför provtagningen, i väntan på att prov skulle tas, även det för att utesluta vissa brister som kan orsaka huvudvärken. Vi var många som satt på tur och ni vet ju hur det kan vara i en väntsal… tysssstnad. Ingen säger något, men det gjorde nu vi.
Vi satt och pratade i lågmäld ton, och avverkade en hel del olika ämnen, bland annat så nämnde jag något om en skötare, vadå skötare sa Nicco, en delfinskötare eller vad??? Nä, en sköterska då, men jag tycker att det låter så knäppt då man säger sköterska och det handlar om en manlig sådan, därför säger jag skötare.
Då kom hon in på dagis, och deras lilla fröken Tomas, en mycket omtyckt ”fröken”, som dom hade under flera år på Klumpen. Nicco kom ihåg att han tyckte det var retfullt att kallas fröken, så han hade bestämt att dom skulle säga Magister Tomas istället, men tror ni någon lydde honom, hahaa… näpp :)
På dagis tappade hon sin första tand, Nicco satt i rutschkanan och framför henne satt en liten kille och filosoferade, akta dig, sa Nicco! Nej sa han, åk du, det gör ingenting, så åkte hon, och när resan tog slut och hon stötte honom i ryggen så flög tanden ut. Hon kom även ihåg sin andra tappade tand, då var Theresé delaktig. Hon skulle ta av Nicco tröjan, drog den över huvudet och plopp så åkte den ut. Nicco mumlade nu något om att det inte alls var så roligt och hon var nästan säker på att tanden inte ens var lös, hahaa… nä sa jag, det var säkert en permanent tand också, så där, bara för att.
Och med dom historierna kom jag ihåg hennes tredje tand, och sa till henne att den gången satt du ju och gnagde på en barbiedocka då tanden lossnade. Nu puttade hon i mig och sa att hon inte alls hade gnagt på dockan, och då brast det för mig, jag började skratta för det lät så dumt, och Nicco fyllde i med att det lät ju precis som om dom inte hade någon mat på dagis, utan att dom satt och åt på leksakerna.
Ja ni vet ju hur det, då det är tyst överallt, och man sätter igång att skratta fast man försöker hålla sig… det blir bara värre. Och nu började även Nicco fnissa samtidigt som hon väste åt mig att sluta, men jag kunde inte det. Jag fick börja torka tårarna, innan mascaran skulle börja rinna nerför kinderna. Så blev det då äntligen vår tur och man fick annat att tänka på.
Hon berättade sedan att hon hört människorna sitta där och sucka, då vi fnissade och skrattade, men det bjuder jag på, kan man inte skratta och ha roligt bara för att man sitter i väntrum, då är det illa.
Önskar er alla en fin onsdag!
 

Om ni vill vara lite eljest

Av , , 4 kommentarer 8

 

Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.
Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.
Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.
Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke :)
Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.
Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.
Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest :) Moahaha…
Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.
Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!
 

Akuten by day and night

Av , , 2 kommentarer 4

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Nå, jag fick visa upp bussen istället, så många kvadratmetrar är det ju inte. Sedan blev det lunch dags och jag gick in och fick väcka både Nicco och Åke. Nicco som dessutom skulle följa med några kompisar till Nydala, så för henne blev det bara att studsa upp ur sängen, ta ett äpple på vägen dit och en bulle med saft som fika nedstoppad i väskan.
 
Sedan gick Åke ut till Camaron, själv satt jag mig med Britt och Eleonor ute på en annan del av gården. Ha, man kanske skulle göra en liten dokussåpa med det namnet, istället för i en annan del av Köping, menar jag. Nå, Britt gick upp och kokade kaffe så både jag och Åke fick oss en kopp. Inte så tokigt folk som bor här, må jag säga :-)
 
Sen ringde min mobil, det var Nicco, som sa att hon gjort illa sig i foten, jag begrep ingenting, sen fick jag tala med hennes kompis Alicia, som först hade tänkt lägga på luren för att Nicco inte kunde prata, men stopp och belägg sa jag, vart är ni och vad händer? Dom säger att Nicco kanske ska på akuten, jag vet inte, hon har kanske brutit nån tå…fortsatte hon, ok jag kommer, sa jag och skyndade mig upp för att hämta väskan, sedan hämta Åke som gått tillbaka till garaget, jag ville att han skulle skjutsa upp oss på akuten, jag vet att man får stå där i två timmar, men jag har aldrig någonsin varit på akuten och det har gått fortare än så.
 
Vi kom dit strax före 16, och var hemma 22.42, och fick äntligen äta middag. Vilken jädrans dag det hade varit. Överfullt i väntrummet, in till läkare, vidare upp till röntgen:
 
Ner till läkaren igen som sa att hon brutit ett ben i foten, vidare väntan i väntrummet, sedan ortopedläkare, och sist gips skena:
 
Dom ska ha en liten genomgång av hennes skada idag, på ortopedtekninska, så får vi höra om det blir gips, eller möjligtvis sula och bandage, samt givetvis kryckor. Usch, jag som skrev igår att folk skulle passa sig för oss, för vi hade säkert dålig karma, hm…men det borde ju inte gälla egna familjemedlemmar, eller hur, nån j-kla måtta får det väl vara.
 
Jaja, vi fick oss i alla fall en hel del skratt på akuten också, tro det eller ej. Till slut, då vi var som mest trött och hungrig, så kanske skratten var mer desperata, vi höll på få skrattanfall som man inte skulle fått hejd på om vi inte slutade titta på varandra.
 
Jag lyckades hitta en maskin där man fick köpa godis (godis när man håller på svälta ihjäl, är inte kul, varför kan dom inte sälja mackor istället, jag bara undrar), nå, maskinen pratade när man dragit sitt kort och jag blev så rädd att jag höll på tappa börsen, ja prata, jag tyckte att den skrek.
 
Sen, när vi skulle ut i väntrummet igen, efter läkarbesöket, så skulle man trycka på nyckelknappen för att låsa upp dörren och sedan dörröppnaren, tror ni jag hade koll på åt vilket håll dörren öppnades…nä, och där satt hela väntrummet vänt mot oss, och Nicco var den som satt närmast dörren i sin rullstol, men hejdlöst, jag tror alla fick sig ett gott skratt då rullstolen dessutom fastnade i dörren. Jag tordes inte ens titta på nån därute för då hade jag aldrig slutat garva.
 
När vi sen fått foten gipsad och jag ökade stegen på väg mot dörren så kom killen som lagt gipsskenan, nä, vänta två sekunder sa han, ni ska få skriva under ett papper, ok, vi gjorde det och tog ny sats mot utgången, nä stopp, vänta två sekunder till, sen kom ortopeden, tittade på gipsskenan och sa, näpp, det där godkänner jag inte, det får göras om igen. *STOR SUCK* det var bara att dra tillbaka henne till gipsrummet igen. Ny skena och sedan order om att vänta i en halvtimme innan vi skulle få åka hem.
 
När vi sedan kom ut i korridoren så föreslog Nicco att vi skulle ducka, sedan springa till dörren utan att dom skulle märka att vi var på väg ut, men det behövdes inte, ingen såg oss :-)
 
Ja, vilken dag, den vill vi helst inte göra om:
 
Ha det gott!