Etikett: vardag

Folk brukar påpeka att jag har fel, fast…

Av , , Bli först att kommentera 11

Att man kan lägga sina bestick på ett visst sätt för att visa att man ätit klart, eller att man kanske förväntar sig att ta mer, är något jag alltid gjort. Eller alltid och alltid, inte som barn, men i vuxen ålder. Det är inget jag lägger nån tanke bakom, utan det går nog på ren rutin.

Så såg jag en bild med 5 olika bestick upplägg, och det här visste jag inte

Dessutom visar jag att jag är färdig på detta sätt

Inte som på den övre bilden. Sen undrar jag om jag lägger mina bestick på fel sida, det skulle ju i så fall vara för att jag är känd för att göra tvärsom?

Folk brukar påpeka att jag lägger besticken på fel sida då jag dukar, jag vill ha dom på höger sida, men… Jaja, tro inte att jag ändrar mig för överheten, jag lägger dom där jag vill. Fast jag funderar bara. För är det bara jag och Åke så lägger jag dom på vänster, och tolkar mitt egna sätt att tänka att det är till vardags. Därför dukar jag med dom på höger sida då det ska vara lite märkvärdigt.

Fast jag kan ju vara helt dum i hövve, på riktigt. Men i så fall…

 

Tack och tack!

 

Jag gjorde det jag förutsatte mig att göra igår. Fixade köttfärslimpan igår, den fick godkänt av Åke, själv har jag oäti av den, men det blir sen. Gjorde en veg. gryta på champinjoner, zucchini, paprika, vitlök, gullök, morot, chilisås, cayennepeppar, chipotle, salt. Avrundade med en klick crèmefraiche och en skvätt grädde. Så gott!

Jag missade våffeldagen i måndags, men det kan vi äta till helgen istället. Inget som står på nån kravlista. Kanske bara gör en liten smet och vi tar en våffla till kaffet. Vi får se!

Kom en hare hoppandes över vägen igår, då jag var på väg hem från jobbet. Jag hinner se den och bromsar lite lätt. Det gjorde jag i rent förebyggande syfte. Den hoppade nämligen över vägen, men stannar sen. Och jaa…när jag är tillräckligt nära så tvärvänder den och hoppar tillbaka. Varför?? Nu klarade den sig ändå men hade jag inte bromsat in och tagit för givet att den skulle fortsätta på andra sidan, mja, då hade det kunnat sluta på annat sätt.

Fast vem vet, det kan ju också vara så att den stannade för bilen lät annorlunda då jag bromsade och då stannade den för att klura lite, och sen tyckte den det var säkrare att hoppa tillbaka samma väg den kom. Jag lär aldrig få veta 🤔

Det finns så mycket vi kan fundera och klura på, och så mycket vi faktiskt aldrig kommer att få svar på. Eller så väcker en fråga, mer frågor än man förväntat sig, haha.

Ha en fin onsdag, allesammans!

Hulda Maräng får byta uppgift med Herbert Remsandal

Av , , Bli först att kommentera 13

Så var utbildningen klar. Även om man kan känna sig lätt skeptisk inför såna här små kurser eller utbildningar, så var nog den här ändå, över mina förväntningar. Roligt att se och höra, att jag ändå utövar min arbetsledarroll, helt ok. Även om jag inte haft någon officiell utbildning på det.


Man lär sig ju också med tiden, och alla kunder ser olika ut. Det som funkar hos oss, kanske inte alls går hem hos någon annan. Det var ännu roligare att jag faktiskt, idag, uppskattar vår grupp, ännu mer. För jag förstår att vi har kommit såpass långt att det inte behöver vara så mycket krångel. Och det vet jag efter att ha lyssnat på andra arbetsledare.

Jättekul att dom frågar mig, hur jag har gjort för att vi ska funka så bra som vi gör. Det är väl ett fullgott betyg- Även om man aldrig blir fullärd.

Återigen kollar jag minnen från FB och idag, fast 2020, reflekterade jag över detta.


Samt samma dag fast 2021.


Detta var också något vi pratade om igår. Jag förstår ju nu att det kanske inte alls är så konstigt. För det jag skriver om, mina tankar, är väl vardagslivet. Något man kan implantera även i arbetslivet. Sen kanske inte alla gör det, för man tänker annorlunda då man ser till jobb, kontra hemma och privat.

Nya infalls vinklar får man av rotation. Vilket jag nämnde för dom andra, igår. Hulda Maräng ska inte behöva vara den som tar disken, varje dag. Och Hönan Agda ska inte heller behöva vattna blommorna på alla hennes pass. Jag roterar vårat schema för sysslor vi ska göra, inte ofta, men ändå. Och helt plötsligt, blir det Herbert Remsandal, som ska lära sig hur man tar hand om blommorna.


Har dessutom infört ansvarsområden på allihop. Det blir en uppgift att växa med och se till att man klarar av. Ansvar behöver vi alla, och absolut att få känna oss behövda. Det må vara små saker, men i slutändan, kommer vi alla att vara vinnare. Då uppgifter och ansvar kan bli ännu mer än vad dom är idag.

Apropå minnen så behöver jag inte Facebook för att veta vad jag gjorde idag, för 25 år sedan. Mja, kanske inte just i denna timme, men ikväll, så var det 25 år sedan vi lastade in oss i Valianten och åkte upp på BB.


Jag var ju såpass tjurig och ville INTE åka in för tidigt och sitta där som ett spån. Så när vi väl kom upp så tog det faktiskt bara 25 minuter, innan Åke parkerat bilen och Nicco var född.


Så ikväll blir det födelsedags fika, hemma hos henne. Jag har redan grattat på fejjan och hintat om att mammorna borde ju vara dom som får dom största paketen.

Fast jag tror inte att hon kommer att låtsas om det…

Grattis Nicco på din 25 årsdag!


Och till er andra, ha en fin onsdag och temadag just dag, är internationella dagen mot polisvåld samt internationella konsumentdagen…bara så ni vet. Jo, sen påminde Åke om att det även är lill lördag…

Min vardag i ord

 

Jag har länge funderat över hur jag ska kunna göra utmaningsbilden som heter min vardag. Att få det på ett och samma kort, är inte det lättaste, då åtminstone min vardag, inte bara handlar om en sak.
 
Ni ska få en kort beskrivning på en typisk vardag, såsom idag, men utan bild till…den tror jag att jag lämnar tillsvidare.
 
Steg upp kvart över sex och drack en halvkopp kaffe tillsammans med Åke, i tv rummet med tv 4 nyheterna påslagna. Försökte mig på att somna om en stund, men det var kört. Steg upp och slog upp lite mer kaffe, och satte igång datorn (den behöver, som ni hört förut, en liten start sträcka på sig innan den funkar som den ska).
 
Knackade på hos Nicco, kvart över sju, och frågade hur länge hennes klockradio skulle stå på innan hon skulle kravla sig upp (den hade startat 16 minuter tidigare). Surfa runt lite på nätet, kolla mejl, kolla om någon kommenterat bloggen, vilket egentligen är lite småkul, då vissa inte syns förrän man loggat in, och då lyser en liten röd siffra däruppe, som vill tala om att någon har skrivit något. Det är nästan som att dra smygen, då man spelar poker.
 
Snart vankas det frukost, och för min del innebär det en havregrynsgröt, samt en havreknäcke vid sidan om. Och efter den har jag tänkt fixa Åkes och Niccos middag, så den är klar att värmas upp (snacka om att man skämmer bort dom). Sen har jag ställt motorvärmaren på kvart i tio och då har jag tänkt dra iväg på Expo, och se om dom har diskställ samt besticklådor där.
 
Tjugofem över elva, har jag bokat tid för ombesiktningen, så ska det sedan vara ur världen, för denna gången. Efter den är det bara att åka hem och grunna på vilken nyttig lunch man skulle kunna hitta på att äta. Tjugofem i två, startar jag upp cheven igen och åker iväg till mitt arbete. Tiden däremellan, lunch och arbete, lär jag säkert sitta här och läsa nyheter, och andras bloggar.
 
På mitt jobb, är det även där, en vardag att ta hand om, såsom matlagning, disk, städning, ibland promenader, bussturer ner på stan etc. Alla dagar är en mix av sånt man gör varje dag och sånt som bara faller en in att göra. Hem kommer jag att komma, ungefär tjugo minuter över nio, ikväll, och då slänger man sig ner i soffan och frågar hur dom andras dag har varit, och vid tio, halvelva kommer jag att borsta mina tänder och hoppa i säng, och tänka vad lyckligt lottad jag är som har sovmorgon imorgon också, och inte bara det, jag är ledig och Nicco fyller sina modiga tretton år.
 
Det var en liten vardags beskrivning det och som sagt, en bild på detta kommer att dyka upp, jag lovar. Hoppas ni får en bra dag!
Maria Lundmark Hällsten