Etikett: vårdcentralen

Förr i ti´n fanns inte AC

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 juli 2022 kl 10:56, 2 kommentarer

Hajade till då jag såg den här bilden igår.

Javisst var det så här på dom flesta bilar förut. Jag saknade den där lilla rutan då jag fick syn på den, haha. Fast det är klart, idag är väl dom flesta bilar utrustade med AC och då ska man helst inte ha nån ruta öppen. Då förlorar AC:n sin fulla effekt.

P4 i Västerbotten, ställde igår frågan om vad ens första boende var för något, och jag skrev om ettan Åke köpte på Näckrosvägen. Så fick jag plötsligt ett meddelande på messenger.

Jahaja… jodå dom ringde upp på eftermiddagen och jag fick berätta om ettan, sedan bytet till trean på Mariehem, för att sedan 8 år senare, hamna tillbaka i samma hus på Västerslätt, fast i en trea. Och att det fortfarande är Västerslätt som gäller men idag i en villa.

Jag berättade även att Nicco, skrev på papper förra veckan, och är från och med augusti, ägare av en etta på tadaa… Näckrosvägen. Back to the roots!

Radioprataren tyckte att det var lite imponerande att vi flyttade ihop såpass tidigt och fortfarande är tillsammans, och är Västerslätt trogen. Men det vet väl alla som bor på Västerslätt. Det är ju det bästa stället att bo på, om man tänker efter, har jag rätt eller har jag…rätt.

Och inte bara Västerslätt, för all den, Norrland, mina vänner, och för mig börjar Norrland här, och inte i Gävle, haha…

Fick åka hem från jobbet igår. Hann innanför dörren hos min brukare och det började göra ont som tusan i sidan och bak på ryggen. Såpass att jag till slut inte kunde böja mig ner till golvet eller lyfta högerarmen. Ringde 1177 som tyckte att jag skulle åka hem, ta smärtstillande och ringa vårdcentral idag. Skulle det bli värre eller om jag skulle få känslobortfall skulle jag åka in akut.

Jag gjorde det förstnämnda och dom ska ringa upp klockan 13 idag. Men det är inte lika ont idag, fast… Jag ska ändå checka av med dom. Hon sa att det tar lång tid att läka en revbensfraktur, och ja, det vet jag ju. Men det har egentligen gått såpass lång tid att det skulle inte bli sämre.

Fast, det kan det, berättade kvinnan i luren. Ifall det sticker ut nån flisa från frakturen som tar på nåt inre organ eller på nån nerv. Och då behöver man inte ha haft nåt trauma för att det skulle bli värre, det kan räcka med en vridning. Jaja, som sagt, vi får se vad dom tycker att jag ska göra.

Ha en fin dag och njut av dom kommande 24 timmarna, hehe…

Fiiii f-n!

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 februari 2019 kl 10:20, Bli först att kommentera

Började på provtagningen igår, bara 9 före i kön så det gick relativt snabbt. Är nu nästan klar med års räkningen, satt 3 timmar med den igår, det gick alltså inte lika snabbt. Kaffe hos mamma, sedan in på Kvantum där jag hittade denna go bit:

En kanelsemmelbulle, som jag och Åke delade på till kvällskaffet. Jag tyckte den var mycket godare än en ”vanlig” semla. Tyvärr blev det straff för den biten, fick lågt blodsocker, det kom strax innan 21, då jag bestämt att jag skulle se en film.

Detta gjorde att jag kom av mig totalt, kunde inte koncentrera mig på den och sedan har jag haft en jäkla natt. Vaknat alldeles kallsvettig, flera gånger, men har inte orkat kliva upp. Nå, jag hoppas på bot och bättring idag.

Läkaren ringde då jag satt hos mamma, hon hade fått provsvaren, det var snabba puckar. Allt, ALLT, såg bra ut, förutom (där kom det) att mitt järn var alldeles för lågt. Och jag får återigen börja knapra järntabletter, fast jag vill INTE. Får testa några nya, då jag inte fixade att äta dom andra.

Jag frågade henne hur järnbrist ter sig och berättade att jag fått problem med mitt högerben. När jag kommer åt vaden ibland så känns det som skinnet slits av, det bränner och gör fruktansvärt ont, och det kan dra i hälen, på liknande sätt. Mja, sa hon, man kan få nervkänningar av järnbrist, så…

Nu till huvudbry. Jag äter redan B12, dessa ska intas utan måltid, står det på burken, men då jag googlar står det att den ska tas i samband med mat??? Järntabletten som jag ska ta, får inte tas med mat, 2 timmar innan och 2 timmar efter, men gärna med en apelsin. Ok, då tänkte jag att då tar jag dom tillsammans, för bästa upptag.

Så kommer jag in på 1177 hemsida och läser om B12 brist, där det bland annat står och jag citerar: ”Brist på B12 kan också visa sig som besvär från nervsystemet. Det kan vara i form av stickningar, domningar och försämrad känsel, med början i fötterna. Du kan känna dig osäker när du går och få försämrade reflexer i vader och fotsulor. Du får alltid injektioner till en början om du har mycket lågt blodvärde eller om du har symtom från nerverna i benen.” slutcitat

Mja, jag får ju nu sitta och undra om det jag känner, är symtom på detta med B12 eller järnbrist och varför får jag då inte injektioner av järn, åtminstone, jag bad om det, men fick nej, vi provar tabletter först. I hate this!!!

Och det där, händer mig varje dag…fiii f-n! Dessutom är det högerfoten som inte vill var med.

Nå, är det inte det ena så är det det andra. Idag är det lördag i alla fall och Åke och Winstone är ute och testgår Åkes nya, eluppvärmda vinterskor, vilket lyx, för en med kalla fötter. Man laddar dom och sedan är det bara att justera vilken värme du vill ha i dom. Dom hitt då på allt!

Ikväll kommer Nicco och Georgo hit på middag, och eventuellt flyttar hamstern Jack hem till Georgo, där får han då mer sällskap än här, det är sällan jag sitter däruppe i min ensamhet och snackar med en hamster.

Nä, nu är det bäst man fyller upp med kaffet, om jag måste vara utan under 4 timmar i eftermiddag, hemska tanke!

Önskar er alla en toppen lördag!

Det stormar…i vattenglas!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 maj 2017 kl 08:50, Bli först att kommentera

Jag och Winstone traskade runt Umestan igår, igen, undrar om han håller på ledsna på den svängen.

När vi kommer nedåt Ridvägen och passerar vårdcentralen, så börjar han streta emot. Spjärnar med tassarna och tittar mig, stint i ögonen.

-Nej, säger jag, vi ska gå!!! Han går tio meter, sedan upprepar han mönstret igen, jag vet inte hur många gånger jag får säga till honom att det bara är att gå på. Först då vi gått förbi Vk, och kommer ut på Timotejvägen så går han ikapp och om mig, och tar täten…hem. Rolig hund, den där Winstone! 😀

Det blåser kraftiga vindar på vår lilla tur och än värre uppe på lilla svingen över till Umestan, där är det orkanvindar som nästan gör att jag ramlar baklänges och jag har ”gratis” och utan kam, fått tuperat hår, då vi kommer hem…härligt! Not!

Ser dock lite bättre ut idag, bara lite lätta briser, jag kollar tallbarrens rörelser, utanför fönstret, och hoppas att jag ser rätt.

Jag ser ett klipp på FB, någon som filmat hur det ser ut uppe vid Baggböle där EU-migranterna, huserat. Folks kommentarer är skrämmande, och det första jag tänker, då jag ser denna lilla film, är att det där är väl inte värre än dagen efter brännbollsyran, seriöst!

Soffor och pianon som slängs ut på Ålidhem med omnejd, det pissas och skits i trappuppgångarna…you name it!

Nu läser jag och citerar följande, från ett reportaget i vk.se:

”Det är Svenska kyrkan som äger marken, och ansvaret för att sanera den ligger också på kyrkan.

– Det är kyrkans ansvar att återställa tomten, det har inget med Umeå kommun att göra, säger Bengt Bergius.

Svenska kyrkan har beställt en container och tomten kommer att vara städad i mitten av maj. Det kommer att vara kyrkans egen personal som hjälps åt med jobbet.

– Det finns spår av oljespill och det har vi fått undersökt och rör sig om det översta jordlagret vilket en traktor kommer att åtgärda på mindre än en timma, säger Linnéa Sjöström, som arbetar i kyrkans projekt med EU-migranterna.

Kostnaderna i övrigt är 5 000 kronor för containerhyra samt den arbetstid det tar för Svenska kyrkans anställda att göra jobbet, några tusen kronor.
– Vi bedömer inte kostnaden som stor, säger Bengt Bergius.

EU-migranterna som har bott i lägret kommer också att hjälpa till med städningen, enligt Bergius.” Slutcitat

Och nu undrar jag varför detta blir en sån storm i ett vattenglas? Vad jag däremot inte begriper, är varför dom inte kunde ställa dit en container då dom flyttade upp där, samt informerat vart skräpet skulle kastas. Då hade det inte behövt bli allt detta skitsnack.

Så, det var allt från mig, idag. Hoppas ni alla får en fin onsdag!

Nytt jobb på g, kanske :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 augusti 2016 kl 09:15, Bli först att kommentera

Jo jag fixade även gårdagens besök hos tandläkaren, även denna gång, smärtsamt, innan han tagit död på tanden, totalt. Första gången hittade han bara 2 rotgångar, igår, grävde han fram, 2 till…men nu så, ska det väl inte vara allt kvar, tänker och hoppas jag.

Sen var det ju det här med känslorna…smärta som man vet vart den kommer ifrån, kan man övertala sig själv, om att det är en känsla, och dessutom, väldigt olika från människa till människa. Att föda barn…känns, men man vet ju varför, så det är bara att härda.

Hade man lika ont, och inte var gravid i nionde månaden, bör man nog söka akuthjälp, och lyssna på dom riktiga känslorna. 😀

Nu kändes det nästan som om jag skulle kunna söka jobb på 1177, sjukvårdsupplysningen. Jag har nog nästan alltid blivit hjälpt av dom, men ibland finns det stolpskott, även där. Nicco har pratat med ett sådant, i förrgår. Och dom hamnade i en liten dispyt, faktiskt. Och jag tycker det känns väldigt lamt, då dom inte råder en att söka hjälp, då man googlar på saken och det står, svart på vitt, att man ALLTID ska kolla upp om nåt sånt här inträffar.

Men det tyckte inte stolpskottet. Så då ringde hon vårdcentralen igår, och det var klart att hon fick komma…*suck*. Där ser man, hur olika det kan vara, och hur viktigt det är att kunna stå på sig.

Nicco flyger iväg idag, först Stockholmo, några dagar, sedan väntar Budapest, och alla äventyr där.Som att kanske hitta en fiiin present till mamma, very importante 😀 Dom får då förhoppningsvis en förlängd sommar då det brukar vara rejält varmt därborta, den här årstiden. Här får vi idag nöja oss med solens strålar att få upp värmen, men det ser ju då betydligt mer lovande ut, att det ska funka idag, om man jämför med gårdagen.

Jag ska strax ut och testa värmen, med Winstone, och han vill antagligen inte gå in, då vi kommer tillbaka, han är ju som en utehund. Och det finns fler djur som vill vara ute, bland annat den sibiriska nötkråkan, alias kottbombaren, som kom för någon månad sedan, och som fortfarande håller på tömma våra tallar på kottar.

Jag önskar er alla en toppen fredag!

Vad skamligt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 december 2015 kl 08:25, Bli först att kommentera

Ja då var det dags…det är packat och lagt fram. Jag fick in alla klappar i resväskan, härligt och plats besparande 😀 Man har ju en tendens att alltid packa för mycket, jag menar, hur många par byxor behöver man för 5 dagar…7 stycken, eller?

Vad kan hända, sa Åke då jag frågade om han skulle klara sig med två par, mja, du kan ju spilla ut en hel ketchup flaska på dom, sa jag. Fast vi ska inte bo i en hydda i mörkaste Järlåsa, dom har tvättmaskin, jag vet det.

Fast ingen nötknäppare, fick jag just veta, så jag packar med våran 😀

Dom ringde från vårdcentralen igår och ville skjuta fram tiden för omläggningen, men det gick jag inte med på, vi har några mil att köra, så då sa jag att jag kommer och hämtar material så fixar vi det själva. Det skulle gå bra.

Vad som gick mindre bra, var att jag och Nicco skulle på Expo, i bilen kommer jag på att jag egentligen hade tid för bilservice, och jag hade totalt glömt bort det. Skamligt! Fick ringa dit och fråga om jag kunde komma ändå eller om jag var tvungen att boka om.

Ja, jag fick boka om och ska dit på måndag istället. Jag parkerar på vägen utanför Expo. Mycket folk där. Samtidigt som jag går och pratar med Åke i mobilen. Nicco går och gör miner åt mig, väser nåt, om att jag ska titta. Jag slänger ett öga över axeln, ahh, ja polisen, säger jag, nej, väser hon, parkeringsvakt.

Ja jäklar jag snodde på klacken, hoppade in i bilen och körde ett varv så jag fick parkera ”lagligt”. Tur, att han kom just då, han lappade bilarna som parkerat innan jag…hade vi hunnit in hade jag haft en fin böteslapp…från tomten.

Ja mina vänner, nu önskar jag er en trevlig onsdag, så här, dan före dopparedagen. Och ser om jag får in ett inlägg imorgon, med. Man vet aldrig!

Och precis utanför kyrkdörren…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 december 2015 kl 09:06, 2 kommentarer

Jag gjorde första vurpan för i vinter, igår, då jag gick till affären, här om hörnet…runt kyrkan. En av dom få gångerna jag pratade högt och med stora bokstäver, ett: SATAN!!! Hann jag med innan jag landade på knäet, lät ju fint precis utanför kyrkdörren, eller? 😀

Nå, det gick ju bra ändå, fast jag begriper inte varför jag alltid ska lyckas landa på knäet, det håller ju inte hur länge som helst. Broddarna hade jag inte på mig, eftersom jag skulle in på affären, det blir alldeles för rappligt.

Nu hoppas jag ju att detta tinar bort, innan ny snö faller, och då får det ju gärna frysa på, innan, så slipper man denna halka.

Vi hade tomtebesök här igår kväll…jo det är sant, han var ute för tidigt, men det är ju för att vi har annorlunda traditioner för i år. Den här att köpa en klapp för 300:- och sedan ska man byta med varandra. Det gör att det blir mindre saker, sedan har vi inte plats i bilen, att ta med hur mycket som helst, heller.

Jag fick i alla fall fina smycken av min käre make och dotter:

Och lite bilar:

Nicco fick en ukulele och andra gitarr relaterade saker, ukulele lådan föll katterna i smaken:

Armbandet som Åke köpte till mig var tyvärr för stort, så jag ska ner en tvärsväng idag. Innan vårdcentralsbesöket, och byta till en mindre storlek. Sedan är det jobb för mig, känns bra att få komma igång igen.

Jag fixade en saffranskaka till final svängen av Allt för Sverige, den innehåller både konjak och mandelmassa, hasselnötsmjöl och äpplen, den blev bra:

Sedan såg vi på Men in black, trean, och hur spejsat dom än har gjort den så är dom filmerna som kul att se 😀

Ha en fin måndag allihop…så här, dan före dan före dan före dopparedagen.

Han sökte sällskap…

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 oktober 2015 kl 08:55, Bli först att kommentera

Hade 3 tider att passa igår, började på lab där jag stötte på en äldre herre, som uppenbarligen sökte sällskap. Det var jag, han och en till kvinna i väntrummet, och en massa tomma stolar, men han ville klämma ner sig mellan oss. Sa något om kylan…var tyst någon minut, nämnde att han frös om händerna då han skrapade rutan…satt tyst.

Sen började han fråga om jag hade bil, om jag bodde i närheten…ja, sa jag, vi har hus mitt emot kyrkan på Västerslätt. Ahh, sa han, då kan jag ju komma och hälsa på…fast din gubbe är väl säkert hemma? Ehh, ja…jag kunde inte annat än skratta.

Hade blivit bjuden på lunch hos mamma, men var tvungen att återvända till vårdcentralen, då det plötsligt började ramla ut kompressorer då jag gick, huvva…vilken upplevelse, och jag ville inte heller sätta upp handen då jag inte visste hur mycket som var framme. Det var en tejp som inte överlappat ordentligt, och det var ju snabbt fixat.

Läkarbesök efter lunch, fick lite starkare tabletter att ta vid absoluta måsten, vet inte om dom var så effektiva som jag hoppats på, men upplevde i alla fall ingen brand i benet i natt, utan nu var det mest som små möss, som klöste på insidan och ville ut…men jag ser ändå ljust på framtiden, läkaren sa att det fanns goda förhoppningar om att detta kommer att gå över så fort jag blir mer rörlig. Sjukgymnasten ringde också, men just idag är det inte aktuellt med övningar, måste läka ihop först.

Efter middagen for jag, Nicco och Gustav med Camaron, en sista sväng till Biltema träffen, några bilar var det där, fast kallt, så vi gick in och köpte oss en kaffe, sen gjorde vi en runda i butiken innan en raggarsväng och sedan hem till värmen.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Om imorgon, vet vi ingenting.

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 oktober 2015 kl 08:29, 2 kommentarer

Ny dag och den ser ut att bli lika solig som igår, fast morgon och kvälls kall. Jag hade på mig vinterjackan igår och kände mig som en eskimå då vi åkte iväg till kyrkogården. Vantar på händerna men ändå iskalla fingrar.

Nå, vi vet ju alla att det är precis som det ska vara, inga konstigheter, vintern är på gång, fast snön kan ju få dröja ännu ett tag, tycker jag.

Har sovit hela natten i min egna säng, underbart fast smärtsamt. Nu har jag ringt vårdcentralen och väntar att dom ska ringa upp. Det är mitt högra lår, som domnat bort, all känsel var borta då jag vaknade på onsdagsmorgonen efter operationen.

Men hur känslolöst det än må vara så gör det jätteont, på insidan. Känns som om någon står med en skärbrännare och eldar mot huden, och andra sekunden får jag som små elstötar, sååå irriterande. Och det är svårt att bara ligga still. Jaja, får se vad dom kan hitta på.

Vi har som pratat lite om dom här sista veckorna och jag sa till Åke i förrgår, om man hade vetat detta för 3 veckor sedan…fast, på nåt sätt, ångrar jag ändå ingenting. Jag kan inte göra det. Även om det hade kunnat sluta på ett helt annat sätt, men det vet man ju aldrig innan. Risker tar man ju hela tiden under sitt liv, vissa utmanar ödet och andra tar det som det kommer.

Fast man vet aldrig ändå, vem som kommer att drabbas mest. Risktagaren eller den som bara chillar.

Nån gång under den här tiden har också tanken slagit mig, om jag nu hade gjort detta i början på juni, hur hade det då sett ut? Om jag fortfarande hade fått infektionen, så hade vi förmodligen varit i Järlåsa.

Andra gången det avblåstes, skrev Theresé, att ja, det kanske inte är meningen den här gången heller, men tredje gången gillt. Jo, tredje gången blev den som gällde. Men å andra sidan, det här är ju sånt man aldrig kommer att få veta, ingen idé då att grubbla, utan idag, är idag, och morgondagen vet man aldrig heller, vad den har att erbjuda 😀

Önskar er alla en trevlig tisdag!

Det är som Bermuda triangeln…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 oktober 2015 kl 15:23, Bli först att kommentera

Äntligen hemma…igen 😀 Skulle inställa mig på avdelningen i morse, så jag var där 8.30, la om såret och fick lämna prov, sen började väntan på ronden. Vid 12 fick jag veta att läkaren var där, en halvtimme senare försvann hon, det hade kommit in en akutoperation, så hon hade ju inget val, inte jag heller.

Tur att ”mitt” rum stod kvar som jag lämnade det igår, så jag kunde krypa ner mellan täcket och slå igång tv apparaten.

Och nu en fundering, så här på söndags eftermiddagen. Vad har landstinget köpt in för sängkläder? Dom är sydda så avigsidan är framme på ena sidan, och den räta sidan på den andra, men alltså, hur kan det komma sig? Min kudde, ena sidan:

Och min kudde, andra sidan:

Även påslakanet är sytt på samma vis. Och jag fick visserligen svar på en liten fråga jag ställde mig själv så jag var i Lycksele, jag trodde nämligen att dom höll på göra indragningar på tvätten och ren bäddade genom att sno på sakerna. Men så är alltså inte fallet.

Jag hade idag, 43 i sänka och detta var första dagen som jag själv börjat tillverka vita blodkroppar, vilket dom tyckte var fantastiskt bra. Jag är nu officiellt utskriven och har inte kvar mitt rum längre. Imorgon ska jag inställa mig på vårdcentralen så få dom ta över, på onsdag provtagning och fredag besök på kirurgmottagningen. Det låter som en bra plan, tycker jag.

Tur att jag skriver upp det här också, som en typ av agenda, för vet ni vad:

Moahaha…ha det gott, allihop!

Buller och bång

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 september 2015 kl 08:49, Bli först att kommentera

Jag är befriad att gå ut med hunden i 2 veckors tid, så därför följer Winstone med Åke på jobbet. Det är väl mer en försiktighetsåtgärd, då hundar ibland kan göra små ryck, och Winstone brukar oftast vara lätt att ha att göra med, men inte alla gånger då han får syn på en fågel.

Igår morse, vaknade jag klockan 6 på morgonen, av ett buller och bång. Sen blev det knäpptyst. Jag väntade att höra en svordom från Åke som klivit upp, eller att Winstone skulle reagera, börja springa runt därute i hallen eller skälla, men ingenting.

Min första tanke var att Åke ramlat eller nåt sånt. Ja, nu var jag ju tvungen att kliva upp för att se vad som hänt. Ingen hund…ingen Åke, alltså var det ingen av dom som bullrat. Så ser jag att dom kommer och går därute, så jag öppnar dörren och berättar vad som hänt.

Jo, dom hade suttit ute på bron då dom hörde ljudet, han tyckte det lät som om det kom från källaren. JAHA…ja då visste man ju med en gång vad som hänt. Katterna hade gjort ett utbrytningsförsök.

Och mycket riktigt, när jag öppnade dörren låg den stora Coca-Cola burken som är fylld av sladdar, ljusslingor och annat jox, utan lock, en halvtrappa ner och tom på saker. Den här burken är egentligen en pall, så den väger sina kilon när den är fylld med saker.

Sedan hade dom fått med sig en plastlåda som jag hade stående där med lite ugnsformar i glas, och annat roligt, som kan låta. Inget var dock trasigt, men lite kaotiskt såg det ut. Att dom aldrig ger sig!

Vi är helt oskyldig…vadå, det ser ni ju!

Nå, det roliga i kråksången, var att där, i en sladdhärva låg batteriladdaren till min el cykel, och den skulle vi leta efter, och så mycket kan jag säga, att där, hade vi aldrig kollat, så inget ont som inte har något gott med sig 😀

Apropå gott, idag fick jag äta min första hårdbrödmacka, och den var god 😀 Tog väl en halvtimme att få i sig den, men det var det värt. Och middag idag, blir en bit kalvsylta med en potatis…ja jag längtar 😀 Om nu Lycksele lasaretts våg, är synkad med våran våg (inte så troligt men) så har jag tappat 7 kilo, på 7 dagar.

Jag kan dock inte påstå att det känns så, men det har säkert med svullnad att göra, jag tycker det mer är som om man är gravid. Och det, mina vänner, är jag inte. Jaja, jag ska ta bort agrafferna om 1 vecka, så då ska jag kolla vikten där också. Spännande!

Önskar er alla en bra dag, regnet till trots!

Etikett: vårdcentralen

Förr i ti´n fanns inte AC

Fiiii f-n!

Det stormar…i vattenglas!

Nytt jobb på g, kanske :D

Vad skamligt!

Och precis utanför kyrkdörren…

Han sökte sällskap…

Om imorgon, vet vi ingenting.

Det är som Bermuda triangeln…

Buller och bång

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten