Etikett: VARFÖR

Varför, varför VARFÖR?

Av , , Bli först att kommentera 13

Detta dök upp på Fb igår och jag snodde den, just bara för att det var lite som jag, man ska klura och fundera :D
och jag citerar:

”Det finns så många obesvarade frågor!

Varför kliar det alltid nånstans i ansiktet när man e som smutsigast om händerna…

Varför står det ‘se UPP för tåg’… när tågen kommer från sidan….

Jag har aldrig fått reda på ifall Sara kom till hörnet vid 7-eleven?

Varför vi kvinnor inte kan sätta på mascara med stängd mun?

Varför ordet förkortningar är så långt ord…

Varför citronsaft är gjort med artificiella smaker medan diskmedel görs med riktiga citroner…

Varför den lilla tuvan helt enkelt inte blir krossad av det stora lasset…

Varför blinka lilla stjärna och alfabetssången har samma melodi…

Varför du just sjöng båda sångerna tyst för dig själv…

Vad är egentligen Victoria’s secret?…

Vart tipptappar tomtarna efter de dansat runt granen?

Varför skruvar man ner volymen på bilradion när man inte riktigt hittar?

Varför är det så svårt att stava till dyslektiker?

Finns det ett annat ord för synonym?

Vem är General Failure, och varför läser han min hårddisk?

Om superlim nu fäster allting, varför fastnar det inte på insidan av tuben?

Var tar den vita färgen vägen när snö smälter?

Varför är det aldrig upptaget när man ringer fel?

Hur betalade riksbanken sin första sedelpress?

Om kärleken är blind, varför är det då så populärt med sexiga underkläder?

Vad kallar man kaffepausen på en tefabrik?

Varför trycker man hårdare på fjärrkontrollen när batteriet håller på att ta slut?

Varför heter det rusningstrafik när bilarna kör som långsammast?

Om man klonar en sjörövare, får man då en piratkopia?

Om det är förbjudet att dricka sprit och köra bil, varför efterfrågas körkortet när man handlar sprit och varför har krogarna parkeringsplatser?

Och varför finns det inte kattmat med smak av mus?

Självklart har jag inte kommit på de här frågorna själv, jag stal dem från en vän som i sin tur stal dem från sin brors flickväns farbrors kusins mammas doktor.

Nu är det din tur att stjäla från mig. Eller åtminstone fundera vidare över livets svåra frågor.” slutcitat

Och apropå jag, och hur jag kan vara ibland, så såg jag en annan grej, hysteriskt roligt, lite långt men ändå. Här kommer det youtube klippet, och med det så önskar jag er alla en fin onsdag!

Nej, jag vet inte…

Av , , Bli först att kommentera 13

Sms påminnelser är bra, då behöver man inte springa runt med lappar, och sedan komma ihåg vart man lagt dom för att kunna fylla i almanackan. Men så finns en baksida, eller ska man kalla det ett litet mysterium.


Då man får ett sms om en bokad tid, fast du vet att du inte bokat någon???

Jag gjorde gastroskopin igår, jag var på omläggning igår och jag var till barnmorskan (nej, inga barn väntas men man kan vara hos henne av andra anledningar). Så det poppade in, 3 sms dagen innan.

På omläggningen blev jag nu utskriven, jag kan sköta om det lilla hål jag har kvar, alldeles själv, och det känns ju bra. Inga fler tider att passa där.
Men så igår kväll fick jag ett sms…du har en bokad tid imorgon, 8.30…men hallå, vart??? Och framförallt, varför???

Detta är sjukt irriterande, och ännu mer så, då jag sett detta förut, i måndags, för att vara exakt. Då fick min chef, en påminnelse, där det stod att hon var välkommen till blablabla mottagningen. Fast, det som inte framgick, var att detta inte handlade om ett besök, utan en telefontid. Men varför kan inte det stå i smset, helt otroligt. Och hur många blir inte iväg lurade på besök, då det handlar om nåt annat?

Och det där var inte första gången, tro mig. Snacka om lätt vilseledande. Nå, då vet jag ju vad jag måste göra, klockan 8, ringa vårdcentralen och hoppas att dom ringer upp inom en kvart, om jag nu ska dit, av någon outgrundlig anledning, annars kommer jag att missa tiden, eller så hade jag ingen tid, och då gör det detsamma, förutom att dom tagit av min ”fri”tid, att jag ska måsta ta reda på vad dom vill.

Gastroskopin ja, jag överlevde, och det var rätt kul. Han som utförde den, var samme man, som skulle prova sy ihop mitt hål, och som inte lyckades. Så jag kände väl inget större förtroende, först. Men han ska ha all kredit för att han vet hur man gör en sån där grej. Det var över på 3 plågsamma minuter. Och på den tiden, gjorde han exakt likadant och lika mycket som dom gjorde på 15 minuter i Lycksele.

Han fotade, tog prover, och kikade. Ok, nu vet jag ju också att när detta gjordes i Lycksele, så var deras intentioner att se hur min förra operation såg ut, inte att hitta det dom såg. För då ändrades strategin till att ta prover och det var inte förberett för det…kan jag tänka.

Om provet nu, inte visar på något så sa han att nästa gång, blir om 3 år, och det känns ju bra :D

Jag hann hem till mamma en sväng och en annan tur till leksaksaffären för att fixa studsbollar, också. Kände mig rätt så effektiv igår, trots att jag var ledig. Idag är en ny dag, med andra saker att göra och hitta på. Önskar er alla en bra sådan!

2016-01-13 15.21.41

Lätt respektlöst, kan jag tycka

Det blev en senare blogg idag. Jag har varit på vårdcentralen nu på morgonen och lämnat prover inför Lycksele svängen nästa tisdag. Ett EKG ville dom också ha, och det såg då enligt sköterskan, bara bra ut, men jag hade inte trott något annat heller :D

Sitter här och funderar över hur vi är som människor, olika på alla sätt och vis, men ibland är det grupperat, dom tycker si och dom där andra, tycker så. Ofta så krånglar dom in sig i ett hörn med sina åsikter, som absolut inte får rubbas, och slutar därför se, hur det faktiskt kan vara. Man är så inne på det man tror är rätt, men egentligen är ingenting i hela världen, antingen svart eller vitt, det finns x antal grå zoner.

Ja, det ska väl vara två stackars saker då, som är antingen eller, livet…kan vi väl säga är vitt, och döden, får representera det svarta. Men kanske det även finns en gråzon här, för hur många har inte förlorat en nära vän eller kär släkting, och även fast dom inte finns i riktiga livet, så lever den människan vidare genom minnen. Hm…

Nå, jag kom osökt att tänka på en gång i tiden då jag gick en kurs i vad jag ville bli då jag blev stor…typ. Detta var för 18 år sedan och i denna kursen ingick även matematik. Vår lärare i just det ämnet, satt en kafferast och pratade om hur vi talar med andra människor, och hur vi upplevs, blablabla.

Han menade att den vi är som person, den är vi alltjämt. Medan jag sa, att när jag umgås med mina vänner, så kan det, beroenden på vem jag är med, försiggå en hel del interna skämt och jargongen är på ett vis. Men är jag hemma hos mina svärföräldrar (ja dom fanns ju i livet då) så talar jag ju inte på samma sätt med dom.

Vilket den här läraren inte kunde begripa. Han tyckte att det skulle vara fruktansvärt jobbigt att ”spela” olika personer. Fast jag höll inte med om det, jag spelar ju inte, men jag skulle inte ha suttit och lagt in svordomar i mina samtal med dom, inte heller berättat saker som jag kanske visste, att dom inte skulle hålla med om…fanns väl ingen anledning till det.

Det handlar väl tvärtom om respekt för en annan människa och att kunna vara lite av en diplomat…inte alla gånger dock, nänänä, men ibland så. Och nu tänker jag också litegrann på det här som många som skriker över, att man tar bort ordet neger, från barnböcker, kokböcker, och så vidare. NEJ, det har alltid hetat så och det ska alltid fortsätta heta så. Och här kan jag tycka att det brister i respekten för andra medmänniskor.

Om dom mår dåligt över detta ord, varför ska man då fortsätta använda det…bara för att, vad är det man försöker hävda, och löjligt blir det då man säger att det alltid har varit så, men…ska inte det då gälla allt det andra också?

Förr i tiden fanns det barnaga, kvinnorna skulle vara i köket och ingen annanstans, barnen skulle börja arbeta i tidig ålder och tunga jobb var det också. Skolan gick man även på lördagar och lampan släckte man 6 på kvällen, eftersom man skulle upp med tuppen och mjölka kossorna.  Varför har det ändrats? Oj så tråkigt att det inte är så längre…just saying!

Avslutar med denna lilla bild, som Nicco tipsade om, ja, jag vet inte om jag törs säga att jag känner igen mig, i bägge situationerna, faktiskt :D ha det gott, allihop!

11245473_10153296631223750_2933386238677609673_n

I jakten på det så hittade jag nåt annat

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag planterade om lite blommor igår, och satte ner lökarna i rabatten så nu är det med spänning, jag väntar på att få se när dom ploppar upp…om dom gör det, ni ser ju, jag hyser inget större förtroende för min förmåga att lyckas med blommor, men ibland så…

I jakten på lämpliga krukor hamnade jag nere i ett utrymme vi har under källartrappen. Jo jag har varit in där några gånger men inte tittat så där värst noga, vad som ligger där. Krukor finns, det visste jag, och lite sprit och vinflaskor.

Så jag började titta lite på flarrorna, ni vet, man kan ju bli törstig av hårt arbete :D Finns en flaska Svartvin, låter inte gott, och andra oöppnade saker, men jag gissar att det egentligen bara är att kasta bort, vin är ju ingen lagringsprodukt om man inte har ett dyrare finare vin. Jaja, jag väntar med utrensningen till en regnig dag med -5 grader, inte idag, alltså. Och vanlig starksprit kan ju inte ha något utgångsdatum, annat än när man druckit upp den och vill gå ut…typ.

Tänk också vad olika vi är i smaker och upplevelser. Jag absolut avskyr vin, till och med doften av den. Det krullar sig i nackhåren. Medan andra njuter av aromen och dom där druvorna, nötsmaker och sötman dom säger att dom känner. Jag känner inte nåt sånt…surt, kvalmigt, unket…usch!

Och säg nu inte att man ska lära sig att dricka vin, för då måste jag fråga varför. Finns ingen anledning att läras sig dricka nåt man inte gillar, då det finns mjölk, vatten och annat man kan dricka :D

Frukter är det likadant med, vissa äpplen är så sura som citroner, men jag är en av få som tycker det, medan Nicco kanske tycker att andra saker är så goda med lite hetta, så tycker jag att det bränner, ja vi har definitivt olika smaker, och visst, nog vet jag att man kan växa i några av dom.

Mat man inte åt som liten, för man tyckte det luktade illa, såg dåligt ut eller bara lät tråkigt, och idag kan det vara en av ens favoriter. Kåldolmar är ett bra exempel på det. Våga vägra kåldolmar, hette det förut, idag längtar jag efter hemlagade sådana, men det är så sällan det bjuds på, och jag har aldrig testat att göra det, kanske jag laddar för nåt sånt…i framtiden, nån gång ska jag väl kunna prova på, tänker jag.

Avslutar med en bild jag hittat på FB, haha…ja, vissa kan få till det. Ha en fin söndag, allihop!

10678654_587784544659816_8637663050447257641_n

 

Inget skämt

 

Lurardagen och nä… jag tänker nog inte komma med någon påhittad historia, det ska till en del för att få ihop en bra sådan och jag ids inte, så det jag skriver är inget april skämt… men man får aldrig vara säker :)
När jag jobbade i fredags så skulle jag gå till sophuset med skräpet som är sorterat, papper, glas etc, men jag fick strunta i min lilla uppgift eftersom chefens nycklar var borta.
Jag smsade tre av mina arbetskamrater men ingen hade sett till dom så dom var eller är borta. Förmodligen lagd på ett sånt där ställe som man inte tänkt på, och jag kan med säkerhet säga att jag är oskyldig då jag aldrig lägger ifrån mig nyckeln utan håller den i handen tills jag är tillbaka och då åker den ner i väskan. Rätt så bra att göra så, då vet man alltid att det blir rätt. Men…
Så var vi ju ut på den där lilla utflykten i fredags, med färdtjänsten. Och för att få åka med dom så ska färdtjänstkortet visas fram, och därför hade jag nu lagt det i min ficka eftersom jag sköter betalningen och sitter närmast chauffören.
På kvällen, och vid två olika tillfällen, kommer jag på att jag har kortet i fickan och tänker att det där ska jag lägga ner i chefens börs, men nu händer det där som jag inte begriper…VARFÖR gör man inte det då, med en gång??? Man vet ju att det ska göras men inte då, man tror att man kommer att komma ihåg det tio minuter senare men icket.
Igår då jag skulle ut på morgonpromenaden, stoppar jag ner handen i fickan och se, där ligger kortet. Jag skyndar mig och ringer upp chefen och frågar om hon tänkt sig ut med färdtjänsten för i så fall måste jag ju komma med det, på en gång, men det ska hon inte och vi bestämmer att vi ska ses på Coop, vid halvelva, men där sker också ett missförstånd, för kvart över tio ringer hon och undrar vart jag tog vägen… hon satt och väntade på att jag skulle komma hem till henne, så det var bara att gasa dit istället.
När jag nu liks var där så frågar jag om vi ska prova att få in henne i Jeepen så kan dom få skjuts ena vägen i alla fall, och det gjorde vi, provade alltså, och vi lyckades dessutom, vilket jag egentligen inte trott då bilen är så hög. Nämen allting löste sig ju, hon fick igen kortet, vi tog oss allihop dit vi tänkt oss och jag fick köpa det jag planerat då jag for dit. Men lite tjorvigare blev det ju, men vem har sagt att allting ska gå som på räls?
Önskar er alla en fin söndag, och kom ihåg, allt ni hör, läser om och ser, behöver inte nödvändigtvis vara sant… men det lär ni nog också bli varse om, i så fall.

Ja, nej, vet ej

Av , , 2 kommentarer 4

 

Deltar du i årets älgjakt?
 
Detta var en fråga vk hade ute på deras hemsida igår, undrar just vart det tredje alternativet tagit vägen, den med texten: vet ej.
 
Om jag inte missminner mig så var det just i VK dom frågade sig varför människor kryssade i alternativet, vet ej, och jag kunde inte låta bli att kommentera och givetvis fråga, varför dom ens skriver dit det som alternativ om dom inte vill ha resultaten från det svaret.
 
Jag fick aldrig veta varför…konstigt, det finns massor med saker jag aldrig får veta, kan det vara för att mina frågor eller funderingarna inte går att svara på, eller blir dom för simpla och genanta.
 
I detta fall med älgjakten blir svaret att man inte vet, kanske lite väl knepigt. Vore ju väldigt konstigt om du satt där ute i skogen och inte visste om du skulle jaga eller ej, däremot kan det ju vara så att du faktiskt inte vet för du väntar på svar från något annat och kan inte riktigt ta ställning till det, just nu.
 
Jag ha svarat på många såna här frågor och säkert har mitt svar, många gånger varit vet ej, och det enbart på grund av att jag faktiskt inte har vetat. Det är väl sk-t enkelt att förstå, jag vet inte allt.
 
Den här frågan kan jag då svaret på, nej, jag deltar inte i själva jakten, däremot har jag en snäll pappa som brukar dela med sig av allt dom får. I år har det dessutom gått bra för dom. På tre dagar har dom skjutit 9 vuxna älgar och tre kalvar, så nog vankas det älgskavsgryta i den Lundmarks-Hälllstenska lägenheten, inom kort.
 
Ni får ha en gemytlig lördag, allihop!
 
(¯`’•.¸‹(•¿•)›.** .‹(•¿•)›¸.•’´¯)
 
 
 

 

 

Vad vet inte jag

Av , , 6 kommentarer 3

*suckar*högt och djupt. När vi var ute och gick idag så sa jag till Kerstin och Janne: -Jag fick min första utbetalning från a-kassan igår, jag har skickat in kort för 4 veckor och för dom 20 dagarna fick jag 1200:-.

HUR kunde jag veta att jag INTE skulle få för alltihop med en gång?

Sen sa jag, det skulle inte förvåna mig ett enda dugg om jag strax får ett brev från a-kassan att det är något som saknas eller måste fyllasi eller skickas in. Nu kom posten…där fanns ett brev från a-kassan.

Jag citerar:

Du har redovisat arbete på dina kassakort. För att kassan ska kunna utreda din ersättnigsrätt så behöver vi ett anställningsavtal som klargör omfattningen av det arbete du har påbörjat. Slutcitat.

VARFÖR står det inte någonstans på dom första blanketterna man skickar in, att anställningsavtal ska medfölja om man påbörjar ett jobb, varför skickar dom inte med en kopia på ett sådant, i detta brev då dom påminner om att det ska med, hade det inte gått lite fortare då, räcker det med att fylla i ett vanligt blankt, vitt papper med uppgifterna eller ska det vara en färdigtryckt och speciell blankett? Det blir massor med frågor jag skulle vilja ha svar på, och då måste jag alltså sätta mig ner och ringa dit, är det då så konstigt att folk får vänta på sina pengar? Jag är ju knappast ensam i Sverige om att vilja veta vad dom menar egentligen.

Och slutligen, VARFÖR ska dom ha bevis för att man arbetar, är dom inte glada över att dom inte behöver betala ut så mycket pengar då, tror dom verkligen att någon skulle redovisa arbete om dom inte har jobbat? Snart ska man väl bevisa att man är arbetslös genom att bli fängslad i hemmet mellan ordinarie arbetstider och svara man inte på telefonnumret man har hem, på 1 minut, då är man ute ur systemet. Det…mina vänner, skulle inte förvåna mig ett p-ss.

 

VARFÖR???

Av , , 2 kommentarer 2

VARFÖR går vissa ägg inte att skala utan att halva ägget följer med? Är det som världselitkockarna säger, att man kylt dom för lite eller är det som min farfar alltid sa, han med mångårig uppfödning av höns, att det var fodret man gav till hönorna, som allting hängde på?

Varför?

Av , , Bli först att kommentera 1

Ja jag vet, jag tjatar, men jag har inte ett rött öre för det jag annars sitter här och skriver så varför, VARFÖR skulle jag inte uttnyttja detta tillfälle att få annonsera gratis?

Vallmovägen 36 på västerslätt, Loppis

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Varför?

Av , , 3 kommentarer 5

 

Fick veta en väldigt tragisk sak i torsdags, en person som bara var tretton år och som valde att ta sitt eget liv. Man blir helt paff, man kan inte förstå hur en så ung människa kan ta ett sådant beslut, man tycker att en trettonåring inte ens skulle veta hur eller vad det är, att ta sitt liv, det är helt obegripligt.
 
Vilken smärta för människorna runt omkring, föräldrar, syskon och vännerna, och alla frågor man säkert vill ha svar på men som man kanske aldrig kommer att få, det blir antaganden och gissningar.
 
Varför upptäcker inte omgivningen att det är något som är fel? Varför gjorde man inte så eller varför sa personen ingenting. Frågorna måste bli oändliga och svaren så få.
 
Jag kan förstå att man inte söker hjälp, det kanske känns skamligt, man vill inte tala om hur man mår, man vill vara den som alla tror att man är, att må dåligt eller känna ångest kan tyckas vara en svaghet och ingen vill bli kallad svag.
 
En nära släkting till mig tog sitt eget liv vid en ålder av 27 år och ingen kunde ha anat vilka tankar han hade eller hur han mådde inombords. Han hälsade på jag och Åke en vecka innan han dog, vi såg ingenting, jag träffade honom samma dag, och ingenting var annorlunda mot för alla andra gånger vi träffats, så hur skulle man ha kunnat veta vad han hade planerat?
 
Så här i efterhand så tycker man att han gjorde saker på ett konstigt sätt, varför sa han så, varför gjorde han på det viset, ja nu vet vi ju, det var för att han visste att han aldrig mer skulle komma tillbaka. Men då, fattade man ingenting.
 
Jag kan inte säga att vi kände trettonåringen men vi vet vem hon var, vi vet också vem hennes föräldrar är och man kan bara gissa sig till vilken sorg dom bär på, och ingen önskar att vara i deras skor. Jag kan inte heller säga att jag vet hur det känns, men med egna barn och med ett som snart är i den åldern, så kan man lätt föreställa sig hur det skulle ha varit.
 
När man läser om sånt här i tidningar eller ser det på tv:n så försvinner det efter ett tag, man slår igen tidningen, stänger av teven och sedan tonar det bort. Man kan ibland bli påmind och man försöker komma ihåg vart det hade hänt eller när, men det är svårt. När det nu händer en som man har ett ansikte på, så blir allt så påtagligt och det kommer så nära inpå att man verkligen känner allas smärta.
 
Det första man tänker själv är, hur kommer dom som finns kvar att orka, men det gör man av någon outgrundlig anledning, människan är skapt så. Man har förhoppningsvis ett skyddsnät av frun eller mannen, barn, syskon eller släktingar och vänner som tröstar och stöttar. Den som tar sitt liv ser ingen annan utväg, dom kan inte heller tänka på vilka dom kommer att såra eller hur andra kommer att ta det. Dom ser ingenting annat än sin egen smärta.
 
Man kan inte vrida klockan tillbaka men man kan förhoppningsvis ge ett annat barn i samma sits, en idé eller en tanke som får dom att ändra på sitt sätt att se på tillvaron eller som kan förmå dom till att tala om för någon hur dom egentligen mår. Hjälp finns alltid även om man inte vet vart, man ska söka efter den. Tala med skolsköterskan eller en annan vuxen person som man känner förtroende för, jag lovar att det finns alltid dom som lyssnar och som vet vart man ska vända sig. Man är aldrig ensam även om det kan kännas så.
 
Det blev inte ett roligt bloggande idag men jag tror att det är viktigt att skriva om det och att man sedan kan prata med andra om detta. Vem man nu än är eller hur man än mår, du kanske är den som plockar upp en annan som ligger på botten och inte ser en annan väg ut.