Etikett: värmen

Vad var det för äckligt 🤢🥶

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 juni 2022 kl 10:29, Bli först att kommentera

Sitter i teverummet och skriver gårdagens inlägg…igår då, förstås. Plötsligt känner jag något på foten, och jag hinner se nåt svart i synfältet. Efter att ha touchat min fot, landar ”the thing”, på mattan, med ett dovt ljud.

Lustigt att jag tänker dovt ljud, men hjärnan säger nog att detta är en större skalbagge, fast dom är ju inte våldsamt stor ändå, men kan låta.

Jag försöker se vad det kan vara och noterar nåt svart som ligger där i en liten hög. Vad i hela… sätter dit fingret och det känns kletigt. Usch… vilken skalbagge känns så där? Är det nåt som nån kletat fast under bordsskivan, en snus, vad är det för äckligt

Fastnar på fingret och jag fattar, på en nanosekund, vart det kommer ifrån. Hahaa… gummiplupparna som sitter under datorn, ser ut att ogilla värmen. Så en av dom släppte greppet och föll ner.

Apropå skalisar, läs baggar, så fanns det några såna i stugan. Blårockar var det flera av då vi satt där ute på torsdagskvällen. Pappa kallade dom för blårockar så jag visste inget annat namn men då jag googlar, så kan det vara en skinkbagge.

Dom gillar färskt virke, så förmodligen kom dom från brorsan brädhög, 50 meter bort, där dom håller på med altanbygge.

På midsommarafton hade vi besök av timmerkusen med sina mäktiga spröt. Den landade på vårt bord. Och är väl också något som gillar virke.

Har kontaktat vårdcentralen. Även om mina revbenshistorier är självupplevda, och jag har dom ganska färskt i minnet, så kanske jag inte ska köra egen diagnos. Så nu ska jag få komma dit om 3 timmar. Tänk om… tänk om man inte var som ett hommel, heeela tiden.

Marie Tillman, har svar på ALLT

Den här önskelistan fick jag från Sally, inför hennes 10 årsdag.

Böcker och en radiostyrd bil , vet jag att hon fick av oss, men renen Njae, den är fortfarande svår att få till.

Nu vet jag ju en av sakerna hon kommer att få imorgon, av hennes föräldrar. Kunde hålla mig till det temat, men…hm. Nåja, jag tänkte att jag har lite tid på mig. Dom kommer upp till vår kusinträff i juli, så det får bli presentutdelning då, istället för ett paket på posten.

Ha en underbar dag…kanske i skuggan… eller njuuut bara, av dom kommande 24 timmarna, hehee…

Dagen kom och gick…

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juni 2021 kl 08:18, 2 kommentarer

Igår, när det väl blev bättre luft ute, efter åskan och dom där regndropparna som föll, lite hastigt. Då man kunde göra nåt mer produktivt än att dricka kaffe, och dom där vardagliga sakerna man inte kommer undan. Ja då hade solen gjort att man blev trött och man kände inte alls för att göra nåt, överhuvudtaget.

Nå, riktigt lat, var jag väl inte. Jag började med att duscha Winstone, innan jag ens klev utanför ytterdörren. Visste ju att det skulle bli varmt och då torkar han relativt fort.

Sedan blev 2 hundpromenader, det här var väl en konstig rotvälta? Ser ut som om nån dragit upp ett litet träd och använt till spjutkastning

Lite enkel handling på Ica Nära, som vi har så nära inpå knuten, och lite planering för vad som borde göras, i sommar. Staketet är väl på tapeten, och vore det för mig, så tog vi bara bort det.

Fast då släppte väl 75% av alla hundägare, in deras hundar på vår gräsmatta så dom får göra sina behov där. Vad är liksom skillnaden att tillåta dom pinka på staketet 💩

Häckar i alla ära, men dom ska underhållas och klippas och göras snygga, och plötsligt, då den är som finast, så dör väl en planta mitt i hela alltet.

Nicco och Camilla hade det bara trevligt på sin campingtripp. Och hon, Nicco, kom fram till att hon förmodligen redan är förstörd av sin uppväxt i bussar, så hon kommer att vara såld på buss/Van och campingliv, hädanefter. Det bästa är väl att man inte ens behöver en camping, utan bara en plats att parkera på.

Idag är det vanlig måndag för vår del, vilket betyder arbete. Men dessförinnan ska det väl hinnas med ett och annat här hemma också. Ska börja med en promenad i omgivningarna, innan frukost. Kaffe har jag redan hunnit med, 2 koppar.

Avrundar med en rolig historia och önskar er alla en toppenstart på veckan.

En ung man bestämmer sig för att köpa en riktigt fin bil och hittar en Porsche 911 turbo – en av världens dyraste bilar.

Han vill ju gärna visa upp sin fina bil så han åker ut på stadens gator och glider omkring.

Efter ett tag kommer en gammal man på en moped och tittar storögt på bilen…

Det var en fin kärra, sa den gamle mannen.

Visst är det? Den kostar 700 000 kronor, svarade mannen i bilen.

Ojdå, säger den gamle. En sån skulle man ha.

Mannen bestämmer sig för att visa den gamle vad bilen går för och gasar iväg i full fart…

Efter tio sekunder står fartvisaren på 150 kilometer i timmen.

Plötsligt ser han någonting i backspegeln som närmar sig i hög fart…

Mannen blir väldigt överraskad när han ser att det är den gamle mannen på moppen som håller på att köra ifatt honom…

Mannen saktar in och ser att mopeden försvinner förbi honom i en helvetes fart…

-Hur sjutton kan han köra så snabbt? tänker han för sig själv…

Plötsligt ser han att mopeden kommer tillbaka i lika hög fart !

Den här gången kör mopeden rakt in i Porschen och smällen blir enorm…

Mannen springer ur bilen och ropar till den gamle:

Hur gick det, hur gick det? Finns det någonting jag kan göra för dig?

Visst, svarar den gamle, du kan haka av mina hängslen från din högra backspegel…

Det drog ner stämningen, men inte nu längre.

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 juni 2020 kl 07:35, Bli först att kommentera

Steg upp 6 i morse, för att hinna tvätta håret, fixa Åkes middag, etc, innan värmen kommer indallrandes.

Kom in i teverummet och det känns så skitigt. Inte rummet i sig, men dyngan som är på fönstret, efter allt damm utanför, drar ner hela stämningen. Ser ni skiten på det här fönstret?

Så, fram med hink, fönsterskrapa och andra hjälpmedel, och nu kan man se ut genom det igen. I alla fall nån dag. Köksfönstret kanske jag tar imorgon bitti, innan solens strålar kommer fram dit. Tur man kan beta av saker, eftersom.

Apropå beta av, så gick jag ut igår, efter 21. Tog på mig trädgårdshandskarna, (jo jag har ett par såna bara för att undvika gröna fingrar även om det är precis vad jag skulle behöva) och gav mig på gräs i grusgången, runt fågelbadet, under stuprännan. Allt slet jag upp med mina bara händer…halvdrygt, kan jag säga. Men jag fyllde vårt gröna flak med hjul, så lite fick jag allt bort.

Man får passa på tidigt på morgonen eller senare på kvällen, om man vill jobba i överkomlig värme. Och drog nu nåt ner stämningen, så kan man ändra p ådet genom att se på nåt roligt. Varför inte den här lilla filmsnutten 😀

Ikväll, närmare bestämt 18.00, så startar en karavan av fin bilar från Gammlia. Detta har varit 2 onsdagar nu och ersätter våra gamla, Gammlia träffar och nu heter det Gammlia 2.0. Dom kör en snitslad bana runt Umeå med omnejd.

Eftersom jag jobbar varje onsdag, och jag fortfarande inte, hunnit skriva till Kungen och be honom införa jobbfria onsdagar, så kan vi inte vara med. Men nästa sväng, kanske. Så vill ni se bilar, bege er dit upp och roa er med det. Det var 300 stycken, förra onsdagen…otroligt.

Nej, lite frukost på det här, och sedan utgång med hunden. Får önska er alla en fin onsdag, och glöm inte medhavd vattenflaska vid längre utfärder.

Inte så arbetssugen, idag heller!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 juli 2018 kl 10:36, Bli först att kommentera

Man får nog kortare stubin då det är så här varmt, eller att man känner sig aningens mer, lättirriterad. Och än värre, då man inte ens kan vara inne för att man tror att det skulle vara ett behagligare klimat där:

Fast jag vet av, ett ställe där det är otroligt skönt att vara, inne på matbutikerna, då man öppnar dörren till kylvarorna, tyvärr så får man nog inte stå där och glutta alltför länge, hur skulle det se ut 😀

Nåt som var skönt igår, var att ta en kall dusch, och avsluta med absolut inget varmvatten alls. Sen sätta sig framför fläkten i tv rummet och bara vara. Jag höll mig såpass nedkyld att jag fixade en tvättmaskin, samt diskade undan, innan vi plockade fram cyklarna (jag tog den med gas…el cykeln), och vi trampade ner på stan.

Det var kusin Anna och hennes man Ingvar och sonen Anton, som bjöd oss på middag. Dom har en terrass lägenhet, längst upp i Bågenhuset, och där är det inte bara utsikt åt nästan alla håll, utan det fläktade även lite mer, än vad det gjorde hemma hos oss.

Vi hade en mycket trevlig kväll, Åke fick sig en försenad 60 års present och Ingvar höll ett fint litet tal, till honom:

Goda, hemmagjorda hamburgare och den perfekta efterrätten, glass, jordgubbar och hemvispad kola/chokladsås. Kunde ju inte bli bättre!

Efter nio slaget bytte vi sida på altanen, och samtalsämnena var varierande:

Vi följde solens nedgång och den var på väg upp igen, då vi tackade för oss och trampade hem.

Om en stund är det dags att lossa Camaron, den ska inte med upp till stugan, sen ska jag se vad man orkar med att röja i den. Theresé och Sally ska sova där i natt. Och sen är det väl dags att börja bära ut sånt som vi ska ha med upp till stugan. Man känner sig inte speciellt arbetssugen, men vad göra…

Önskar er alla en trevlig onsdag!

All tvätt äts inte upp av tvättmaskinerna, jag vet det!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 juli 2018 kl 08:36, Bli först att kommentera

Till det där berömda 60 års kalaset, hade Theresé införskaffat 3 stycken myggljus som ställdes ut där på kvälls sidan. Sedan hamnade dessa ljus på vår bro, och har stått där ett bra tag.

Så upptäckte jag att det var stearin utanför dom där glasbehållarna, och det blev inte mindre. Jag gick och klurade, och tänkte att det må ju vara värmen av solen, som på nåt mystiskt sätt får stearinet att koka, så det hoppar upp ur glasen..alltså, vad annars?

Men så var inte fallet, Åke var den som fick se svaret med sina egna ögon. Det var skatorna, som satt på bron och pickade i ljusen. Jaja, då kan man ju undra vad tusan då för? Det var ju knappast nån mat däri. Nu är dom i alla fall borttagna, inget mer stearin för dom fåglarna, inte heller mera skräp på bron, sådeså!!!

Apropå kalaset (ja jag vet, jag skulle inte nämna det fler gånger, men det är svårt att låta bli), så hittade vi nåt, på en av våra utemöbler, där under kvällstimmarna. Och håll i er nu, det var en BH. Och nu till frågan, vem tappade sin BH under kalaset?

Om nån som var här, saknar en, så är det bara att höra av sig, jag lovar, jag ska inte blogga om det 😀

Vi har haft olika teorier, om hur detta var möjligt och den kanske mest logiska förklaringen är väl att den i någons tvätt, har fastnat i ett klädesplagg som användes under kalaset,och sedan har den släppt greppet om kläderna och hamnat där den nu låg.

HÄR hittade jag det lilla skämtet

Detta är ju jättekul, med tanke på att sånt här har hänt, även med våra kläder och jag kan sätta en rejäl slant på att vi inte är ensamma om det 😀

Senast igår, faktiskt, hahaa…Åke fick med sig en av mina underkläder i sina shorts, tur att dom trillade ut innan han visade sig för nån annan 😀 Vilken syn för gudarna och alla andra, om man är inne på nån affär och plötsligt ramlar det ut ett par trosor, kalsonger eller behåar, bara så där 😀

Nä, nu ska jag göra nån nytta, håller på städa i bussen, tvättat upp alla tyger och dom ska väl tillbaka där dom hängde eller låg. Måste till banken en sväng till, jag åkte ju dit igår, glad i hågen att få detta bortgjort, men jag var en timme för tidigt, dom har sommartider och öppnar först 12, så där stod jag med lång näsa och hade inte tid att åka tillbaka. Men idag kanske jag har bättre planering, vi får se!

Hoppas på en bra dag för er alla, och här får Åkes egenhändigt, handplockade smultron från i lördags, avsluta dagens inlägg.

Nytt jobb på g, kanske :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 augusti 2016 kl 09:15, Bli först att kommentera

Jo jag fixade även gårdagens besök hos tandläkaren, även denna gång, smärtsamt, innan han tagit död på tanden, totalt. Första gången hittade han bara 2 rotgångar, igår, grävde han fram, 2 till…men nu så, ska det väl inte vara allt kvar, tänker och hoppas jag.

Sen var det ju det här med känslorna…smärta som man vet vart den kommer ifrån, kan man övertala sig själv, om att det är en känsla, och dessutom, väldigt olika från människa till människa. Att föda barn…känns, men man vet ju varför, så det är bara att härda.

Hade man lika ont, och inte var gravid i nionde månaden, bör man nog söka akuthjälp, och lyssna på dom riktiga känslorna. 😀

Nu kändes det nästan som om jag skulle kunna söka jobb på 1177, sjukvårdsupplysningen. Jag har nog nästan alltid blivit hjälpt av dom, men ibland finns det stolpskott, även där. Nicco har pratat med ett sådant, i förrgår. Och dom hamnade i en liten dispyt, faktiskt. Och jag tycker det känns väldigt lamt, då dom inte råder en att söka hjälp, då man googlar på saken och det står, svart på vitt, att man ALLTID ska kolla upp om nåt sånt här inträffar.

Men det tyckte inte stolpskottet. Så då ringde hon vårdcentralen igår, och det var klart att hon fick komma…*suck*. Där ser man, hur olika det kan vara, och hur viktigt det är att kunna stå på sig.

Nicco flyger iväg idag, först Stockholmo, några dagar, sedan väntar Budapest, och alla äventyr där.Som att kanske hitta en fiiin present till mamma, very importante 😀 Dom får då förhoppningsvis en förlängd sommar då det brukar vara rejält varmt därborta, den här årstiden. Här får vi idag nöja oss med solens strålar att få upp värmen, men det ser ju då betydligt mer lovande ut, att det ska funka idag, om man jämför med gårdagen.

Jag ska strax ut och testa värmen, med Winstone, och han vill antagligen inte gå in, då vi kommer tillbaka, han är ju som en utehund. Och det finns fler djur som vill vara ute, bland annat den sibiriska nötkråkan, alias kottbombaren, som kom för någon månad sedan, och som fortfarande håller på tömma våra tallar på kottar.

Jag önskar er alla en toppen fredag!

Planerat in i minsta detalj

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 mars 2015 kl 09:07, 2 kommentarer

Jag påbörjade projektet Chevtårta igår….det blev en fet form av märket, kunde ju inte kapa ner så tårtan skulle bli för liten 😀 Men jag är inte klar med hela bakverket, så bild på den, kommer sen.

Vi satt ute i värmen, till och från. Åke knatade ner längst gatan och kom hemsläpandes på motorn vi köpt till Camaron:

Jag lade ut bilderna på FB och det tog typ 30 minuter, så hade jag en förfrågan om att få köpa motorn. Fast naeee…det bidde ingen affär, nu har vi ju det vi sökt efter 😀

Winstone fick sig en dusch, Nicco tyckte han höll på se grådaskig ut, och jag håller med, magen är rätt så utsatt då man är ute och går. Så nu ska jag se om man kan borsta till honom lite, när han torkat upp, så han återfår lite fluff, så där.

Ja 17 år idag, blir hon…Nicco, och då är det ju väldigt lätt att veta vad man gjorde för just 17 år sen. Man satt hemma i soffan på kvällen och tjurades, jag skulle inte åka in på nåt BB och riskera att bli hemskickad…nänänä. Men till slut var Åke tvungen att starta upp Valianten vi hade på den tiden och vi begav oss upp dit.

25 minuter innan hon föddes, stod jag i dörröppningen och väntade på att Åke skulle parkera bilen, sedan blev det bråttom. Dom hade inte riktigt uppfattat att det var så nära, så det hanns som ingenting. En av sköterska sa, efteråt: Och vi som ska ner till Stockholm, på kurs, för att lära oss om barnafödande, men det är ju precis så här det ska gå till!!!

Många olika skepnader har hon haft, våran lilla dotter, här ska ni få 4 olika bilder och får se, för er själva:

Inte är det konstigt att jag inte vet vem hon är, alla gånger 😀 Så jag önskar henne nu ett stort Grattis (hon sover än) och sedan ska hon få nån present och tårta förstås…allt är planerat in i minsta detalj…typ.

Och till er alla andra får jag önska en trevlig söndag!

Vilken dag det blev igår

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 maj 2010 kl 08:20, 4 kommentarer

Vi satt ute i den tropiska värmen igår, Kerstin bjöd på kaffe och nybake bullarna och Janne gick upp efter glasskålar och glassbytta så vi fick nåt kallt i oss. Inte så dumt att bo på den här gården, minsann.

Jag skippade Ohlssons tyger och Coop svängen jag hade planerat att göra, till och med dammsugningen hoppades över. Däremot ringde jag om framskärmen och tyvärr, det var 6-7 veckors leveranstid på en nyproducerad sådan och det tar alldeles för lång tid. Theresé hade tipsat om en kille därnere i södern någonstans och som inte bara kör dragracing, utan han har även den exceptionellt goda smaken att äga och köra en Camaro. Jag fick tag i honom igår och han trodde sig ha en framskärm liggandes som jag skulle få för nån hundralapp, den köper jag på studs sa jag, och nu håller vi en tumme för att det är rätt sida, den vänstra, som han har, jag skulle höra av mig idag då han var på plats och kunde kolla.

Vilka knallar och brak det blev igår.

Då det började smådroppa så skyndade jag mig att ta på mig kläderna för att gå ut till Åke som stod i kallgaraget och grejade med Camaron. Ute på gården blixtrade det till och det var några människor som skrek av ljuset och knastret, fast jag såg inte till en enda levande själ. När jag rundade huset satte det igång på allvar, att regna och dom sista tjugo metrarna sprang jag men hann ändå bli blöt.

Inne i garaget kan ni gissa att det levde om, regn på plåttak, det låter och när det lät som allra värst och man inte kunde tro att det kunde bli värre, så blev det tio gånger mer. Jag bara älskar sånt här väder, och man fascineras av vilka krafter det finns däruppe.

På femton minuter var det över och här var torrt och fint för en liten stund sedan och sedan såg det ut så här:

Nu, en liten fråga apropå regn. Mitt hår är så rakt det bara kan bli, men när det regnar och blir blött eller bara fuktigt så bildas det lockar och ibland riktiga korkskruvar. Hur kan detta komma sig och varför bara i regn, inte om jag tar en vattenflaska och sprejar på?

Den kan ni fundera över så önskar jag er en varm, skön lördag med sol och kanske en glass till det. Och kom ihåg, får ni sladd, släpp bromsen och styr i vägens riktning.

Vild enbärssås eller var det så?

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 februari 2010 kl 08:36, Bli först att kommentera

Vi blev tretton stycken som gick ut och åt igår, det var trevligt, god mat och framförallt inte så dyrt. Men om det vi åt skulle föreställa en ”äkta” oxfilé så tror jag att ni får kalla mig Bellman.

En oxfilé är i en del, inte en del som separeras av lite senor i mitten, men jag tänker inte argumentera, vi åt av den, alla som hade beställt just det och ingen tyckte att det var dåligt eller segt, så vi låter det få vara som det är.

Kerstin frågade nu vad en vild oxfilé var för något, ja, en större bit, typ 170 gram med en enbärssås. Så det var alltså enbären som räknades som vilda, alternativt att den som beställer den är lite vild för 170 gram kött är en hel del eller så begrep hon inte frågan. Vi kanske får fortsätta vara lyckligt ovetandes om vad det egentligen är.

Idag ska vi ut i kylan igen, Janne ballade ur då han insåg att det skulle vara lika kallt idag som igår, och det är inte speciellt skönt, men belöningen får man då man kommer hem. Man njuter av värmen som slår emot en redan nere i trapphuset och man begriper inte hur man kunde vara så korkad att man gick ut överhuvudtaget och man är jätteglad att man fortfarande lever, eller så kan man säga att det är när man går ut en sån här dag som verkligen får veta att man lever 🙂

Nä, ni får ha en lugn och skön söndag, imorgon är det arbetsvecka för dom som ha något att gå till, Åke har tagit ut en semesterdag för att bland annat få åka och om besikta Volvon, handbromsen tog inte som den ska och sedan får han njuta av ledigheten resten av måndagen. Jag har en vag känsla av att den här veckan kommer bara att hinna börja så är den slut igen. Theresé kommer på fredag och jag ska arbeta mina fyra dagar hos Annika. Tjopp så var den sjådd!

Etikett: värmen

Vad var det för äckligt 🤢🥶

Dagen kom och gick…

Det drog ner stämningen, men inte nu längre.

Inte så arbetssugen, idag heller!

All tvätt äts inte upp av tvättmaskinerna, jag vet det!

Nytt jobb på g, kanske :D

Planerat in i minsta detalj

Vilken dag det blev igår

Vild enbärssås eller var det så?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten